Systemledarskap med invånaren i fokus
En podcast från Sveriges kommuner och regioner.
Annika:Mycket handlar om att respekt för att man måste lägga ganska mycket tid. Om man verkligen ska nå resultat. Innan man börjar I görandet så behöver relationer skapas och byggas och den här förståelsen för varandra.
Jane:Det passar väldigt bra när man pratar omställning oavsett socialtjänstlagen när det gäller att utgå från invånar och personcentreringen. Även vi på högsta ledningsnivå måste försöka förstå våra invånare. Det gör oss bättre.
Lisbeth:Vi har I flera avsnitt I Nära vårdpodden lyft vikten av att skapa ledningsstrukturer som går över gränser. Vi har av att skapa ledningsstrukturer som går över gränser, där kommun och region känner varandra och har förståelse för varandras uppdrag. Det är någonting som är grundläggande för att vi ska kunna möta våra invånare på ett bra sätt och också lyckas med nära vård. I Jönköpings län så har man kommit långt med sitt systemledarskap. Så välkomna hit att ge oss en inblick I ert arbete.
Lisbeth:Annika Hedvall som är kommundirektör I Vaggeryds kommun och Jane Rudman som är regiondirektör I Region Jönköpings län. Välkomna.
Jane:Tack så mycket.
Annika:Tack. Så roligt att ni är här.
Lisbeth:Jag har verkligen sett fram emot det här samtalet. För det gör så mycket spännande och bra som jag vet att vi ska prata om. Jag har ju pratat med er om det här tidigare också så klart.
Annika:Det är väldigt roligt att få vara här.
Jane:Instämmer då. Det ska bli spännande att se var det här tar vägen.
Lisbeth:Ja, man vet aldrig. Nej. Jag vet att ni har mycket viktigt att säga så att det kommer att bli jättebra. I Nära Vårdpodden så har vi personcentrering som utgångspunkt så därför börjar jag alltid med att fråga lite grann om vem ni är så vi känner er lite, lite mer sådär. Så Jane, vill du börja berätta vem du är?
Jane:Ja, absolut. Du sa ju att jag var regiondirektör och det är jag nu för tiden och har varit I ungefär 5 år I Region Jönköpings län. Men det som kan vara intressant är också att jag verkligen är fostrad I Jönköpings län. Jag är både uppvuxen I länet och har jobbat många år I flera kommuner, men också I dåvarande landstinget. Jag är fostrad I landstinget I Jönköpings län hela 90-talet, en bit in på 00-talet.
Jane:Mycket av det som jag brinner för idag och det sättet jag jobbar grundar sig faktiskt från 90-talet. Jag är verkligen väl rotad. Jag var 15 år som ekonomichef I några olika kommuner, så då var jag från landstingsvärlden och när jag kom tillbaka och sökte mig tillbaka 2016, då hade landstinget blivit region för det första Den rollen jag sökte mig tillbaka till var ekonomidirektör, så det har jag hunnit med. Det var några år också innan jag blev regiondirektör. En Jönköpings länstjej som har prövat vingarna utanför länet någon gång, men som längtade tillbaka
Lisbeth:snabbt. Vad spelar det för roll tänker du? För någonting har ju gjort att du har valt att vara kvar I just Jönköpings län och I välfärden.
Jane:Ja, välfärden är naturlig för det är liksom det där jag Jag kom in där som så himla ung också så jag brukar säga att jag kan inget annat heller för den delen så det är lika bra att jag är kvar I välfärden. Men det är ju inte skäl. Jag gillar det och jag gillar att jag gillar Jönköpings län och de organisationer som både jag och Annika representerar, både kommunerna och regionerna. Vi är nära invånarna. Det är ett lagom stort län också, 300 invånare.
Jane:Det är lite greppbart, det är en viss kultur. Dit kommer alla säga. Alla regioner tycka att de har en speciell kultur. Men nu får vi skryta av våran. Det gör någonting.
Jane:Det är ett visst arbetssätt, det är enkelt, det är nära. Man får skratta. Det är inte så mycket konkurrens utan det är mer komplettera och hjälpas åt. Det är många sådana saker som jag tycker är utmärkande.
Lisbeth:Spännande. När du inte nu gör allt det här roliga tillsammans I din ledningsgrupp eller på regionen eller med kommunen. Vad gör du då? Ja,
Jane:jag är ju rätt mycket av min tid I de sammanhangen. Jag fattar det. Det är inte den du tycker blir över. Jag är hundägare som har varit tillbaka och det är så himla fint, så jag har jättefint roller och trivs Stina, så jag går hemskt mycket med Stina. Föruttränade jag mycket mer, typ på pass och sånt där, spinning och styrketräning.
Jane:Men det blir väldigt mycket att gå och det är väldigt bra. Dels går jag väldigt vackert på landet utanför Gränna, så det finns mycket fina miljöer. Jag älskar att vara hemma. Hunden, katten, min man, jag brukar alltid nämna honom sist, vilket är ofin. Jag har så himla vanliga intressen, verkligen.
Jane:Jag gillar att engagera mig ideellt, har alltid ett ideellt uppdrag, jag är kassör I vår idrottsförening till exempel, apropå att vara nära och hänga med människor man inte möter I jobbet. Så
Lisbeth:jag gör väldigt vanliga saker. Men ni ska veta att någonting som förenar nära vårdpoddare det är hundar. Det är så många som har hund som är med. Så du är en av dem igen. Har du hund Annika?
Annika:Nej jag har inte hund.
Lisbeth:Men du är så
Annika:välkommen att du tycker
Lisbeth:om hundar. Berätta vem är du?
Annika:Jag har inte riktigt lika lång erfarenhet av att jobba I Jönköpings län som du har Jane. Men jag delar ju din bild som du beskriver av Jönköpings län och den närhet som finns mellan oss. Jag har däremot en väldigt lång erfarenhet av att jobba som kommunal chef. Så när jag gick ut min utbildning 1992 så fick jag direkt ett kommunalt chefsuppdrag och sedan har jag varit kvar I det. Så det är 33 år nu om jag räknar rätt som jag har haft kommunala chefsuppdrag.
