Hälsofrämjande, i hela samhället, för alla
En podcast från Sveriges kommuner och regioner.
Olivia:Kommuner till exempel som bygger samtalsbänkar, det kan vara allt ifrån det att man sitter på bänken och vill att nån slår sig ner till att man har uppsökande verksamhet I kommunerna och har de här platserna där man kan samtala. Om man pratar fysisk aktivitet så är ju precis vad har vi för möjligheter att röra oss både organiserat och oorganiserat. Det är väldigt många barn och unga som säger till exempel att det är viktigt för oss att kunna röra oss oorganiserat.
Lisbeth:Sedan oktober förra året har Folkhälsomyndigheten en ny generaldirektör Olivia Wiksell. Och hon är välkänd för de flesta av oss från Socialstyrelsen där hon hade samma roll. När socialminister Jacob Forssmed presenterade Olivia så sa han att myndigheten ska få ett förtydligat uppdrag och en nystart. Det vill vi förstås veta lite mer om. Jag är så glad att
Olivia:du är här. Välkommen Olivia Wexell. Tack. Jag är också glad över att vara här.
Lisbeth:Välkommen åter, för du har ju varit med I podden minst en gång förut och kanske till och med fler.
Olivia:Ja, det har jag. Nu blir det spännande för mig att komma tillbaka och prata ännu mer om det hälsofrämjande. Och också inte bara vad vi gör inom hälso och sjukvården utan hur övriga samhället kan förstärka också vårdens arbete med att främja hälsa och förebygga sjukdom.
Lisbeth:Ja, det blir jättespännande att det här riktigt breda som du har I ditt arbete idag. Vi börjar ju alltid I podden med att få lära känna gästen lite bättre och vi gör det igen även du har varit med för det. Så berätta lite mer om dig själv, Olivia. Ja,
Olivia:gärna. Och nu ställde du frågan om mig själv. Jag kan säga att som person så tycker jag att jag är väldigt nyfiken och ofta är väldigt positiv så jag gillar att se möjligheter och lösningar. Men nu har jag nått en ålder också så jag känner mig stabil. Det är inte så dumt heller.
Olivia:Och har mycket tålamod. Jag älskar mitt jobb och jag älskar min familj också. Så jag är en mycket familjekär person som umgås med. Jag har en stor familj med många generationer. På kvällar blir det mycket familje umgänge, lite böcker, mycket nyheter, lite jobb såklart, en del träning och ofta någonting.
Olivia:Man hittar sällan mig I soffhörnan.
Lisbeth:Det är det jag vill vara på gång. Jag förstår det. Jag tycker att det är lite intressant du säger också. Den här stabiliteten som kommer med erfarenhet och år också. Hur påverkar det ditt ledarskap?
Lisbeth:Har du tänkt på det?
Olivia:Det påverkar ledarskapet mycket. Det gör ju att man Som ledare så kan man känna sig tryggare med att vara tydlig, att bjuda in också. När man är yngre ledare så kan man ibland kanske känna sig Det finns en större risk för att man känner sig hotad av att andra tycker annorlunda och att de därför inte har uppfattat vad man själv för fram eller hur man själv ser på verksamheten. En mycket större lugn I att låta alla perspektiv komma fram, ge utrymme för dialogen och diskussionen och kanske lägga en del frågor på vänt att ta itu med dem sen. Att inte stressa, utan vikten av att väldigt förankrade beslut.
Olivia:Men att ta saker stegvis också kan man göra på ett annat sätt. Men framför allt tror jag att inte känna sig hotad. Då kan man också på ett helt annat sätt ingjuta det som är så populärt nu I ledarkretsar som kallas för psykologisk trygghet. Just det. Alltså hos medarbetare att man känner att det finns det här utrymmet att testa och framföra sina framföra olika perspektiv.
Olivia:En bra åsiktsbrytning kan man säga, en väldigt konstruktiv sådan. I en sån miljö av psykologisk trygghet blir man ofta tolkad på ett konstruktivt sätt också. Man kan lita på att ens chef också såklart står bakom en och tolkar en enligt de intentioner man har, men också I den här tryggheten ligger att man har en trygghet I vart ska vi I organisationen? Vad är våra mål och vad är vårt sammanhang? Jag tycker också att den här senoritetiteten som man öppnade efter ett tag gör att det blir väldigt roligt att vara ledare och chef.
Olivia:Man kan se och bejaka så mycket mer olikheter. Om tillfällen då man kanske åker in I en återvändsgränd eller stöter på problem, ja, det är ju naturligtvis besvärligt också. Men man kan också se uppsida med det.
Lisbeth:Sen tycker jag att du beskriver väldigt fint det som handlar om tydlighet och psykologisk trygghet, för ibland tror jag att vi tror att det där är 2 olika saker lite motpoler. Tydligheten står för något auktoritärt, men tydlighet kan ju verkligen ge psykologisk trygghet. Tydlighet om riktning, tydlighet om var chefens roll är och så. Ja, men det här,
Olivia:verkligen, det tänker jag också. Det ligger ju det här ibland I missuppfattningar baserad miljö och ledarskap, Att var och en får göra som man vill, men det är just att man har tillgång till en nära återkoppling, att man kan bolla saker, chefen finns där I vardagen Och att man har det här tydliga mandatet och uppdraget. Men att man får använda sin fulla kompetens och sin fulla kreativitet och sin förmåga att skapa relationer och bygga till exempel samarbeten och samband. Jag upplever också att det jag tror jag är relativt bra på är att tolka omvärld och förklara det större sammanhanget och se vad det är för något som händer, vad ska vi svara mot och vad är vår större riktning. Det är något som är väldigt efterfrågat, att chefen kliver fram.
Olivia:Man kan inte begära att alla I en organisation ska det uppdraget. Alla behöver jobba I det uppdraget och fylla på så klart och se sin del I det hela, men man behöver också stöd därifrån. De som har horisonten och kanske har I uppdrag att fånga omvärlden hela tiden och översätta det till vår verksamhet.
Lisbeth:Just det. Och där tycker jag att tydligheten ligger. Det blir ju tydligt. Då tänker jag på Anton Oske och känslan av sammanhang och att förstå sitt sammanhang och så. Om du skulle ta den här mer cv-inriktade bilden av dig själv då.
