En ledstång för framtiden - uppdaterad nationell cancerstrategi
En podcast från Sveriges kommuner och regioner.
Kjell:Alla unga, alla som nu kommer in I livet måste jobba med en väldigt stor och viktig faktiskt förebygga så långt som möjligt att inte utveckla cancer.
Mef:Där tänker vi inte cancerspecifikt. Det gör vi för övrigt inte heller egentligen när det gäller det förebyggande arbetet. För de riskfaktorer vi har för cancer är desamma för de andra stora folksjukdomarna som till exempel hjärta, kärl, diabetes.
Lisbeth:Varje år får ungefär sjuttiofem noll personer I Sverige en cancerdiagnos och var tredje persons bas drabbas av cancer under sin livstid. Men idag överlever allt fler tack vare nya behandlingar och arbetssätt. Hur kan den här nya uppdaterade cancerstrategin ta höjd för det? Och hur vill vi att den nära vården ska se ut för den person som drabbas av cancer? Välkomna hit för att prata om detta och det är MF Nilsson som är särskild utredare eller var särskild utredare för den uppdaterade cancerstrategin och också professor I onkologi och mycket mer vet jag.
Lisbeth:Och Margareta Haag som är ordförande för nätverket mot cancer och Jar Ivarsson som är nationell cancersamordnare I RCC I samverkan. Så vad roligt att ni vill med I podden. Tack. Vi brukar börja denna podden med att bekanta oss med vilka ni är. Jag börjar med dig Margareta.
Lisbeth:Berätta lite om dig själv, vem du är och varför du har ditt engagemang I de här frågorna.
Margareta:Jag är cancerpatient sedan etttusen niohundranittiofyra. Jag har indolent V-cellslymfon. Jag har vad jag kallar kronisk cancer. Medicinarna kallade mig förut palliativ vård. Det har jag alltså varit sedan etttusen niohundranittiofem.
Margareta:Då bildade jag en förening för dem som fick lymfödem efter cancer. Svenska och DNförbundet var jag ordförande mellan tvåtusen tio och tvåtusen tjugofyra. Ni var senior rådgivare där. Vi var med I nätverk mot Cancer som är en paraplyorganisation för cancerprovflerade patientorganisationer. Där nominerades jag till ordförande tvåtusen arton och jag har varit ordförande sen dess.
Margareta:I mitt tidigare liv har jag verkat internationellt för ett förbund med professionsprofessioner I Sverige. Medical Science is I England och Jag jobbade ganska mycket internationellt men slutade för att jag inte kunde jobba längre.
Lisbeth:Vi har fått mötas I både de sammanhangen, Margareta, tidigare när du hade det engagemanget men också I de här patientrelaterade frågorna som är så himla viktiga. Vad gör att du drivs av det? Vad är drivkraften?
Margareta:Jag tror att drivkraften är att jag vill se färre cancer drabbade I framtiden. Jag vill inte att mina barn och barn ska få cancer. Jag vill att man ska kunna leva ett ganska gott liv fast man kanske har cancer eller att man har ett liv efter cancer. Jag skulle vilja se och uppleva att läkemedelsbehandling är så pass bra att man inte får så mycket komplikationer som vi som lever idag med cancer har fått. Nästan sexhundra noll lever med eller efter cancer.
Margareta:Många av oss har väldigt svåra, livslånga komplikationer. Det skulle jag vilja tillse att man kan undanröjja I framtiden och utrota vissa cancer framför allt. Sen tillse att man förebygger cancer och får en tidig diagnos, en tidig upptäckt I stadie ett.
Lisbeth:Ett. Förstår att det är verkligen angeläget att du har ett stort engagemang för de frågorna. Vad gör du när du inte jobbar med de här frågorna? Vad använder du andra delar av ditt liv till?
Margareta:Det har blivit väldigt mycket jobb på sistone. Men jag tar hand och älskar att vara I trädgården. Jag älskar att vara I skogen. Jag har börjat uppleva att simma och bada är för mig och för mina lymfödem, framför allt otroligt bra. Jag söker salta bad för att kunna tillse att jag mår mycket bättre då.