Annika:Och I 3 olika kommuner så jag har också varit ganska länge på varje ställe fast I lite olika uppdrag. Så en lång bana och då inom socialtjänsten. Jag har jobbat som enhetschef på äldreboende, lett hälso och sjukvård, och sjukvård, socialtjänst, jobbat som äldreomsorgschef och socialchef innan jag för 13 år sedan blev kommundirektör I Tranemo kommun. Där jag var I 5 år och sedan så kom jag hem till Småland som jag säger och har varit nu de senaste 8 åren I Vaggeryds kommun så det bör jag också bli ett litet tag. Men en stor del har också varit I Västra Götalands län.
Lisbeth:Men du kommer från Jönköpings län från början?
Annika:Jag är uppvuxen I Alvesta men jag har hela min familj I Värnamo kommun så länet ligger mig varmt om hjärtat också utifrån det att jag har min familj här också.
Lisbeth:Vad har gjort att du har blivit kvar I just omsorg och kommunal verksamhet? Har du funderat på det?
Annika:Jag har funderat mycket på det för ibland tänker man att det kan vara begränsande att egentligen aldrig gjort någonting annat än att jobba som kommunal chef och I den kommunala organisationen. På alla uppdrag har jag trivs fantastiskt bra. Och det här att kunna vara med och påverka, kunna vara med och leda välfärd, vara I demokratibranschen. Jag har svårt att tänka mig vad jag skulle göra istället. Någonstans har jag landat I att det är okej att inte bredda erfarenheten mer än så utan att med sig alla de perspektiven som jag ändå har från mina olika uppdrag.
Lisbeth:Jag tänker att det förenar vi oss alla 3. Det är ju inte så att det är precis samma saker vi gjort för att vi har varit I välfärdsbranschen utan det är ju så otroligt stort och spänstigt och man får driva saker på nya sätt. Inte minst det
Annika:vi ska prata om hur ni leder tillsammans nu. Men Annika, när man inte har hund då, hur ser en fritid ut då? Precis som Jane så har jag ett stort engagemang I föreningslivet. Framförallt I handbollen här I Jönköping där jag sitter med I styrelsen och har ett väldigt stort intresse. Så det tar en del av min tid.
Annika:Och sedan så har jag också förmånen att både en lägenhet I Jönköping och ett sommarställe I Vaggeryds kommun som vi växelbor mellan. Så att jag får verkligen det bästa av 2 världar och det bästa av länet. Vi är också mycket ute på vårt sommarställe och det är fantastiskt att få vara där och promenera I skogen. Småland är fantastiskt ute på landet. Det kan jag verkligen rekommendera till alla att besöka många olika delar av vårt vackra landskap.
Lisbeth:Ja, det kan jag verkligen tänka. Jag har inte varit så mycket Hör ni, om ni skulle reflektera lite grann kort om vad som driver ert ledarskap. Vad är ledarskap för er? Vad tänker ni är viktigt I ert ledarskap? Annika?
Annika:Det är ju också någonting som jag funderar väldigt mycket på och reflekterar över. Vad är viktigt I ledarskapet och hur kan jag hela tiden utveckla mitt ledarskap och lära nytt? Jag tänker att mycket handlar om att skapa förutsättningar för dem som jag leder. Både att prata om vad är det vi ska uppnå tillsammans, I det här stora, vad har vi för uppdrag? Hur mycket nu I det där jag leder både på hemmaplan och som vi leder I länet handlar om just det.
Annika:Vad har vi för syfte med det vi gör? Hur gör vi det bästa för Esther som vi pratar om I länet? Eller det bästa för våra invånare? Och hur kan jag med de samlade resurser som jag har ansvar för skapa så mycket nytta som möjligt för dem som vi finns till för. Det handlar om att jag tror verkligen på individens förmåga och att jag hos mig har medarbetare som verkligen vill göra gott och göra sitt bästa.
Annika:Jag behöver hjälpa dem både att se sin del I sammanhanget men också få förutsättningar att både leda ute I organisationen men också det som kanske är allra viktigast, de som möter våra brukare och våra elever och våra invånare. Hur ger vi dem bästa möjliga verktyg för att leverera en hög kvalitet?
Lisbeth:Någon som sa någon gång som jag tycker att det är värt att reflektera här är ledaren till för gruppen eller gruppen till för ledaren. Jag tycker att du beskriver det här att ledaren är till för gruppen. Jane, hur tänker du kring ditt ledarskap och det som är viktigt för dig?
Jane:Mitt ledarskap har behövt ändra sig över tid, tänker jag. Från att det har lett en ekonomiavdelning eller lett en stödfunktion. Det var ett ledarskap till att idag leda regionen, verkligen från specialist till generalist. Det var en klok person som hjälpte mig lite när jag var vilsen I början och hjälpte mig att sätta ord på det. Det jag gör är egentligen att jag leder ledningsarbetet.
Jane:För det är klart att de som jag har att leda eller de som jag är till för som kanske närmast är mina direktörer, de leder ju I sin tur jättestora fält och områden och så vidare. Så att på något sätt hitta sin roll I det här jättesystemet och vad är det jag kan göra nytta av? Ja, men jag leder ledningssystemet som då är vårat lilla ledningssystem. Vi kommer snart in på att det är en del av ett större, men det är ändå där jag verkligen. Och I det då var just den här möjliggöraren, se till att relationer funkar, att det finns möjlighet att bygga relationer.
Jane:Alltså rätt mycket av det mjuka, att klä den där strukturen som vi alla har. Det är liksom inte något unikt att vi har ordning och reda på hur vi gör saker och processer.
Annika:Men att
Jane:klä det med de mjuka frågorna, det tycker jag, hoppas jag, präglar mitt ledarskap idag. För det är det jag på riktigt tror att min roll kan göra nytta. Jag kan inte spela någon sån helst roll I enskilda frågor som händer, om vi har problem inom verksamhet eller så. Det är inte där jag gör nytta, utan att landa I. Jag gör nytta som smörjare I olika sammanhang.
Jane:Det är populärt att prata om mellanrum. Jag tror att sådana ledare som jag och Annika, vi behöver vara I de där att överbrygga mellanrum. Det är sådana saker som spelar roll I vårt ledarskap.
Lisbeth:Jag tycker också att du beskriver det där att på något sätt ledare är till för gruppen, inte tvärtom. Ledningsarbetet är att skapa förutsättningar för de som ska göra längre ut I organisationen?
Jane:Ja, och det har för mig varit ganska hjälpsamt att uttrycka det så. Så jag är väldigt tacksam för att de här personerna hjälpte mig att sätta just de orden på det. För det omvända är ju att jag ska bli framgångsrik regiondirektör och ni är till för att jag ska lyckas. Men det är ju liksom fel synsätt, tänker jag ju det. När någon frågar vad du gör på dagarna så är det väldigt svårt att svara på.
