Framtidsanalyser för beslut här och nu
En podcast från Sveriges kommuner och regioner.
Evelina:Det ser ut som att det gapet kommer att öka så vi kommer kunna utföra en lägre andel av den efterfrågade vården I framtiden också.
Lisbeth:Jag
Tove:tycker att det borde vara ett krav på de nationella utvärderingarna att man tittar på det ökade inflödet, de ökade behoven, när man utvärderar hur det går på ett antal indikatorer.
Lisbeth:Vi vet att när vi ska ställa om komplexa system så är ett starkt varför avgörande. Idag ska vi verkligen få grotta ner oss I hur man kan analysera data för att få fram prognoser och modeller inom bland annat vårdkonsumtion som hjälper oss att öka vår förståelse om varför omställningen till nära vård är så viktig. Ibland brukar jag kalla det för om inte-analyser. Vad händer om vi inte ställer om till nära vård? Välkomna hit Evelina Nilsson hälsoekonom och analytiker.
Lisbeth:Och Tove Gemzell som är utvecklingsstrateg vid Region Uppsala. Där är ni båda 2 välkomna hit. Tack så mycket. Det ska bli spännande att få prata om det här ämnet tycker jag I Nära vårdpodden så otroligt viktigt. Och ni har gjort ett så intressant arbete tycker jag I Region Uppsala.
Lisbeth:Det är inte första gången men ni har ju fördjupat er nu den här gången också. Och Evelina, vi börjar med dig. Berätta vem du är och vad du gör.
Evelina:Ja, jag heter Evelina Nilsson och jag är hälsoekonom och jobbar på Region Uppsalas ledningskontor. Jag har egentligen jobbat med de här prognoserna sedan jag började I den här tjänsten och jag har snart jobbat I 3 år då, I min nuvarande tjänst som hälsoekonom. Jag jobbar mycket med modellutveckling och tänka kring modeller.
Lisbeth:Men en hälsoekonom, hjälp oss att förstå vad är det för skillnad mot en företagsekonom eller nationalekonom? Vad är hälsoekonomens
Evelina:område? Ja, det kan ju bli en ganska lång beskrivning idag. Men det som är lite unikt tycker jag I alla fall med hälsoekonomi det är att om man tänker mer företagsekonomi så kan man tänka mer att vi kan se att någonting som vi gör kanske blir lite bättre och lite billigare. Och då är det inte så jättesvårt att säga någonting om att det borde vi göra. Det är självklart en ganska enkel slutsats att dra av en sådan analys.
Evelina:Det man kan göra med hälsoekonomi är att man mer kan landa I att någonting som blir lite dyrare också blir lite bättre, men ska vi ändå göra det? Är det värt att betala lite mer för någonting som blir lite bättre eller är det inte värt det? Och det tycker jag är lite kärnan I hälsoekonomi och styrkan I det också.
Lisbeth:Varför valde du att
Tove:utbilda dig
Evelina:till hälsoekonom? Det är egentligen en inom nationalekonomi och jag har väl alltid haft ett stort intresse för Det är väl ett stort intresse överlag för olika typer av trender och samhällsekonomiska frågor. I nationalekonomi handlar det om att man hittar olika typer av ekonomiska modeller för att förklara olika saker som händer, eller för att förutspå vad som händer. När vi gör det på hälso och sjukvård så blir det hälsoekonomi helt plötsligt. Så det handlar egentligen bara om vilket område man tillämpar det på mer räntenivåer, arbetslöshet, men så kan man tillämpa det på hälso och sjukvårdsfrågor också.
Lisbeth:Just det. Jag vet att ni är en yrkesgrupp som många efterfrågar I vården. När jag pratar och möter människor som jobbar med strategiska frågor I hälso och sjukvård så är det många som säger: Åh, vi skulle behöva en hälsoekonom, så att du får känna dig stolt med att vara behövd I hälso och sjukvården. När du inte jobbar, vad gör du då?
Evelina:Ja, jag har 3 ganska små barn, så att mycket av min tid går till dem. Om jag inte är med mina barn så springer jag ofta. Men det är ungefär Jag drömmer om att brodera, gå keramikkurser, sy och göra massa sådana mer kreativa saker, måla. Men jag gör inte så mycket mer än att jobba, vara med barnen och springa.
Lisbeth:Inte just nu får du säga.
Evelina:Nej, välkomna. Ja, absolut.
Lisbeth:Ja, men så välkommen hit. Och Tove, nu är vi nyfiken på dig, vem är du?
Tove:Ja, Tove Engemzell jobbar på ledningskontoret I Region Uppsala men kommer från Stockholm. Har tidigare jobbat mer nationellt med hälso och sjukvårdsutvecklingsfrågor på lite olika ställen. SKR, IVO, Riksrevisionen, socialdepartementet. Jag bor I Uppsala och här har jag 2 egna barn och 2 bonusbarn. Jag trivs väldigt väl sedan 3 år faktiskt.
Tove:Det är en trevlig stad.
Lisbeth:Men på jobbet då? Du är utvecklingsstrateg. Vad gör du då?
Tove:Ja, den där titeln. Jag var ju utvecklingsstrateg på IVO I 8 år innan jag kom och jag tänker att vara någon typ av strateg handlar ju ofta om att man ska lyfta blicken, Att man ska vara på alla nivåer samtidigt. Att förstå att hur det här politiska beslutet, det här förslaget, den här remissen, den här frågan. Hur den ska liksom hanteras så att det blir bättre för dem som vi finns till för. Hur blir det bättre vård av det här riktade statsbidraget?