Lisbeth:Ja, det där med bad skulle vi få en egen podd om för det är ju nånting som jag också är väldigt intresserad av. Men Meff, välkommen hit. Jag är glad för jag har fått träffa på dig. Jag har inte träffat dig tidigare och så har jag fått träffa på dig lite grann I det arbetet med den uppdaterade nationella cancer strategin. Berätta för lyssnarna vem du
Mef:är och ditt engagemang. Tack först för inbjudan. Nu är jag I det här sammanhanget en före detta utredare eftersom vi inlämnade förslaget till en uppdateringstrategi I november tvåtusen tjugofyra. Idag är jag professor I onkologi vid Lunds universitet och läkare och forskare. Jag jobbar kliniskt en eller två dagar I veckan och träffar patienter på olika sjukhus I Skåne.
Mef:Jag är sakkunnig I cancerfrågor på Socialstyrelsen. Jag jobbar med lite olika frågor som till stor del handlar om hur vi ska implementera EU:s cancerplan I Sverige. Sedan kan man säga att jag har ägnat mig åt cancer. Jag har varit cancerforskning både på molekylär nivå, jag har jobbat som forskningschef för den danska Cancerfonden och jobbat I många år I Köpenhamn. Det är en fördel att bo I Skåne och jobba I Danmark.
Mef:Det har också varit lärorikt, jag har jobbat I ett annat land. Cancer från olika perspektiv. Under de senaste decennierna har jag jobbat mer med lednings och styrningsfrågor. Jag jobbar också mycket med europeiska cancercentrum. Jag jobbar med ackreditering av cancercentrum som finns runt om I Europa.
Lisbeth:Så du är med och ackrediterat dem?
Mef:Vi kollar, skulle du vilja säga att vi hjälper och stödjer utvecklingen. Just nu jobbar jag med ett projekt där vi hjälper er Irland att etablera ett nationellt nätverk just med grundtanken att högkvalitativ cancervård ska komma alla patienter till nytta oavsett var man bor. Om Nhedds närmsta sjukhus är ett litet landsortssjukhus på västra Irland eller om det är ett stort cancercentrum I Dublin.
Lisbeth:Vad förbjöd cancervården för dig? När
Mef:jag läste medicin så jobbade jag med cancerforskning och då tyckte jag att cancer som sjukdom är väldigt intressant, alltså biologiskt intressant. Och sen när jag började jobba som läkare så uppfattade jag att jobba med cancerpatienter är så otroligt givande. Det känns viktigt, meningsfullt. Det är liksom väldigt rejäla problem och man kommer in I en väldigt svår situation både som läkare och förstås som patient och har närstående med. Det är både en biologiskt spännande sjukdom, utmanande förstås också.
Mef:Ett område där det händer otroligt mycket med utvecklingen. Det har vi inte minst från Margareta. Nya läkemedel, patienterna blir långtidsöverlever idag. Med eller utan, medel efter sjukdom. Men också det här väldigt nära relevanta mötet med patienter och närstående.
Mef:Jag tycker att det fortsatt är att jag har världens roligaste jobb. Kanske alldeles speciellt de dagar jag är I kliniken. Just det.
Lisbeth:Vad gör du när det inte? Jag jobbar ju fullt I din kalender också, men vad ägnar du fritid åt?
Mef:Jag tror man måste en balans mellan jobb och fritid. Jag tror att du gör samma saker som Margareta faktiskt. Jag går I skogen, vi bor ute på ett landgård så det finns ju alltid saker att göra där, inklusive trädgården. Sen så gillar jag att dyka. Jag är lite introvert så att under vattnet där eller när jag åker skidor och kommer från Norrland får jag vara själv och ostör.
Mef:Det tycker jag är väldigt skönt.
Lisbeth:Jag måste bara fråga. Jag vet som norrbott ni vill veta var från Norrland kommer du?
Mef:Jag kommer från Jämtland. Inte lika långt norrut som du.
Lisbeth:Nej, inte riktigt lika. Tack så mycket och välkommen tillbaka till podden Kjell.
Kjell:Tack så jättemycket.
