Skapa riktning och börja med dig själv
Vi mindre övervakning, vi vill mer ledarskap, ta fram en riktning. Har verkligen engagerade politiker som brinner för god och nära vård och de ser också nära vård som enda lösningen.
Lisbeth:Idag ska vi få höra om en framgångsresa I omställningen till nära vård. Välkommen hit Camiär Sheqani som är områdeschef I äldreomsorgen I Kungsörs kommun. Det ska bli så spännande att höra hur arbetet har gått till, hur ni har fått till det här engagemanget och vilka utmaningar som ni har haft och vilka resultat också ni har nått. Så välkommen hit.
Kamyar:Tack så jättemycket. Jättekul att vara här.
Lisbeth:Jag har ju följt dig på LinkedIn så jag ser verkligen fram emot att få prata med er också för vi har aldrig pratat med varandra tidigare.
Kamyar:Nej, precis.
Lisbeth:Men om du börjar berätta lite om vem du är?
Kamyar:Mitt namn är Camiar och är 39 år gammal och jag är från Västerås. Jag är gift med min fru Lena och jag har en dotter, min lilla Celine som snart fyller 5 år. I grund och botten så är jag arbetsterapeut. Det var 2010 jag tog min arbetsrepexon I Burkana stad, Umeå, Umeå universitetet. Tog min examen där och efter det så fick jag jobb I, jobbat som arbetsterapeut I både Gnesta och Västerås I några år.
Kamyar:Under tiden jag jobbade som arbetsförbest så fanns det ju ett otroligt brinnande intresse I just att utveckla hälso och sjukvården, utveckla och förbättra vården. Jag kommer ihåg att jag fick ansvar för att jobba med avvikelser. Tyckte det var det bästa som för allt. Jobba med avvikelser och dra Med enkla medel, bara hitta lösningar med enkla medel när man sammanställer de här avvikelserna och drar det på arbetsplatsträffarna och berättar hur vi kan skapa ett bättre liv för att föra äldre med enkla medel. Vi kunde förebygga ett fall, bara det minsta.
Kamyar:Men kanske en toalettförhöjare eller en griptång. Man kunde underlätta livet för vara äldre. Vi behövde inte massor med andra resurser och så vidare. Bara enkla medel. Och där tyckte jag det var fascinerande hur vi kan förbättra livet med minsta lilla resurser.
Kamyar:Det fanns ett otroligt brinnande intresse och jag tänkte att jag ville fördjupa mina kunskaper. Jag ville jobba mer med utveckling genom vården. Då bestämde jag mig för att plugga vidare. Jag en magisterexamen I förbättringsarbete och utveckling av hälso och sjukvården vid Örebro universitet. Jag jobbade som arbetsterapeut och pluggade samtidigt 50 procent.
Kamyar:Efter det när jag tog min magisterexamen, fördjupade mina kunskaper och så vidare så började jag söka jobb som utvecklare. Det var där hjärtat slog före, det var där intresset fanns. Sen jobbade jag som utvecklare, fick I Eskilstuna där som utvecklare på avtalsenheten. Efter det har jag jobbat som hälso och sjukvårdstrat I arkiv genom Västerås stad, utvecklare I Köping. Så har jag hållit på som utvecklare och strategi I snart åtta-nio år.
Kamyar:Efter det tänkte jag att nu räcker det, nu har jag gjort tillräckligt som utvecklare. Jag producerar otroligt mycket fina utredningar och underlag för politiker och gjort massor med uppföljningsarbete. Jag tänkte bara, och det är bara cheferna som tog åt sig äran. Han bara: Men ja då, nu vill jag testa en ny värld. Nu vill jag också jobba som chef och känna på hur det är att jobba som chef.
Kamyar:Min fru gav mig bara 3 månader. Han var med som chef och sen hon också jobbade som chef. Han bara: Du har begränsad tid att jobba med utveckling som chef och du som kamel gillar utveckling, hur ska det här gå? Så hon gav mig 3 månader faktiskt. Okej.
Kamyar:Men nu har det gått 5 år och jag är kvar som chef och jag njuter nästan varje minut varje sekund av att jobba som chef. Jag tycker jag, också jobbar mycket med utveckling och nytänkande för det förbättringsarbetet. Så det har funkat jättebra.
Lisbeth:Hanna: Vad säger frun då?
Kamyar:Hon är chockad och imponerad. Så stolt skulle jag säga. Det är hon.
Lisbeth:Det där ska vi komma ihåg att prata om nu under den här timmen. Alltså just det här att chefer också inte bara hamnar I rapportering utan verkligen I utveckling, att få till det. Jag ska säga, Umeå är också min studentstad, så det finns nåt litet. Men vad tror du att den här
Kamyar:arbetsterapeutexamen betyder för dig?
Lisbeth:Alltså, vad
Kamyar:har den betytt I ditt utvecklingsintresse och din syn på
Lisbeth:framför allt de äldre, för du har ju jobbat mest med äldrevård.
Kamyar:Ja, Det är ju där du jobbar med äldrefrågor. Är ju där som sagt jag har absolut största intresse. Jag har ju att jobba som arbetar, det har ju egentligen Nu kommer jag att vara lite personlig. Det har ju med min bakgrund och min uppväxt att göra. Jag tänker, jag skulle säga Jag är född på BB som alla andra men jag skulle säga uppväxt på olika sjukhusavdelningar den mesta tiden av min ungdom.
Kamyar:Det är på grund att vi har haft föräldrar som har varit väldigt multisjuka och är en bror. De har behövt otroligt mycket hjälp och stöd. Så då var jag självklart att jag skulle ställa upp och ta hand om mina föräldrar. Min bror fick en inblick inom vården. Jag såg när läkarna gav hoppet om att min bror aldrig skulle stå på fötter genom och på benen och säga med enkla hjälpmedel, gångträningen och rehabpersonal kommer och tränar med min bror.
Kamyar:Och Hepposjen, idag är han skett, han är 52 och han är självgående och klarar sig och bor I sin egen Jag såg ju uppföljningar av sjuksköterskor, läkare, de gav aldrig upp. Jag är otroligt tacksam för den här vården som jag, mina föräldrar, har fått. Det var en del, det kom absolut den här drivkraften. Jag vill jobba, det är det jag vill jobba med. Jag vill jobba med utveckla vården.
Kamyar:Jag vill också göra skillnad tillsammans. Ge tillbaka, utveckla och förändra. Då var det bästa med att jag jobba som arbetsterapeut. Det var otroligt fint. Aktivera, bibehålla funktionsförmågan.
