Aktiviteter som skapar ett värdigt liv
Många
Malin:fantastiska fantastiska satsningar och de kommer jag ju fortsätta förvalta och utveckla också såklart.
Rosmarie:Gymnastik och de ska aktiviteter. Det är på ett helt annat sätt. Men det är det som jag har fått inspiration från och tagit med mig hit till Sverige.
Lisbeth:Vi vet att trygghet och aktivitet, det är avgörande för en god hälsa hos äldre personer. Men hur man kan få till det på strukturerat sätt I vardagen så att det håller över tid, det ska vi utforska tillsammans med Ros-Mari Hessley som är avgående enhetschef, och Malin Mattsson som är tillträdande enhetschef på Hälsohuset som är ett särskilt boende I Trelleborg. Så varmt välkomna hit. Tack. Tack så mycket.
Lisbeth:Så kul att ni vill vara med och vi får perspektivet på särskilt boende och nära vård, det tycker jag känns så viktigt. Men vi börjar med att lära känna er lite bättre. Ros-Mari, berätta om dig, vem är du?
Rosmarie:Jag är en kvinna på 62 år som har arbetat inom vård och omsorg I hela mitt yrkesverksamma liv. Jag har själv jobbat inom vården som först vårdbiträde och sen så jobbat mig uppåt en del administrativt som läkarsekreterare. Men hela tiden har jag bara längtat efter att gå ut och ta hand om våra äldre framför allt för min del. Och personer som har nån slags kognitiv svikt eller liknande behöver nån slags assistans. Och det är liksom mitt liv som har varit I hela mitt liv kan man säga.
Lisbeth:Ska jag
Rosmarie:berätta lite mer om var jag har jobbat?
Lisbeth:Det tycker jag. Det är roligt att veta, förstå din bakgrund.
Rosmarie:Ja. 2007 gick jag en utbildning och läste parallellt tillsammans med att jobba som undersköterska. Och då fick jag höra att det var nån som sa att du, det passar perfekt att jobba I Danmark. Jag fick ett telefonnummer till ett omsorgscenter där I Dragar kommun. Och där ringde jag upp och så sa de, ja kom så får vi kyga på dig.
Rosmarie:Så säger de alltid. Så jag åkte dit och pratade med dem och på den vägen är det. Och jag älskar Danmark och deras danska synsätt och se på hur man arbetar med våra äldre och våra sjuka personer med mycket aktiviteter som är ett stort fokus I deras
Lisbeth:Men där får vi återkomma till, för det är spännande att höra om skillnaden Danmark-Sverige och vad vi kan lära. Ja. Så intressant.
Rosmarie:Ja, är det.
Lisbeth:Men vad gör du när du inte jobbar då?
Rosmarie:Ja men då är jag farmor och mormor och bor I Höllviken I en lägenhet där. Har en lägenhet I Spanien som vi åker till så ofta vi kan och bjuder med familjemedlemmar och vänner. Tycker om laga mat. Sund kost betyder jättemycket. Att man mår bra både psykiskt och fysiskt.
Rosmarie:Så ja, jag tycker det är. Jag är en nyfiken person och har många runt omkring mig som jag bara älskar.
Lisbeth:Hör du, I introduktionen så berättade vi ju att du skulle sluta som enhetschef. Ja. Vad ska du göra då?
Rosmarie:Jag ska fortsätta som enhetschef, fast I förebyggande verksamhet I Trelleborgs kommun också. För jag tycker att Trelleborgs kommun är en väldigt bra kommun att jobba I. Den är lagom stor. Förebyggande verksamheter, det är dagverksamheter för personer med kognitiv svikt, och det är anhörigcenter där vi jobbar mycket med förebyggande verksamheter och vi håller på att ta fram strategier för att förebygga ofrivillig ensamhet. Så det har vi ett jättestort fokus på.
Rosmarie:Så jag får fortsätta göra de här underbara sakerna, fast på lite annat sätt.
Lisbeth:Spännande. Ja, mycket. Malin, du ska ta över Marie, nu vill vi erkänna dig. Berätta.
Malin:Det ska jag göra. Vem är jag då? Ja, jag är en väldigt levnadsglad kvinna som har haft förmånen att arbeta som jag trivs med hela mitt liv. Jag har lite mer blandad bakgrund än bara inom den här branschen då. Så jag har olika branscher med mig I ryggsäcken.
Malin:Men jag har alltid haft en röd tråd och det är just att med personal att göra med det ansvaret. Så I över 30 år så har jag funnits I olika branscher, olika ledande positioner. Och på den vägen är det.
Lisbeth:Men vad kan det vara för branscher? Jag
Malin:har logistik branschen framför allt med mig. Jobbat många år på Postnord innan jag då tog steget över till vård och omsorg. Så att det har varit en väldigt lärorik resa som jag har väldigt nytta av även här.
Lisbeth:Vad dockade dig över till
Malin:hammar och Ja, alltså, det har ju varit så här att jag har alltid varit den som har vågat ta lite initiativ och sträcka ut handen och priva på nya saker. Och jag kände ju själv att, för att utveckla mig och hitta liksom drivet I detta så var jag lite nyfiken på att kika på andra branscher.
Rosmarie:Så att
Malin:då blir det vård och omsorg som jag kom in I och jag har ju jobbat på många ställen. Bland annat daglig verksamhet, personlig assistans, LSS. Varit runt både I andra kommuner och privata verksamheter. Så nu har jag landat in I Trelleborgs kommun sen ett antal år tillbaka. Och den här senaste rollen som jag nu lämnar, där hade jag hand om en nattpatrull inom hemvården.
Malin:Och så hade jag hand om kommunens hemtagningsteam som I Trelleborgs kommun heter Hemstödsteamet. Och därför drar mycket paralleller, det är mycket nätverkande där också såklart och bland annat med regionen som vi ska prata lite grann om här idag också.
Lisbeth:När du inte jobbar, vad gör du då? Ja,
Malin:då Jag har en väldigt rik fritid, precis som Ros-Marie. Jag har barn som är utflugna. Själv håller jag på med teater och körande. Reser väldigt mycket. Gillar olika kulturer.