Tove:Eller varför ska någonting bort? Ibland när man är en övergripande administratör så tror jag att det ibland syns inte hur mycket saker som man styr bort som inte blir. Som man åtminstone kan göra bedömningen att det här blir inte bra att göra på det
Lisbeth:här sättet.
Tove:Men jag kom till Uppsala för att jobba med omställningen till effektiv och nära vård ursprungligen. Det tycker jag fortfarande att jag gör.
Lisbeth:Absolut.
Tove:Även om jag har fokat in väldigt mycket på analysområdet.
Lisbeth:Det tycker jag var intressant när du sa att på något sätt zooma ut för det tycker jag också jag har lärt mig under den här tiden om att leda I komplexa organisationer, att det är väldigt viktigt. Värdet skapas när vi zoomar in I det mötet som finns där med den vi är till för och så. Men för att kunna leda och styra måste man också zooma ut så en del av det ni gör och till och med zooma ut så mycket det vi ska prata om idag handlar om att zooma ut nästan också mot framtiden på något sätt att se den mycket större helheten att titta på systemet och titta på den framåt. Men vad håller du på med? Du sa lite kort men när du inte är på jobbet vad ägnar du din tid åt Tove?
Tove:Jag ägnar också mycket åt familjen men jag har en stor passion som är ridsporten. Som jag gärna ägnar mig åt om det skulle bli någon tid över. Om man sitter till vardags bara I massa möten och skriver och pratar och det blir liksom inget handfast så är ju ridsporten en väldigt handfast, fysisk och tydlig. Att rykta en lerig häst är ett väldigt tydligt resultat som blir Lerig från början, ren efter en halvtimme. Ja,
Lisbeth:verkligen. Du sa lite grann Tove om att du kom till Region Uppsala för att jobba med det som ni kallar effektiv och nära vård. Din relation till hela den här omställningen, om du ska sätta lite ord på den, hur ser den ut?
Tove:Ja, men jag är ju nationalekonom, precis som Evelina är I botten. Och jag kom in, mitt första såna här riktiga jobb som man brukar säga, det var på SKR med att utveckla de nationella kvalitetsregistren. Så att jag liksom skolades direkt in I de här frågorna om kvalitet, koppling mellan kvalitet och resurser. Att hög kvalitet är mer effektivt och ger mer livskvalitet och ger bättre arbetsmiljö. Att man liksom ganska tidigt fick se den här kopplingen.
Tove:Och jag har alltid velat jobba för att förbättra det här systemet. Att liksom få till Få till en högre kvalitet helt enkelt. För att jag vet att det är det som är mer kostnadseffektivt. Och omställningen är ju den Det som ligger bakom, de analyser som ligger bakom omställningen. De har ju vi känt till länge innan omställningen startade.
Tove:Och för mig är det liksom det här är de frågorna som vi måste jobba med. Det finns inga andra. Det är det som behövs. Om man jämför svensk hälso och sjukvård med andra hälso och sjukvårdssystem, så är det, kommer man tillbaka till samma områden hela tiden. Här har vi något, här brister vi, här förlorar vi mycket resurser I onödan.
Lisbeth:Sätt ord på de områdena. Ja, men
Tove:det är ju att vi har faktiskt en dålig tillgänglighet till vården och det kostar jättemycket. Försenade diagnoser är en av de största orsakerna till att skador Det spelar ingen roll hur patient säkert är inne på sjukhuset. Om du inte fick komma in så blir det inte så säkert. Och sen är det ju samordning, att vården inte är samordnad och sammanhållen och att man inte är delaktig. De 3 sakerna, bara de, är sånt som är otroligt kostnadsdrivande.
Tove:Självklart också så gör det ju, alltså det förstör ju ju och folk dör och man blir skadad och sådana saker. Men det är också något som driver resurser I ett system som får mindre och mindre resurser till godo. Vi kan liksom inte ransonera oss ur den här krisen, utan vi behöver ändra på några fundamentala saker. Det är min absoluta övertygelse.
Lisbeth:Ja, min också. Och jag tänker på det ransonerandet. Det leder ju verkligen också om vi tänker att vi ska göra det då leder det ju också till ganska hemska arbetsförhållanden för då ska vi bara springa fortare. Det är någon typ av inre effektivitet vi ska på något sätt skruva åt. Evelina, din koppling till omställningen till nära vård, hur ser den ut?
Lisbeth:Jag
Evelina:kanske inte har jättemycket sakkunskap. Det är därför jag har jobbat mycket med Tove I många olika Men jag tycker att det man ofta landar I när man kollar på mer och det här effektivitetsbegreppet är väl oftast att jobba förebyggande eller att jobba med att satsa på att göra saker tillgängliga, att det är inte det som kostar pengar. Det som kostar mycket pengar och slösa resurser är att man inte gör saker.
Tove:Jag fascinerar så mycket över det. Om man skulle göra ett annat område som skolfrågor så skulle aldrig någon ifrågasätta. Vi ser till att alla kan läsa och räkna I lågstadiet, för det kommer att bli bättre på lång sikt. Det kostar mer att åtgärda läsokunnighet I högstadiet och gymnasiet. Men inom hälso och sjukvårdråd måste vi verkligen visa med siffror att det stämmer.