Kamyar:Inte ge upp och ta vara på det lilla som varje människa har. Se hela människan. Inte bara diagnosen. Se människan först.
Lisbeth:Jag tycker att arbetsterapeuter har lärt mig det här med att verkligen titta efter förmågor. Inte bara efter diagnosen eller icke-förmågor och vad man inte kan. Vilken grund I att brinna för det du jobbar med och gör. Jag tänker, nu finns du, berätta lite om den verksamhet du finns. Vad har ni för, möter ni för människor, hur stor är den och?
Kamyar:Precis. Jag är, först när jag ville testa att jobba som chef blev jag, fick förtroendet, blev hälso och sjukvårdschef. Jag ansvarar för ett antal sjuksköterskor och arbetsterapeut och 7 gymnaster I 2 år. Efter det gick jag vidare och nu jobbar som äldreomsorgschef. Jag ansvarar för hemtjänsten, för hemsjukvården, äldreboende och dagverksamhet.
Kamyar:Det är den största verksamheten som vi har I Kungsör.
Lisbeth:Hur står det I Kungsör kommun?
Kamyar:Vi är ungefär 9 0 invånare som bor I Kungsör. Just det. Jag har en ledningsgrupp som består av 7 chefer.
Lisbeth:Ja just det. Ganska många ändå. Ja, det.
Kamyar:Ganska många. Jag har en medicinskt ansvarig sjuksköterska som också ibland ingår I ledningsgruppen.
Lisbeth:Just det. Hur kom du I kontakt eller vad är din relation till omställningen till nära vård?
Kamyar:Ja, alltså jag skulle säga Jag älskar ju nära vård. Allt det här började, jag har en otrolig personlig relation skulle jag säga med nära vård. Allt började ju när jag jobbade som chef. När jag kom ihåg första året som hälso och sjukvårdschef jag såg ju, jag hade inte alla sjuksköterskor på plats. Jag såg ju att det här Samverkan fungerade inte med vårdcentralen, med sjukhuset.
Kamyar:Samverkan fungerade inte med den rehab. Den interna samverkan funkade inte. Och det var då jag kom I kontakt med god och nära år. Det var hela tiden med min bakgrund och jag som säger, jag har uppväxt genom vården. Jag ser ju hur viktigt det är med teamkänslan, hur viktigt det är med samverkan, hur viktig det är med de här långa goda relationerna.
Kamyar:Men jag saknar ju den här biten. Nära vård för mig, Elisabeth, jag var ganska så bekant med nära vård. Enda jag absolut hade hört talas om det. Jag kommer ihåg att vi hade någonting som heter närvårdsteamet utanför all någonting som man har startat I Västmanland. En av mina sjuksköterskor varje måndag ska alltså digitala ronder tillsammans med några läkare och sjuksköterskor från vårdcentralen.
Kamyar:Man gick igenom de patienter som var inskrivna I det här närvårdsteamet. Jag var så stor. Det är klart, vi har också nära vård. Han bara, och sen dagarna går jag lyssnar för den här podden, jag börjar verkligen göra nu fick en head, jag börjar läsa på mer och mer, prata med andra och så vidare. Jag tänker bara, åh gud vad fel jag har!
Kamyar:Tills polletten ramlar ner. Men gud, nära vård är mycket mera än det här närvårdsteamet. Det var då jag fick upp ögonen för nära vård och för min nära vård blev jag en mysig sak som jag kunde göra nånting jag kunde jobba med eller göra nånting jag bara det här verkligen framtiden. Det är så vi ska jobba. Det är därmed nära vård.
Kamyar:Jag tänkte, men vad är det för nåt? En nära vård vi måste anställa. Vi måste bli fler sjuksköterskor, jag måste anställa en chef. Är det en ny organisation? Vad är nära vård?
Kamyar:Nämn, nära vård, det finns ju redan nära vård inom våra verksamheter. Det står ju redan I socialtjänstlagen att vi ska jobba förebyggande. Men sen tänkte jag, tittade på vår verksamhet men vi har ju fantastiska mötesplatser som dagligen jobbar med att bryta isolering I ensamheten. Vi har projekt som har med förebyggande hälsofrämjande att göra. Så vi har ju egentligen nära vård på plats men det vi behövde är att lyfta fram det, lägga mer energi, lägga mer fokus, utveckla det istället komma mer med nytänkande.
Kamyar:Så det var en otroligt fin relation. Det var det som började med den här resan med nära vård. Idag som nära vård verkligen Alltså, den genomsyrar hela äldreomsorgen, språket, kulturen, våra riktlinjer, policyer, våra rutiner. Vi försöker scanna och genomsyra dem. Det har blivit endera av vår kultur.
Kamyar:Och, tänkte vi, det var inte lätt I början heller med att motstådda utmaningar som dök upp under tiden och under resan.
Lisbeth:Okej. Men jag tänker så här, jag kan ju förstå när jag bara lyssnar på dig nu och också har följt dig på LinkedIn och så, att med ditt engagemang och ditt sätt att brinna, det måste ju smitta av sig på dina chefer I ledningsgruppen, på dina medarbetare och så. Hur fick den här energin att också, eller den här wow-känslan eller filten eller vad du kallar det, att också omsluta andra? Ja.
Kamyar:Det, jag såg ju dagligen äldre, och det är äldre vi jag jobbar med. Jag såg ju, vi har ju äldre brukarepatienter som dagligen, de behöver en samordnad vård. Vi har ju multisjuka äldre som vi har. Och den här våra äldre, de blir bara äldre och äldre och får fler och fler. Alltså vårdbehov ökar och ökar, de lever längre och längre.
Kamyar:Men vårt ting då Men vad är det, vad är lösningen annars om det inte är nära vård, god och nära, om det inte nytänkande, det är inte att jobba mer effektiv att använda våra befintliga resurser på ett bra sätt. Och jag har otroligt fina drivna enhetschefer som också verkligen brinner för det här med god och nära vård. De också ser att vi har en sån kultur I min ledningsgrupp där den är så pass hög I tak att vi är så lätt att vi har kommit överens, vi har verkligen tagit fram en riktning framåt. Det är det här vi ska samla hela äldreomsorgen, brukarna, medarbetarna, kollegorna. Vi ska hela äldreomsorgen, Kungsörs.
Kamyar:Vi ska samlas kring det här med nära vård. Så det har funkat jättebra. Och vi måste ju ställa av, för vi har inget annat val.
