EP95 – Näravårdpodden träffar Iréne Nilsson Carlsson

PRESENTATÖR: En podcast från Sveriges kommuner och regioner.

IRÉNE: …vi vill ju att hela hälso- och sjukvårdssystemet ska utvecklas i den goda och Nära vårdens anda. Det är ju inte bara en primärvårdsreform utan det handlar ju också om att få hela hälso- och sjukvården att samspela på ett nytt sätt och att vi använder resurserna lite effektivare och smartare.

LISBETH: Välkommen till Näravårdpodden. Intresset för hur utvecklingen mot den Nära vården framskrider är stort och det finns många olika perspektiv på och hur man följer den här omställningen. Från SKR så har vi låtit Kajsa Westling och Kalle Pettersson som finns i vårt hälsolabb att analysera de rapporter som kommuner och regioner har lämnat in till Socialstyrelsen för 2021 års arbete och dom kan ni hitta på vår webbplats. Men idag ska vi ha fokus på en alldeles färsk rapport som Socialstyrelsen lämnade i måndags. Och jag lyckades haffa Irene Nilsson Carlsson som är folkhälsoråd och också samordnare för Nära vård på Socialstyrelsen för att berätta om den rapporten. Så välkommen till Näravårdpodden, Irene Nilsson Carlsson

IRÉNE: Tack! Roligt att vara tillbaka!

LISBETH: Vill du presentera dig på något annat sätt också kanske?

IRÉNE: Nej men jag tycker att det räcker bra så. Jag samordnar ju arbetet med god och Nära vård på Socialstyrelsen men vi är ju väldigt många som bidrar, i stort sett alla avdelningar på myndigheten jobbar med att stödja omställningen utifrån sina olika processer och roller. Det är ett jätteroligt uppdrag som jag har på Socialstyrelsen och att jobba med alla de här olika delarna och tillsammans med SKR och andra [hör ej 02:09externa förstås].

LISBETH: Och jag tycker också att det är så starkt att ni har sån bred involvering på myndigheter för de här frågorna, att man ser att man måste jobba från de här olika hållen för att få till omställningen. Jag tänkte vi ska vara ganska konkreta idag och prata om det ni har sett i er uppföljning av framför allt överenskommelsen som är tecknad mellan SKR och socialdepartementet. Men kan du berätta om era uppföljnings uppdrag och hur ser de ut, för ni har ju sådana?

IRÉNE: Vi hade ursprungligen tre delar i uppföljnings uppdraget. Det första handlade om att ta fram förslag till ett primärvårdsregister och det ligger i Regeringskansliet nu, det förslaget. Sen har vi jobbat med att ta fram indikatorer för att följa god och Nära vård och det slutredovisades nu i rapporten den 29 augusti. Och i det uppdraget så har vi ju också publicerat data på de indikatorer som vi har föreslagit. Och dom data finns också på kommun och regionnivå. Ett urval av data som man själv kan plocka hem och titta på. Och det tredje uppdraget handlar mer direkt om att följa omställningsarbetet i kommuner och regioner och med nära koppling då till överenskommelsen.

LISBETH: Om vi bara kort säger någonting om de här indikatorerna, jag var inne och kunde lite fördjupa mig i själva rapporten igår. Är det någonting du vill lyfta från det?

IRÉNE: Nej, men jag tycker att det är ett bra sätt med indikatorer som man har arbetat fram här bland kollegorna på myndigheten. Och i samspråk med många intressenter förstås, så att jag tror att vi har fångat det som är möjligt att mäta idag. Sen så finns det ju behov av att utveckla nya dimensioner naturligtvis som följer också ännu närmare omställningen till god och Nära vård, så det här är inte ett färdigt arbete. Men det är så långt som man kan komma idag, som ska vara hyggligt mätbart. Sen finns det ju möjligheter också regionalt och kommunalt att utveckla egna indikatorer som ligger närmare den egna verksamheten. Men det här ger en möjlighet ändå att göra jämförelser med andra likartade regioner och kommuner eller olika delar av landet och så vidare. Och jag hoppas att man använder det som vi har tagit fram också för att stödja sitt eget analys- och utvecklingsarbete.

LISBETH: Där finns ett stort sug och ett stort behov av att kunna följa omställningen och det är som du säger, att vi är i början av en resa där vi behöver fortsätta utveckla. Vi träffade bland annat er på Socialstyrelsen och myndigheten för vård- och omsorgsanalys förra veckan för att prata om ett arbete som vi också gör på SKR, som handlar om ett ramverk för ett nytt sätt att tänka uppföljning. Men det ska vi inte prata om nu, för nu ska vi prata om er rapport. Om du skulle sammanfatta den så här kort, vad är det ni ser när ni nu får titta på omställningen? Det tittar ju på 2021, visst är det så?