Lisbeth:Du har ju så mycket I ditt bagage men om du skulle nämna en del saker, hur har din resa sett ut?
Olivia:Det som jag brukar tänka för mig själv som är en stor fördel är att jag har varit på lokal nivå, regional nivå, nationell nivå och global nivå. Att vara på alla de 4 nivåerna skapar faktiskt en väldigt bra dynamik I mitt uppdrag och I ledarskapet. På internationell nivå har jag jobbat både I OECD, där var jag ordförande för I WHO mycket, suttit I den globala styrelsen och den europeiska styrelsen. Vi har också varit I EU och nu sitter jag I 2 styrelser för 2 EU myndigheter. Dels EU:s myndighet för narkotika och droger och dels smittskyddsmyndigheten.
Olivia:Sedan har jag parallellt hela tiden varit involverad I högskolevärlden och just nu är jag ordförande för Malmö universitet. Där möter jag många av de områden vi arbetar med. Hur Malmö jobbar väldigt nära med samhällsfrågor och utmaningar, inte minst kriminalitet I ett starkt område. Barn och brott till exempel och har en stark forskning och utbildning på tandvård sidan, som munhälsa och de frågorna. Det är roligt att få en inblick från forskningssidan på alla de frågor som jag möter som generaldirektör.
Olivia:Jag sitter också I insynsrådet för Brå, brottsförebyggande rådet. Och också I styrgruppen för Generation Pep som är Kronprinsessan Victoria och prins Daniels stiftelse för att barn och unga ska få leva hälsosamt, äta bra och mycket rörelse och glädje I livet. Socialstyrelsen och SBU är de 2 tidigare myndigheterna jag varit generaldirektör på. Jag var också en vända på Socialstyrelsen innan jag kom dit som generaldirektör. Och socialdepartementet ett långt tag.
Olivia:Jag har haft flera olika Jag började fast på 90-talet med förra seklet som jag brukar säga. Det började ju bli för långt tillbaka. Men att utreda jämställd vård och det var på den tiden då man fortfarande var mycket sämre på att upptäcka kvinnliga kvinnor som fick hjärtinfarkt. Då jobbade vi väldigt mycket med det tillsammans med experter, hur man skulle kunna få en mer jämn ställd också sjukdomar och ohälsaområden där kvinnor är överrepresenterade. Hur de skulle kunna tilldelas mer resurser, mer forskning och mer kunskapsstyrd praktik.
Olivia:Tog flera år av utredande och det finns en ny som tittar på hur man ska organisera vården. Där väckte vi första gången tankarna om hur kunskapsstyrning kan skapa ökad likvärdighet I vården och också patientcentrering och patientfokus. Vi väckte tankarna på att ta fram en patientlag som sedan togs fram 10 år senare ungefär. Regionerna behöver samarbeta mer för att få en jämlik hälsa och jämlikt vårdutbud. Jag har alldeles nyligen utrett på uppdrag av dåvarande socialministern förslag på hur man kan stärka medicinska kompetensen I kommunerna.
Olivia:Det har ju också tagits vidare nu I en ny utredning som är på remiss. Det handlar mycket om hur vi ska kunna främja hälsa och förebygga ohälsa I den kommunala hälso och sjukvården. I det direktivet som dåvarande regering ville så ville man ju att det skulle tas fram ett förslag på en äldreomsorgslag. Den gick vi inte vidare med I och med att satsningarna istället omvandlades till den nya socialtjänstlagen som träder I kraft alldeles snart.
Lisbeth:Just det, precis. Ja, det är ju fantastiskt vad du har hunnit med och jag tänker också I det här seniora finns ju också möjligheten att blicka bakåt. Jag tycker nu när du gör det så ser man ju också att det gäller ju att se att saker som man gör eller får vara en del av, kanske ganska långt tillbaka, har spår I det som händer idag. Jag tänker det som handlar om patientlagen, hela personcentreringen som jag tycker att jag har fått följa under så många år, som har blivit mycket, mycket tydligare. Och många fler som på något sätt säger: Det är ju det här vi måste göra.
Lisbeth:Men då måste man ju spåra det bakåt. Så att se de här långa linjerna är ju också viktigt.
Olivia:Ja, jag tror det. Dels är det inte fråga om att det händer ingenting och allt händer. Utan varje steg är ju ett steg åt rätt håll. Mats Segerfors var ju ordförande I Han har gjort många utredningar och han brukar säga så att när han får frågan kommer det hända någonting nu? Nej, absolut inte.
Olivia:Det här är första gången jag utreder den här frågan. Det behövs 3 eller 4 utredningar till innan allt faller på plats. Jag tror att vi dels har utvecklats det för varje utredning. Det är viktigt att kunna bekräfta att någonting händer. Det är det som ger hopp och stöd I det fortsatta arbetet och energi.
Olivia:Att binda ihop det som du säger över tid är ju väldigt viktigt också för en ledare. Då kommer jag tänka på när vi sitter här så gick våra linjer ihop också på Vårdförbundet I början på 2000-talet. Vårdförbundet arbetade då mycket med det vårdpolitiska uppdraget Där var en kärna I att titta på hur vi ska få en nära vård. Hur ska man skapa vård och bra tillgång också I vård till kommunen? Framförallt att jobba med hälsofrämjande och förebyggande enskilda personers förutsättningar.
Olivia:Jag tror att dåvarande ordförande Eva Fernvärd har ibland sagt att vi kom kanske lite tidigt så det fick inte riktigt fäste. Men det tror jag inte utan jag tror att det där tog ett fäste. Sen bygger man på varandra och I en bra process så är det ju så att alla kompetenser förmerar värdet av arbetet. Alla har sitt perspektiv som gör att arbetet leds vidare. Det är verkligen sällan nåt.
Olivia:Först hände inget och sen hände allt.
Lisbeth:Och det tror jag också underlättar för då kan man också få jobba med frågorna fast från olika håll under ett yrkesliv om man brinner för frågor. För jag tänker att du har ju också, känner jag, haft en kompass I dina olika uppdrag även om de har varit på olika platser då. Och du skulle säga någonting, nu har du lämnat en väldigt stor myndighet och gått till en väldigt central annan myndighet. Vad tänker du är de stora skillnaderna eller likheterna om man bara skulle förenkla det så där?