Lisbeth:Nej, och det är ju inte att jobba snabbare och
Kamyar:tro att
Lisbeth:vi båda säger att ska jobba med inre effektivitet. Men satte ni er ner och bröt tankar med varandra I din ledningsgrupp om vad är det här, vad betyder det för oss? Hur praktiskt gick ni tillväga?
Kamyar:Vi tänkte att vi har Kungsör 9000 invånare. Vi såg hur svårt det är med kompetensförsörjning, hur svårt det är att hitta sjuksköterskor, jag glömmer aldrig, jag knackade dörrarna, letade efter sjuksköterskor, jag stod på stan, LinkedIn och bara hitta sjuksköterskor och kompetensförsörjning, vi är otroligt utsatta I såna små kommuner. Vi är så oberoende av samverkan med andra kommuner. Och där blev det ett snart skott och där men vi, tillsammans med mina chefer, vad behövde Kungsör? Vad behöver vår?
Kamyar:Vad har vår äldreomsorg? Vi kan inte jämföra oss med andra kommuner, vi har helt andra förutsättningar. Jämfört med andra kommuner, vad är nära vårt här och farfar? För kungsör. Det kommer vi fram till.
Kamyar:Vi kom efter flera dagar I workshops, det var mycket diskussioner, mycket utredningsarbete, omfattande kartläggningar. Vi kom fram till, vi kallade 4 pelare. Kungsörs och äldreomsorg behöver, första, samverkan och samordning. Den första pelaren, andra det är jobba, personcentrering. Den tredje det var att jobba hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande och det fjärde det är tillgängligheten.
Kamyar:Så vi andas, vi lever för de här 4. Alla som säger våra rutiner, arbetsstället, språket, kulturen och det är det som präglas av de här 4 pelarna. Och vi har varje år tagit fram aktiviteter under varje pelare. Ämnen när det gäller samverkan, alltså vi pratar om att vi börjar med oss själva först. Vi gick aldrig, vi gick aldrig vi börjar med oss själva först.
Kamyar:Vi måste få till att samverkan sker, en bra samverkan sker mellan sjuksköterskor I hemsjukvården med ray happ. Har vi en bra samverkan? Samverkar sjuksköterskor med hemtjänstpersonal med undersköterskorna? Avdelningarna på vårt äldreboende jobbar de tillsammans, samverkar de med varandra? Så vi har lagt otroligt mycket tid och fokus på oss själva.
Kamyar:Samverkan mellan hemtjänst och biståndshandläggarna. Så det är inte en samverkan. Jag brukar säga: Städa framför din egen dörr innan du går och ställer krav på andra. Just det. Ta bort våra problem först.
Kamyar:Att vi är klara med oss själva, vi vet vad vi vill, vi har en riktning. Då blir det otroligt mycket enklare att gå till vårdcentralen, gå till regionen eller till någon annan och kräva samverkan.
Lisbeth:Just det.
Kamyar:Så vi börjar med oss själva.
Lisbeth:Det låter ju också som att du verkligen har, för det tänker jag att jag har lärt mig under mina år som både chef men också I det här samordnaruppdraget, att leda med riktning, det gör en så trygg att veta att det är hit vi ska och
Kamyar:att vi har gjort det.
Lisbeth:Jag träffade ju en chef för drygt ett år sen som sa, jag nära vårdsäkrar alla beslut. Om man nu har de här pelarna att verkligen tänka ja men blir det här mer samordnat eller blir det verkligen personcentrerat? Så att man inte drar iväg åt något annat håll bara för att man är van att göra det.
Kamyar:Ja men vi la otroligt mycket tid, vi vill mer ledarskap, Vi vill inte så mycket chefskap. Det vill säga vi vill chefskap, vi vill mindre kontroll. Mindre övervakning, vi vill mer ledarskap. Ta fram en riktning. När man har tagit fram en klar och tydlig riktning då blir det enklare för medarbetarna att automatiskt de får en egen makt, de kan anpassa sig och jobba I samma riktning.
Kamyar:Så vi har ju lagt otroligt mycket, till viss bara ledarskap, ledarskap än chefskap. Det här har absolut varit en framgångsfaktor, framgångsfaktor. Att jobba lite liksom mer där, involveringen, skapa delaktighet, skapa motivation bland, bland kollegorna och medarbetare där ute på golvet. Som de får din egen Är
Lisbeth:det därför du klarar det där som din fru sa, att du kommer att bli uppslukad av allt
Kamyar:som är
Lisbeth:chefsskap på nåt sätt. Hårda bitar till att du har, att det driver utveckling och leda. Är det det som har gjort det eller vad har gjort det?
Kamyar:Det engagemanget tänker jag, är ju här intresset som jag alltid haft. Det är ju, det är ju lite det. Alltså bara göra skillnad från våra äldre och samtidigt ser man det krävs inte jättemycket för att få till en en stabil, långsiktig förändring bara man bara man accepterar det här också exempelvis med nära vård, bara man är mogen kultur på arbetsplatsen så går ju
Lisbeth:det,
Kamyar:går ju att skapa otroligt mycket med absolut minsta, men med mindre, med begränsade resurser och så vidare.
Lisbeth:Jag blir så nyfiken när du säger att allt har på nåt sätt ändrats, språket, sättet att tänka och vara. Kan du spontant komma på nåt sånt där ni, alltså där språket är annorlunda idag?
Kamyar:Ja men det är, vi såg ju det här att jobba med till exempel med personcentrering, vad behöver vi göra? Och då plockade vi bara en sjuksköterska från hemsjukvården. Det är inte lätt att plocka bara en sjuksköterska, det kan en I så fall liten organisation men vi tänkte att den här sjuksköterskan fick I uppdrag att utbilda all ordinarie personal I 3 månader intensiv. Varje medarbetare fick 72 timmars internettimmar bara utbildning. Då fick utbildningen jobba personcentrerat, kontydningar, tydliga tecken på olika sjukdomar, alltså jobba förebyggande och hälsofrämjande.
Kamyar:Och våra undersköterskor, vi såg ju en jätteskillnad efter de här, våra språk är förändrade, sjukvård och undersköterskor de vågade mera. De kunde istället ringa sjuksköterskorna och bara fråga Albin om vi behov. Nej, de vågade mera. De gjorde ju det själva. Och det blir otroligt mycket avlastning för sjuksköterskorna också.
Kamyar:Och vi såg ju verkligen kulturen förändrade på ett positivt sätt. Och språket, man vågade mer, man var sjuk undersköterskorna. Ja. Relationerna, samverkan, allt blev mycket, mycket bättre.