Malin:Och sen har jag ju också haft förmånen att följa med familjen ett år till Shanghai där vi bodde. Och det året ligger mig väldigt varmt om hjärtat och den har jag ju nytta av I vardagen här hemma också. Både till, höll på säga praktiska saker men också mycket I tänket och hur man tänker liksom I vardagen.
Lisbeth:Spännande. Vad har ni nu råd som blir? Har ni möjlighet nu att på något sätt gå bredvid varandra eller jobba parallellt eller hur ser den övergången ut? För ni är mitt inne I övergången.
Rosmarie:Vi har turen att sitta I samma hus. Ja. Och vi har ju varit, vi känner ju till varandra. Så jag tycker det har varit en jättebra övergång. Vad säger du Malin?
Malin:Jo men det har det. Det har kommit och kommer att komma successivt. Och I och att vi har förmånen att varandra I huset. Vi kan ta de här snabba korta avstämningarna och vi är inte nya I branschen nån av oss så att det innebär ju också att jag hoppar ju in I den här rollen med den kunskapen och vetskapen som jag har. Och Ros-Mari finns runt turnan och bollar tankar hela tiden.
Malin:Så att det kör vi lite parallellt helt enkelt. Låter ju toppen.
Rosmarie:Det som gör så skönt för mig, för att jag har då jobbat I 5 år I den verksamheten som Malin tar över, att det ligger mig jättevarmt om hjärtat, både personalen och hela organisationen eller verksamheten här. Så jag är glad att det är Malin som tar över. Det känns jätteskönt.
Malin:Ja tack, Lucy May.
Lisbeth:Var precis det jag skulle fråga. När man har ett engagemang från hjärtat så är det ju ändå väldigt viktigt att man känner ett piurett när det
Malin:ändå ska fortsätta. Verkligen.
Rosmarie:Det känns jättebra.
Lisbeth:Jag tänkte innan vi går in och pratar om vad ni gör I Trelleborg och hur ni lyckas så bra med det ni håller på med så vart jag lite nyfiken på det här med Danmark för att du säger att det är ändå mer fokus på aktiviteter. Kan inte du berätta lite
Rosmarie:om det? Ja men det är så här, först och främst I deras utbildningar som de har, då är det Social Sundhetshjälpen som är som ett vårdbiträde kan man säga. Sen är det social och sundhetsassistent och sen kommer nästa då, sjuksköterska. Och där är det ju jättelång praktik. Vi har kanske 4 veckor praktik på våra utbildningar I Sverige.
Rosmarie:Där är det nästan hälften av utbildning praktik och det är aktiviteter involverade däri. Det är, vad ska man säga, de som bor där på boendet, det var ett omsorgscenter för 65 och sen 115 hyresgäster. Alla hyresgäster har träning, de har en träningstid så de går upp och tränar på en fysioterapeut och en ägotterapeut hos dem varenda dag eller 3 gånger I veckan eller vad de nu ska göra för någonting. Och det är fantastiskt. Det kunde man önska att det var här också.
Rosmarie:Men det finns inte utan här är det ju personalen som får göra det efter, vad heter det Malin, insatser helt enkelt.
Malin:Ja, insatser.
Rosmarie:Men där är det mer, och likadant med kulturen. De firar allt, danskarna. De tycker allting är jätteroligt, det måste vi fira säger de. Och så tar de in och vi är ute och hämtar grejer från naturen. Och de ska ut varenda dag, alla ska ut och gå, gymnastik och aktiviteter.
Rosmarie:Det är på ett helt annat sätt. Men det är det som jag har fått inspiration från och tagit med mig hit till Sverige. För jag tycker det är så viktigt att vi måste fortsätta ändra våra kroppar och våra sinnen. Det är så himla viktigt att vi gör det. Jag kan snacka hur mycket som helst om dragör, kommuner, om aktiviteter och engagemanget inte minst.
Lisbeth:Jag vet ju att I början på 2000-talet då var det ju mycket fokus också. Många åkte ju till Danmark. Det var ju något särskilt boende där också. Nu kommer jag inte ihåg namnet på det. Ja,
Rosmarie:hette det, Grähemmet eller något sånt där. Jag vet riktigt vad du menar. Det var väldigt populärt. Och det låg ju I Köpenhamn va?
Lisbeth:Just det.
Rosmarie:Ja det var 2007 började jag där så där pratar de mycket om just det hemmet.
Lisbeth:Men det
Rosmarie:är ju lite annorlunda I Danmark och I Sverige för när de har fest och så då kommer ju lite öl, lite vin och lite sådant fram. Det är inte riktigt riktigt detsamma här på våra boende.
Lisbeth:Men tror ni, tänker ni båda erfarenheter av internationella kontakter, tror ni att det har med vår syn på åldrandet och äldre människor att göra eller handlar det om andra saker?
Rosmarie:Jag önskar jag kunde svara, sa du, Malin.
Malin:Ja, det är en bra fråga. Nu har jag alltså förmånen att mycket danska kontakter för jag har en moster. Min mammas syster gifter sig I dans då jag har många danska kusiner så jag har spenderat mycket mycket tid I Danmark och har några av kusinerna inom branschen också. Så vi pratar ju väldigt mycket om just hur man ser på äldre kanske och äldreboende och engagemang och så vidare. Men det är en svår fråga att svara på Lisbeth.
Malin:Vi vet väl
Lisbeth:inte, man kan bara spekulera fundera på hur.
Rosmarie:Men vet du vad Lisbeth, jag tror, eller jag vet att det är så här, att det är helt beroende på vem som är chef och personal. Där kan man göra hur mycket som helst bara man har ett engagemang inom ramar. Och det vet jag för jag vet att man kan lyckas med det.