Lisbeth:Ska vi verkligen jobba så här tidigt? Är det inte när allt har hänt? Ja, det är verkligen sant. Ni har ju arbetat med prognoser om vårdkonsumtion och berätta lite grann om varför. Varför har det varit viktigt I ert arbete med Effektiv och nära vård och vad är det för någonting?
Lisbeth:Vad är det ni har gjort? Vem känner att ni vill börja?
Tove:Jag kan börja så kan Evelina ta vid. När jag kom till Uppsala för att jobba med de här frågorna som jag nämnt så blev det ändå ganska tydligt för mig att det här varföret var inte så Det blir ju lite mer om omställningen. Det är liksom de som är frälsta och de som är utanför. Och då är ju den vanligaste invändningen till att jobba med några av de här införande av äldremottagningar eller riktade hälsosamtal. Men varför ska vi göra det här när vi har mycket sjukare patienter här?
Tove:Det här går emot allt som vi tror och står för. Och om inte alla som jobbar inom hälso och sjukvården är med på varför man ska göra någonting, då kommer det ju bara inte bli. Man kan inte tvinga människor att göra något som de inte tror på. Och då kände jag så här att här kommer man från någon nationell kontext. Vi vet precis allt som ska göras, men så när man kommer sådär lite närmare verksamheten så tycker jag att det fanns inte alls någon sådan probleminsikt.
Tove:Och då tänkte jag att man behöver visa det här för Region Uppsala med Region Uppsalas siffror. Exakt vad det är som händer, vad som har hänt och vad som kommer att hända för att man ska liksom börja komma till okej, vi kanske inte bara kan fortsätta på det här sättet, vi kanske måste göra något annat. Och då träffades vi, Evelina? Det
Evelina:började lite före mig, men vi började ju nästan samtidigt.
Tove:Då hade du fått I uppdrag att titta på nya nya Gå igenom metoden för en vårdkonsumtionsprognos som hade man inte riktigt trodde på.
Evelina:Precis. Vi hade jobbat med prognoser även tidigare år, med en annan typ av metod. Det som är huvuddelen I vår och det unika med att vi använder trendframskrivningar I konsumtion per person. Tidigare har man gjort det tidigare
Lisbeth:man gjort
Evelina:det, men tidigare hade man jobbat med mer raka framskrivningar. Där tänker man sig att konsumtionen per person och år är konstant över tid. Och det har vi sett när vi kollar på historisk data, så ser det inte ut utan om vi ser till exempel en minskad per capita-konsumtion av sluten vård och samtidigt så ser vi en kraftig ökad konsumtion av dagsjukvård för att vi har en så kallad polyklinsering till Därför måste vi med den aspekten I våra prognoser. När jag började satt vi fortfarande med Excel-blad och begärde ut ett dataset per år och satt och laborerade med det och räknade ut allting för hand. Idag har vi en superbra SAS-rapport med mängder av olika prognoser både på övergripande nivå för olika tidshorisonter och indelningar till verksamhetsprognoser för mer områden som röntgenundersökningar eller besök på ungdomsmottagningar och så vidare.
Lisbeth:Hur lång tid är det ni tittar? Era prognoser sträcker sig, hur långt då?
Evelina:Då? Vår basprognos som vi brukar luta oss emot är 7 år fram I tid. Men vi har testat att skriva fram prognoser även på 10 års sikt Och så har vi tagit fram ganska nyligen en prognos på 20 års sikt. För varje år framåt blir det såklart en högre osäkerhet. Men det är någon slags För vissa typer av beslut, till exempel fastighetsinvesteringar.
Evelina:Då kan man inte en prognos på sju-åtta år utan då behöver man på lite längre sikt.
Lisbeth:Är det en politisk beställning det här? Har det kommit från politiken eller är det ni som på något sätt kan servera politiken det här? Hur uppkom behovet eller efterfrågan på de här prognoserna?
Tove:Det är politiska beställningarna. När vi började då var det faktiskt 3 separata uppdrag som hade gått till olika förvaltningar på att göra olika typer av prognoser så att det var det första att liksom samla det, enas om till exempel vilken befolkningsprognos ska ligga I botten. Vad är det för metod vi använder för det blir ju väldigt förvirrande för den politiska styret om vi presenterar olika prognoser från olika delar. Men nu är det nog, nu är det liksom en, nu är det samlat och det är en och det är väldigt väl genomgånget med många. Hur man gör prognosen, varför man gör på det här sättet.
Tove:Jag tror att du och jag Evelina, vi har varit ute I 50 presentationer där vi förklarar metod och varför och vad som händer om man inte har den här trenden bakåt.
Lisbeth:Vi är nyfikna på, kan ni Nu kan vi inte titta på några bilder och så, men om ni ska berätta vad är de stora trenderna ni ser? Hur ser prognoserna ut för Region Uppsala framåt nu? Kan man sammanfatta det?
Tove:Ja, Tove.
Evelina:Vill du börja?
Tove:Jag kan börja så kan du till att Det vi ser är ju polikliniseringen naturligtvis att slutenvårdstillfällen minskar och dagsjukvårdstillfällen ökar. Att primärvårdsdens besök ökar lite grann. Men det som är väldigt iögonfallande det är ju att om man tittar på För det jag säger nu, det är ju bara pinnar. Det säger ingenting om kostnader, resursåtgång eller hur länge. Ett slutenvårdstillfälle kan ju vara från ett dygn till fem-tio dygn.