Lisbeth:Och våga plocka ut dem undersjuksköterskan och säga, nu ska du trots att det är mycket att göra satsa på den här utbildningen.
Kamyar:Ja men vi var ju tvungna att göra det om vi ville få till en förändring och vi ville förändra kulturen, förändra själva språket, hur vi pratar med våra relationer, samverkan och höja patientsäkerheten. Så vi, och det är hela tiden, vi börjar med oss själva först. Hela tiden. Vi måste verkligen utbildas oss själva och veta vart vi är på väg.
Lisbeth:Vad säger medarbetarna om att jobba så här?
Kamyar:De uppskattar det, det är klart de tycker det är jättekul. Alltså det där med min närvaro, framför allt våra specialistundersköterskor, ni gör otroligt mycket I vår verksamhet, fokus på digitalisering. Vi ska digitalisera för de ser som sagt, det är så pass kultur hos oss har förändrats att man även pratar om det här med men man har fått de brukar träffar varannan vecka, man samlas kring brukarna, man diskuterar brukarna och så vidare. Så det finns en otrolig fin samverkan mellan sjuksköterskor, undersköterskor, olika avdelningar och så vidare. Så det känns jättebra, det är hjärtan, de uppskattar det här.
Lisbeth:Ja de uppskattar. Det säger ju jag också när jag möter människor runt om att det här är nånting som får medarbetarnas hjärtan att sjunga. Det är så här man vill jobba, för det är nånting som man har brunnit för men kanske har tappat bort I det här fabrikslogiken. Jag skulle vilja läsa ett citat som du hade på Linkedin för att göra det. Du skrev så här, när du hade arbetat ett tag nu med omställningen, så skrev du så här: En framgångsresa I omställningen till en god och nära vård.
Lisbeth:Vi berättade om våra erfarenheter och vad som gjort omställningen möjlig. Ett arbete som steg för steg förändrar hur vi ser på vård och hälsa. Vår resa vilar på 4 tydliga pelare: samverkan, personcentrering, hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande och tillgänglighet. En resa som redan gett form av bättre kvalitet, ökad tillgänglighet, bättre arbetsmiljö, starkare samarbete och ökad kostnadseffektivitet. Och ni har gjort så många saker.
Lisbeth:Ni har vunnit priser och hemsjukvård med egenmonitorering och närsjukvårdsplatser Så jag tänkte berätta, har blivit en annan kultur, ett annat språk men vad blir det för de ni finns till för, patienter och brukarna? Vad har det blivit av allt det här?
Kamyar:Det är självklart att allt det har blivit en trygghet, en ökad kontinuitet för äldre. De litar på oss, vi pratar med oss mer, de litar på att skapa tillit mellan varandra, de här förtroendeerna, de goda relationerna som har varit. Det är klart, det har ju också skapat nåt som heter nervvårdsplats. Just Just skapade otrolig trygghet och stabilitet hos våra äldre.
Lisbeth:Ja, vad är det då? Vad är en närvårdsplats?
Kamyar:Det var det vi såg hos våra äldre, framför allt de som hade en demensdiagnos, Elisabeth. De skickades in till sjukhuset för vanliga sjukdomsteorier som en urinvägsinfektion. De blev inloggade på sjukhuset två-tre dagar. Och när de kom hem, det tog flera dagar för de äldre att komma till det normalt läge, att komma lugna ner sig. Ibland behövde vi verkligen dubbelbemanningar för att få tid för att den här äldre skulle komma tillbaka till det normalt läget.
Kamyar:Men tänk helt onödigt. Framför allt, vem blir lidande? Patienten självklart blir lidande. Det är inte så pass den anhöriga blir lidande I det. Det kanske är att här passen har en dotter som måste ta ledigt från jobbet att komma ta hand om sin man, din datorns arbetsplats och så vidare, det blir ondcirkel sen helt onödigt, vi tar vid en sjukvårdsäg på sjukhuset.
Kamyar:Vi har precis som sagt jobbat mycket med samverkan, samverka med vårdcentralen och vi har fått till dig en otroligt fin relation. Det var det bästa med oss men kan vi inte testa att öppna en närvårdsplats hos oss? Kan vi inte bara läkaren istället för att skicka in, säger Asta 85 år gammal med en vanlig urinväglighet för skicka in? Kan ni inte själva ta hand om Asta på hemmaplan? Det här med nära vård, älskar vara nära.
Kamyar:Har vi inte resurser? Vi satte oss och gjorde en omfattande kartläggning och vi har en god samverkan med läkaren på vårdcentralen. Vi kom fram till att jo, det är möjligt. Vi kan en närvårdsplats och vi fick till en jättebra samverkan med den läkaren på vårdcentralen Idag har vi en närvårdsplats som jag själv person är otroligt stolt över. Jag har idag haft en, sen 10 såna patienter på den här närvårdsplatsen och oj, så det för att skicka in dem helt, helt onödiga.
Lisbeth:Vem bestämmer att man blir inlagd alltså? Vem bestämmer att nu ska du få den här platsen?
Kamyar:Ja, det är alltid läkaren som säger sista ordet. Det kan vara sjuksköterskan I hemsjukvården som är på vårdcentral. Vi identifierar de här patienterna och de presenteras för för läkaren och det är alltid läkaren som fattar det slutliga beslutet. Och vi har ju den här nervvårdsplatsen, alltså, vi har det från måndag till fredag, vi har det inte på helgerna. På helgerna har vi ingen läkare som jobbar på vårdcentralen.
Kamyar:Man gör en första bedömning, vi säger så här har vi en passiv som heter Asta 85 år. Absolut, vi kan hjälpa Asta max 3 dagar. Om det är så att efter 3 dagar efter 4 dagar ser vi ingen förbättring hos ASTA då skickar vi in patienten ASTA till sjukhuset. Har verkligen säker så att patientens säkerheten absolut inte ska äventyras. Och du har helt fina ord från patienterna.
Kamyar:Vi har det inte så länge sen. En ung patient hade barn, I stället multisjuk istället för skicka in den unga patienten. Ja, visst stannar det kvar hos oss. Barnen efter förskolan och förskolan, de kommer och hälsar. Bara otroligt fint.
Kamyar:Jag är jättestolt över det här och alla de här fina orden vi får höra från patienterna.
Lisbeth:Vad kan man få? Man kan få intraverösa infektioner eller vad kan man få?