Lisbeth:För du var ju med när du klev på det här uppdraget I din roll som cancersamordnare för RCC och så. Berätta lite grann om dig själv. Alla kanske lyssnar på det avsnittet vi vet inte.
Kjell:Jag kan väl göra en liten repetition. Jag är som du säger nationell cancersamordnare sedan drygt två år nu tillbaka på SKR och har min bakgrund som läkare. Jag är utbildad kirurg och blev väldigt tidigt också och kom I kontakt med cancerområdet redan under min utbildning när jag fick komma med I ett projekt på Kyrkogliniken på dåvarande universitetssjukhuset I Lund. Och intresset hur man kan göra skillnad och det gjorde också att parallellt som jag utbildade mig till kirur och inriktning mot den övre delens organ I kroppen eller I magen när det gäller cancer så var det också att jag gjorde ett forskningsarbete som handlade om lokalbehandling av tumörer. Väldigt tidigt började man se liksom möjligheter.
Kjell:Idag är detta ju liksom en betydligt större område, men vi var lite pionjärer och den handledaren jag hade när det gällde det området. Och detta är ju började -nittiotre så att det är ju drygt trettio år sedan. Men det ger också ett perspektiv på olika nivåer. Jag har arbetat I fyra olika regioner och innan jag tog nu detta uppdraget på SKR så var jag hälso och sjukvårdsdirektör I Region Blekinge. Och Man kan ju säga att I alla de positionerna jag mer eller mindre haft som chef och ledare så är cancervården har varit en liksom en väldigt röd tråd rakt igenom.
Kjell:Med utmaningar och också möjligheter och hantering också är en väldigt viktig del när man som jag var med om när man gjorde det som kallades för nationell nivåstrukturering. Där viss vård samlades då på nationell nivå. Kanske I par noder. Och också vad det innebär för man ser också där vad systemet innebär så att säga. Och jag är ingen landlänning utan jag är en sydlänning så jag bor I Skåne och är född I Skåne.
Kjell:Bor I Landskrona.
Lisbeth:I Skånebubblan som du sa när vi höll på att testa ljudet här. Där hör ni hemma. Sverige har sedan tvåtusen nio haft en nationell cancerstrategi för att utveckla cancervården. Och så förra året var det väl när det så gav regeringen uppdraget och du fick det MF till att uppdatera den här cancerstrategin. Varför behöver den uppdateras?
Lisbeth:Vad är ingångarna I det? MF, berätta lite kring det.
Mef:Man kan ju säga så här: Varför behöver den uppdateras? Jag börjar med den frågan. Tvåtusen nio, det är alltså femton år. Det är ju alldeles fantastiskt egentligen att den här strategin som vi har har varit relevant och det skulle jag påstå att den fortfarande är från tvåtusen nio. Samtidigt har det hänt enormt mycket.
Mef:Vi är på en helt annan plats idag. Vi är en helt annan plats med hur vi behandlar patienter, hur vi diagnosticerar, kunskapen om hur vi kan förebygga cancer. Vi har fått mer än etthundra nya biologiska läkemedel, vi hade några sådana de första trevande. Så det är otroligt mycket som har förändrats. Jag skulle snarare vilja säga att det är helt otroligt att den har hållit I femton år.
Mef:Jag hoppas faktiskt att vårt förslag till strategin inte håller I femton år utan jag hoppas att man kanske uppdaterar dem någonstans mellan fem-tio år. Vilket de flesta länder gör. Sen kan man kanske ställa sig frågan varför man behöver en nationell cancerstötlig bidrag. Det är för att cancer sticker ut lite som sjukdom I det att den är komplex. Det kräver många olika discipliner.
Mef:Det kräver professionellt, tvärdisciplinärt samarbete för att både diagnostisera, behandla, följa upp, stödja patienter Mer än det gör I många andra diagnoser. Sen är det förstås att cancervården, som vi hörde I början, vi har en stor puckel eller nästan en tidvåg av nya cancerpatienter att förvänta oss. Vi måste tänka på hur vi bäst och mest rationellt, förhindrat fler får cancer men också botar fler och får fler som får ett bättre liv efter sjukdomen. Idag har nästan alla OECD-länder, alltså mer än nittiofem procent, en cancerstrategi. Att vi har eller får varandra nu kan vi jämföra med länder som Norge och Danmark.