IRÉNE: Ja vi har tittat på 2021 och vi har ju utgått då från underlag som vi har fått från kommuner och regioner. Och man ska börja säga då, vi ska ju titta på hur det ser ut nationellt men det finns ju inte en bild för Sverige utan det vi ser i de här underlagen det är ju en rad exempel från olika delar av landet, hur man har valt att jobba med förflyttningen. Och det finns ju väldigt mycket bra och intressanta exempel som man då kan läsa om i rapporten, vad som pågår i olika delar av landet, i kommuner och regioner. Men det är ju inte riktigt en bild, det har vi svårt att säga utifrån det underlag som vi har. Men det som många ändå lyfter fram, det är ju att man jobbar med att bygga strukturer för förändringsarbete. Och det tycker jag känns viktigt eftersom jag ser ju att det här är ett långsiktigt arbete och det var ju det som Anna Nergårdh också lyfte fram. Hon hade ju en tidshorisont till 2027 och då skulle vi ju vara ungefär halvvägs nu då. Och de fem åren kommer vi säkert behöva för att fortsätta det här arbetet och då är det ju viktigt att man bygger strukturer som gör att det här blir ett långsiktigt hållbart förändringsarbete.

LISBETH: Verkligen.

IRÉNE: Så det tycker jag är en viktig del och att samverkan mellan kommuner och regioner förbättras. Vi ser ju också att man gör mycket insatser för att undvika slutenvården och till exempel när det gäller att involvera ambulanssjukvården på nya sätt. Och digitaliseringen går framåt, det får ju också fler redovisningar när det gäller hälsofrämjande insatser. Så att det händer väldigt mycket positivt ute.

LISBETH: Vilka områden ser ni när ni tittar på det här, vad ser ni de största utmaningarna? Går det att se det från de här rapporterna?

IRÉNE: Vi kan ju inte riktigt svara på det, men det jag tänker är ju att det vi ser är ju många exempel på utvecklingsarbete och det vi har lite svårare att se är ju hur brett och djupt når man med de insatser som man har så här långt. Man behöver jobba vidare tror jag med att få en bredd och långsiktighet också i de åtgärder som man genomför nu. Om jag ska lyfta fram någonting så är det ju att det behöver bli mer attraktivt att söka vård i primärvården och man behöver stärka upp primärvården. Om primärvården ska kunna ta den här rollen att vara navet och kunna svara för den personcentrerade och samordnade vården för den enskilda, så måste man ju också ha resurser och arbetsförutsättningar för att kunna ta den rollen. Och på det sättet också då kunna avlasta övrig hälso- och sjukvård. Vi vill ju att hela hälso- och sjukvårdssystemet ska utvecklas i den goda och Nära vårdens anda. Det är ju inte bara en primärvårdsreform utan det handlar ju också om att få hela hälso- och sjukvården att samspela på ett nytt sätt och att vi använder resurserna lite effektivare och smartare och att ta vara på personalen på ett bättre sätt än vad vi gör idag.

LISBETH: Och det skulle kunna vara ett sådant här område som ändå har ganska mycket utvecklingsbehov framåt, ser du så?

IRÉNE: Ja, men det tror jag. Jag tror att där behöver man ha ett fokus. Säkerställa bredd och stärka primärvården, göra det mer tillgängligt och attraktivt. Vi har ju stöden när det gäller fast läkarkontakt till exempel, men man behöver ju jobba med hela teamen i vården. Och stärka upp det.

LISBETH: Ja bara för att flika in. Jag tänker mycket på det också om riksdagens målbild om primärvården som navet, vad innebär det egentligen och hur blir det navet också för oss som är invånare, att verkligen fortsätta? Nu ska jag säga att det är också navet för de allra flesta av oss invånare, men att känna den här tillgängligheten och tryggheten med primärvården och då måste vi fokusera också där. Jag delar den uppfattningen. När du tittar på utvecklingen, vad gör dig gladast?

IRÉNE: Nej, men det är väl just att man har satsat på samverkan och att man jobbar mycket mellan kommuner och regioner på ett nytt sätt. Många av dem med de mest komplexa och största behoven finns ju i den kommunala hälso- och sjukvården så att just att stärka upp samverkan mellan regioner och kommuner är ju väldigt viktigt. Och där pekar ju IVO-rapporten som kom häromveckan också på att det är fortsatt ett utvecklingsbehov och det måste ju göras kommuner och regioner tillsammans för att det ska bli bra. Och då har man ju börjat med att bygga relationerna på den övergripande nivån som vi ser med målbilder och så vidare. Men det vi också säger i rapporten är ju att vi inte riktigt kan uttala oss om vad som händer på verksamhetsnivå och det blir ju steg två, att man börjar att bygga strukturerna för samverkan. Och dom behöver säkert fortsätta att utvecklas också på huvudmannanivån. Jag tror inte man är framme där. Och där kommer man förhoppningsvis också få stöd av den utredningen som finns nu om äldreomsorgslag. Där man ju stärka upp den medicinska kompetensen också på ledningsnivå enligt det förslaget. Så går man vidare där så finns det ju förutsättningar också att ytterligare ta steg för att förbättra samverkan mellan kommuner och regioner för att stötta de svaga och de grupper som har stora behov av hälso- och sjukvårdsinsatser inom äldreomsorgen. Så det är en grupp som jag tycker man ska brinna lite särskilt på.