Lisbeth:Jag tycker det där är så otroligt viktigt för jag tycker också att jag absolut förespråkar det för rätt resurser till både vård och omsorg på alla sätt. Men jag tror också ibland att vi låser oss vid att bara vänta på att nån annan ska komma med resurser istället för att använda det vi redan har och kan göra så mycket mer.
Malin:Det var också kloka ord.
Rosmarie:Ja, mycket. Jag
Lisbeth:tänker innan vi går in på hälsohuset. Har ni kommit I kontakt med nära vård på något sätt I I era verksamheter eller ert tänkande? Det behöver ju inte vara andra, det kan ju vara ni själva. Ros-Mari, hur
Rosmarie:är det för något? Ja, jag har ju varit med I lite nätverksträffar och där Anna Unne som är hälsostrateg, är hon det? Där är jag med I lite nätverksträffar, där träffar man ju olika kommuner och har olika föredrag och så. Då kommer du också bli bjuden till Malin. Och handlar ju om förebyggande arbete, mycket och framförallt ofrivillig ensamhet.
Rosmarie:Tänker på det, att ofrivillig ensamhet kan man också även om man bor på ett särskilt boende.
Lisbeth:Verkligen.
Rosmarie:Så där är det viktigt att vi tar fatt I detta här också. Vi har ju lite olika undersökningar som man kan göra och där kan man ju gå in och se om, känner du dig ensam? Ja, det gör jag fast jag bor på ett särskilt boende. Vad gör vi åt det då? Det är så himla viktigt att vi tar tag I det.
Lisbeth:Verkligen. Malin, din relation till nära vård?
Malin:Jag hade på den där lite grann. Nära vård handlar ju om att förbättra vården och omsorgen för varje person. Och på särskilt boende så kan det ju handla om att förbättra boendemiljön. Det kan vara liksom att möta upp en ensamhet. Det kan vara andra behov och önskemål.
Malin:Och just det här med delaktighet och inflytande för var och en, den brinner jag ju jättemycket för. Det kan handla om redan I planeringen av den egna vården att liksom våga komma med önskemål och känna att de tas om hand och tillgodoses. Alltså redan där började jag det. Och sen en pågående dialog hela tiden. För vi har ju olika en alltså varje enskild har ju olika förutsättningar.
Malin:Och där behöver vi ju vara både lyhörda och lite potofer och kunna känna av var just den personen befinner sig. Just det. Så jag tror det handlar om liksom den biten. Men det handlar också om ett större sammanhang, alltså att samverka med andra aktörer. För vi är ju en spelare på planen.
Malin:Men sen finns det ju liksom hälso och sjukvården, det är ju vi I olika kommuner och regioner. Den här samverkan är ju också jätteviktig för att liksom samma fokus och kunna se den här insatsen som väldigt I fokus.
Lisbeth:Jag tänker, ni ringar ju in egentligen stora delar av den här vården, det förebyggande, det personcentrerade och samordningen. Och att när vi jobbar så, så vet vi också att våra resurser räcker längre. Så det var ju grunden till den här vårdomställningen.
Rosmarie:Det är ju så här att alla har ju rätt som bor på ett särskilt boende och får en timme per vecka I brukartid som vi kallar det. Och det kan ju vara att man tar ut den timmen en gång I veckan eller man kan samla den till 2 timmar och fjortonde dag och då kan man göra precis det man vill. Och då är det, du kanske vill gå på nån konsert eller du vill gå ut och äta. Det är du som bestämmer hur du vill göra med din brukartid.
Lisbeth:Och där
Rosmarie:är det Ja.
Lisbeth:Har ni bestämt så I er kommun?
Rosmarie:Det är det.
Lisbeth:Men berätta om er verksamhet på hälsohuset. Dels tycker jag att det är så fint namn hälsohuset men det förpliktar ju faktiskt lite grann också ett hälsohus. Där vill man ju vara tänker jag, när man är äldre.
Rosmarie:Ta du det Malin.
Malin:Ja, alltså du
Rosmarie:får fylla på hos Maria.
Malin:Jag är ny I gamet. Det handlar ju väldigt mycket om engagemanget som, även om vi säger som nu som Rosmarie, att ja, det är bestämt I kommunen, så hanterar vi det såklart på lite olika sätt skulle jag vilja säga. För att det handlar om engagemanget hela vägen uppifrån, hela vägen ner. Hur vi tar tag I de olika, vad ska jag säga, öppningarna och direktiven som som finns. På hälsohuset så hade jag ju förmånen här att komma in I precis när det var den här årliga showen.
Malin:Där finns en årlig show som, vad ska jag säga, inleder sommaren där engagerade medarbetare, fantastiska medarbetare bjuder på sig själv. Har väl gjort ett antal olika shower längs med vägen och detta året så var det ju att man uppträdde med lite olika låtar som man mimade till, klädde ut sig, bjöd in alla hyresgästerna som då kunde sitta och få lov att ta del av allt detta. Och det var en fantastisk dag och jag var ju också en av dem som fick lov att vara med I själva showen. Och jag förstår att min uppgift framöver sen blir ju som konferenciär så jag tog chansen att vara med och fåa lite grann där. Så det är liksom en del I det hela.
Malin:Här finns ju en kör I huset. Det är väldigt mycket engagemang kring julen med olika, ja men lucia, julkonserter. Här finns dans, här finns allt möjligt att engagera sig I. Och det är ju som sagt bara fantasin som sätter gränserna. Och det här känner ju hyresgästerna.
Malin:Den har jag träffat alla. Senast igår så hade vi ju en sommarfest. Och på den här sommarfesten var ju alla inbjudna. Och även daglig verksamhet som vi har I huset, här I hälsohuset där det är många olika verksamheter. Och då, det skapar ju en gemenskap och det smittar ju av sig såklart ifrån de som är anställda till hyresgästerna och när vi gör de här arrangemangen.
Malin:Och mycket kretsar ju kring musiken och att var och en får lov att vara med utifrån sina olika villkor. Vi hade lite sittgympa igår, vi hade lite sång, vi tryckte upp häften och man var med och sjöng. Fick lite tårta från en och lite fika och så var vi runt och pratade lite grann. Så det är ju ett exempel av många som genomförs här på hälsohuset. Det låter ju som att du kommer att få
Lisbeth:en underbar tid med din både teater och kör. Hur ska du hålla dig från att titta?