Olivia:Den stora skillnaden är ju att det är så stor skillnad I tyngdpunkt. Socialstyrelsen arbetar ju ändå mycket med personer inom hälso och sjukvården, behandling, rehabilitering, habilitering. Det har vi haft svårt att öka på, som handlar om hälsofrämjande och förebyggande. Även socialtjänsten. Hela tiden har vi arbetat åt att öka inslaget av att främja och förebygga.
Olivia:Folkhälsomyndigheten har ju totalt fokus på att främja och förebygga och titta på de faktorerna och den här breda folkhälsoansatsen också. Vad är det för något I vårt samhälle som skapar en bra hälsa och börjar I den änden? Då har ju den här myndigheten ett uppdrag och ett ansvar att gå utanför hälso och sjukvården. Det är ju bara ett av alla de här 8 målområdena som finns. Där ser vi ju då att till exempel utbildning och skola är så oerhört viktigt hur vi får en bra skolnärvaro, få hemmasittare.
Olivia:Det som utreds nu och har lämnats förslag på fler elever som går ut med fullständiga betyg till exempel. Men också en bra och inkluderande miljö och anpassade efter var och ens behov. Eller tidiga livets start. Där behöver vi veta mycket mer om barn 0 till 5. Vad är det som främjar en bra psykisk hälsa hos de barnen?
Olivia:Där har vi hela det här universella erbjudandet I Sverige med barn mödravård, barnhälsovård, förskola för alla. Hur många som går I förskolan till exempel är en sån kärneindikator för att mäta folkhälsopolitiken. Vi har arbetsmarknaden, bostäderna, boendemiljön och vi har stadsmiljön, stadsplanering och samhällsplanering som påverkar hur vi planerar samhället. Här kommer många länder att titta på Sverige för att vi ska kunna transportera oss på ett aktivt sätt. Det kan vara allt ifrån att det finns trottoarer till att det är säkra vägar till skolan.
Olivia:Till att vi har säkra vägar som alla kan ta sig fram på även om man har någon form av rörelse och funktionsnedsättning. Till att vi också har friluftsområden, parker
Lisbeth:men friluftsområden
Olivia:som vi hittar ut till och kan gå till. Mötesplatser. Om man tänker till exempel ensamhet som är ett hälsoproblem som många nationer börjar adressera. Vad bygger vi in för mötesplatser I våra samhällen? Kommuner till exempel som bygger sådana samtalsbänkar.
Olivia:Det kan vara allt ifrån det att sitter jag på den här bänken så vill jag att någon slår sig ner. Till också att man har uppsökande verksamhet I kommunerna och har de här platserna där man kan samtala. Men också grupper där man kan nå en djupare nivå av gemenskap.
Lisbeth:Jag vet att låta bli, om jag var och stannar där och säga att jag såg alldeles nyligen den här dokumentären om sporthallen I Malmberget. Jag vet inte om du har sett den, men den handlar om, nu river man ju den för Malmbergets utveckling med gruvan. Men alla som vittnar om vilken betydelse, det var mötesplatsen. Det var där man möttes, där man fick sin första kyss, det var där man hängde både äldre herrar och äldre damer som gick dit och badade eller för det är badhus också. Och då tänkte jag vad är det I samhället som skapar?
Lisbeth:Vad är mötesplatsen I ett samhälle?
Olivia:Ja, och det är ju precis. Och där tror jag är mycket Vi har kvar en hel del att ta reda på vad det är för bra mötesplatser vi har. Men det finns också sedan några år tillbaka ett statsbidrag som Socialstyrelsen delar ut som jag vet är väldigt översökt för att arbeta för gemenskap, inkludering och mot icke självvald ensamhet. Är viktigt. Men sen tänker jag också på miljö.
Olivia:Då kommer man in på levnadsvanor. Om man pratar fysisk aktivitet så är ju precis vad vi har för möjligheter att röra oss både organiserat och oorganiserat. Väldigt många barn och unga säger att det är viktigt för oss att kunna röra oss oorganiserat. När vi frågade barn och unga på Folkhälsomyndigheten såg vi att I samband med att man ville röra sig oorganiserat så ville man också en trygg miljö. Så man kan inte bara bygga under broar och så utan man måste också tänka på hur skapar vi den trygga miljön där man kan kasta boll I en korg eller klätterväggar eller vad det kan handla om.
Olivia:Men vi har också det vi kallar för matmiljön, om man kopplar det till mat och kost som är levnadsvana. Då har vi förvärvat mycket kunskap om vad vi kan göra för att förbättra matmiljön. Det har vi gjort I ett stort arbete nu med barn och unga och tillsammans med Livsmedelsverket och sett att barns matmiljö inte ser så bra ut. Den är invaderad av reklam för ohälsosam mat. Vad är den matmiljön?
Olivia:Det kan vara dels utanför skolan, man kommer ut, man möts av reklam eller att det ligger också väldigt många utbudsställen, kiosker och annat där man inte har tillgång till någonting som egentligen är näringsrikt utan I första hand mat som är dålig för hälsan som skapar ohälsa. Eller att man går till sim och idrott, man går till simhallen och där har man inte heller utbud av annat än mat som inte främjar hälsan utan skadar hälsan. Här kan vi till exempel jobba mycket med offentliga måltider för det har vi mycket I Sverige. På särskilda boenden, I skolan och andra ställen för att de ska kunna främja hälsa istället för att skada hälsan. Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket föreslog att man skulle se över reklam och marknadsföring till barn och unga för att man skulle skyddas lite I sin närmiljö från marknadsföring för mat som skadar hälsan.
Olivia:Det har vi redan ett förbud men det är inte uppdaterat utifrån att barn befinner sig I en digital miljö. För levnadsvanorna finns det också mycket vi kan göra I den här breda folkhälsopolitiken. Rörelse, mat, alkohol, narkotika och tobak med mera. Jag brukar tänka att det finns en stor uppslutning här, det är svårt. Vi har ingen lagstiftning som stödjer det här riktigt, vi ska arbeta tvärsektoriellt och det är alltid utmanande.