Jane:Det är mycket sådant osynligt som aldrig ger några pinnar eller sy Eller aldrig, men väldigt sällan ger superkonkreta resultat att nu har jag skrivit de här grejerna eller jag har drivit igenom detta. Jag kanske har möjliggjort att vi har drivit igenom vissa saker, men det är ju inte jag som har gjort det utan jag kanske har puttat lite här och dragit lite där. Det sammantagna blev att vi ändå rörde oss I rätt riktning.
Annika:Hur känner ni, Nina, tycker jag, att jag har ändrat en del I mitt ledarskap utifrån erfarenhet och att det också blir mer och mer komplext att leda välfärdsorganisationer. Jag tänker på det som vi gör tillsammans I länet. Från att haft en mycket mer tydlig och färdig väg så tänker jag att vi lär tillsammans. Vi utvecklar vårt. Man måste skruva lite på vägen.
Annika:Ju mer trygg jag har blivit I mitt ledarskap och har fått erfarenhet, desto mer vågar jag och kanske inte alla svaren utan att faktiskt använda mig av all den fantastiska kompetens som finns och den som vi har tillsammans. Jag tycker att det har präglat mycket av vårt gemensamma arbete. Att vi faktiskt inte riktigt alltid vet precis var vi ska landa utan att faktiskt våga och prova och våga lära tillsammans. Det tycker jag är viktigt I ledarskapet. För då får du mycket mycket bättre utväxling och utnyttjande av all den kompetens som finns om du vågar att verkligen lyssna?
Jane:Det tror jag vi har gjort lite tillsammans. Vi har vågat att faktiskt inte alla svaren. Att tillsammans vara många ledare som faktiskt också utforskar och lite grann vågar söka. Men vad är rätt sätt att leda där vi befinner oss nu? Omställningsarbeten och så vidare där vi befinner oss?
Jane:Det kan inte vara gårdagens ledarskap som gäller idag. Det vore helt orimligt, för det är inget annat gårdagens som duger. Vi jobbar mycket med förändrade arbetssätt så rimligtvis behöver ledarskapet följa med. Och det går väl lite trappsteg kanske att man gör de här utvecklingskurvorna på olika sätt.
Lisbeth:Jag fick en så himla fin bild av Vi hade en forskningsfrukost nära vård första fredagen varje månad. Och då var Eva Wikström som är professor på Handelshögskolan I Göteborg med oss. Och så beskrev hon egentligen ledarskapets ganska styrningens olika perspektiv sen 90-talet när det började med New public management, hur vi har jobbat mycket mer med leEA-baserade metoder. Idag pratar man mycket om New public governance. Det som jag tyckte var så uppenbart när jag såg den här bilden det var att under de här 3 perioderna fram till 2025 som nu på ett sätt är framtiden så har det handlat om vertikal styrning.
Lisbeth:Man kan göra det här utifrån att på något sätt leda vertikalt. Men det vi behöver göra nu det är att också samtidigt leda på det horisontella för precis som ni är inne på våra uppdrag har blivit mer komplexa. Vi står inför nya utmaningar och det är klart att det utmanar ledarskapet. Det fanns också synen på invånarna och patienter. Jag ska dela den med er sen för den tyckte jag gav mig väldigt mycket.
Lisbeth:Men ni har varit inne på det här ni gör tillsammans. Börja berätta lite grann om den resan och vad ni gör så att lyssnarna får höra. Jane, hur börjar du? Hur börjar det här med att ni gör så mycket ihop?
Jane:Vi har säkert gjort mycket ihop I länet. Det var lite det vi var inne på. Det finns en samverkanskultur I botten. Men så djup som den är idag vet jag inte riktigt om den faktiskt har varit tidigare. I alla fall inte har jag varit med.
Jane:Min ingång I det var för fyra-fem år sedan, Jag kan ta utgångspunkten I Nära vård, eftersom vi är I Nära vård-podden, där vi I regionvärlden hade jobbat ganska länge med Nära vård, var min bild då. Vi hade statsbidrag och vi jobbade på. Det var mycket så. SKR engagerade sig I oss och så där. Då kom ju jag också 2016 från att varit 15-år I kommunerna och jag hade inte hört nämnas nära vård när jag kom in 2016 till regionen.
Jane:Jag kunde ana att vi kom från lite olika världar I den frågan. Vi har haft mötespunkter, de 13 kommundirektörerna och jag som regiondirektör. Jag kunde höra på frågeställningen när det här med nära vård började komma ikapp, kommundirektörsnivån om jag får kalla det för det. Det började säkert I socialtjänsten för många. Såna här frågor som: Ja men Jane, ni satsar väldigt mycket nog nu på primärvården.
Jane:Ni vältrar väl inte över på oss kommuner? Alltså I all vänskaplighet, men I undertonen fanns ju mycket av den här gamla kulturen kvar nämligen att landstinget förbeltrade över. Man upplevde det så att vi har växlat hemsjukvård och vi har gjort många saker där man har känt från kommunen att man blir lite sittande med ett elände faktiskt. Det är klart att då ligger det nära till hands att tänka att en sådan här omställning och så vidare, ska det bli så av detta? Det tyckte jag var en sådan där grej.
Jane:Plus dels det var en trigger för mig att så här kan vi inte prata. Det spelar ingen roll hur mycket jag lovar det kommer satsas miljoner på primärvården. Det kommer inte att trygga någon. Det här är inget bra tänkte jag. Det här måste vi göra på något annat sätt.
Jane:En annan sak var att jag hörde hur vi pratade I regionen som då hade jobbat så ganska länge med nära vård, omställning, personcentrering utgår från invånaren. Och så är det så mycket som handlar om livet. Där vi är specialister, vi specialistvården och möjligen på vårdcentralerna och så har vi lite folkhälsoinsatser. Men hela livet I övrigt, det levs ju helst utan någons regi men I stora delar I det kommunala fältet. Då gäller det att vi gör tillsammans ett bra liv.
Jane:Det duger inte att vi sitter och skryter om att vi jobbar och försöker få vardagslivet och blir det stora. Så hänger det inte ihop. De 2 perspektiven var det som gjorde att jag tog ett initiativ till att vi skulle komma mycket närmare varandra och kanske utforska den här osäkerheten som kom från oss båda tillsammans. Lite det Annika var inne på, att inte alla svaren utan låt oss pröva tillsammans, lära nytt tillsammans. Det är lite av bakgrunden I alla fall, sen var det mycket mer, men det är det jag kommer att tänka på.