Malin:Det ska bli jättespännande, verkligen.
Rosmarie:Jag tänker att vi måste prata om kulturgarantin som vi har här I kommunen. Det är ju återkommande eller visångare eller artister. Nån kommer dit och sjunger Elvislåta, det kommer allsångståget Och det kommer då, jag tror det är 6 gånger per år som de får en underhållning som åker runt till de olika verksamheterna I Trelleborgs kommun. Så det är ett superbra samarbete med kultur och fritid.
Lisbeth:Det låter ju som när du säger det här som att det finns ett engagemang för det här med aktivitet och kultur ända upp till den politiska ledningen.
Rosmarie:Det kan du tro att det De är väldigt engagerade politikerna här I Trelleborgs kommun. Vi har ett projekt, ett konstprojekt som är igång och då kommer där personer som är konstpedagoger och undervisar personal och chefer. Och där ska de ut I verksamheten sen och undervisa resten. Och då ska de lite utställningar och sånt med de boende där de får måla sina tavlor och så. Så det är jättetrevligt.
Rosmarie:Så det är väldigt engagemang från politikerna.
Lisbeth:Och samtidigt tänker jag när ni säger det, för att det är ju precis som du sa Ros-Mari, det är ju en sak att det fattas ett beslut I en tid, att det här ska vi göra. Det är ju en annan sak att det verkligen blir verklighet för varje person som finns som hyresgäster I ett särskilt boende till exempel. Ja. Och det måste ju hänga mycket på ledarskap. Berätta lite, hur har ni tagit er an att få till det här?
Rosmarie:Hela engagemanget kommer naturligtvis från mig, det vill jag ändå säga, tillsammans med personalen. Man är team, man arbetar som ett team allihopa. Och man får ju se, vad är det du gillar? För vi måste ändå erkänna att jag kan inte låta kanske, jag hade ju inte varit bra om jag hade varit med I sånggruppen för att jag är inte så jätteduktig på att sjunga. Man får ett engagemang och det kan inte bara vara att, ja men jag vill.
Rosmarie:Nej, det kanske du vill men det kanske inte går så bra. Och så får man pusha på personalen och de tycker det är så roligt. Här är tips och under, här är pepparkakshustävlingar, här är halloweentorta och det är Nobelmiddagar. Alltså det och vi har allsång I smyg som vi förlängt till. Där sitter man och sjunger tillsammans.
Rosmarie:Alltså det är ett levande hus och det är det som alla gillar. Och det är roligt att gå till jobbet. Personalen får en, vid varje arbetspass får de en extra fem-tio minuters bensträckare eller bara gå runt huset. Alltså bara få en återhämtning. Det är inte på deras egen rast.
Rosmarie:Alltså det är lite sådana, man måste liksom ta hand om personalen på ett bra sätt så de ska tycka det är roligt och göra alla de här arbetsuppgifterna som ändå är så kul. Vi har en sparterapeut, hon fixar naglar och hon masserar fötter och Vi har en liten kiosk som vi kör omkring med. Alltså det här är, det är som du sa, det finns inga gränser. Utan vi bara hittar på mer och mer. Och det är så kul.
Malin:Jag kan ju se också, som faktiskt har lite utifrånperspektiv på det hela nu när jag kommer in, det som är himla bra på Hälsohuset också, det är ju att där finns en aktivitetsledare som vad ska säga, håller samman det här. Jag tror både Ros-Mari Ståhussin, min kommande roll, hade blivit lite övermäktig med allt som ändå ledarskapet innebär om man skulle hålla I alla de här bitarna själv. Så här finns ju en person som engagerar sig I detta och varje vecka ser till att kommunicera ut till personalen då. Vad är det vi ska göra den här veckan? Vad behöver vi fokus på?
Malin:Nu har vi ju till exempel en kräftskiva på gång och imorgon ska varje avdelning sitta och pyssla med lite olika dekorationer till den här kräftskivan. Och det är ju nånting som då den här personen håller reda på att det kommer att ske. Lägger in det lite grann på schemat, ser till att det finns material. Alltså det är mycket praktiskt kring alla de här aktiviteterna också naturligtvis. Så det kan jag känna har varit ett jättebra drag att en separat person som har hand om de här bitarna.
Lisbeth:Jag kan inte låta bli att tänka på resurser, vi är inne på det igen. För att man kan nog tänka att man har fullt upp på ett särskilt boende med det som är omvårdnadsaktiviteterna kring en person. Man ska kläs på och man behöver kanske sin dusch och maten och allt det som på nåt sätt tillhör den dagliga rutinen. Hur får ni till att göra så här mycket mer, om jag skulle säga det som någonting mer då? Har ni mer resurser, hur har ni fixat det här?
Lisbeth:En aktivitetsledare till exempel, är den som ansvarar.
Rosmarie:Men det är ju hela tiden planering. Det är det som är det viktigaste. Vi har schema, vi har 6 veckors schema och vi har återkommande aktiviteter som man lägger in I scheman. Och då kan man göra det här verkligt och jag känner inte att det är några stora problem. Vad säger du Malin?
Malin:Jag tror att det här handlar om ett engagemang som har byggts upp upp under lång tid. Där det kommer liksom in I vardagen och kommer naturligt för medarbetarna också att vilja lägga tiden på helheten. Så det är liksom inte nån skillnad om det faktiskt är att Greta behöver den här hjälpen just nu eller jag engagerar mig I, ja som nu vi säger imorgon med dekorationer till kräftskivan. Det är nånting som går tillbaka till personerna I fråga själv. Man kanske har det en liten stund på förmiddagen efter kaffet, att
Rosmarie:man
Malin:sätter sig ner tillsammans. Man bestämmer vad man vill göra tillsammans. Alltså, när vi säger dekoration till en kraftskiva så kan det innebära ett för en avdelning, nåt annat för en annan avdelning. Det är engagemanget hos personalen. Ja,
Rosmarie:klockan ett till exempel, då kommer ju de in som ska jobba kväll ungefär vid den tiden. Och då är det folk som ska jobba till klockan 3 och 4. Så där är ju mycket personal. Så det är där man gör de flesta aktiviteterna men även nånting på förmiddagen. Vi har Christianiasyckel.