Olivia:Men vi har en stor och stark uppställning för att främja bra och trygga uppväxtvillkor för barn och unga. Då talar vi om ungefär samma risk och skyddsfaktorer för barn och unga som missgynnar hälsa, bra skolnärvaro, trygghet, minska deskriptiva beteende, bra psykisk hälsa och så vidare. Där är det mycket som pågår med de här tidiga insatserna och de samordnade insatserna I kommunerna. Det pågår flera saker med utredning av elevhälsan, det stora barn och ungdomshäloparprogrammet som har fokus på hälsofrämjande förebyggande för barn 0 till 20. Här har vi ett starkt momentum, tycker jag, och nya socialtjänstlagen, att fokusera runt barn och unga.
Olivia:Men så ska vi komma ihåg vad vi vet om levnadsvanor. Det gynnar alla åldrar och det gynnar även när vi befinner oss I hög ålder så har alla att vinna på ökad rörelse och bra kost. Så där vet vi ju mer och mer att allting räknas och allting hjälper oss hälsomässigt.
Lisbeth:Det får man ändå tänka på också att när man gör insatser, jag tänker på aktiva skoltransporter som har varit mycket uppe I mitt hemland för reellthus som börjar driva den frågan. Det visade sig också att det blev sådana effekter också för föräldrarna. När barnen börjar röra sig och cykla till skolan istället och det spiller sedan över också på hela beteendet I hela familjen.
Olivia:Intressant. Ja, det där tror jag också. Vi ska tänka på smittoeffekter. Det är samma sak när vi I höstas så präglades hösten till viss del att vi kom ut med riktlinjer för digital medieanvändning
Lisbeth:och det
Olivia:var ju ställd till barn och unga. Den byggde mycket på forskning och kopplingen till hur man mår, hur man sover och utsatthet också som också kan drabba om man tar del av olämpligt och skadligt innehåll. Det är väldigt svårt att tänka sig att man får en medvetenhet om barn och ungas skärmtid och sen inte smittas av det som förälder, omgivning, morfar, mormor eller vänner. Eller också att man säger det är farligt för dig men inte för mig. Och jag sover gott ändå.
Olivia:Så jag tror den här smittoeffekten av barn och unga kan nästan vara ett positivt lockomotiv för oss andra när det gäller att främja hälsa. Det hoppas jag. Varför jag tar upp det här breda perspektivet? Det hänger ihop också med nära vård och den diskussion som har varit nära vård innebär ju ett mycket ökat fokus och att öka kunskapen också om Då måste vi igen samarbeta och se att vi har en bred folkhälsopolitik. Det är inte hälso och sjukvården som ska göra allt arbete utan vi ska börja ännu mer uppströms I de här universella lösningarna genom till exempel aktiva skoltransporter.
Olivia:Fritidsskortet är en del att börja mer uppströms också. Fritidsskortet inkluderar inte bara subventioner som är byggda på att de som har sämst ekonomiska villkor också ska kunna ta del av Användar. De barnen ska kunna ta del av kultur och idrott. Den är mycket stöd nu för att det ska kunna bli mer inkluderande idrottsrörelsen och inkluderande kulturrörelse där man kan bjuda in I mycket större utsträckning till exempel barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och anpassa idrottsverksamhet och kulturverksamhet mer efter barnens behov, för det finns ju många barn som kommer I dörren och vänder.
Lisbeth:Absolut. Men när kommer det? Har du den bilden framför dig?
Olivia:Ja, det kommer införas aktivt hösten I höst. Vi har redan gjort lite undersökningar för att se medvetenheten och kunskapen och Och titta på vad det finns för hinder både för föräldrar och för barn. Det ser ut nu som att det kommer att fungera som en jämlikhetsreform. Just det. Men det här är en del och den är viktig för rörelseglädje och inkludering.
Olivia:Så jag tänker att hus och sjukvården kan gärna skylla ifrån sig på folkhälsopolitiken och säga att här behöver ni komma fram mer. Ni behöver ta ett större uppdrag, vi behöver se mer här. På folkhälsopolitikens sida är det ett stort område för kommuner och för regioner. Det man efterlyser där, och det ser vi, vi har mycket samarbeten på en rad olika längder och bredder, Det är mer av att kan vi kvantifiera mer. Hur många personer är här?
Olivia:Till exempel lider av obesitas. Hur många ska behöva jobba mot? Vad har vi för samhällsekonomi och hälsoekonomi här? Barn och unga som hälsoekonomi och samhällsekonomi. Man vill börja jobba med det mycket mer målinriktat och också tror jag att mäta framstegen.
Olivia:Vi har några utvecklingsprojekt på myndigheten nu som bedriver. Ett handlar om lättillgänglig och användbara data för kommuner och regioner att kunna mäta. Det kan vara alltifrån nationell nivå. Vi kom ut med en rapport nyligen som visar att vi kan spara 16000000000 om året på 4 sjukdomsområden om vi bara rör oss mer, Minska stillasittandet. Men mycket på lokal nivå när vi har siffrorna.
Olivia:Ett annat utvecklingsprojekt handlar ju såklart om hur vi kan få mer målgruppsanpassade kunskapsstöd. Så att kommuner och regioner är med från början och utformar vad vi behöver, hur konkret vägledning behöver vi, vad vi ska satsa på och hur vi följer upp och implementerar. Det jobbar vi mycket med. Sedan också såklart kunskapsstöd I sig. Hos alla kunskapsmyndigheter så är det en ständig fråga.
Olivia:Det är tjocka rapporter, de är inte visuellt tillgängliga. Kan vi hitta de här nya formerna? Så där har vi ett arbete. Det vet jag att vi gör tillsammans med Socialstyrelsen också.
Lisbeth:Men när då vår socialminister säger att ja, delvis nytt uppdrag och en nystart för Folkhälsomyndigheten, vad menar han då? Vad finns det I det nya I era anvisningar och syns
Olivia:det? Ja, det syns. För det första menar han att vi måste inrikta oss mer på att ge det här konkreta stödet till verksamheterna. Att skapa nyttan på lokal och regional nivå. Men framför allt skapa nyttan.