Lisbeth:Ur ditt perspektiv Annika, hur tänker du att det här startade med det fördjupade samarbetet? Som Jane säger, ni har ju också haft möten under många år.
Annika:Ja, och en kultur av god samverkan I länet som vi har varit väldigt hjälpsam I den här upptrappningen av vår samverkan som vi är mitt I just nu. Och som det var för 4 år sedan började det bli snart Jan så ställde Jane frågan till oss I samband med att vi hade ett av våra gemensamma möten som vi har haft under alla de åren som jag har varit kommundirektör så har vi haft möten tillsammans. Både regiondirektörer och kommundirektörer och med länsråd, högskola och kommunal utveckling. Vi har ju som sagt en grund att stå på. Då fick vi frågan från Jane om vi ville delta I ett gemensamt program.
Annika:Du tillsammans med din ledningsgrupp hade redan bestämt att det här ska vi göra. Det handlade inte om ett ledarprogram på det sättet utan mer ett ett nytt sätt att tänka kring länet och våra invånare och det perspektivet. Vi var väl lite skeptiska får vi säga där på fredagseftermiddagen. Det är inte så konstigt för det här är ju väldigt svårt att beskriva. Du hade säkert gått och tänkt på detta länge och funderat på vad du skulle vilja göra.
Annika:Men när vi fick frågan så var vi nog lite skeptiska först. Men samtidigt så är det ju så att vi måste göra någonting annorlunda mot vad vi har gjort bakåt I tiden om vi ska få välfärdens resurser att räcka till och vi måste våga pröva nya sätt att arbeta. Det tog inte lång tid för oss att ändå säga att vi är på och vi prövar. Och sedan tror jag inte att du heller visste att det skulle kännas på det här sättet och att vi skulle komma så här långt när vi startade. Det är
Jane:någonting vi har
Annika:byggt upp tillsammans under tiden tänker jag. När vi under de här 4 åren där vi har jobbat både med hur vi får förståelse för varandras uppdrag. Vad bygger vi för kultur tillsammans? För det är ju ingen annan än vi som kan starta det här och göra det här arbetet. Det är ju ett jättearbete med den stora koloss som en region och en länsstyrelse och 13 kommuner är tillsammans.
Annika:Just det här att jobba med både kulturen och även vad vi jobbar I för strukturer. Det har varit en jättespännande resa och är en jättespännande resa tycker jag. Jag har lärt mig så mycket både om vårt län och min egen kommun och även om mitt ledarskap.
Lisbeth:Om jag får stanna till kring bara vi, för du Jayin sa att det är du och din ledningsgrupp. Vilka är det som är från den kommunala sidan eller övrigt?
Jane:Varsågod Annika.
Annika:Det är de 13 kommundirektörer som är med I det här första programmet som vi startade upp inledningsvis. Men sen har vi ju sett att det här behöver vi bredda. Vi behöver vara fler I regionen men inte minst I kommunerna för att det är svårt att dra ett förändringsarbete helt själv. Så nu har vi startat upp ytterligare ett program med chefer I regionen och kommunerna, Länsstyrelsen, högskolan och alla delar I länet. Jag tänker väl att det här är bara början, tänker jag Jane.
Jane:Absolut, och det var ju en sådan utmanande sak sker för där kommer jag att dragandes med hela min ledningsgrupp för det var ju liksom en ingång. Vi hade ju det lite på gång där, men vi måste utveckla hur vi leder vårt system och vi har länge haft kontakter internationellt så vi visste att vi skulle kunna få ganska vass hjälp att vässa oss. Men det var just det där att jag kände tillsammans med ett par kollegor att om vi håller på att vässa oss I vårat system så kommer det inte bli bra nog. Vi hade ju en tanke om vad vi behövde göra och vad vi kunde få hjälp men precis som Annika var inne på, det var inte alls klart hur det skulle se ut eller att det skulle bli så här. Det visste verkligen inte jag.
Jane:Så när ni ställde massa frågor och de där fredag eftermiddagdagarna när jag lite grann sålde in det här så hade jag väldigt dåligt med att svara. Jag vet inte hur länge jag skulle hålla på. Jag kanske 2 år. Skulle jag inte nat? Ja, men det var ju nog en bra Så vi byggde ju det tillsammans utan att vi riktigt förstod det.
Jane:Det var utmanande att jag hade hela min ledningsgrupp och ni var ju ensamma på den tiden, att få säga så. Att komma hem till en kommun och har varit och blivit uppfyllda av systemledarskap och driver diagram och systembild, det är inte så himla näpet att komma hem och frälsa fler. Det har varit en utmaning och det pratade vi faktiskt om redan inledningsvis också, att det inte skulle vara helt enkelt. Så det har vi lite grann fått hantera.
Annika:Nu har jag haft förmånen att få vara med I styrgruppen också. Vi har verkligen haft möjlighet att forma programmet tillsammans. Ganska tidigt landade vi I att vi behöver lägga mycket tid på att lära känna varandra och lära känna vårt län. Vi kommundirektörer hade presentationer av våra kommuner vilket jag
Lisbeth:tror
Annika:var väldigt värdefullt för din ledningsgrupp, Jane, men också väldigt värdefullt för oss själva. För vi insåg att även om vi är ett län så ser våra kommuner och våra invånare väldigt olika ut. Lite beroende på hur nära man ligger till Jönköping, den stora kommunen. Åldersstruktur och kultur I kommunen. Det var väldigt värdefullt tyckte jag för oss alla att vi gjorde.
Annika:Den lade så mycket tid inledningsvis på att faktiskt lära känna varandra. Vi fick en jättefin dragning om regionen och en historiebeskrivning kring det arbete som ni har gjort kopplat till individen och individfokuset. Så mycket handlar om att faktiskt, tänker jag som ett medskick också, respekt för att man måste lägga ganska mycket tid om man verkligen ska nå resultat. Innan man börjar I görandet så behöver relationer skapas och byggas och den här förståelsen för varandra. Att lägga tid på att grunda tror jag är jätteviktigt och det tycker jag är en av våra framgångsfaktorer.