Rosmarie:Vi fick pengar för kanske tre-fyra år sen och då frågade de vad jag ville och då sa jag, en cykel. Och vi är med I en cykling utan ålder, och där är det ju meningen att volontärer ska kunna teckna upp sig och så ska man matcha en som vill ut och åka. Också då en volontär. Vi har inte lyckats riktigt ännu, men personalen är engagerade I det så de cyklar. Vi cyklar här I byn.
Lisbeth:Jag tror I alla fall att jag kan gissa vad en Christial cykel är men jag är ju från Norrbotten och inte från Skåne. Berätta, inte så nära Danmark är jag.
Rosmarie:Ja men det är som att du sitter på en cykel och sen har du en vagn framför dig och den kan få plats 2 personer. Och där är kapell och man kan regnskydd och lite så. Sen cyklar man omkring där och det är en elcykel då.
Lisbeth:Ja just det
Rosmarie:Cykla ner kanske till kyrkogården, vill lägga en liten blomma eller ta en kopp kaffe någonstans eller bara cykla runt lite. Man kan komma rätt långt på den där elcykeln.
Malin:Det skapar verkligen en rörlighet och andra möjligheter.
Lisbeth:Jag tänker på de resultat ni får av det här. För det måste ju ändå vara fantastiskt att kunna få ett, när man väl ska göra ett så stort steg som att flytta in på ett särskilt boende, är ju ett stort steg I livet det måste man ju säga. Att kunna få en sån här miljö att vara I, man kan ju inte önska sig bättre. Vad får ni, kan ni se resultat I brukarundersökningar hos närstående, hos medarbetare? Vad säger man?
Rosmarie:Den får jag nog ta. Vi har ju brukarundersökningar I kommunen och tyvärr har inte det varit så På bemötande 100 procent, den är jättebra, men aktiviteter och mat kan man nog säga är lägst poäng här. Och vi har då anhörig träffar 2 gånger om året, bland annat på den där modeskåren, men även I december. Där vi dessutom bjuder anhöriga på att komma in och äta och så. Och nu sist I december kom det 60 anhöriga och det är då 26 hyresgäster som bor.
Rosmarie:Så det var en väldigt stor uppslutning och det brukar det vara. Och de är nöjda, de är glada. Men ändå så visar det dåliga poäng på just de 2 där vi har ett sånt engagemang. Men vi fick igång en sån bra diskussion där jag presenterade brukarundersökningen. Och sen hade vi gjort en egen undersökning själv som visar helt andra resultat.
Rosmarie:Och de förstod inte detta överhuvudtaget, hur det kan bli så här. Och vi kan inte heller svara på varför det har blivit så, men vi ser fram emot nästa resultat för I och med att vi hade en sån öppen dialog nu kring allt detta så måste det ju bli rättvist för annars så Ja.
Lisbeth:Och jag känner ju också igen utvärderingar kring att jobba mer personcentrerat, att jobba med nära vård. Det är svårt hur man utvärderar också vad vi ska utvärderingar till. För jag tänker att uppföljningar och utvärderingar ska ju vara för att kunna förbättra. Blir de för långt eftersläpande eller blir de för generella så får vi inte kraften av dem ändå.
Rosmarie:Det är sant.
Lisbeth:Så då tänker jag att en sån där utvärdering med närstående som ni gjorde, den kanske har väl så mycket syfte?
Rosmarie:Absolut. Och bra dialog och det är är så himla trevligt att få träffa dem också. Så där har vi ju den där anhörigträffen och sen så går de upp på respektive avdelning och så sitter de och har dukat på en restaurang I respektive bord med sina närstående. Och så sitter de där och äter gott och har trevligt, lite musik I bakgrunden och så. Så det är liksom, det är en jättebra dialog och det är väldigt väldigt trevligt och de är nöjda.
Rosmarie:Jag kan svära på detta att under de här åren jag har varit där, det är, alltså det går inte på en hand alla klagomål överhuvudtaget.
Malin:Nej, jag tänker också den här uppföljningen på en, för det är ju ändå en, jag kallar det pappersprodukt eller vad för nåt som helst, men det är ju en utvärdering som är gjort och utifrån resultatet så behöver man ju nån typ av action och det här är ju helt perfekt att kunna möta och för dialog och kunna liksom Okej,
Lisbeth:men Då har vi ju
Malin:det här, nu gör vi en egen undersökning, nu fick vi det här resultatet. Vad handlar det om egentligen? Så att man liksom tar action på det.
Lisbeth:Exakt, för då har vi använt det till nåt typ av lärande, att använda resultaten till att samtala med de närstående.
Rosmarie:Vi har dessutom en brukarträff också tre-fyra gånger om året. Och det är det representanter från varje avdelning som kommer ner. Och så sitter jag och personal, eller nu blir det ju Malin och personalen där. Så har vi trivsel, aktiviteter och mat, de 3 huvudämnena. Så jag ska säga att det är 90 procent mat, sen är det resten aktiviteter.
Lisbeth:Så det är väldigt givande också. Hur utses de? För det är en person per dag?
Rosmarie:Ja det stämmer de själv. Den som har lust att komma ner kommer ner, alla få en inbjudan.
Lisbeth:Vi Vi har inte pratat så mycket om vilka era hyresgäster är. Vad har för, vad har de med sig I sitt bagage? För jag tänker att det sviktar ju någonstans så man kan inte bo kvar I sin tidigare bostad. Vad är det för personer som bor hos er?
Malin:Det är ju väldigt blandat såklart. Men vi har 3 avdelningar som är somatiska då och en avdelning som är en ren demensavdelning.