Tove:Så vård tyngden ser vi ju på slutenvården till exempel, den ökar och resursåtgången för varje sådant slutenvårdsbesök den ökar mer än vad som kan förklaras av till exempel den här inflationen. Och varför resursåtgången ökar, det finns ju massa förklaringar, det kan ju vara allt ifrån att det är en högre vårdtyngd, de är mer sjuka de som är kvar, det har att göra med medicinteknisk utveckling. Alltså att vi har nya bra coola behandlingsmetoder men som faktiskt kostar mer. Det kan vara en ökande overhead. Egentligen vet vi inte exakt vad det är som driver den här ökningen men vi kan konstatera att det är en ganska imponerande kostnadsökning som är korrigerad för inflation.
Tove:Vi kan se att andelen äldre ökar I alla de här vårdkonsumtionenerna och med dem också en högre vårdtyngd, alltså ökade kostnader mer än pinnen.
Lisbeth:För vår vill
Tove:komplettera med något.
Evelina:Ja, men du sammanfattar det väldigt bra, men det var väl en sak. Vi har ju också tagit fram en mer modell för att uppskatta efterfrågan på slutenvård, för det är ju ofta en invändning vi får då. Ja, men utbudet och tillgängligheten gör ju att all den vård som efterfrågas konsumeras ju inte. Så det blir på något sätt så här Det är ju den konsumtionen vi skriver fram. Men det man också kan se är ju också att gapet mellan den vård som efterfrågas och den som konsumeras konsumeras ökar helt enkelt.
Evelina:Och skriver man fram den här trenden och gapet framåt så ser man också att det gapet kommer att öka då så vi kommer kunna utföra en lägre andel av den efterfrågade vården I framtiden också.
Lisbeth:Vad är den vanligaste invändningen eller frågan ni får när ni är ute? Ni har varit på så många presentationer. Vad är det folk undrar när de ser det här? För det väcker ju säkert både känslor och reaktioner när man tittar på det här. Och då ska jag också kunna tänka att det väcker.
Lisbeth:Hur fixar vi det här nu med de här bilderna framför äpplena?
Tove:I början så var den vanligaste frågan eller invändningen och det hade att göra med att sluten vårdtillfällena minskar. Där ska jag nog ändå säga att det var ganska upprörda känslor. Känslan var ju att det här kan inte stämma. Det här stämmer inte överens med min att man skulle visa det här diagrammet för beslutsfattare för att de skulle liksom inte förstå. De skulle kunna tro att det behövs mindre pengar.
Tove:Och det var faktiskt en av anledningarna till att vi verkligen räknade också på resursåtgången. Så det var väldigt, väldigt tydligt att man inte kan tolka det på det sättet. Och att vi också alltid visade på att dagsjukvården ökade mer än minskningen I slutenvården. I början så var det nog det fenomenet som vi fick svara mest för och som jag skulle säga att vi blev nog väldigt ifrågasatta.
Lisbeth:Vill du komplettera dig?
Evelina:Nej, men jag delar ju helt den bilden och det var starka reaktioner på de bilderna helt enkelt. När prognosmetoden var ganska ny också så hade vi inte fått det resultatet om vi hade använt den här tidigare prognosmetoden då man använder de här raka framskrivningarna och bara lägger på en befolkningsprognos så hade vi inte sett de resultaten heller.
Tove:Nej, så
Evelina:det är väl helt klart reaktioner mot de här slutenvårdsprognoserna då.
Lisbeth:Jag tänker på det här I Nära vård så har vi också pekat ut primärvården som navet I systemet. Hur påverkar de här prognoserna av vår synsätt? Har ni hunnit tänka på det eller fått frågor om det kring primärvårdens roll I det här systemet? Eftersom
Tove:jag påstår att jag fortfarande jobbar med omställningen, så kopplar vi ihop det här. Nu försöker vi göra vårdbehovanalys och prognoser på hela systemet som vi sedan lägger in I något som vi jobbar med just nu som heter vårdens översiktsplan. Där man ska titta på hur ser vårdbehovet ut var I länet. Vad förväntar vi oss kommer att hända? Det är ju just för att man ska när man om man ska se till att primärvården är navet, då måste det finnas ett liksom varför och vad.
Lisbeth:Så
Tove:att I min skalle så är det liksom, det är det som är slutmålet att vi ska basera den här typen av utvecklingar på fakta och underlag. Var någonstans? Evelina har tagit fram en fantastisk karta faktiskt. Du kanske kan berätta lite om den. Till exempel var någonstans I länet är det vi behöver närmottagningar?
Evelina:Ja, man kan ju då Det vi gjorde I det arbetet var ju att vi ställde upp ett antal olika kriterier. Vilka områden är lämpliga att erbjuda en sådan här landsbygdslösning för? Till exempel kring befolkningstäthet och befolkningsantal och att man ska ett avstånd eller en resetid till sjukhus som är ganska lång men också en relativt lång restid även till vårdcentral och det befintliga utbud som finns. Då landar man I att man kan exkludera områden utifrån de olika kriterierna och så har man x antal områden kvar som man kan visa på en karta.
Lisbeth:Sociekonomi och så finns det också, alltså befolkningens sammansättning, hälso delar I befolkningen och så, påverkar det också? Jag tänker på hur man använder den här prognosen. Om man ser sånt.