Kamyar:Det kan vara man har högt cigarp-värde, antibiotika, insulinjustering, smärtlindring, man kommer in på en uttorkning, fysiska symptom. Just det. Man kan få hjälp mer, inte på grund av oro och ångest. Och det här har ingenting med biståndshandläggandet att göra. Är läkare och sjuksköterskor tillsammans som kommer överens om att vi kan skriva in den här patienten på en närvaros plats.
Lisbeth:Vad har era sjuksköterskor sagt om er som jobbar hos er?
Kamyar:För det
Lisbeth:blir ju en lite annan typ av vård än man kanske annars är inne I.
Kamyar:Ja, verkligen. Om jag skulle säga så här kan sjuksköterskorna, men den här bilden av den kommunala hälso och sjukvård men jag är med absolut basala arbetsuppgifterna men när våra sjuksköterskor helt plötsligt får de de får göra mer avancerade arbetsuppgifter så har vi nästan samma arbetsuppgifter som man gör på ett sjukhus. Kulturanställningar, det har otroligt haft positiv påverkan sjukskötersketeamen där. De tycker att det är jättekul att de också gör nästan samma sak som man gör på ett sjukhus, på en avdelning på ett sjukhus. Det har haft en otroligt fin effekt.
Lisbeth:Ja. Jag tycker ni är ju föregångare I landet med det här sättet att tänka för jag tänker så mycket trauma som man orsakar med de här korta akutbesöken för personer som har en kognitiv nedsättning eller nånting. Och det där behöver vi ju utveckla. Har ni nån som följer det eller hur kan vi sprida det här mer runtom I Sverige?
Kamyar:Ja, alltså vi följer den här, den här arbetsplatsen har vi gjort det och våra politiker är otroligt intresserade av den här arbetsplatsen. Så vi följer ju den här arbetsplatsen. Jag En sån kan jag dela med mig av, jag brukar ibland skriva det på LinkedIn. Jag är med olika nätverk I länet här I Västmanland. Jag pratar om det, vad det ger för effekter och så vidare.
Kamyar:Jag hoppas som du säger, jag hoppas att man ser den dagen det finns såna platser på varje på varje äldreboende. Det det oroligt verkligen. För det ger Elisabeth otroligt mycket, få anhöriga för själv patienten, alltså själv det är vi pratar om kostnadseffektivitet på riktigt här ju. Verkligen. Absolut få ett motstånd.
Kamyar:Folk brukar säga, varför gör du regionens? Du gör regionens jobb. Det är bara att skicka in det. Men här och för mig är ju personcentreringen. Här ser jag hela människan, här ser jag anhöriga, närstående också.
Kamyar:Jag ser människan och patienten här och nu. Precis. Sen det här med kostnadseffektivitet, vem ska jag betala för mig med? Då får vi ta det sen.
Lisbeth:Ja. Jag tänker också att vi måste tänka att kostnadseffektivitet är större för det är ju också en kostnad för en kommun varje gång nån ska skickas in, nån ska komma tillbaka. Det är mycket arbete för bl. A. Sjuksköterskor men det blir ett annat arbete.
Lisbeth:Så att
Kamyar:Sätta in vikarier. Alltså, det är ju inte sånt.
Lisbeth:Men var det där motståndet som du berättar om, var kommer det ifrån? Är det andra kommuner som känner att var ska det här dra iväg? Det
Kamyar:är från kollegor från andra ställen. Det är en ren nyfikenhet värld för, alltså hur kommer det sig att du gör det? Antingen är det regionens ansvar. Om det är det, och jag tänker absolut, men återigen jag brinner för samverkan. Jag brinner för det goda, det är så vi lyckas.
Kamyar:Samverkan, ja för mig samverkar är motorn I god och nära vård. Alltså Elisabeth, idag skulle säga så här, vi har en sjukvård här I Sverige. Vi har delat upp det. Alltså, vi har specialiserat oss, vi jobbar på olika avdelningar. Vår sjukvård lider av depression, isolering och ensamhet skulle jag säga.
Kamyar:Är nu den enda medicinen. Det är ju samverkan. Vi måste börja prata med varandra, bygga förtroende, tillit till varandra.
Lisbeth:Inte
Kamyar:bara att passen ska studsa fram och tillbakakastade mellan olika instanser. Vi måste verkligen se oss själva som vi, ett enad vi vi tillsammans. För det är det enda I det. Det handlar inte om mer resurser, handlar inte om flersjuksköterskor, läkare, mer pengar. Absolut, det hjälper men det är inte, vi når inte hela målet.
Kamyar:Det enda är samverkan. Precis. Jag menar, hur mycket är det? Inte mina pass I stället för att skicka in dem, då stannar kvar hos oss istället. Ja.
Kamyar:Tryckheten, säkerheten, kostnadser för alla vinner ju på det.
Lisbeth:Verkligen. Och jag tänker också att det är ju, det är liksom inget alternativ att tro att vi ska göra på det gamla sättet, för det ger heller inte kvalitet. Så vi har ju som delat upp det. Tänker kärnan, om kärnan är samverkan, det är på nåt sätt motorn, så är grunden synen på personen. Ja.
Lisbeth:För vi har också delat upp personen mer I diagnoser och kroppsdelar än I att vara människa.
Kamyar:Ja men precis.
Lisbeth:En annan sak som ni gör, det är ju det digitala. Hur tänker du där? Och det där är ju mycket som vi vet har potential men det är också heller inte riktigt lätt att få till. Vad har ni gjort där?
Kamyar:Det är som sagt, lyckat med goda lärare, vara lyckad med samverkan, patientsäkert och som sagt, som ICO sa, vi har begränsade resurser men framför allt med kompetensförsörjningen. Och då måste vi täcka nytt, vi måste jobba annorlunda på ett annat sätt då och då är det ju digitalisering. Så vi exempelvis inom hemtjänsten, vi har implementerat något nytt arbetssätt istället för att undersköterska med sån fin komposition ska springa runt på ICA och handla mat och så vidare då har vi infört sådana här digitala inköp tillsammans med en padda. Men jag inköper. Vi har sparat många många hemtjänsttimmar, många timmar.
Kamyar:Vi har frigjort mycket resurser för undersköterskor för att få jobba som undersköterska. Ja, det är ett arbete som pågår just där. Vi har vid nästa projekt som jag är inom hemtjänst gör digitala hembesök istället för att åka hela vägen hem till någon och kanske bot två-tre mil. Då gör man digitala hembesök. Vi lånar ut surfplattor till de här brukarna.