Mef:De är på sin femte strategi. Vi var ändå ganska sena på bollen. Men det är ändå väldigt positivt. Till och med WHO, Världshälsoorganisationen, säger att en cancerstrategi och utveckla vården I linje med den tillsammans mellan discipliner, professioner, mellan olika regioner, sjukhus och kommuner är det smartaste och mest rationella man kan göra.
Lisbeth:Jag tänkte på Danmark, har de också haft mer frekvens I sin uppdatering?
Mef:Ja, precis. De fick sin femte nu och de startade I och för sig lite tidigare och startade kring tvåtusen. Men fem till sju år skulle jag säga. De har just lanserat som sagt sin femte plan.
Lisbeth:Kjell och Margareta, ser ni också andra perspektiv på varför vi behöver en uppdaterad cancerstrategi?
Margareta:När man tittar på den cancerstrategin som gjordes och togs fram tvåtusen nio så var det vissa delar som man inte visste om. Det fanns inte de möjligheterna. Dessutom tittade man inte. Man glömde vissa delar. Strålrålning till exempel.
Margareta:Det är en ganska stor del. Trettio procent av alla cancerdrabbade genomgår genomgår strålning. Det såg man att det behövdes finnas strålningsteknik och utvecklingen av den I en cancerstrategi. Det springer snabbt som ögat. Rehabiliteringen fanns inte med.
Margareta:Det var väl fortfarande så kanske att vi var så få som överlevde tvåtusen nio. Man tyckte kanske inte att det var så viktigt. Jag vet inte. Men vi känner att det förebyggande har man nu sett. Man vet mycket mer om vad som orsakar cancer.
Margareta:Där kan man verkligen tillse att vissa delar av befolkningen kan uppmärksammas och stimuleras till att inte leva så ohälsosamt som kanske jag eller många andra för att man inte visste bättre. I dag vet man så enormt mycket mer. Jag tror att det var väldigt viktigt att uppdatera cancerstrategin. Jag håller med fullständigt att vi inte vet vad som händer inom tre år. Precisionsmedicin fanns inte som ord för samhället för tvåtusen nio och det fanns kanske inte ens för tio år sen.
Margareta:Vi vet inte vad som händer om tre år så man måste bygga för att det här som vi inte riktigt vet I dag att det kommer att finnas med. Det kommer att förändra vården också jättemycket. Från den regelrätta sjukvården med läkare och sjuksköterskor kommer vi att massor med andra professioner som hjälper både professionerna idag och patienterna på ett helt annat sätt än det som man gör idag.
Lisbeth:Vad tänker du mer Kjell än det som är sagt?
Kjell:Jag tycker att det som är jätteviktigt för det första att vi har en cancerstrategi som faktiskt har gett en väldigt god ledstång. Vi har byggt upp en struktur runt cancervården som har varit viktig, Men det har ju hänt oerhört mycket som både Meffh och Margareta säger under de här femton åren sedan den beslutades. Och en av de sakerna tror jag är också att vi behöver tänka till också I inte minst om vi ska se att jobba kanske I tre tidslinjer I detta, både här och nu. Vad är det vi behöver hantera nu? Men också kanske ett år, två år framåt och som vi säger då fem, sex år framåt.
Kjell:Där hoppas jag att den här uppdateringen ska kunna hjälpa oss I detta, den inriktningen som är för att dels är det ju att vi har fler och fler patienter som överlever sin cancerbehandling och där har vi ju inte hunnit med I den utvecklingen så som vi skulle behöva för vi vet ju att eller vi har väldigt mycket troende vad som händer efter ett antal år när all behandling är slut och man går tillbaka till ett normalt liv. Och där måste vi rigga oss. Och sen ser jag också just detta att fler och fler också lever under många år med sin cancer och där måste vi rigga oss på ett klokt sätt. Så rehabiliteringsområdet är jätteviktigt att lyfta upp. Sedan som Margareta var inne på, jag tror att vi är framme vid någon milstolpe där vi verkligen måste mena allvar med preventionen.