Olivia:Att vi ska övergå från att tänka att det är viktigt vad vi gör på myndigheten, att vårt resultat håller hög kvalitet, till att vårt arbete håller hög kvalitet när vi skapar den ökade hälsan hos invånarna I eller I befolkningen I stort. Då måste vi arbeta mer med att vägleda, stödja, samordna, ge implementerats stöd. Det kan alltid arbeta med beteendeinsikter som vi gör mycket på Folkhälsomyndigheten. Vad är det för något som gör att vi ändrar beteende? Till exempel att vi börjar gå till skolan istället för att ni kan skjutsa eller vi vill skjutsa er för det är tryggare.
Olivia:Ni jobbar mycket med antibiotikaresistens. Vad är det som gör att en förskola ändrar beteende och börjar tvätta händerna mer och kanske är mer medvetna om hur man inte för smittan vidare? Stoppar I ett tidigt skede som gör att vi kan få en mer enda ändamålsenlig användning av antibiotika. Beteendesikte är viktigt I det. Det är det första då, ge implementerades stöd och skapa nyttan.
Olivia:Det andra är att det ändrades instruktionen så att istället för att utgå från vetenskaplig grund så skulle vi utgå från beprövade erfarenheter och vetenskap. Så ser de flesta lagar ut inom hälso och sjukvårdsområde, inom smittskyddsområdet också. Men I det här fallet så menade socialminister att det ska hjälpa myndigheten att agera proaktivt och skyndsamt. Det kan vara både vid hälso och hot för att stoppa smittspridning till exempel, men det ska också vara att vi ska kunna utgå från bästa tillgängliga kunskap för att skapa ett mer ändamålsenligt stöd. För vår del tänker jag att beprövade erfarenhet är systematiserade erfarenhet från professionen.
Olivia:Men det betyder också den här bredare kunskapsbasen. Att kunna ta in till exempel kunskap från föräldrar, från barn och unga, från beslutsfattare och kunna systematisera den på ett bra sätt och arbeta med en bredare kunskapsbas tror jag. Det har vi gjort till exempel på digitala riktlinjer. Vi har gjort det på barn och unga och kost, matvanor och matmiljöer. Den här bredare kunskapsbasen.
Olivia:Då tror jag att man hamnar direkt I ett mycket bättre läge där man får fram ett kunskapsstöd som är lättare att arbeta med I verksamheten. Det tredje som vi ska göra är att kommunicera till allmänheten I större utsträckning. Det gör vi också. Vi har haft en stor kommunikation nu om klimakteriet till exempel, som är en viktig del I hälsoatsningen och vad det kan betyda. Inte minst för den psykiska hälsan
Lisbeth:som många
Olivia:inte har en bra beredskap för. Men också om psykisk hälsa, stora kommunikationsinsatser, antibiotikaresistens, såklart hälsohot. Nu ska vi satsa nu det här året på mer av en kampanj för att motverka stillasittande och främja rörelseglädje. Och där ska vi också bygga upp ett kompetenscentrum för fysisk aktivitet.
Lisbeth:För det är ju
Olivia:ett område som är roligt.
Lisbeth:Men det är ju ändå ganska nyligt som ett uppdrag förändras, att ni har lyckats ställa om eller kanske I alla fall lyckas leverera så mycket I det här sättet att tänka med nya, sätta sig på kunskap, nya sätt att tänka direkt ut till oss som invånare och så.
Olivia:Hur gör man det? Ja, men det är för att det är roligt med ett tydligt uppdrag. Tillbaka där vi började. För vår del och för min del, en enorm fördel att tillträda och få det här I som det heter instruktionen, den som styr myndigheten till stor del. Att få de här förväntningarna från regeringen förmedlade genom socialministern är en väldigt stor fördel för det blir utmanande och roligt att försöka leva upp till det.
Olivia:Sen måste det finnas en förståelse där. Men det tänker jag gör att vi måste få utforska och ta oss fram här men samtidigt också kunna visa på vad det är för olika steg vi tar. För det här är ju en instruktion så det ska ligga kvar över tid. Det ska inte vara ett fyrverkeri 2025 men vi hoppas att vi får resultat redan I år. Det är också en omställning inne på myndigheten så det är viktigt att jobba med det här mer strukturerat.
Olivia:Vi har ett antal projekt nu där många är inblandade och som vi följer upp nära från ledningsgruppen och gör lite vägval och ska följa upp under året. För det blir också ett annat sätt att tänka och nya metoder som måste tas fram.
Lisbeth:Jag tänker, det är ju väldigt spännande och väldigt roligt att få ett sånt här vitt uppdrag och tvärsex Nu kan jag inte säga det 6 nej, säkert-tronellt, jag kan inte säga det. Men det är ju också ganska utmanande och svårt. Det här på tal om långa linjer att saker vi gör här kanske får effekt någon annanstans än vad vi gjorde det I någon annan tid. Hur lyckas man på något sätt hålla uppe det där att det inte blir för komplext?
Olivia:Ja, du har helt rätt I det. Först tror jag att man får nog utgå från att de samhällsutmaningar vi arbetar med är komplexa. Så mycket av förmågan hos en organisation eller I ett team, det måste ju ligga I att hantera komplexa situationer. Vi personer är ju också komplexa. Så apropå nära vård så ska man kunna det här personcentrerade mötet då måste man kunna hantera en komplexitet som man möter I form av individen som har framför sig.
Olivia:Så jag tror att komplexiteten är mycket utgångspunkten. Men ja, det blir ju att Komplexiteten får inte leda till en luddighet och inte för personen heller. Det måste bli att kunna bryta ner det I de här konkreta aktiviteterna. Om man verkar mot de här ganska långsiktiga målen I brett sammanhang och jag tror att det ingår I många olika grupper där det är 15-tjugofem myndigheter med. Vi är 27 myndigheter som ska arbeta med att främja den psykiska hälsan och förebygga suicid.
Olivia:Komplex arbete bygger på att man har förmågan att kliva in lite I andra aktörers skor. Jag måste veta vad Arbetsförmedlingen gör, Försäkringskassan, vad Forte gör. Man kan inte bara avskärma sig och kunskap om sig själv. För att kunna bygga de här brovarna måste man också kunskap om andra aktörers uppdrag, mandat och arbete. För att kunna hitta samverkansstrukturer och sätta de här tydliga målen och bryta ner arbetet.