Jane:Ja, man måste investera I det. Vi byggde ju relationerna mycket genom att göra det. Till exempel våra sjukvårdsdirektörer som är sprungna ur sjukvården. Ofta har man läst läkarlinjen och sen har man varit AT-SD, överläkare, verksamhetschef och sjukvårdsdirektör. Det är klart att man inte har någon aning om hur det är I en kommun.
Jane:Det har man inte, det kan man inte förvänta sig. Den otroliga förståelsen som det här har byggt, för jag menar, som sjukvårdsdirektör hos oss så verkar man ju I en eller flera av länets kommuner och med de invånarna. Det nya sättet som de uttrycker sig på, kring både invånare och hela välfärdssystemet, det nya intressebygget och den breddningen, det är obetalbart alltså. Det är otroligt Jag menar, vi har en som har kommit från kirurgiskrået så att säga och som är med Annika på biblioteket I Vaggeryd och som det öppnas helt nya. Jag är helt övertygad om att det ännu vet jag att det har ändrat hur han leder I sin tur, hur det blir I nästa elev av verksamhetschefer och så vidare.
Annika:Vilka kloka intressanta frågor dina chefer ställer när vi kommer ut I kommunerna. För vi har ju då också gjort en del nedslag I att faktiskt ta reda på vilka är våra invånare? Hur ser de själva på sina behov? Vad är ett gott liv I Jönköpings län?
Lisbeth:Så då
Annika:har vi bland annat varit ute och intervjuat olika grupper I länet som också har varit oerhört värdefullt. Och då tänker jag att det har fått en helt annan dimension när vi har gjort det tillsammans. Jag tillsammans med James ekonomidirektör bland annat träffade barnfamiljer I Vaggeryd. Det har jag haft jättestor nytta av, inte bara I programmet utan I uppdraget som stort. Det har varit också en bra investering tycker jag att vi faktiskt har försökt att ta reda på mer om våra invånare och lära känna våra invånare.
Lisbeth:Jag tänker på det här med tiden för att det är ju också ganska svårt. Ni har roller som ofta är väldigt upptagna och era medarbetare eller chefer som era medarbetare har också det. Hur frigör man den där tiden och hur mycket tid har ni lagt ner nu när ni har lite facit? Ni visste inte I början vad det skulle bli men hur blev det?
Jane:I början så gjorde vi också så här, man får bjuda till lite. Så de första tillfällena har vi nog haft 2 internat per termin ungefär, och sen har vi haft smågruppsarbete där emellan. Så vi har mötts tätare I de här stora grupperingarna. Men 33 personer som möts på torsdagen klockan 17, käkar en macka, minglade lite. I början minglade vi region för sig, kommunerna för sig.
Jane:Till slut var huller om buller. Jobbade på oss så där 1730-tvåtusen tjugo:noll, åt middag tillsammans, pratade, sov och sedan påat igen klockan åtta:noll och jobbade till två:tre på fredag eftermiddag. Lite grann löste vi ut det så att vi tog till det ikväll också. Det höll vi på med ett tag tills kalendern började tillåta lunch till lunch. Vi tror att det är smart att investera I lite sådana här social tid också.
Jane:De här middagen har varit otroligt bra relationsbyggande. För att hur eller hur när man sitter I föreläsningar och grupparbeten, man bygger relationer men det ger också ytterligare dimension
Lisbeth:att man
Jane:ändå käkar lite tillsammans. Sharing a mil är inte så dumt. Det finns beforskat att det är smart. Det har vi gjort för att få rum med det I kalendern. Jag är imponerad av hur alla har prioriterat de här tillfällena.
Jane:Det tycker jag är en kvittens på att det har varit värdeskapande faktiskt eftersom man har prioriterat det. För så funkar ju vår tillvaro. Är det något som inte bidrar till något då är det inte säkert att de prioriterar det. Det har varit på frivillig basis på det sättet, även om vi har gjort det med att det bygger på att alla är med.
Annika:Utan att något bevis för det så är min känsla av att vi hade ett större bortfall I början än vad vi har nu på våra träffar. Vi var inte 100-etthundra sålda och kanske inte hela din grupp heller
Jane:inledningsvis. Men
Annika:nu, de sista gångerna så tror jag att alla känner att det här kan jag inte missa för det handlar ju om att vi vill göra en faktisk förflyttning. Det här är ju inte en utbildning på det sättet utan det här är ju att vi faktiskt vill jobba på ett annat sätt I hur vi vill leda länet. Nu är det väldigt få som inte försöker att prioritera om att vara med upplever jag det som. Men det kan ju se lite olika ut från gång till gång men jag upplever att det blir färre och färre som inte är med där.
Jane:Jag tänkte komma tillbaka till det här med att vi har gjort massa nedslag och så. Det kan ju låta men det var väl trevligt och gulligt att ni åkte ut och intervjuade invånare. Det kan ju låta oerhört osystematiskt men I grunden I allt vi har gjort så har det funnits en tanke om hur man jobbar med kvalitets och strategi att man utgår från invånare och då måste man lära känna invånare och att bubbelhoppa in I andra världar för att få fler perspektiv. Vi har tränat oss på vad ett system är. Om man struntar I organisationsbilder, utan istället ritar systemet ut för invånaren.
Jane:Vad är det vi vill åstadkomma och vad är det vi behöver göra för att komma dit? Vilka mätningar behöver man? Vi har ju också tränat oss I metoder och det är vi väl lite olika förtjusta I och benägna att ta till oss Men sammantaget så bygger det lite av ett nytt angreppssätt och ett nytt sätt att tänka Det passar väldigt bra när man pratar omställning oavsett socialtjänstlagen när det går att utgå från invånaren, personcentrering Även vi på högsta ledningsnivå måste försöka förstå våra invånare. Det gör oss bättre.
Annika:Under de här åren så har omvärldsfaktorer gjort att det här känns mer och mer viktigt tänker jag när man tittar på hur demografiutvecklingen ser ut framåt. När man tittar på hur omvärlden ser ut så är det ännu viktigare att vi hittar nya sätt att använda våra samlade resurser tänker jag. Om vi verkligen ska kunna bibehålla den kvalitet på välfärden som vi är vana vid att För det är inte självklart framåt när vi ser, och då pratar jag inte om pengar utan det är ju framförallt personella resurser som jag fick en bild här idag på förmiddagen som verkligen oroar mig när man ser hur de som är arbetsför ålder faktiskt minskar här nu I ganska drastisk takt och andelen riktigt gamla ökar med betydligt fler. Så jag tror inte att det är möjligt att låta bli och tänka på andra sätt och hur vi kan använda resurserna smartare. Jag tror att vi behöver göra ännu mer än dit vi har kommit hittills I vårt arbete I länet för att vi ska kunna fortsätta att hög kvalitet på det vi gör.