Kamyar:Ett samtal skapar lite trygghet. Att det finns nån, det här är nära mig, att nån tar mig
Lisbeth:på allt. Att
Kamyar:nån ser mig som människa. Att nån tar ett personligt ansvar för mig. Det inte jättemycket för att skapa lite tricket för dem, för att de ska få deras förtroende. Bara såna enkla medel. Är det som är fascinerande och intresserad av.
Kamyar:Min minsta lilla kan göra en så stor skillnad för våra äldre. Ett enkelt, litet telefonsamtal på 2 minuter. Kan det vara bra?
Lisbeth:Är det telefon, då ringer man upp.
Kamyar:Ett videosamtal.
Lisbeth:Vänplatta, ett videosamtal. Har erbjudit era brukare att få träning I hur man gör så att man känner sig trygg med den digitala tekniken?
Kamyar:Exakt, om de får: Du menar rehab, tänker du på träning? Nej,
Lisbeth:jag tänkte mer om man ska få ett digitalt hembesök så kanske man känner sig lite osäker där hemma. Hur var det nu, jag kopplade upp mig och hur har ni tränat det? Har ni på nåt sätt varit dit och utbildat Ers?
Kamyar:Ja, Det är ju ett projekt som vi håller på med nu. Vi har inte implementerat I 100 procent men vi håller på att jobba med det. Vi har beställt såna här surfplattor och tanken är att vi så småningom kommer igång. Av det är självklart då tränar vi brukare så de kan hantera tekniken och så vidare.
Lisbeth:Ja precis
Kamyar:Samma sak hos sjuksköterskorna, vi har hemsjukvården och där har också tanken att våra sjuksköterskor ska digitala hemsidor, digitala uppföljningar
Lisbeth:och
Kamyar:vill att våra patienter själva ska lära sig att ta ett eget ansvar också. Nej men nej, om en sjuksköterskan är hem 7 år behöver koll på blodtrycket hos en patient varför kan inte den patienten lära sig att ta sina blodtryck och med hjälp av den här surfplatta rapportera det till sjuksköterskan istället för att sjuksköterskan åker hela vägen hem till patienten? Och där också vi sparar mycket tid och mycket mycket resurser på det här viset.
Lisbeth:Och på det sättet blir det ju också så nära, då blir det ju verkligen nära. Jag tänker, det skapar ju trygghet. Vet du att det är inte längre bort än till min dator så kan vi en kontakt.
Kamyar:Nej, precis.
Lisbeth:Vad säger din politiska ledning? För vi lever ju I en offentligt styrd och demokratiskt styrd verksamhet. Hur har du fått med dig dem? Hur har du gjort?
Kamyar:Det är att en god dialog med våra politiker om de är förankrad. Vad det är med goda allt som pågår där ute på gården. Jag vi känner att vi har fått bra stöd från våra politiker. De är med på banan, de tänker också på samma sätt som vi tänker där ute, vi är på gården och jobbar med det dagligen. Så vi har verkligen engagerade politiker som brinner för god och nära vård och de ser också nära vård som enda lösningen för att få tid att bli mer samordnad, en bra vård framför allt för våra äldre.
Kamyar:De är med också.
Lisbeth:Just det. Vad tycker du är de stora utmaningarna? Det känns som att du har så mycket energi och man tänker att det sitter inte fast nånstans men nån gång så går du och tänker att där är en utmaning, det där är svårt. Var rör du dem?
Kamyar:Utmaningarna, det blir ju ibland det för det första, det är kompetensförsörjningen skulle jag säga. Den där kontinuiteten, den personalomsättningen som varenda kommer in, varenda regel. Alla vill jobba med det. Tyvärr har vi idag personal som inte kan svenska. Det är också otroligt.
Kamyar:Det är nånting vi måste göra åt Det är egentligen den absolut största utmaningen, det är kompetensförsörjning, att rätt personal på rätt plats. Att personal som kan svenska, att personal har sitt uppdrag på absolut största allvar. Det är ju det. Det behöver inte vara undersköterska, det kan vara läkare och sjuksköterska I hela vårordningen och prata om att vi har sådana som för det första delen kan, som tar ett personligt ansvar för våra patienter, som är engagerade, som kan svenska, som kan utveckla sin kompetens. Det skulle jag säga är den största utmaningen, kompetensförsörjningen.
Lisbeth:Påverkar det här sättet som ni arbetar också du rekryterar, vi säger att du ska rekrytera en ny undersköterska. Har du med dig det här, hela era pelare för nära vård och pratar du om det med den som ska komma till er?
Kamyar:Det är självklart. Det är det här som, som sagt, de här 4 pelarna måste genomsyra annonserna. Alltså, de ska genomsyra allt vi gör och det har jag när jag anställer en chef eller någon medarbetare. Vi är jättetydliga. Riktningen är vad som gäller här, I Kungsörös och äldreomsorg.
Kamyar:Det är de här 4 pelarna som gäller Hela organisationen äldreomsorg har enats om det här.
Lisbeth:Man har ju blickat mycket I början av omställningen just på det man gjorde I Alaska. Alaska hade ju väldigt mycket sina kärnpelare som de också lät genomsyra allt: medarbetarutbildningar, rekryteringar och så, för det är så viktigt att vi vill det här, vi som jobbar I verksamheterna på det sättet. En sak som jag tycker att vi brottas mycket med är ju egentligen att vi styr och leder och följer upp omställningen på väldigt traditionellt sätt. Vi på nåt sätt har inte ställt om själva styrsystemet. Hur tänker du kring de frågorna?
Lisbeth:Att du pratar om kostnadseffektiviteten på ett större perspektiv än bara på nåt sätt den enskilda insatsen och så. Brottas ni med de frågorna och hur tänker du kring de frågorna?
Kamyar:Ekonomi det gör vi ju det. Jag menar just bara, och det ser ju tack vare god nära vår omställning som vi har jobbat med I snart 4 år. Tack vare nytänkande, nya arbetssätt. God samverkan. Ett enkelt exempel kan vara att året vid den här tiden var vi I back med flera miljoner.
Kamyar:Okej. Okej. Titta hur ser du idag? Nu går vi plus flera miljoner istället. Så det är ju bara den resan.
Kamyar:Att verkligen nära vår har varit så pass effektiv och till nytta för oss. Och det tar ju varit nära vårt nytänkande, optimera våra resurser, tänka att digitalisering går, jobba förebyggande och hälsofrämjande. Just den biten, Elisabeth, jobba hälsofrämjande och förebyggande. Så det är en hjärtefråga för mig. Jag brukar säga så här, vi jobbar lite som Trafikverket, jag menar hur jobbar de?