Olivia:Det är ofta svårt för det kräver också prioritering. Vad är det viktigaste här? Nu finns det en ny strategi för levande städer. Det är många myndigheter och Folkhälsomyndigheten inkluderat som ska arbeta för det. Då behöver vi tänka på vad betyder det här?
Olivia:Vad ska vi göra för att skapa fler grönområden? Fler lekplatser? Fler friluftsområden som man har en god tillgång till, säkra miljöer och så vidare. Så att inte stanna på den här väldigt strategiska nivån, det är viktigt. Inte hela organisationen vara inblandade, men även för den yttersta ledningsnivån.
Olivia:Man måste kunna se vad som ligger bakom de här fordonet. Annars blir man obegripligt. Jag är mycket för att kunna exemplifiera också. Apropå som du exemplifierade med idrottshall som träffplats. Annars förstår man inte träffytor för socialt umgänge.
Olivia:Vad är det? Så att vi behöver kunna tänka hela ledet ut I den här komplexiteten tänker jag.
Lisbeth:Vi brukar prata mycket nära vård om att översätta. Ledarens roll är också väldigt mycket att översätta när det här görs. Det är också ett exempel på hur den nära vården växer fram och så att det blir konkret. Jag tänker att du pratar mycket om att egentligen gå I varandras skor, att se andra verksamheter för att förstå I alla fall lite var de är för att kunna vara I den här komplexiteten. Det tycker jag också väldigt mycket av Nära vårds en framgångsfaktor.
Lisbeth:Att faktiskt stå där och också förstå hur det var på den kommunala hälso och sjukvårdens sida när jag finns på regionen eller vice versa och inte minst människans. Men om du skulle säga mer kopplingen till Nu ser du ju på omställningen av hälso och sjukvården från en annan horisont kan man ju säga I ditt nya uppdrag. Hur tänker du att det här ska mötas på ett bra sätt? Och vad ska de som engagerar sig nu nära vårdomställningen bidra så mycket som möjligt? Som samhälle känns ju nästan som det yttersta målet för hela vår välfärd, där vården har sin roll, men andra aktörer har sina roller.
Lisbeth:Vad tänker du?
Olivia:Ja, hälsosamt samhälle. Vi har ju några stora utmaningar som kommer upp I alla omvärldsanalyser och en är ju demografin. Där vet vi att vi har så ibland varit duktiga på att lägga friska år till livet och vi har en hög genomsnitt I levnadsålder. Så det är klart att arbeta med hälsa för att fortfarande frisk befolkning och många friska år. Det är väldigt viktigt för att möta demografiska utmaningar.
Olivia:Jag tänker på den största bryggan mellan nära vård och att arbeta med att främja hälsa I hela befolkningen är just att det är samma mål att nära vård har ju en grundpelare I omställningen är ju att främja hälsa och förebygga sjukdom. Har vi inte lyckats få in det mer I vårdmötet eller det arbete vi gör mer på gruppnivå så har vi inte kommit hela vägen fram. Kontinuitet är också viktigt. Samverkan mellan region och kommun. Kommunal hälso och sjukvård är också viktigt.
Olivia:Många andra delar är såklart viktigt, men det här hälsofrämjande och förebyggande är en viktig dimension. Då är inte det någonting som ligger helt utanför, utan det är någonting som man skapar I vårdmötet. Det är också där, om man tänker på beteendevetenskap, som många är motiverade att lyfta in det. Man kan inte tänka att det här hinner vi inte är här, det får du ta någon annanstans. Då har du inte kanske samma motivation heller att lyssna på de här eller den dialogen.
Lisbeth:Jag tänker också det som inte blir sagt I det mötet, för att vi vet ju ändå att förtroendet för hälso och sjukvård är väldigt högt I Sverige. Ja, det är en del I vårt samhällsbygge som har ett högt förtroende om jag inte får höra. Ja, fast I mitt möte med vården fick jag aldrig veta att jag skulle sluta röka eller att det var ett problem. Så det blir ju också en signal på något sätt.
Olivia:Det blir det. Precis, så att inte vården ser till hela hälsan och utgår. Nej, precis. Och kanske ger det skyddet som man förväntar sig. Att båda vi verkar I det hälsofrämjande och det förebyggande arbetet är viktigt.
Olivia:En stor brygga mellan folkhälsoarbete och nära vård är också arbetet med det som kallas för hälsolitteracitet. Nära vård Det personcentrerade bygger på att du ska kunna ett jämbördigt möte. 2 personer möts och båda besitter kunskap, erfarenhet och klokskap som ska in I det här mötet. En är professionell utövare, men en har en kunskap som är alldeles specifik om mig. Hälsooliteraitet är ju en förmåga att man har förutsättningar att kunna den dialogen, kunna orientera sig I systemet men också förstå både sjukdom och hälsa.
Olivia:Vad som främjar hälsa. Här kan vi jobba mycket mer med det på en övergripande nivå, men också från hälso och sjukvårdens sida såklart. Det finns ett stort intresse också här och vi vet också att bland många grupper är hälsolittiteten mycket låg. Vi kommer snart ut med en studie om komvuxelever. Där har man inte tillgång till elevhälsa.
Olivia:Där ser vi också en stor efterfrågan, framför allt på hur man navigerar I svenska hälsoystemet. Titta fram och också kunskap om hur främjar jag min hälsa eller tar hand om min långvariga sjukdom och förebygger försämrat hälsoläge. Den delen tycker jag om hälsoutnyttrathet har vi gemensamt också. Men sen är det det här universella tänket som fortfarande finns kvar med nära vården. Det är viktigt med fokus såklart från hälsocentraler och vårdcentraler.
Olivia:Men vi får heller inte glömma det som når alla. Som är mödrahälsovård, barnhälsovård, elevhälsovård, det finns mycket att göra där för att främja hälsa. Så det finns väldigt mycket potential här I många verksamheter.