Lisbeth:Och visst tar man, tycker jag också, att hela den här omställningsprocessen vi är inne I I välfärden den har också fått en dimension av demokratisk dimension I alla fall för mig. Det är klart att vi måste våra samhällen som nu håller ihop och kan fortsätta leverera en bra välfärd med tanke på allt som händer I omvärld och att en stark demokrati. Så det finns ju verkligen starka syften och det är också någonting som man betonar mycket när man pratar om system. Alltså det är syftet och invånar perspektiv som ni är inne på. Om ni skulle säga vad är insikterna?
Lisbeth:Vad är det där nya som har kommit till er? Vad är det för insikter ni har fått under den här resan på de här åren?
Jane:Ja, jag kan väl börja så kan du tänka under tiden, Annika? En sån här grej som vi brukar kommentera det är en insikt om att det är samma invånare. Den låter jättefånig, för det är 300 I länet och vi vet att de är folkbokförda I 13 olika kommuner. Men den gemensamma insikten att det är runt samma invånare, våra välfärdstjänster kretsar, den är mer betydelsefull än vad den låter när man beskriver det så. Det krävs att man pratar lite om den.
Jane:Vi fattade väl det innan och vi har pratat om Esther I många sammanhang innan. Men på riktigt vad det betyder tycker jag definitivt att det har skapat en djupare insikt I att det verkligen är så. Inte bara hos mig utan hela min ledningsgrupp. Vi har pratat mycket om detta och berättat för fler. Det har fått en riktigt bra spridningseffekt.
Jane:Faktiskt. Att man inte som enskilt system kan roffa åt sig heller, tänker jag. Det är också en sån där som jag känner väldigt tydligt. Om regionen lyckas rekrytera jättebra på alla sajter, vårdcentraler och sjukhus och vi har det jättegott och god ekonomi så kommer inte det lösa invånarnas behov. Vi måste lösa det även med kommunala insatser och då kan inte vi roffa åt oss.
Jane:Det ger också en djup insikt I att vi måste ta hänsyn till varandra, eller hur ska man säga? Vid rekryteringar, vid lönebil. Det ger spinoff-effekter. Att vi jobbar I samma system. Det är samma människa som går runt, runt, runt.
Jane:Det spiller också över på samtalet som jag har med politiken väldigt mycket också. Vilka insatser behöver vi göra för regionen? Det mesta av det behöver vi göra tillsammans med kommunerna. Annars kommer det inte bli riktigt bra för invånarna. Det blir bara bra för vår organisation.
Jane:En del bryr sig inte invånaren om. Så det är verkligen en sådan insikt. Det andra jag tänker på är att det fortfarande ändå är lite bökigt, får man ändå säga. Om vi tar bara det kommunala och regionala 13 kommuner och en region med förtroendevalda I 14 olika follor om man får säga. 14 olika fullmäktigeförsamlingar och man blir ändå återvald eller omvald på det man har gjort för sitt uppdrag.
Jane:Det blir en liten konfliktyta som jag tycker också blir mer och mer synlig. Hur ska vi kunna samverka på riktigt, riktigt när vi ändå har den logiken som vi har? Det är inget oöverstiligt hinder, men det tycker jag vi har fått syn på ganska mycket som en insikt. Hur kan vi stödja för att överbrygga det?
Lisbeth:Har du några tankar kring det? För det där är ju jätteintressant och svårt.
Jane:Jag har liksom inte lösningen. Min metod är som vanligt att prata mycket om detta. Min arena är regionpolitiken så jag pratar jättemycket. Mycket. De har följt med den här resan hela vägen.
Jane:Jag har haft förmånen att förankra det här och prata mycket om. De är jätteglada för det vi gör. Det finns många saker vi gör idag som de ser tack vare detta och de är väldigt nöjda med. Det är bra men så sent som förra veckan när vi hade ett uppdrag att prata för den politiska majoriteten så ville de veta med gäng vad vi behöver fokusera på I kommande budgetar. Ni behöver fokusera på hur vi kan göra på den politiska nivån.
Jane:Jag behöver er hjälp. Många av er är också kommunpolitiker, för det är ju så det går lite ihop. Hur kan ni hjälpa till så att det inte tar stopp så att säga på vår nivå, min och Annika, utan att det också får det fotfästet som är möjligt I alla fall I den politiska nivån.
Lisbeth:Verkligen. Vi behöver utforska det där mycket mer.
Jane:Det finns nog inga svar.
Annika:Där tänker jag att det är väl också ett medskick att om vi hade vetat var vi skulle hamna och hur omfattande vårt arbete skulle bli så tror jag att vi hade kopplat på politiken mycket tidigare och haft med oss politiken I ett tidigare skede. Vi har hela tiden försökt att hålla politiken informerade på olika sätt. Men där tror jag att man skulle kunna gjort lite annorlunda inledningsvis. Men det är ju väldigt sånt som man kan lära allt eftersom. Men också hos mig så finns det ett stort intresse.
Annika:Jane var med här nu bara för ett kort tag sedan när vi 4 kommuner träffades tillsammans med våra politiker och berättade om det här arbetet. Det skapar mer och mer engagemang och intresse tycker jag hos politiken också. När det kommer till insikter så är det ju det viktigaste det som Jane säger just kring invånarperspektivet och våra gemensamma invånare. Det här som låter som självklart. Men jag tänker att jag också har haft med mig det in I mitt arbete på hemmaplan på ett helt annat sätt.
Annika:För där finns ju också ett system med förvaltningar och mellanrum och behov av att ytterligare samordna. Det tycker jag vi är bra på I kommunen men det har fått en ytterligare dimension tänker jag I mitt ledarskap som jag har lärt mig tillsammans I länet. Och sen tänker jag också att det händer väldigt mycket I vårt land. Vi har obehagliga incidenter både I Örebro och I andra delar av landet. Där tycker jag att när man lyssnar till erfarenheter därifrån så blir det så uppenbart att ett länsamarbete är så otroligt viktigt.