Kjell:Tidig upptäckt och prevention. Det är kanske det smalaste fönstret vi har att starta upp, verkligen ett gediget arbete runt detta. Och det tycker jag också den uppdateringen här bär med sig framåt att vi måste göra. För vi blir äldre och äldre och vi kommer få mer och mer samsjuklighet. Det är inte bara cancer man kanske drabbas av, utan man kanske drabbas av flera sjukdomar samtidigt.
Kjell:Då måste vi så att säga också kunna en beredskap och ta hand om det. Men alla unga, alla så att säga som nu kommer in I livet måste så att säga jobba med en väldigt stor och viktig långsiktighet att faktiskt förebygga så långt som möjligt för att inte utveckla cancer.
Lisbeth:Ja, det är så mycket klokt som sägs. Jag har varit väldigt glad när ni som arbetade med den uppdaterade strategin också sa att vi behöver sätta in det här I sammanhanget av hur hälso och sjukvården står I förändring där vi pratar om en mer nära vård. Och att det också så vi inte tänker att cancer är någonting som ligger på sidan av. Och precis som ni tar upp, både det preventiva, det personcentrerade, men kanske också det faktum att idag lever Sveriges, hälften av Sveriges befolkning med någon typ av kronisk sjukdom och hälften av dem med flera sjukdomar samtidigt. Och bland den gruppen finns ju också de som lever med sin cancer och annat samtidigt, och att vi förmår att också tänka in den förändringen när vi också tittar på personer med cancersjukdom.
Lisbeth:Men jag tänkte med kan inte du berätta lite grann om processen, men sen också att vi kommer in på om man ska lyfta fram de delar som verkligen är centrala I den här uppdateringen, vilka är de? Men först lite, hur har ni jobbat? Hur tog ni er uppdraget?
Mef:Det här är ju en departementskrivelse så det innebär I princip att man får en budget och så får man jobba ungefär som man tycker. Vi fick nio månader på oss. Jag tror att man höll på ett par år med den första strategin så det är en ganska snabb process. Men vi bestämde oss för att det här inte bara är våra ord. Jag vill verkligen framhålla mitt team där Kajsa Hans Persson var huvudsekreterare och gjorde ett fantastiskt arbete.
Mef:Vi kompletterade varandra I teamet, det var jag som kunde cancervården, cancerperspektivet lite mer forskningsrelaterat. Kajsa Hans Persson som är duktig på styrning och jobbar på vård och omsorgsanalys till vardags. Ulrika Strid som jobbar på Folkhälsomyndigheten och kunde väldigt mycket om prevention och så hade vi en juniorjurist med oss också. Dels att vi var team med olika kompetenser, det tror jag är avgörande att man kan bistå varandra. Och utmana varandra I den här frågan om du föreslår det, hur menar du då?
Mef:Hur ska det gå till? Sedan Alla möten och hur otroligt roligt det har varit tjänat att människor där ute I vården patienter, företrädare, de som jobbar på myndigheter eller ute I vården, kommuner och regioner har varit så intresserade av att bidra. Jag är väldigt glad för möjligheten att vi faktiskt fick träffa alla regioner på möten där både patienter, beslutsfattare, chefer I verksamheten och medarbetare var med. Det gav en väldigt bred bild. Så jag känner mig ganska trygg med att det inte bara är våra ord som står I den här cancerstrategin utan det är förslag som det känns att vi har grundat runt om I Sverige.
Mef:Så tog vi oss an uppdraget och sedan hade vi tio stycken expertgrupper och en referensgrupp för mer avstämning på lite högre nivå eller systemnivå. Sen frågade du vad som är det viktigaste innehållet. Jag ser på cancervården som en kedja, från prevention till paleation. Det är när alla de här länkarna fungerar. När vi har en bra prevention och ett bra förebyggande arbete.
Mef:När vi har högt och jämlikt deltagande I screening. Det är när vi har en bra, effektiv, snabb diagnostik. Det är när vi kommer till behandling I tid. Det är när vi får tillgång till den rehabilitering som varje patient behöver utifrån en strukturerad bedömning och inte minst när vi får en god palliativ vård. Det är då cancervården blir bra.