Evelina:Vi gör ganska mycket beräkningar kopplat till vårdkonsumtion och vi kollar på skillnader. Vi har dels sociala landskap där man har olika typer av mer sociala områdestyper och där kan vi se till exempel att vårdkonsumtionen skiljer sig åt mellan olika klustretyper och vi har 2 kluster med lite sämre socioekonomiska förutsättningar och där har man då en högre konsumtion av primärvård I förhållande till den befolkningssammansättning som finns I de här klustrerna. Vi jobbar ganska mycket med att kolla på mer socioekonomi och behov och att man konsumerar relativt mycket primärvård I förhållande till hur många som bor I ett visst område eller hur strukturen på befolkningen ser ut. Så jag skulle säga att det gör ju vi I de flesta av våra uppdrag just nu att den här relativ primärvårdskonsumtion och visualiseringen på karta, det gör vi I många sammanhang.
Tove:Och där tänker jag, vi är ju inte riktigt där än, men jag tänker att vi till exempel skulle kunna visa på slutenvårdskonsumtion för de här grupperna också. Så att igen det här varför? Varför är det smartare att bygga upp någonting lite närmare den här gruppen? Jo, för att då behöver vi inte betala sjukresor fram och tillbaka mellan Älvkarleby kommun och centrala Akademiska sjukhuset. Och De undviker vi en massa.
Tove:Plus att det blir ju en bättre vård för dem som håller hälsan. I slutändan så är det ju att göra just det här hälsoekonomiska Vart får vi mest pang för pengarna? Men då måste man tänka på allt som ett system.
Lisbeth:Verkligen. När den är klar med vårdens översiktsplan, för det tycker jag att ni har varit duktiga med I Uppsala också att verkligen tänka nya lösningar och tänka att vi testar men vi har också en plan för bredd om vi behöver bredda. Jag tänker på era vårdcenter och så tänker jag när jag hör I vårdens översiktsplan. Ja, men var behöver man mer utbyggda sådana? Och var kanske det inte behövs på samma sätt och kunna fatta sådana beslut, för det är politiska beslut I slutändan.
Lisbeth:Det måste ju vara otroligt bra att få en sån här underbyggda med mer analyser.
Tove:Ja vi jobbar ju med den precis nu då. Och den om allt går som det ska så hoppas vi att den kan beslutas till hösten då I regionstyrelsen. Men det återstår ju verkligen att se för att det är ganska politiskt och väldigt känsligt när man ska fatta beslut om vilken vård som ska finnas var eller vart man ska Vi borde prioritera vård på några ställen och inte här. Och det är ändå så att det är politiken som styr. Och alla de som jobbar där bor ju någonstans I länet och vi representerar den.
Tove:Jag tror att det är jätteviktigt att det verkligen kommer fakta och underlag att man hjälper alla att se helheten.
Lisbeth:Verkligen. En sak som jag vet att ni har börjat titta på men som är en liten försvårande omständighet men så himla viktig det är ju hela den kommunala hälso och sjukvårdens del I systemet. Vi vet att vi är mycket svårare att få fakta på det för det är inte utbrutet på det sättet I våra räkenskaper och så. Hur tar vi oss an det när vi vill det här systemperspektivet? Hur tänker ni där?
Tove:Jag skulle nog helst vilja, jag vet Lina om du vill berätta lite. Vi har börjat försöka ett lite hälsoekonomiskt utbyte med några av kommunerna. Där vi har funderat på hur kan vi göra till exempel hälsoekonomiska rapporter tillsammans? Vill du säga något om det?
Evelina:Jag kan säga lite Bakgrunden är väl också att I många sammanhang när man räknar mer Oftast när man har ett uppdrag så vill man ju veta vad blir vinsten för oss? Vilka vårdkontakter kan vi undvika om vi skulle göra den här insatsen och vilka kostnader kan vi spara på sjukhuset eller på primärvårdsnivå? Men I många av de här hälsoekonomiska analyserna handlar det om att vinster kan uppstå för andra aktörer också. Man ser till hela systemet och hela samhällsnyttan. Ofta då till exempel Det första vi pratade om var egentligen snöröjning.
Evelina:Det var det som kommunen kontaktade oss om. Om vi snöröjer bra så undviker vi att massa skador och fallolyckor sker. Det blir en besparing hos er på akutmottagningen och sjukhuset och så vidare. Omvänt gör vi flera saker, som till exempel Vi håller på nu med en utvärdering om riktade hälsosamtal, där vi kan undvika x antal fall av stroke och hjärtinfarkt till exempel. Och där får ju vi givetvis en besparing men även kommunen får ju en besparing om vi kan förhindra ett antal strokefall här framöver
Lisbeth:till
Evelina:exempel. Så det var väl lite bakgrunden liksom att någonstans vill vi hitta gemensamma lösningar för att kunna uppskatta vinsterna och besparingarna hos båda våra aktörer för att kunna motivera mer större strukturförändrande beslut och insatser man kan göra. Där vinster kanske inte bara kan uppstå hos oss men räknar vi samman alla vinster så blir det en väldigt effektiv insats då kanske och kostnaderna uppstår kanske hos en aktör men vinsterna kommer hos flera aktörer.
Lisbeth:Och hur går ni vidare nu? Hur jobbar ni med Finns det ett intresse från kommunerna? Och det är klart de har inte samma uppsättning av kompetenser. Många kommuner är ju små och kan ju inte hälsoekonomerna är inte så många så ni finns I alla kommuner. Hur ska vi lösa det där?