Lisbeth:Och väldigt också saker som vi behöver lyfta fram. På tal om att översätta den nära vården hela den också fina utveckling vi har haft med mödrahälsovården och barnahälsovården som stora flaggskepp. Också ett sätt att tänka, som vi kanske använt för lite I vårt på något sätt översättande av hur nära vård faktiskt ser ut redan idag. Och sedan hela utvecklingspotentialen vi har här.
Olivia:Ja, det tror jag också. Precis. Det där sättet att tänka är lätt att man blir närsynt. Vi presenterar det fram och baklänges I alla möjliga sammanhang. Vi har ett stort biståndsprojekt nu med 4 länder I Afrika på Folkhälsomyndigheten och det bygger mycket på vår kunskap om mödrahälsovård och barnhälsovård.
Olivia:Det som vi förmedlar där behöver vi kanske också ta hem som ett budskap. Vad har varit kärnan I det här? Vad är det som fungerar? Varför är det så bra? Varför ska vi hålla kvar vid det också?
Olivia:För man vill ju också alltid ett försvar och en förnyad prövning av alla verksamheter. Det vi har gjort nu också som är så bra på senare år är att vi adderat de här universella hälsomötenaöten. Vi har arbetat med familjecentraler och de uppsökande utökade programmen. Och jag tror att där finns det fortfarande mer att göra också. Det är också det
Lisbeth:som vägs fram utifrån lite Skottlandsmodellen. Jag var på studiebesök och fick träffa dem som jobbar I just Ljungby kommun tillsammans för barns hälsa, barnets bästa I Kronoberg. Och där var ju BUP vid bordet, där var BHV vid bordet, där var socialtjänsten, skolan, rektorer. Hur möter vi barnen på ett bra sätt tillsammans? Och de första mötena när man har fått sitt barn, hur de utökar de här mötena I hemmet och faktiskt kan med sig socialtjänst och man får stöd att vara förälder.
Lisbeth:Jag var så imponerad och tänkte det här är verkligen någonting där vi bygger över gränserna. Det är en så
Olivia:fantastisk siffra. Som arbetar med Skottlandsmodellen och alla liknande varianter. Och hur man använder varandra, just att där man kan använda skolan, det är en bra mötesplats. Här kan vi samlas, det är inte laddat. Eller det egna hemmet till exempel.
Olivia:Här kan vi få en mycket djupare dialog och så. Här kan man verkligen använda varandra. Men jag måste komma till en till sak också där jag tycker att man kan bredda diskussionen ännu mer. Folkhälsspolitiken arbetar mycket med strukturella förutsättningar. Nära vård måste ju arbeta också med det.
Olivia:Ibland kan man känna att ansvaret läggs mycket hos varje professionella utövare men strukturella faktorer spelar också roll här. Inte bara då I form av det som vi kommit långt I som du sa med samverkansavtal och gemensamma mål och planer mellan kommuner och regioner utan också hur vi fördelar resurserna. Det är ju bara alla de analyser som visar att Det är ju mycket där som åvilar ändå beslutsfattare på högre nivå. Att titta på resursfördelningen och strukturella uppbyggnaden. Hur mappar den mot de behov och de utmaningar vi ser?
Lisbeth:Nu tänker jag både din förra roll och här. Finns det tillräckligt med, har vi tillräckligt med bas på något sätt eller tillgång till kunskap och så så att vi ska kunna göra det här på ett bra sätt? För jag tycker också att det finns ett stort intresse från den politiska nivån nu att Säg vad behöver vi göra för att stödja utvecklingen mot den nära vården än mer. Och då hamnar vi ju I de här strukturella. De kan ju inte stödja så mycket I själva mötet mellan professionen, men de måste ge strukturella förutsättningar.
Lisbeth:Men hur klär vi på dem bättre?
Olivia:Ja, det kan vi nog klä på dem bättre och det har ju funnits Vi prövar ju oss fram I olika ersättningssystem och styrningar av det här. Från myndighetshåll så är det inte direkt någon myndighet som har det här uppdraget utan det blir ju lite mer att dela erfarenheter. Det kanske kan göras ännu mer systematiskt. Det är säkert mycket också beroende på historia och hur man har haft det. Att man bygger på befintliga system.
Olivia:Det är några områden där vi säkert kan gynnas ännu mer nationellt samarbete. Ett annat är också det här att många regioner, och det är nästan alla regioner nu, som har någon form av hälsoundersökning. Som också är det här universella utbudet. Där vet jag att det kommer ibland frågor till Folkhälsomyndigheten på den korta tid jag har varit. Men vi gör alla olika.
Olivia:Vi frågar efter olika saker. Finns det något bättre eller sämre här? För det har byggts upp ganska snabbt. Det har ju funnits länge I norra Sverige.
Lisbeth:Men
Olivia:sen har det byggts upp snabbt och det är väl lite olika hur man når ut och åldersgrupper som kallas och vad man screenar för och så vidare. Här är kanske också ett område där vi kunde samarbeta mer för att kunna bygga kunskap också och främja forskning och
Lisbeth:Ja, verkligen. Tiden går så fort. Innan vi ska avrunda, jag tänkte också på den nya socialtjänstlagen för vi får väldigt mycket positiva signaler är fel, utan vi ser ett positivt mottagande av den nya socialtjänstlagen och hur man känner att de här faktiskt stödjer varandra. En ny socialtjänst går I samma riktning som omställningen till nära vård. Och kan vi på något sätt kroka arm mer I det?
Lisbeth:Har du tankar på, och jag vet ju att du tittade mycket, hade socialtjänsten på ditt bord också och hos Socialstyrelsen, men hur det här också hjälper oss, för där är ju tyngdpunkten på att jobba främjande, förebyggande I större utsträckning.
Olivia:Ja, ja visst. Och det blir ju väldigt bra att det blir ännu mer tydligt I lagstiftningen. Det är väl det här att mycket av hälsofrågor vi genom det här till exempel ska vara bättre på när det gäller att förebygga ohälsa, riskbedömningar och få system för det. När vi tittade på det I register såg vi att det var enorma variationer mellan fem-nittiofem procent på hur man gjorde riskbedömningar på särskilda boenden. Det vill säga att det går att göra det för alla.