Mef:Jag skulle tycka att det är svårt att lyfta fram enstaka delar för det är just den här helheten som jag det. Om jag ska peka på något så är det väl alla de medskick vi gör inom förebyggande. Vi måste bli bättre på detta. Vi måste få ut det på ett mer jämlikt sätt och att vi samverkar kring preventionsfrågorna I samhället. Jag skulle vilja lyfta ett område till den palliativ vården.
Mef:Det har vi inte pratat så mycket om. Men det var nog det som var jobbigast. Man reste runt I landet och känner hur otroligt ojämlikt det är. Alltså tillgången till palliativ vård. Då menar jag egentligen att det är både den specialiserade palliativ vården men även den fantastiska vård som till exempel hemsjukvården I kommunerna erbjuder.
Mef:Men där står också medarbetarna ofta ganska ensamma, kanske med otillräckliga resurser. Det lämnar patienter och närstående, familjer I väldigt svåra situationer. Jag ska peka på två saker men allt däremellan är också viktigt. Det är både före och efter. Ska jag ta en tredje sak så ska jag säga väntetiderna.
Mef:Vi kan inte gå runt med sådana här väntetider I vården. Det är inte humant för patienter att veta att man har en cancer och få veta att det är sex-sju veckor till operation. Det är inte rimligt I svensk cancervård. Inte för att alla patienter kommer att uppleva en tumör som sprider sig under den tiden. Men det räcker ju att några gör det och går från ett botbart stadium till ett icke botbart stadium på grund av att vi inte löser väntetiderna.
Mef:Så det tror jag vi tillsammans måste stå upp för.
Lisbeth:Om jag får stanna lite grann I den palliativ vården så tänker jag också berätta lite hur ni tog er an det här att paleation ägs ju inte bara av cancervården. Paljation är ju någonting där vi behöver bygga robust också, för det kan ju vara hjärt-kärlsjukdomar, andra kognitiva sjukdomar och så. Berätta lite, för jag tyckte
Mef:det var lite intressant också att se och höra hur ni diskuterade den frågan. Det palliativ förhållningssättet har ju ingenting just med cancervård att göra utan det är ett förhållningssätt som går på tvärs genom alla diagnoser. Idag är cancerpatienterna en ganska stor del av den palliativ vården. Jag tror att det är underutnyttjat I andra diagnoser. Men genom att förstärka den palliativ vården så tänker vi att vi gör nytta för fler diagnoser.
Mef:Det är förstås hjärtsvikt, neuromuskulära sjukdomar och demenssjukdom. Det kan vara väldigt många olika områden där man behöver en förstärkt palliativ vård. Där tänker vi inte cancersspecifikt, det gör vi för övrigt inte heller när det gäller det förebyggande arbetet. För de riskfaktorer vi har för cancer är desamma för de andra stora folksjukdomarna som till exempel hjärta, kärl och diabetes.
Lisbeth:Precis. Och då tänker jag ändå att det är ju verkligen att kunna dra nytta också av den kraft som finns I cancervården som jag ändå ser verkligen finns där och se att det också spelar roll på de här områdena som du lyfter upp med. Men Margareta och Kjell, när ni tittar på den uppdaterade cancer strategin, vad gläder er mest? Margareta, vad gläder dig mest när du ser?
Margareta:Allra mest så gläder det mig att man har stoppat in livskvalitet. Det fanns inte den förra och det är något som vi patienter och närstående är väldigt engagerade I att försöka få en god livskvalitet. Det tyckte jag var det mest överrumplande samtidigt. Men det var jättefint att få in livskvalitet där. Sen är det den tidiga upptäckten som jag Vi har kämpat I nätverk mot cancerfen I fem år.
Margareta:Vi har haft professorer från England här och försökt lyfta det. Vi vill se att det kommer in. Att man hjälps åt att få beslutsstöd ur primärvården riskanalysverktyg med hjälp av AI. Nu har vi faktiskt två disputerade I primärvården om tidig upptäckt. Nu vill vi bara att de ska implementeras också.