Kamyar:Ser de på en gata att det blir olika fler by och så vidare. De kanske börjar med ett övergångsställe, funkar inte. Fart hinner, funkar inte. Stoppskydd, funkar inte. Och så ronde.
Kamyar:Så vill jag jobba. Vi ska en äldreomsorg som hela tiden gör det svårt för att Astra 85 att ramla. Över 100000 äldre över 65 år och äldre ramlar I det hallandet så pass illa att de behöver sjukhusvård helt onödigt genom att jobba för att bli ändå hälsofrämjande. Vi har ju ett projekt vi startade för 3 år sen för det är alla äldre som för första gången ansöker bistånd. Nej.
Kamyar:Biståndshandläggarna de beviljar inga insatser. Då är det att biståndshandläggarna tillsammans med arbetsterapeuten gör ett förstahembesök. De tittar på vad vi kan göra här hemma hos Asta 85 år. Här ser vi en tröskel. Här ser vi kanske att Batcarven måste tas bort.
Kamyar:Här är enkla hjälpmedel och så vidare. Från kanske att man har sökt 100 hemtjänsttimmar eller 50 hemtjänsttimmar, helt plötsligt hamnar 10 hemtjänsttimmar. Vi såg att var I en uppföljning vi gjorde. Vi ville bara visa 0 direkt I martillsyn ibland. Och tänk vilken självständighet och frihet.
Kamyar:Att hemtjänst är ju ändå någonting som
Lisbeth:man inte vill om man inte behöver. Så det är kvalitet I det sättet att tänka också. Det är lite som intensiv hemrehabilitering som man har testat I Eskilstuna Ja. Verkligen sätta in dem tidigt. Ja.
Lisbeth:Du pratar mycket om den interna samverkan och att börja med sig själv, börja med sin ledningsgrupp och börja med de egna medarbetarna. Jag tror att det är så rätt för det är ju då man blir ärlig och lyssnad på också. Men hur funkar det nu då med samarbetet med regionen som är en viktig spelare för den enskilde personens?
Kamyar:Det funkar bra men med regioner och framför allt med vår vårdcentral. Vi har en vårdcentral här I Kungsör. Och det är vår god samverkan. Där har vi kunnat starta en sån där arbetsplats. Och nu håller du på en primärvårdsplan, en färdplan för att ge omställning till goda nervor.
Kamyar:Vad vi, vad vi gör, vad gör de? Vad kan vi göra tillsammans gemensamt med Så det är ju nästa steg vi håller på att ta fram en sån färdplan. Mer och mer samverkan, när kan vi börja använda varandra? När det är dags att byta ansvar, när det dags att ta tillbaka ansvaret. Så det är mycket som vi håller på att jobba med.
Lisbeth:Har du en gruppering där ni träffas med regionerna och gör det här eller
Kamyar:går det åt? Alltså det gör vi, en gång I månaden så har vi såna träffar. Det är med regionerna, vi är framför allt, du menar egen jag menar vårdcentraler I Sverige tycker Det träffas sjuksköterskor tillsammans med deras sjuk. Vi träffas en gång I månaden. Då går man igenom patienter och vad vi tillsammans kan göra för de absolut mest utsatta multisjuka.
Lisbeth:Just det.
Kamyar:Ta fram samordnade planer, samordnade insatser och så vidare.
Lisbeth:Jag tänkte på, jag samtalade med regiondirektören I Jönköping. De har ju jobbat med ett ledarskapsprogram tillsammans med kommundirektörerna I länet. Och de gjorde också studiebesök I varandras verksamheter. För att på tal om det här med språket som du säger, att prata inte om dem där borta utan prata om vi:et, Det binder också ihop verksamheter. Att prata om vi tillsammans med vårdcentralen tänker jag att ni gör och att få ihop det på det sättet.
Kamyar:Exakt, helt rätt.
Lisbeth:Om du skulle ge på nåt sätt råd nu till ledare som lyssnar på det här, chefer och ledare som känner att, vi har inte riktigt, vi är inte riktigt där. Vad är det du skulle vilja ge för råd?
Kamyar:Den resan som jag gjorde från, från bara, var ena, börja med sig själv skulle jag säga. Börja verkligen. Börja med sig själv. Börja förstå, vad annars, vad är annars lösningen? Om det inte samverkan, om det inte goda relationer, om det inte är jobb och hälsofrämjande förebyggande Vad är annars då?
Kamyar:Mer pengar, mer resurser. Nånstans måste man vara överens med sig själv.
Lisbeth:Just det.
Kamyar:Alltså, sin profession Man måste komma överens med sig själv. Hur ska jag annars I den här branschen överleva. Det kanske är nästa gång det är jag som hamnar den här onda cirkeln. Skulle jag vilja det många inblandade I mitt liv? Vill jag inte ett team som tar hand om mig?
Kamyar:Ett team som är nära mig, som tar ett personligt ansvar? Att jag inte känner mig ensam och bortglömt. Att det alltid finns nån jag kan ringa och prata med. Nån som tar mig för det första, ser mig som människa. Bakom nationalanteckningar och alla diagnoser finns ändå kött och blod.
Kamyar:Det finns ändå en mamma, en pappa, en dotter, nån som är med drömmar, med mål I livet. Se människan. Som en del ledare och måste vara annars då. Det är ändå en enkel fråga. Hur ska jag annars då lyckas?
Kamyar:Självklart, man behöver resurser och så vidare men jag har själv kommit fram till att nära vårdtänket god och nära vårt tänket är verkligen rätt väg att gå.
Lisbeth:För hur märks det på en ledare man har bottnat I det själv, om det är där vi ska börja? Varför är det så viktigt?
Kamyar:Det är ju för att det är ju ett måste. Jag tänker att det är nödvändigt, det engagemanget. Vi måste ju alltså åt det hållet? Ja. Tänker jag.
Lisbeth:Ja. Jag delar din bild. Jag tänker att det märks ju på en ledare om man brinner för sin sak, om det finns I hjärtat, för det ger också kraft. Både kraft när ledarskapet är utmanande och tufft men också att ledarskap förtjänar man. Nån ska vilja följa I riktningen och då behöver det ju kännas ärligt.
Lisbeth:Ja. Ja. Sen då, när man har börjat med sig själv, vad gör man då?