Lisbeth:För jag tänker att det där är ju jätteviktigt också ur ett nationellt perspektiv att få den här stora analysen. Men hur går ni vidare?
Tove:Det är ju precis som du säger och det är väldigt I Uppsala så är det ju liksom en väldigt stor kommun och några färre så det är ju väldigt olika såklart. Men jag tänker att vi också försöker att utbyta. Mycket av det här som vi gör träffar vi ju andra regioner som gör likartade saker. Jag tror att vi som jobbar med de här frågorna bara måste samla oss och dela med oss av olika försök och samarbeten. Och jag tror att som nationalekonom och hälsoekonom så tror jag att det ligger med utbildningens Att man måste lyfta blicken och tänka vad är det vi får mest nytta av I samhället I stort och liksom hjälpa till att sprida den informationen.
Tove:För det är ju så och det vet Alla vet ju att vi är suboptimerat organiserade helt enkelt. Och ska vi komma förbi det så behöver vi göra det som är rätt. För resurserna kommer inte att räcka till, att vi fortsätter att suboptimera. Vi behöver bara sprida frågorna mer och mer på något vis. Men det är ju absolut Ibland önskar vi att vi kunde klona oss.
Tove:Vi är ju inte heller så väldigt många.
Lisbeth:Nej, verkligen. Men det är intressant att du säger att det finns också ett ökat intresse från andra delar I landet. Ni berättade väldigt kort på det mötesforum Nära vård som vi har en gång I månaden och det var ju väldigt stort intresse för det ni har kommit fram till och man blir ju också nyfiken när man ser de här prognoserna ni skriver fram så det är klart att det växer massor med frågor hos en och det sätter ju igång hjärnan. Man börjar tänka och jag tycker att det bygger ett varför väldigt, väldigt starkt. Om man vill värna en offentlig finansierad hälso och sjukvård som är tillgänglig för alla så då driver det här en kraft I en, tycker jag.
Lisbeth:En sak som jag funderar mycket på det är också hur sådana här prognoser kan hjälpa oss att förstå framgången I det vi gör I det som är uppföljningen av det vi gör. För ibland tänker jag att vi på något sätt står I ett nuläge och tittar bak och säger: Har det här gett effekter? Har vi blivit mycket lyckligare och graderare och vi har fått mycket mer vård och pang för pengarna? För vi har inte med oss vad som skulle hänt den här om inte analysen om vi inte hade gjort det här. Så det blir ju någon typ av ett kontrafaktiskt resonemang.
Lisbeth:Vi kanske når framgång I en förändring för att vi orkar upprätthålla än just den hälso och sjukvård som är tillgänglig för alla som är offentligt finansierad utan att det är glädjeskutt och det blir väldigt mycket stora förbättringar. Förstår ni hur jag menar? Ja, det här konst, det faktiska Kan vi använda det på det sättet?
Tove:Ja, och alltså jag måste ju säga att det här är nästan hjärtefrågan du kom in på här. För jag tycker att det har ju utvärderats ganska mycket, omställningen nationellt, ifrån olika aktörer. Det första jag gjorde när jag kom till Uppsala var att utvärdera hur går det med omställningen I Uppsala? Vi ser ju att flera av de sakerna vi gör har effekt. Vi ser ju att det undviker slutenvård.
Tove:Vi ser att äldre blir tryggare. Vi ser att det blir färre läkare. Vi ser ju effekter.
Lisbeth:Men
Tove:det jag skulle önska av de här större utvärderingarna är att eller jag skulle säga att de saknar den komponenten när de utvärderar på ett antal indikatorer är ju det ökade inflödet. Och jag blir alldeles galen av det måste jag säga. Det är ju liksom så orättvist. Alltså om någon har 50 personer på middag istället för liksom 30, ja då räcker inte maten. Liksom.
Tove:Men om någon ändå lyckas få maten att räcka så att alla fick mat så har man ändå gjort ett bra jobb. Men då står någon på utsidan och säger att Ja, men ni sa ju att ni skulle vara ännu mycket bättre, då har ni inte blivit liksom. Jag tycker att det borde vara ett krav på de nationella utvärderingarna att man tittar på det ökade inflödet, det ökade behovet när man värderar och utvärderar hur det går på ett antal indikatorer.
Lisbeth:Indikatorer. Det är ju också därför vi gör omställningen för att vi vet att vi har de här förutsättningarna framåt även om vi inte har sett det lika tydligt som på det sättet ni beskriver dem, till exempel I era rapporter. Så jag håller helt med dig Tove. Vad tänker du Evelina? Det här är viktiga frågor för ett välfärdsland som oss, att vi kan de här sakerna, att vi kan utvärdera på rätt sätt, att vi har de här analyserna I botten?
Evelina:Ja, utvärdering och uppföljning är ju ett ganska komplext område också. Att man vill kunna säkerställa någonstans att det är vår insats som har fått den här effekten och den här påverkan och det är ju alltid svårt att säga nånting om att just vår insats har lett till det här då på en mer om man ska skala upp det och tänka på en större nivå. Men det här perspektivet med att vad hade hänt om vi inte hade gjort någonting alls? Och det här med framskrivningar framåt, för att på något sätt Det här med ökat inflöde och hela den biten är jätteviktigt att med sig när man följer upp och utvärderar.