Margareta:Men den tidiga upptäckten är oerhört viktig. Dels får du kanske en mycket kortare sjukdomsbörda och dessutom kanske inte några komplikationer heller om du får en diagnos I ett tidigt skede och om du opereras eller behandlas också. Det är jätteviktigt. Och sen att det finns en form av rehabilitering. Den saknas vi förut och den saknar vi fortfarande.
Margareta:Den är väldigt ojämn I hela Sverige. Men I och med att den finns I cancerstrategin kan man åtminstone peka på det och lyfta det och tillse att det blir rehabilitering utefter behov med en definition. För där är vården dåliga på att definiera för patienten vad som är cancerrehabilitering. Många patienter missförstår det och tror att om man har ett samtal med en kontaktssjuksköterska så kan det vara en cancerrehabilitering. Det behöver inte vara det, men det kan vara det.
Margareta:Det. Vården behöver kunna definiera för patienten vad det är. Sen känner vi väl kanske Det kommer vi trycka på fortsättningen att patientlagen måste implementeras. Man har inte tryckt på det, men det kommer vi att trycka på jättemycket överallt för då blir det en personcentrerad vård.
Lisbeth:Tack! Kjell, vad tänker du? Du har sagt så mycket mycket grovt men.
Kjell:Jag tänker att det som gläder mig är att verkligen strategin tar ett helhetsgrepp inte bara det som ibland det blir när man pratar om vård och omsorg att det blir väldigt mycket tekniskt utan här handlar det också om de mjuka värdena. Såsom Margareta säger här om livskvalitet, personcentrering. Vad vi behöver verkligen fokusera på för att vi pratar omställningar I detta och en av de kanske största omställningarna vi har det är ju att vi nu verkligen är I ett läge där vi kan så att säga få våra patienter till vara medskapande I den vården som ska ges. Och jag tycker att strategin ger förutsättningar för detta. Det är inte enkelt och jag tror ibland att man tror att man har gjort saker.
Kjell:Men det är inte där jag tror vi är utan vi behöver fortsätta att jobba med detta. För att kunskapen hos patienten är oerhört viktig om vi ska kunna liksom göra en bra behandling och ett bra resultat av behandlingen. Och framför allt om man också med de goda resultaten som är idag med en stor överlevnad att kunna gå tillbaka till ett liv med livskvalitet men också alla de andra sakerna som är så viktiga för att man ska kunna leva vidare. Och det handlar ju om att kunna ta hand om kanske en underliggande oro eller liknande hos patienten som jag inte tror bara handlar om vården utan det handlar väldigt mycket om vilka verktyg patienten själv kan I detta. Och att vården finns när det behövs.
Kjell:Men I den stora biten att det är ändå patienten som är den viktigaste utförarna av detta.
Lisbeth:Det får mig ändå tänka på I det arbete som vi har varit inne på kring patientens kunskapsstöd och hur man kan stödja tillsammans med Funktionsrätt har vi ju jobbat med de frågorna.
Kjell:Jag tror den är jätteviktig och jag tycker att jag kan känna att strategin ska ju kunna bära och lyfta sådana här saker. Det tycker jag att man kan säkert få.
Lisbeth:För det handlar ju också mycket om hur vi kommer att använda strategin framåt. Jag tänker själv att jag är helt övertygad om att hela vårt hälso och sjukvårdslandskap kommer att ritas om ganska snabbt eller den håller på att ritas om och att en sådan här strategi behöver finnas med på något sätt I den resan. Och det handlar om allt från ledning och styrning, hur vi integrerar det vi idag pratar om, vårdnivåer, primärvården med den specialiserade vården. Hur jag får mer redskap att kunna leva ett bra och kvalitativt liv och kanske inte behöver så mycket av besöken I vården utan kunna en bra livskvalitet. Hela allt det som handlar om personcentrering.
Lisbeth:Och då tänker jag att det är ju en sak att skriva en strategi och så. Men hur ska vi se till att den blir det här kraftfulla redskapet I människors liv? För det är egentligen där den ska spela roll I slutändan. Lite om processen framåt också med F. Nu är den på remiss.
Lisbeth:Var nära remisstiden går ut?