Annika:Att när det verkligen händer någonting, det märkte vi under pandemin också, som var en annan typ av krishändelse för oss. Har man ett grundat samarbete I länet så är det så värdefullt. Det tycker jag har blivit mer och mer uppenbart för mig också vad det betyder även I andra situationer. Inte bara när vi pratar nära vård utan även när vi som bäst behöver det. Har man skapat relationer och har gjort det I arbetet så kommer man att stor nytta av det tänker jag.
Lisbeth:Jag tänker att I komplexa system som alltid har människor I registret så handlar allt I slut om relationer. Ibland tror jag att vi har försökt tänka att det där är inte så viktigt eller det får inte bli för personberoende eller relationsberoende men det är ju relationer det handlar om. Och att förtroende och tillit. Jag vet att när jag lyssnade på er
Annika:en gång så pratade ni väldigt mycket om också det här med hur vi berättar om varandra och vikten av att tänka på det som ledare. Säger något om det också. Jag tänker att vi är väldigt noga med hur vi pratar om varandra. Eller jag är det I alla fall och det tror jag vi är alla. Innan var det de på regionen och nu är det vi I länet.
Annika:Att man verkligen reflekterar runt det och också kanske om man hör ett annat sätt att prata om varandra I sin egen organisation. Att man faktiskt ifrågasätter och vågar ta det samtalet så att det hela tiden hålls levande och sprids ut för det är det vi vill. Utmaningen I det här är ju att nå ut I den här jättekolossen. Där tror jag det är jätteviktigt hur vi pratar om varandra och att vi får via våra chefsled ut För det handlar ju om en kultur och hur vi bygger den. Det tänker jag har att det betyder mycket.
Jane:Jag tror på riktigt att det låter på ett annat sätt och jag kan ta ett konkret exempel som kan vara så där runt invånaren. Om vi tar barn som kanske inte riktigt lyckas I skolan. Om man pratar om varandra så blir det lätt att kommunen skolan säger: Bara vi hade mer fart på BUP så skulle vi kunna lösa vår situation I skolan. Och på BUP, ja, bara de var lite duktigare I skolan så skulle de inte behöva vara här på BUP. Nu blir det lite hårddraget, men åt det hållet har man ju kunnat höra ganska mycket hur vi har pratat om varandras verksamheter utan att faktiskt kunna det så himla bra.
Jane:Men det är ett exempel på samtal som vi har fört och fört på kunskaper. Jaha okej, BUP kanske inte alltid är lösning, kanske är någonting helt annat. Fortfarande kanske är någonting inom regionen, men det kanske är någonting annat. Så vi hjälps åt också, även I våra organisationer, både ut till verksamheten men också till politiken så att det blir rätt diskussioner. Vad sitter lösningen I högst troligt?
Jane:Annars kan vi ju hålla på och prata förbi varandra och önska att den andre gjorde bättre hur länge som helst. Det blir ingen skillnad för det lilla barnet. Så bara att kunskap om varandra och få mer insikter och då också prata om varandra på ett helt annat sätt. När en sådan grej kommer upp så är det kanske idag mer att Okej, ja fast det kanske inte är BUP. Låt oss lyfta luren, låt oss ta ett möte.
Jane:Vad kan vi göra annorlunda tillsammans? Annika och jag har varit I vårdcentralsfråga, lokalfrågor. De I kommunen äger och de sköter inte den och så kan de säga att de är bara gnälliga de från regionen som jobbar där. Istället satt vi runt samma vård och förde samtal. Okej, vi har ett gemensamt bekymmer, hur löser vi det?
Jane:Båda parter bjuder till. Det är inte säkert det hade hänt för fem-sju år sedan. Det är ju lite grann om man faktiskt tror att den andre vill väl också. Vi vill lösa det, båda vill väl, alla gör sitt yttersta, ingen försöker vältra över. Då blir det ett helt annat samtal.
Jane:Då blir vi förebilder tänker jag, hur vi pratar. Jag tror faktiskt att andra lyssnar på det väldigt mycket.
Annika:Som du hör så har vi jobbat mycket med kulturen I länet men vi har ju faktiskt också tittat på strukturen. Jag tänker att det ändå kan vara värt att nämna att vi också har tittat på vårt ledningssystem och även där lyssnat av en del av våra nätverk och har påbörjat det arbetet med att se om vi har ett ledningssystem och en struktur som verkligen stödjer det här gemensamma arbetssättet? Så det är också ett stort arbete som pågår hos oss just nu. Även om vi har lagt väldigt mycket tid på kulturbygget och det gemensamma förhållningssättet till varandra så tittar vi också på hur har vi organiserat oss och strukturerat oss och hur ser det här ledningssystemet ut. För det tänker jag är också en viktig fråga för att när vi har kommit så här långt så måste man börja.
Annika:För det som har varit bra under väldigt lång tid kan ändå behöva skruva sig I.
Lisbeth:Jag tänker att vi pratar mycket om att när man tänker omställning I olika faser så handlar det också om att befästa. Och jag tror att strukturen kan också hjälpa till att befästa den här kulturen. Att se över sina ledningssystem. Titta på om vi följer rätt saker när vi gör uppföljningar. För att det också I sin tur kommunicerar ju någonting och berättar ju någonting.
Lisbeth:Och jag vet ju att ni också var ju tidig och vågade sträcka upp handen när vi sa kan vi titta på uppföljning på lite nya sätt. Vi hade ju ett arbete från Nära Vård på SKR. Och ni har ju idag en gemensam dashboard och kan följa också data eller titta på data gemensamt. Berätta lite kort om det.
Jane:Det är också jättespännande hur arbeten inte blir kompletta förrän vi har varit I hela kedjan. Det exempel som jag tänker på då där vi tittar på data det är vår akut process. Då tyckte vi att vi var innovativa I regionen. Vi ska vandra det flödet. Hur går det till förresten nu när man kommer på akuten eller man kommer till sin vårdcentral oplanerat och så hamnar man I vårt system?
Jane:Tack vare det här arbetet så var vår utvecklingsdirektör och en kommundirektör med flera men herregud, vandringen måste ju börja I kommunen för den där SD bor ju någonstans. Det är helt sällan I ett särskilt boende eller I ett eget boende med kommunala insatser. Och så blev den promenaden ut även I det kommunala och så vidare. Och så hittar man varandra också, att Man behöver från kommunens sida veta var är våra ester någonstans? Var befinner sig hon eller han I systemet?