Kamyar:Då är det, det gäller det där om man är fokuserad på ledarskap. Lägg självskapet åt sidan. Börja med börja involvera, börja marknadsföra dina visioner, din riktning. Allt har, allt som är förknippad med god och nära vård. Börja skapa workshops förankrade inom hela organisationen bland våra politiker.
Kamyar:Visa att börja absolut kan vara motstånd från början. Men börja med de som accepterar det. Börja med de som vill tänka på samma sätt som du. Skapar lite fina resultat. Helt plötsligt kommer du också att få med dig dem som jag har motstånd, dem som är tveksamma och negativa till den här omställningen.
Kamyar:Börja med dem först. Och när du har börjat skapat resultat, då börjar andra också acceptera: Jaha, det är den här omställningen. Vi måste det. Vi har inget annat val.
Lisbeth:Men hur fångar du resultaten I din verksamhet?
Kamyar:Genom uppföljningar. Vi gör verkligen alla våra mötesplatser. Vi brukar enkäter, vi är med I dialog framför allt anhöriga. Vi har en jättefin försöketabel, en fin relation med våra anhöriga och närstående också. På det vi fångar upp genom att hela tiden förändra synpunkter, klagomål osv.
Kamyar:Vi jobbar systematiskt med de här frågorna.
Lisbeth:När jag lyssnar på dig tänker jag att det är så mycket som handlar om berättandet. Ditt sätt att berätta om det du tror på men också att låta anhöriga och närstående komma till tals och de boende själv komma till tals, eller den som är patient I hemsjukvården komma till tals. Att berättelsen ligger ju så nära personcentreringen. Att tro på det är en uppföljning, att vi har lyssnat. Ja, det är ju fantastiskt med din energi och de resultat ni når.
Lisbeth:Jag tänker på det ekonomiska resultat som du också visar på dig förutom nöjda patienter och brukare, närstående och medarbetare. Är det nåt vi inte har pratat om, Camilla, som vi behöver prata om?
Kamyar:Inte prata om. Fast det är ju, det är så kul med närvaro. Man skulle kunna prata här en heldag bara just om vad vi kan göra och inte göra och så vidare. Jag hoppas verkligen att man tar den här omställningen, att man verkligen börjar förstå allvaret. Vi har inget annat val.
Kamyar:Vi måste ställa om, vi måste tänka nytt, vi måste komma på nya lösningar. Vi måste börja få till det här framför allt samverkan goda, långsiktiga relationer. Det är det det enda vi har, oavsett vad man har för för för jobb, läkare, överläkare, undersköterska. Vi har ett mål, patientens bästa. Vi har ett gemensamt mål.
Kamyar:Hur ska vi tillsammans nå dit? Sluta börja prata med varandra och bryta isoleringen, ensamheten. Börja verkligen samverka kring varandra, framförallt våra äldre, våra multisjuka äldre. Jag hoppas jag ser en vård som är så pass sammanhållen, personlig samordnad. Där alla, det är så pass jämlikt skulle Elisabeth också lägga till.
Kamyar:Oavsett status, ålder att vi har den vårt. Alla kan orientera sig I den. Alla vet, om jag har ont I knät, om jag har något problem, någonting, jag vet vem jag ska ringa utan att anhörig, dottern, barnet ska hjälpa mig, jag kan orientera mig själv I det. Det hoppas jag verkligen mer någonsin. Vi är på väg, självklart, vi är otroligt på bordet men prata med de senaste åren.
Kamyar:Man hör ju mer och mer om personcentrering, om diabeteendet. Det har skett en otrolig skillnad I landet,
Lisbeth:Ja. Och språket.
Kamyar:Man är på olika möten, man hör ju om det här med personens samverkan. Man börjar förstå.
Lisbeth:Jag håller med. Jag tänker också att det språket blir ett kvitto på att nåt händer. Vi pratar mer om personcentrering, vi pratar mer om systemet, hur systemet ska hålla ihop det som är samverkan, som jag inte hörde för bara några år sen. Så vi är på god väg även om jag tänker att nu gäller det att hålla I, för vi har tränat på de gamla strukturerna I många, många Så det gäller att den här entusiasmen som du har. Jag är otroligt tacksam att du har velat dela med dig av all din kunskap och allt ditt engagemang I podden.
Lisbeth:Det kommer att vara många lyssnare som känner samma lycka som jag gör när jag får prata med Och jag önskar ju dig och din ledningsgrupp och alla dina medarbetare stort lycka till på den här fortsatta resan. Men innan vi slutar så vill jag ju att du ska svara på vad nära är för dig.
Kamyar:Nära är för mig. Ja. Jag skulle kunna skriva en bok om vad nära är för mig. Skulle det. Nära för mig är, förutom det här det ska vara geografiskt, ska vara nära och fysiska.
Kamyar:Det finns nån där ute som tar ett personligt ansvar. Det finns nån där som lyssnar på mig och ser mig och inte bara förlitar sig på en gammal diagnos som är fyra-fem år på nacken. Att verkligen ta mig på allvar. Att jag inte blir bortglömt. Att jag inte blir en I mängden.
Kamyar:Att jag inte känner mig som en belastning på sjukvården. Det skulle jag säga är ju det nära. Att jag får känna tillit, trygghet, kontinuitet. Att det finns nån som tar hand om mig och lite, lite extra koll på mig. Nån som skickar de av.
Kamyar:Äldre säger vi, får de här kallelserna I god tid. Nej, de har koll på min blod, själva kurvan, sockerkurvan, utan jag ska jaga. Det här jagandet som jag är trött på, Elisabeth, det vill jag. Att äldre ska jaga jaga jaga jaga. Nej, vi ska inte jaga, vi ska vi ska jaga dem.
Kamyar:Vi ska hitta dem som håller på att råka illa ut. Vi ska jobba förebeelse och främjaanden. Vi ska agera innan Astas 85 rannar har brutit höften. Var där I god tid alltid som Trafikverket ett steg före. Vänta inte tills dagen Asta har rannnarbrutit höften.
Kamyar:Då är vi duktiga. Då går vi in med olika hjälpmedel, bostadsanpassningar, se överläkarmedel och så vidare. Men gör det I god tid. Ja. Spara ett liv på det här viset.
Kamyar:Det skulle jag säga nära för mig. Sömlös.
Lisbeth:Ja. Fantastiskt. Stort varmt lycka till och tack för att du var med I Nära Vårdpodden.
Kamyar:Tack så jättemycket. Tack.
Creators and Guests
Vill du hålla kontakten?
Lämna din e-postadress så mailar vi när något nytt och intressant är på G!