Olivia:Risk för trycksår, fallskador, undernäring. De vanligaste hälsoriskerna som man möter som boende. Kanske allt ifrån att göra riskbedömningar till att förebygga det här till att främja det I ett tidigt skede och då Och också tror jag att hälsa är lite bredare bemärkelse än fysisk hälsa. Tänk psykisk hälsa, social hälsa och existentiell hälsa. Om vi breddar hälsobegreppet till alla dimensioner som WHO inkluderar då kanske vi också har lättare att mötas.
Olivia:För ibland kan det vara att vi jobbar bara med de sociala mötespunkterna. Det är inte hälsofrågor eller existentiella hälsan. Så att jag tänker att få med alla 4 hälsodimensioner så kanske vi kan mötas lättare mellan äldreomsorgen och nära vård. Den andra delen av socialtjänstlagen som kanske framför allt tar den delen som begär sociala barn och ungdomsvården. Jag hoppas att det ska bli lättare för sociala barn och ungdomsvården också att identifiera när man faktiskt har en befarar att man kan en sjukdom eller funktionsnedsättning.
Olivia:Att kunna identifiera det för att kunna länka till hälso och sjukvården på ett bättre sätt. Många kanske har gått för länge utan att få det vård och stöd de gör respektive. Det som vi sagt mer och mer, utgå från barnets behov, sätt in stöd och hjälp utifrån behovet. En diagnos kommer att hjälpa om det finns en sådan, men om stödet och behovet finns här och nu så är det det som ska styra för vilka insatser man får. Jag tror verkligen att det här kan leda till både snabbare stöd och hjälp, men också att man kan hitta de här gemensamma områdena.
Olivia:Det är ju inte så uppdelat, men kan jobba ännu mer I team. Mellan sjuksköterska, fysioterapeut eller alla de professioner som finns I kommunen och de som jobbar inom äldreomsorgen till exempel.
Lisbeth:Och jag tänker också på sådana här tillfällen när ny lag eller när lagen uppdateras och görs av, men också tillfällen för att skapa energi I organisationer att få igång kreativitet och så. Vi ska alldeles strax börja avsluta och jag tänker att jag skulle nästan vilja göra en till podd där vi pratar bara om hälsans olika dimensioner. För det finns ju någonting spännande I rörelsen I samhället också kring det. Men på tal om det här med att få chansen att lite nystart som ni har fått nu på er myndighet och nu kommer en ny uppdatering socialtjänstlag och vi håller på med den här spännande omställningen I nära vård. Så sprang du och jag på varandra I ett sammanhang för inte så jättelänge sedan.
Lisbeth:Och så fick vi ett så spännande samtal, jag vet inte om du minns det, men det var vid garderoben vi skulle hämta några år. Och då började vi prata om eldsjälar och eldsjälars betydelse. Kommer du ihåg det, Oliver?
Olivia:Ja, det kommer jag ihåg.
Lisbeth:Kan du inte bara säga lite, för jag tyckte att det var så härligt. Det gav mig så mycket hopp. Vi lever ju ändå I en tid där vi behöver hopp tycker jag. Hur hade det gått att fundera någonting kring eldsjälars betydelse?
Olivia:Ja det hade jag och gjort under ett tag. Och om jag minns samtalet väl så handlar ju rätt så handlar ju det om att eldsjälar ibland beskrivs som något negativt. Ja, vi är så beroende av en eldsjäl, det står sig inte när eldsjälarna slutar. Nej, det är eldsjälar här. De kommer att bli utarbetade kanske eller inte orka bära den här förändringen.
Olivia:De är alltid så personberoende också av den här eldsjälen. Jag har länge tänkt att varför beskrivs eldsjälar som något negativt? Elskvällar är ju en tillgång för oss. Elskvällar med någon som brinner för arbetet och bär upp det. Apropå oss sprida energin, sprida känslan.
Olivia:Elskvällar drar igång saker, en struktur drar inte igång saker. Och eldsjälar tycker jag också är nånting som kan blomma I en tillitsbaserad styrning. Man ska utrymme för den här kreativiteten och man ska lita till eldsjälars omdöme och ansvar. Det ligger också I tillitsbaserat att även eldsjälar har omdöme och ansvar. Om man ser det här som negativt, då blir det: Hur snabbt kan vi ta över det här från eldsjälen och bygga in en struktur?
Olivia:Ja, då kanske elden svalnar när den här strukturen kommer. Så man måste också vårda de här eldsjälarna, men såklart vara lyhörd för när börjar det växa och bli så stort så att en eldsjäl också har stöd av en struktur. Men strukturen ska ju inte släcka eldsjälen utan den ska ju stötta eldsjälen. Och eldsjälen behöver ju såklart bjuda in andra och sprida den här energin. Men jag vill ändå använda eldsjälar som Jag är glad att jag har eldsjälar I min organisation.
Lisbeth:Och jag tänker att komplexa verksamheter behöver ju eldsjälar och behöver se dem. Och jag tror också att, och jag är helt övertygad att också generaldirektörer kan vara eldsjälar. Så det tänker jag att du är med din kraft och ditt brinnande för en bättre värld. Men jag tänker att du ska få avsluta med att svara på vad nära är för dig.
Olivia:Nära eller nära vård, eller hur? Ja, nära vård är först att bli mött utifrån där jag är, det sammanhang jag är I och bli lyssnad på och bekräftad. Sen är det faktiskt tillgången till vården. Att veta att jag har tillgång till vården, det ger mig en trygghet. Det gör också en trygghet.
Olivia:Det gör att jag både är trygg I mötet, men också trygg I allt som jag kan förvalta och ta hand om själv. Jag vet att den nära vården för många äldre personer som har stora behov, där är ju att känna till tillgången. Att kontinuiteten är viktig, men också att den finns där när man behöver den. Oerhört viktig för den nära vården. Så det personcentrerade och sen också den faktiska tillgängligheten eller tillgången till vården.
Lisbeth:Tillgång var ett fint ord. Tack Olivia för att du var med I nära vårdpodden och stort lycka till framåt.
Olivia:Tack så mycket och tack för möjligheten att vara med.
Creators and Guests
Vill du hålla kontakten?
Lämna din e-postadress så mailar vi när något nytt och intressant är på G!