Lisbeth:Just det. Totalt du sa det Ros, hur många hyresgäster ni har? 36. Så
Rosmarie:det kan vara allt möjligt. Det kan vara socialt, att de söker ett särskilt boende, man har det jobbigt hemma, man känner sig ensam, man kan få en insats på att komma och få bo på särskilt boende. Det kan vara fysiskt och det kan vara en kognitiv svikt. Så det kan vara precis vad som helst.
Lisbeth:Det. Var finns det övriga verksamheter I hälsohuset? För då finns det en dag avdelning också.
Rosmarie:Vi har 4 dagverksamheter på Hälsohuset och vi har 2 korttidsavdelningar.
Lisbeth:Just det.
Rosmarie:Ja, och sen har vi då rehabpersonal också som har sin rehabavdelning, eller rehabsal kan man säga, men det kommer folk utifrån så det är inte de som bor här som får gå ner där utan det är folk utifrån som kommer ett kort tid och ska träna upp sig och lite
Lisbeth:Just det.
Rosmarie:Jag
Lisbeth:tänkte på det här att ni har valt att säga hyresgäster. Är det medvetet och varför det?
Rosmarie:Jag tror att det är, vet inte när de tog det beslutet I kommunen.
Lisbeth:Det är kommunen tog
Malin:beslutet I kommunen. Och det heter ju olika I olika kommuner såklart. Men jag tycker för egen del, som då har jobbat I många olika konstellationer inom branschen, så har det ju varit brukare, det har varit patienter, det har varit Jag tycker hyresgäst är rätt så värdet om man ska lägga en egen värdering I det hela. Så tycker jag att det är väldigt fint och omtänksamt. Det säger lite grann om hur vi tänker kring de som bor här.
Lisbeth:Ja men jag tänkte samma för jag tänkte att, det gör ju verkligen att man på något sätt, här är mitt hem och här bor jag och jag är en person. Inte enbart en I ett kollektiv på något sätt, en brukare eller en patient.
Rosmarie:Och det är på egna lägenheter?
Lisbeth:Absolut. Jag tänker att det där med språket och hur vi använder språket spelar roll för att bygga kultur också.
Rosmarie:Sant, det gör det. Jag
Lisbeth:tänkte på det här med utvärderingar och nöjdhet och så. Vad säger medarbetarna att jobba på det här sättet? Vad är erfarenheten av det?
Rosmarie:Vi har pulsmätningar som kommer några gånger om året som personalen får följa I Och då har man, vad ska man säga här, röda siffror ska man inte Den här gul låda är gröna. Och jag har alltid haft gröna siffror. Så de är nöjda?
Lisbeth:De är nöjda?
Rosmarie:Väldigt nöjda att jobba här. Och det är många som söker jobb hit. Även hyresgäster söker sig hit. Där får vi reda på boende kombonatorn att vi är topp 3, vi är där uppe som de ska satsa Det
Lisbeth:är ju också en utvärdering.
Rosmarie:Ja det är det.
Lisbeth:Vilket samtal förs med er verksamhet? Du är en av de viktigaste, skulle du rekommendera din verksamhet till någon annan? Ja, och
Rosmarie:den är hög. Ja, den är hög. Ja.
Lisbeth:Vad tänker du Ros-Mari, om du skulle ge lite råd till andra ledare att ändå få in det här sättet att arbeta med så mycket aktivitet I en sån här verksamhet. Vad är dina råd?
Rosmarie:Först och främst tycker jag, och jag har sagt till min förra chef och till min nya chef, att man ska ett minimikrav på aktiviteter. Du måste vissa mål som ska uppnås per aktivitet per dag. Man kan inte bara säga det utan det måste implementeras. Och ska man jobba som chef inom särskilt boende så måste du ett engagemang för just de här grejerna, aktiviteter, vård och omsorg. Du ska förstå uppdraget att det här är personer som har haft ett annat liv innan men de har fortfarande ett liv kvar där det ska vara värdigt och där de ska få använda sina, som jag sa innan, alla sinnena.
Rosmarie:De ska få lov att göra faktiskt I princip vad de vill. Och där ska vi kunna bistå dem med detta. Och det ska enhetschefen som kommer hit, eller vad det nu är för nån chef, tänka att, ja men jag är här för dem. Det är nummer ett.
Malin:Just det.
Rosmarie:Det är vård och omsorg, nummer ett. Och sen är det arbetsmiljöansvar.
Lisbeth:Just det. Hur har du följt upp att, för jag tänker att varje hyresgäst hos er, gissar jag nu får du rätta mig, får någon typ av kontaktperson, fast kontakt och man får någon som ska göra en genomförandeplan om någon Ja,
Rosmarie:det stämmer.
Lisbeth:Hur har du följt upp att det där blir aktiviteter?
Rosmarie:Ja absolut. Framför allt har vi de där brukarråden som vi pratar om. Och sen går vi runt på avdelningar, det är väckt att Malin också gör, pratar med de hyresgästerna här och frågar hur de har det och sätter sig ner och kanske tar en kopp kaffe eller tar ett litet snack. Men även den där brukartiden, den har vi en blankett som alla kontaktpersoner ska fylla I vad de har gjort för nånting. Och sen lämna in denna.
Rosmarie:Och även om det inte har blivit nån, då får man ju, varför har det inte blivit nånting denna veckan? För en aktivitet är ju att sitta och prata, precis vad den personen vill göra. Så där är ju en uppföljning I sig.
Lisbeth:Intressant.
Rosmarie:Ja. För att det är ju så att de flesta som jobbar med sånt här, de gör vad de ska och har ett engagemang. Men vi har ju också vikarier och vi har sås, vi måste följa upp allting. Jag
Lisbeth:tänker att ändå få in strukturen kring det här med aktiviteter så att man inte tänker att det är något som ska ske på sidan om, om vi hinner. Ja. Måste ju vara en nyckel.
Rosmarie:Då helvetet.