Lisbeth:Och just det du var inne på också I ditt jättefina exempel med snöröjningen där, att effekterna faktiskt också kanske kommer någon annanstans av att vi gör mer rätt på ett ställe. Det är ju också svårfångat I dagens sätt att följa upp det vi ofta följer upp styckevisa och I vårt mer fragmentiserade system. Vi tittar på effekterna där vi på det sättet gjort insatsen. Så att Ni har varit inne på blicka framåt och så tycker jag men om ni fick blicka framåt, vad ser ni kommer att hända framåt I planen ni har men vad skulle ni också önska mer?
Evelina:Det vi ser sammantaget är det som vi kan säga någonting om är det här med kraftiga kostnadsökningar. Vi kommer kunna utföra och en lägre andel av det som efterfrågas. Jag känner att man får lite ont I magen av att spana framåt på ett sätt. Vi kommer att behöva prioritera mycket vi inte bara ska gå med underskott och öka våra ekonomiska underskott framöver. Det finns mycket pengar Det bygger ju också på att vi gör allting lite på samma sätt som idag.
Evelina:Att alla utvecklingstakter fortsätter. Och om vi inte vill ett sånt scenario så behöver vi hitta de ställen där vi slösar våra resurser. Till exempel att vi har höga kostnader för olika typer av vårdtjänster som inte ger någon nytta eller effekt egentligen, och ta bort det. Det känns som att det är ett smörgåsbord. Det finns oändligt med uppdrag och med data att analysera.
Evelina:Jag brukar tänka ibland att vårt datalager och den data vi har tillgång till på regionen det är som en helt kassavalv med guldpengar. För det finns hur mycket som helst som är helt orört I vårt datalager som man verkligen kan analysera men som ingen har kollat på. Så det finns jättemycket att räkna på och jag hoppas att vi inte kommer hamna I en situation där vi behöver prioritera och välja bort på patientnivå på ett sånt sätt där vi inte utför vård som hade kunnat ge nytta.
Lisbeth:Just det. Vad tänker du framåt Tove?
Tove:Ja, men jag tror ju att vi har mycket kvalitetsbristkostnader som vi kan minska. Jag tror att de är ganska stora. Och jag önskar också precis som Evelina, jag tycker också det är faktiskt helt fantastiskt att jobba som analytiker på regionnivå för att informationen som finns är vi har jobbat statligt tidigare men aldrig haft tillgång till den här typen av information. Så att jag hoppas ju att vi kan inspirera fler och att vi också verkligen lyckas visa, sätta ihop siffror och visa och ta fram det vi anar. Det finns forskning här och där som visar på de här fenomenerna.
Tove:Så att det blir något som alla får en förståelse för. Och då tror jag att vi kan fatta från mitt skalle lite mer rationella beslut.
Lisbeth:Vet ni vad jag ser framför mig I ganska nära framtid? Är ett behov av att sådana som jobbar med det ni gör att vi hade kunnat samla er mer runt om I Sverige, de som har sådana typer av uppdrag som er. För jag tror att den kraften behöver samlas. Jag tror att den är för spridd idag och den kanske också är ganska anorektigt eller låg på vissa ställen. Och jag tror att det skulle vara så otroligt viktigt för det vi har framför oss att kunna Jag vet inte hur mycket ni gör det idag, hur mycket ni har de nätverken men det hade ju varit fantastiskt att få de kunskaperna ihop.
Tove:Ja, jag håller helt med dig. De utbyten vi har haft har ju varit med till exempel Stockholm och med Dalarna. Och några av de sakerna som Dalarna tog fram, den här vårdkartan, vi kopierade ju den direkt och den har ju varit väldigt populär här när vi har visat runt den. Och jag tror att det var först när vi sa att Stockholm använder samma prognosmetod som vi, att man tittar på den bakomliggande trenden som vi kunde nästan gå vidare till nästa bild. Vi kunde lämna slutenvården och sjukhusvården och komma till nästa bild.
Tove:Vi fastnade inte helt. Så jag tror att det är jättemycket vi kan samla oss och vi vill jättegärna upprepa Västbalans som har en sån här 5000 analys som vi vill göra om vi bara fick lite tid. Alltså vilka 5 procent är det som konsumerar 50 procent
Lisbeth:av oss. Just det.
Tove:Det vore fantastiskt bra.
Lisbeth:Vi jobbar ju mycket från vårt stöd på SKR till omställningen att man ska lära av arbetssätten och så sprida dem. Men jag tror att rollen att också lära av på något sätt det strategiska analyserandet, det som är grunden för mer omfattande beslut och så. Där behöver vi också samlas. Vi kan väl fundera tillsammans lite hur vi kan få ihop någon sådan mötesplats framåt. Är det någonting vi inte har pratat om som vi behöver prata om?
Lisbeth:Som ni vill berätta om eller få sagt?
Tove:Det skulle vara fantastiskt kul om vi kunde få hjälp att vi samlar oss lite mer kring de här frågorna. Jag tror att det finns så mycket vi kan bara faktiskt ta varandra Och att det stärker ju liksom underlagen. Vi försöker, vi ska ordna ett möte hade vi tänkt I Uppsala till hösten för några regioner som vill. Men det det är ju svårt att få igenom. För oss är det ju väldigt restriktivt nu med externa möten och den typen.