Jane:På så sätt också fått ihop gemensam data att titta på och följa. Då blir det också att man leder tillsammans och intresserar sig för samma invånare utifrån att man har olika ingångar I det Min bild är att det I flera ställen I länet idag pågår avstämningsmöten där man tittar på data, var befinner sig invånarna, vem är på väg in, vem är på väg ut och så vidare. Det ger en helt annan gemensam kraft kring varje invånare istället för att avskrivna inte ut henne för tidigt för vi är inte redo. Helt nya arbetssätt och egentligen bara av att vi har fått syn på varandra och vidgar utvecklingsarbetet till att omfatta hela Est:s kedja. Det här är jättespännande.
Jane:Det är många andra saker vi tittar på såklart, men det blir mitt starkaste exempel.
Lisbeth:Man blir nyfiken, har Ester flyttat in I kommunerna nu eller fanns hon där redan hos er? Rent alltså som beskrivning av syfte?
Annika:Nej, det gjorde hon inte. Hon är ju på väg in men kanske inte riktigt befäst som begrepp på samma sätt som hos er I helgen. Även om jag använder mig av Västerbegreppet så är det nog inte riktigt lika etablerat hos oss I kommunerna. Men jag tänker att det är så viktigt det här att det räcker liksom inte bara att varje funktion och att varje funktion gör rätt utifrån lagar, riktlinjer och uppdrag utan det kräver någonting mer om vi verkligen ska ett resultat för individen. Det tänker jag också är så viktigt att med sig och prata om och det pratar vi en hel del på hemmaplan.
Annika:Mellan socialtjänst, skola och kultur och fritid. Hur mäter vi nyttan? Det kanske inte räcker att var och en gör sitt bästa utifrån sitt uppdrag, vilket jag tror att alla gör, utan det handlar om systemet. Så det tycker jag också är jätteviktigt. Både på länsnivå men även I varje organisation.
Lisbeth:Tänker, vad händer nu hos er? Vad är som nästa steg? Hur tar ni det här vidare? Hur fortsätter ni?
Jane:Annika nämnde ju det här att vi ser över För nu
Lisbeth:har vi
Jane:ju fått syn på att vi är ledare för det här systemet, eller många system I ett stort system för invånaren. Det är en sak vi gör att vi verkligen tittar på. Har vi strukturer, har vi forum som faktiskt stödjer det vi vill nå? Tillsammans för ett bra liv för alla? Eller finns det strukturer som lever sina egna liv?
Jane:Ja, men då får de väl göra det, men då kanske de behöver göra en annan nytta. Vi kanske behöver förändra och omforma gamla strukturer som är uppbyggda I den gamla världen där vi oftast förhandlade om olika saker till att stödja de här nya arbetssätten. Det kan låta lite halvbyråkratisk, lite formfråga men det är ändå så att ett system ska bidra till att saker händer. Där kommer det hända grejer, det är jag helt säker på. Det är jättespännande.
Jane:Det som vi snuddade vid innan är det viktiga att vi bygger vidare på programtanken, det vi ju har varit med om nu och som vi fortsätter, för vi även om vi inte säger att vi går toppledarprogrammet som vi kanske sa I början för oss själva utan nu möts vi I toppledargruppen och vi fortsätter mellanlandet och nu bygger vi vidare så är just den här kopplingen till nästa lager och näst, nästa lager I systemet jätteviktig. Då har vi en första omgång med 30-talet, ungefär 15 plus 15 från de olika systemen som gör ungefär samma resa som vi har gjort. Då blir det en spridningseffekt. Sedan pratar vi häromdagen om att vi måste sätta igång ett sådant till, så att det här går vidare. Vi har satt en snöboll igång som bara blir större och större, med fler och fler bärare av att det här är på riktigt och det gör nytta för invånare och det gör någonting med våra system, definitivt.
Jane:Så jag har ingen aning om vad det är lika ovetande som jag var för fyra-fem år sedan. Så vet inte jag riktigt var det här kommer att sluta I sista änden heller Annika.
Annika:Men vi ser ju att vi har en del parallella processer och så, där vi har kanske haft samma funktion I regioner och kommuner som man skulle kunna tänka annorlunda. Så jättespännande har det varit att också granska vårt system och våra strukturer och lyssna av våra nätverk. Det görs otroligt mycket bra på så många nivåer I länet men vi behöver också få till själva styrsystemet så att vi både känner till varandra och är öppna för att förändra I den riktning dit vi vill gå nu.
Lisbeth:När man får lyssna så här utifrån tänker man alltså wow, ni sätter ju verkligen ett helt nytt sätt att styra och tänka. Som blir jättespännande för många I offentlig sektor att följa skulle jag vilja säga. Så att grattis och modigt och kraftfullt känner jag när jag lyssnar på er. En timme går så fort när man får prata om sådana här viktiga saker. Visst gjorde jag det.
Lisbeth:Och jag känner att vi hade kunnat prata en timme till. Men vi ska avrunda och jag vill avrunda med frågan om vad nära är för er. Jane, vad är nära för dig?
Jane:Ja nära måste inte. Man kanske tänker på geografi, det är nära och det är inte långt bort. Men just det där nära, jag tänker att det är just människorna som finns närmast mig. Det är verkligen som är viktigt på riktigt oavsett vad vi jobbar med eller vad vi gör, det är nära. Att man har människor runt sig som stärker en, det är nära.
Jane:Är inte bekant utan det är nära och vän
Lisbeth:och kärt. Tack. Annika, nära.
Annika:I Vaggeryds kommun har vi en vision och en värdegrund. En rad där I värdegrunden lyder som så att allt är nära och alla har betydelse. Så jag tycker att nära för mig symboliserar mycket det arbete som sker I den lilla kommunen också. Det är inte bara nära geografiskt utan det är också nära mellan människor. Det är mycket nära för mig Att nära tillgängligt och nära mellan människor.
Annika:Så det betyder nära.
Lisbeth:Jättefint. Allt handlar om relationer som vi var inne på. Hörni, stort varmt tack för att ni tog er tid och var med I Nära Vårdpodden. Fick berätta om ert sätt att kunna leda tillsammans I ett system. Det kommer att intressera många.
Lisbeth:Och varmt lycka till framåt.
Jane:Tack så mycket.
Annika:Tack så mycket. Jättekul att fått vara här. Och ni kommer säkert att
Lisbeth:bli välkomna åter. Vi följer er med spänning. Tack så mycket. Det bra. Detsamma.
Creators and Guests
Vill du hålla kontakten?
Lämna din e-postadress så mailar vi när något nytt och intressant är på G!