LISBETH: Det delar vi och jag tycker också när jag läser rapporten, att jag ser att ni lyfter just fram den här samverkan som otroligt viktig och att det också är positivt att det har skett. Därför att jag tror att vi får inte underskatta hur viktigt det är att börja bygga systemet snarare än varje verksamhet för sig och det är ett stort arbete. Tycker du att du ser några framgångsfaktorer som vi kan lyfta för att driva den här omställningen? Det kan ju både vara er rapport, men det kan ju också vara den insikt du har kring området. Du träffar ju väldigt många personer också som jobbar med omställningen.

IRÉNE: Ja vi ser väl kanske inte jättetydligt i uppföljningen men det vi ju ser från allting som har med implementering och förändringsarbete att göra, är ju att det är väldigt viktigt med ledarskapet. Att man får ett tydligt ledarskap för förändring och att man talar för [hör ej 12:49våren] och att man styr med alla de styrmedel man har mot förändring och att man styr mot ett tillitsbaserat samverkan och så vidare. Så att man skapar ett klimat för samverkan och nätverksbyggande som kommer att behövas för att man ska kunna arbeta på ett nytt personcentrerat sätt över organisationsgränser. Så det tror jag ju är en nyckel till framgång. Och sen om man ska bli mer konkret så handlar det ju också förstås om att utveckla IT-system och utveckla informationshantering, få mer strukturerad dokumentation så att man kan dela information på ett säkert sätt mellan olika aktörer i vården som ju är en annan väldigt viktig del tänker jag i ett fortsatt utvecklingsarbete. Och kompetensfrågor, de måste man ju fortsätta att jobba med, att stärka arbetsmiljön och göra det mer attraktivt att finnas kvar och utvecklas i vår yrkena.

LISBETH: Och att dom där frågorna hänger ihop, för jag tror att det du säger om tillitsbaserat ledarskap och ledarskap för förändring. Det är ju också attraktivt ur ett medarbetarperspektiv, att få jobba i en sådan organisation som vill utvecklas och som har ett ledarskap som bygger på tillit.

IRÉNE: Ja absolut ja, men så tror jag också. Och att man skapar mer förutsättningar för kompetensutveckling och forskning också inom primärvården i ett sätt också att göra det mer attraktivt.

LISBETH: Nu blir man ju nyfiken också på, hur ser du att ni från Socialstyrelsen kan fortsätta stödja den här omställningen och driva på att när vi nu får nästa rapport, även om ni inte har ett förlängt uppdrag än för det kommer väl efter valet säger vi. Men för så är det väl, ert uppdrag att följa det avslutas nu nästa år, vi ska följa den här överenskommelsen också. Det är ett år till ja, men i den uppföljningen att det har hänt något, hur kan ni stödja från Socialstyrelsen?

IRÉNE: Nej, men vi fortsätter ju med uppföljningarna. Det är ju ett sätt också att stödja förändringen och sen jobbar vi ju med våra öppna jämförelser och indikatorer och så vidare. Både för att följa nationellt men också för att stödja att man kan jobba med förändrings- och förbättringsarbeten lokalt och regionalt, så att den rollen har vi ju även fortsatt. Vi jobbar ju också med kunskapsstöd av olika slag. Vi har på gång stöd när det gäller sjukvård i hemmet som vi jobbar med just nu, som jag tror kommer kunna vara viktiga. Det har ju fortsatt arbete när det gäller fast läkarkontakt och de delarna som är centrala. Och sen har vi ju våra roller när det gäller vision e-hälsa till exempel. Så att det finns ju med inom många olika områden, vi tar fram utbildningar man kan hitta på utbildningsportalen. Och vi har samlat mycket material nu kring god och Nära vårdomställningar på kunskapsguiden, så att det kan jag också rekommendera att man går in och tittar där vad vi har att erbjuda. Där hittar man också länkar till allt möjligt.

LISBETH: Och jag rekommenderar verkligen kunskapsguiden, den är väldigt fint uppbyggd. Hör du Irene vad roligt och snällt att du kunde vara med och berätta om er uppföljning. Är det någonting som vi inte har pratat om som du tänker, det här måste vi säga i de här sammanhangen också.

IRÉNE: Nej, men det viktiga tänker jag är att vi fortsätter att samverkar och ser möjligheterna och tar vara på de glädjeämnen som finns i framstegen. Och sen ser vi också att vi har utmaningar att få till det här på bredden, att vi är på rätt väg.

LISBETH: Det var bra slutord, stort tack för att du ville vara med Iréne Nilsson Carlsson från Socialstyrelsen, tack.