Lisbeth:Ja, just det. Precis. Och inte så viktiga.
Tove:Men annars vill jag bara säga som Melina, att det finns en guldgruva av data I regionen och så börja använd den.
Evelina:Jag kan också hålla med bara att det är jätteviktigt att samlas kring de här frågorna och att de diskussioner vi haft med Stockholm och måndagregionerna också för den delen har ju varit så värdefulla för oss att att man behöver de diskussionerna och de utbyten att man behöver tänka lite tillsammans I de här större systemövergripande frågorna. Och någonstans känner jag lite att Tove tycker kanske inte exakt. För mig
Lisbeth:är det
Evelina:så här, produktionsfrågorna, att man har koll på sin framtida produktion, Det tycker jag är en av de absolut viktigaste frågorna. Det ska man veta och det är precis det som de här vårdkonstruktionsprognoserna ska visa. Det här blir våra framtida produktionsnivåer. Hade man jobbat I företagsvärlden Man har ju koll på sin produktion och det behöver vi också och därför behöver man sådana här prognoser för att kunna beräkna den framåt.
Lisbeth:När du säger det så kommer jag bara på en annan fråga innan vi avrundar. Och då handlar det ju mer om uppföljning kanske. Det är ju inte prognoser framåt, men också behovet av en uppföljning som både tittar på något sätt på vården som du säger produktion på våra och som invånares konsumtion men också det vi pratat mycket om I andra avsnitt I podden om vilket värde som skapas. För värde är ju någonting som kanske inte alltid är konsumtion kan ju vara ett tecken på att vi har misslyckats förstår ni vad jag menar? Att värdet för mig som kroniskt sjuk är att inte behöva insatser.
Lisbeth:Att jag faktiskt kan leva ett bra liv och känna mig trygg och självständig och vet hur jag ska hantera min sjukdom då blir det på något sätt de icke-händelserna som blir vårdens vårdens lycka på något sätt där vården har lyckats. Och det där är någonting som jag går och bär mycket I mitt huvud och tycker är ganska svårt att Jag hade ju svårt att beskriva vad som inte hände såklart. Men det kan man ju se vid minskad konsumtion så I förhållande till behov. Men jag tror också att berättelserna har ett värde där. Jag tror på kvalitativa och kvantitativa utvärderingar sida vid sida för att vi är människor.
Lisbeth:Men ni får gärna reflektera på det.
Tove:Jag tror det också. Jag tror att man behöver Alla som jobbar inom hälso och sjukvården gör ju det. De flesta I alla fall är jag helt övertygad om att de vill det bästa för sina patienter. Alla vill göra ett bra jobb och alla vill att patienterna ska må bra och känna liksom. Och det behövs, man gör ju inte något som man inte tror på.
Tove:Så att det behövs. Samtidigt så tycker jag att man faktiskt kvantifierat kan mäta också. Alltså jag tänker utvärderingarna av äldremottagningarna. Vi kan se att de är mycket tryggare. Vi kan se att den enkla åtgärden att ett telefonnummer som man kan ringa till och prata med en person som känner en, att det skapar en trygghet och att det minskar onödiga besök.
Tove:Det hänger ju ihop.
Lisbeth:Så jag tror
Tove:också att de behöver gå tillsammans. Man får med båda.
Lisbeth:Och det kanske är den berättelsen. Att vi ser en minskad konsumtion här för de som får äldremottagning äldre-Vippen. Och det beror ju också på att tryggheten har ökat och det visar ju också de kvalitativa utvärderingar som ni har gjort I enkätform till både patienter och närstående. Om man nu, eller inte om, de som lyssnar på den här podden kommer att bli jättesugna att titta på det ni har gjort. Var hittar man det någonstans?
Tove:Det finns 2 rapporter som vi har publicerat. Det är nog bara så enkelt att man googlar vårdkonsumtion och Region Uppsala så tror jag att man får träff på båda dem. En som är inriktad, den första vi gjorde som var inriktad just på målgruppen äldre och sedan en lite bredare. Så där, man kan börja där. Där finns det nogsamma metodbeskrivningar också.
Lisbeth:Jag hoppas
Tove:att andra tar efter.
Lisbeth:Säkerligen kommer de att både bli intresserade och de som kan och har er kompetens kommer att vilja ta efter. Vi avslutar det här spännande samtalet med vad nära betyder för er. Evelina, vad betyder nära för dig?
Evelina:Jag tänker ju mycket hela tiden på att om man flyttar någonting närmare så tänker jag hela tiden på vad det är vi undviker eller vad är det vi vinner på och sparar på att göra det. Så det senaste exemplet av kartan vi pratade lite om tidigare, är till exempel att lokalisera områden som skulle kunna vara lämpliga för till exempel närmottagningar.
Lisbeth:Tack. För dig Tove, vad är nära?
Tove:För mig är det, och det kanske är att jag har min gamla checkhäst, att lågtillgänglighet kostar pengar, så för mig är det nog att saker finns tillgängligt och det behöver inte vara fysiskt tillgängligt. Det skulle kunna vara ett telefonsamtal, men att man får kontakt och man får trygghet, det tror jag är nära.
Lisbeth:Stort tack för att ni har varit med I nära vårdpodden och lycka till framåt och på återhörande.
Tove:Tack för att vi fick komma.
Creators and Guests
Vill du hålla kontakten?
Lämna din e-postadress så mailar vi när något nytt och intressant är på G!