Lisbeth:Men Malin, man blir ju också nyfiken med din stora erfarenhet från många olika ställen och arbetsplatser valde du nu att ta det
Malin:här jobbet på hälsohuset I Göteborg. Varför det? Det det fanns ju lite öppningar här nu. Det var en omorganisation. Jag blev väldigt nyfiken.
Malin:För min del så var det ju dags att göra nånting nytt. Och som vi hör här nu, med sammanfattning av allt som Roshane har berättat så har jag ju stora skor att fylla och det gör jag faktiskt med stolthet. Och för egen del så har jag ju ett arbete nu att sätta mig in I allt, här står ju Många fantastiska satsningar och de kommer jag ju fortsätta förvalta och utveckla också såklart. Och det här är ju en dröm för mig som har gått I uppfyllelse. För att jag är ju väldigt intresserad av kultur och sång och musik och delaktighet liksom med det här.
Malin:Så att det ja, det ska bli superkul.
Lisbeth:Ja, låter ju som ett perfekt uppdrag för dig. Du sa att du också ville fundera på framåt vad du skulle vilja göra. Har du drömmar om hur du skulle vilja ta Rose-Maries värde vidare?
Malin:Har jag ju såklart. Alltså där finns ju ett jättefint samspel mellan personal, boende och anhöriga, de här 3 hörnstenarna. Det tänker jag att det kan man utveckla, göra mycket mer levande också. Värdigheten är ju superviktig att liksom värna om I detta. Och de aktiviteter som finns, det har ju bildat en stark grund och det ger ju förutsättningar för mig att bygga vidare genom att lyfta fram kanske personalens och engagemang ännu mer.
Malin:Och sen också, som jag inledde med att säga just till de som bor här, vad har man för behov och önskemål? För när det finns den här grunden då är det ju nånting att bygga på och då kan man ju liksom stretcha och plocka fram de här bitarna. För jag tänker att alltså det viktigaste är nog en kultur där varje individ kan växa. Precis som du sa Magnus, Marie, det är liksom ingenting man tvingar på en person, nu är du ansvarig för det här, utan det handlar ju om engagemanget och att det ska komma inifrån och ut, inte utifrån och in. Varken hos hyresgäster eller hos personal.
Malin:Så Ja, jag tänker väldigt mycket liksom kvalitet och trygghet men också liksom ett rikt utbud av aktiviteter. Så att man liksom håller en hög standard överlag.
Lisbeth:Jag tänker, jag engagerar mig ganska mycket I det här med personcentrering och då har jag också sett att det också finns nånting som handlar om ett personcentrerat ledarskap för medarbetarna. Alltså att man ser vad som är viktigt för just dig som medarbetare. Vem är du som person och vad har du för drivkrafter och vad vill du utveckla? Och den här kombon tycker jag att ni beskriver. Kombon av att se hyresgästen som person och dess drivkrafter tillsammans med medarbetarnas drivkrafter och få ihop det till nånting starkt.
Lisbeth:Jag tänkte också om, finns det saker som vi inte har pratat om som vi Jo, jag har en annan fråga om jag får ta den, Ledarskapet är ju dels det man leder verksamheten och medarbetarna för de mål man har. Alltså precis som du säger RosMarie, det alltid är den enskilda människans fokus, den som behöver våra tjänster. Men ni finns ju också I ett ledarsammanhang, gissar jag. Kommer ni att sitta I samma ledningsgrupp eller hur ser er struktur ut? Och hur påverkar ert ledarskap andra ledare?
Malin:Det var många frågor I en dag.
Lisbeth:Det var många frågor. Men jag tyckte att det såg ut som en ros men det att ni inte ska sitta I samma ledningsgrupp I
Rosmarie:alla fall.
Malin:Nej, det Nej.
Rosmarie:Tyvärr så ska vi inte det. Vi hade velat det och vi har framfört att vi skulle vilja. Men tyvärr så kommer jag, eller tyvärr, det kommer bli jättebra det med. För det är nya organisationer här I kommunen som sagt. Och jag ska sitta I en liten ledningsgrupp med en myndighet, rehab och sjuksköterskor.
Rosmarie:Och så det är vi förebyggande. Så där är ju en vinning I det kan man precis. Och sen arbetar vi ändå över gränserna och jag fick som jag ville för jag ville sitta kvar här på hälsohuset och det fick jag. Så vi ändå kan ett samröre faktiskt hjälpas åt. Och vi har fester tillsammans och vi har andra arrangemang tillsammans.
Rosmarie:Det känner jag.
Malin:Just det. Ja och jag tror det har väldigt mycket med att göra nu också att, för jag kommer ju ingå I ett sammanhang med andra särskilt boendechefer då.
Lisbeth:Just det.
Malin:Så det blir ett nytt sammanhang för mig. Men också väldigt logiskt ju, eftersom jag kommer ifrån hemvården. Men då att Ros-Mari är den som tar över, som till exempel de 4 avdelningarna här med daglig verksamhet som är I huset, kommer ju innebära att du öppnar upp för många samarbeten framöver. För du har ju det tänket med dig in, Ros-Mari, I dina nya verksamheter. Så att det ska bli jättespännande.
Malin:Så även om vi inte sitter I samma ledningsgrupp kommer vi mycket med varandra att göra. Jättebra.
Lisbeth:För jag tänker, man bygger ju också en kultur på ett bredare plan I en organisation om man är flera ledare som drivs åt samma håll. Så att era krafter ihop är ju viktiga tänker jag för hela kommunens verksamhet framåt.
Rosmarie:Och jag kommer att gå in I deras ledningsgrupp och prata om kultur, prata om aktivitet och förebyggande. Vi utbildar ju anhörigombud till exempel. Det gör då anhörigkonsulent och Äldrelotsen som jag också har. Vi kommer att samarbete I framtiden. Så det känns jättebra.
Lisbeth:Just det. En annan fråga som vi inte har pratat om och som ni var inne på I början, det är ju samarbetet med regionen för det är ju en viktig del I arbetet med nära vård. Är det någonting som ni kan lyfta fram där, vikten av eller hur man ska kunna jobba, är det någonting ni har funderat mer på?
Rosmarie:Jag skulle säga, där är mer om där är något speciellt. Vi har ju läkare som kommer, de som är tillknutna till den vårdcentralen kommer en gång I veckan
Lisbeth:och åker
Rosmarie:Rondia så det är jättebra. Så det är väldigt nära kontakt Sjuksköterskan har vi ju själv I kommunen, men de har ju samarbete med regionen. Och vi har ju även personer som blir inlagda på sjukhus och då går man in med de planer och ser liksom så att man har en samkörning där på något vis. Vi har ju mobila teamet som kommer hit. Och vi har palliativa team som vi är tillknutna till.
Rosmarie:Så där är jättemycket samarbete.
Malin:Jag har med mig då ett perspektiv från hemvården där vi har haft ett nätverk med kommunerna som ingår I området. Det är Trelleborg, Vällinge och Svedala.
Rosmarie:Svedala ja.
Malin:Och då även ner mot Näset med Hullviken och Scanör med privata verksamheter. Och där har vi haft ett nätverk och den tänker jag att nu, nu vet jag inte jag, det finns ett sånt nätverk inom SÄBO redan, men jag kan ju se vad det är för typ av frågor vi diskuterar där och det är ju de aktuella som ligger på bordet. Hur har ni gjort? Och har man träffats ett par gånger så är det väldigt lätt att lyfta luren eller ställa en fråga på mejlen på ett helt annat sätt och samverka utanför gränserna. Gulvärt.
Malin:Verkligen. För både den enskilda,
Lisbeth:att det inte blir så många mellanrum och stopp. Men också för arbetsmiljö och för att använda resurser väl. Är det någonting som ni tycker att vi inte har pratat om som vi borde ta upp innan vi ska avsluta?
Rosmarie:Det här var ju jätteroligt att sitta och prata om hur det än har framåt I tiden. Jättekul.
Malin:Vi har nog mer att säga än vad vi trodde kanske
Rosmarie:när detta
Malin:började. Genom toppen. Supertack.
Lisbeth:Och jag tror att det är så viktigt, eller jag vet att det är så viktigt att vi faktiskt pratar om hur vi gör och hur det går att göra saker på bra sätt. För vi har ofta fokus på vad som inte fungerar när vi diskuterar vård och omsorg. Och det finns så många engagerade människor och det är så viktigt att vi också lyssnar på dig. Inte för att sopa problem under mattan utan för att känna kraft I att vi orkar och känna hopp och vilja att göra på olika sätt.
Rosmarie:Men det är som du sa att man ska samverka med andra. Ta hjälp och stöd och råd. Och försök inte sitta på din egen lilla kammare och hitta på saker. Utan det finns personer som kan dela med sig och som du kanske kan dela med dig till.
Malin:Jag skulle precis säga på båda hållen. Att man inte ska negligera sina egna erfarenheter,
Rosmarie:att det alltid
Malin:finns nån annan som kan ta del av dem. Plus att man inte ska lägga nån prestige I att våga fråga. Nej.
Lisbeth:Ja. Det känns som ni är erfarna ledare och innan vi får vår avslutande nära vårdpoddenfråga så vill jag säga stort lycka till framåt I er nya, för ni är ju båda nya på jobbet, kommer att fantastiskt bra. Tack. Men Malin, jag avslutar ändå med några frågor. Vad är Nära för dig?
Malin:Ja, vi har varit inne på det I många olika diskussioner här men Nära för mig handlar väldigt mycket om sättet att utöva ledarskapet. Alltså att finnas tillgänglig, alltså på plats eller att återkomma om någon har sökt mig. Men också bygga ett förtroende. Och då handlar det ju om, det ju ingenting man kan ta för givet bara för att jag är här på hälsohuset nu utan Att visa sig, att finnas där, visa intresse, vara hos hyresgästerna, ta samtalet med anhörig, personalen. Jag har börjat lite smått nu med lära känna-samtal.
Malin:Alla de här parterna är jätteviktiga I att jobba nära. För det här förtroendet som byggs upp, det är ju nånting som man förtjänar. Jag tänker väldigt mycket, alltså hur det skulle kännas för mig, men just en känsla av att vara sedd och förtroende att förvalta olika frågor som dyker upp. Att man vågar liksom ge mig uppgifter och saker att kunna ta vidare. Och jag hoppas ju och tror att, nu med den här erfarenheten som jag har med mig av ledarskap, att just det här med lyhördheten och samarbetet, tydligheten, att jag kan bidra vidare för utvecklingen inom hälsohuset här.
Lisbeth:Det är jag säker på. Tack så mycket. Ros-Mari, vad är nära för dig?
Rosmarie:Ja men jag tänker personen som, hyresgästen säger vi då, som bor där. Runt omkring den personen. Där jobbar man nära det. Vi har pratat om personcentrerad vård. Men det är inte bara vård, för det är faktiskt allting annat I hela livet kring den personen som vi kanske kan försöka göra så mycket som möjligt för att hjälpa till med.
Rosmarie:Det kan vara kontakt med anhöriga, det kan vara kontakt med olika andra aktörer runt omkring den här personen. Vi har en kontaktperson och den har ju ett väldigt stort uppdrag. Och det är ju även också till anhöriga. Vi kanske ska fråga lite, ta lite uppgifter från anhöriga. Allting som inte den själv kan berätta den personen.
Rosmarie:Där kanske någon annan närstående kan berätta och hjälpa till att fylla upp de här luckorna så vi kan göra det bästa möjliga för en person. För mig är det nära. Och allt annat Malin sa.
Lisbeth:Ja, precis. Hör ni, fantastiskt samtal. Tack så jättemycket för att ni ville vara med I Nära Vårdpodden och varmt lycka till.
Rosmarie:Tack, Lisa.
Malin:Tack så mycket.
Creators and Guests
Vill du hålla kontakten?
Lämna din e-postadress så mailar vi när något nytt och intressant är på G!