Mef:Den är på remiss en knapp månad till, den är till remiss till den sjutton mars är det. Det har vi på alla sätt försökt uppmärksamma, var nu aktiva I remissprocessen. Svara på och ge remiss I svar, ge inspel, ris och ros och sånt som kanske ska förstärkas. Alla remissvar hamnar ju också på regeringens hemsida så man kan ta del av andras remissvar också.
Lisbeth:Men jag vet att jag var med på något möte och vi pratade just om implementering. Hur tänker vi? För jag har själv börjat tänka mycket, mycket mer på att implementering är någonting som sker redan under skapandet. Så att vi inte tror att det är ett dokument som ska implementeras. Det är ju förhållningssätt, det är ju sätt att se på kunskap.
Lisbeth:Men hur tar vi det här vidare? Kjell, vad tänker du utifrån ett RCC-perspektiv? Hur ska det här bli det nya också bli verkstad om jag säger så?
Kjell:Nej men jag tycker att vi har ett stort gemensamt ansvar nu när väl vi får den uppdaterade strategin att verkligen inte bara prata utan gå från när till djur som jag brukar säga. Och där tror jag är en av de stora bitarna det är att alla aktörer behöver ta ett ansvar I detta och att vi måste verkligen fortsätta och utveckla samarbete. Och det handlar inte på en nivå utan det handlar på alla nivåer om vi ska få verklighet I detta. Sedan tycker jag också det är viktigt att fortsätta att utveckla det som finns inom strukturen. Att börja också att samverka och samarbeta kanske I andra typer och I andra former av konstellationer.
Kjell:Som ett exempel att RCC-CCS samarbetar alltså Comprehencycy Cancer Center som finns då på ett antal universitetssjukhus, men är på väg att ytterligare fler universitetssjukhus I Sverige ska kunna bli ackrediterade till. Tror jag är oerhört viktigt, men också att vi verkligen involverar och inkluderar aktörerna. Ibland kan jag tycka att det finns en risk att vissa aktörer upplever sig att man inte behöver en hög aktivitet, men att alla känner sig delaktiga och har en aktivitet I det som ska göras. Jag fick lära mig tidigt en gång som chef att har man ansvar för en del av en helhet så har man också ansvar för helheten. Och jag tycker det är en väldigt klok tanke att omsätta.
Kjell:Förlåt.
Lisbeth:Kör på du.
Kjell:Jag tänker så här också att det gäller ju verkligen nu att på ett bra sätt stötta ute I regionerna, för det är ju regionerna, det är ju där det händer. Men jag tycker också att hela vårdaktörskedjan måste känna sig delaktiga. Och då tänker jag på den kommunala hälsovården som Meffe var inne på när det gäller palliativ vård, det är ju jätteviktigt. Det som också är jätteviktigt, det är ju så att säga att inte för mycket, som jag brukar säga, för mycket att det är primärvård specialistvård, utan här är det hela vårdgivare gruppen som måste vara nära varandra I det arbetet.
Lisbeth:Det jag tänkte säga där som jag höll på att bryta av dig I det var att jag tänker det här när man tänker att det här med mitt ansvar är större än kanske just mina arbetsuppgifter eller det jag gör, då är det ju också att utgå från invånarnas perspektiv, för det är då man ser det här. Man ser ju det inte när man tittar från vårt eget perspektiv, som patienten och invånarnas perspektiv. Och den kommunala hälso och sjukvården tror jag behöver känna sig än mer inkluderad I en sådan här strategi för hela vårt system, både med medicinska riktlinjer på kunskapsstyrningssidan och vågar jag nog säga också på cancersidan, har ju ett ganska starkt regionalt fokus och det förstår, det behöver det Men just de här viktiga delarna kring livskvalitet, kring palliativ, också rehabilitering har ju också kommunalt förtecken. Men jag tänker samma sak. IMF, vad tänker du?
Mef:Jag tänker att nu ska vi respekt för att det här är ett förslag Efter min livstid så kommer den omarbetas och sen får man en färdig strategi. Men när den väl kommer, vi hoppas I sommaren eller efter sommaren tvåtusen tjugofem, så tänker jag för de som nu jobbar I vården och lyssnar på det här, ge mandat, lita på medarbetarna I cancervården, låt dem utveckla I linje med cancerstrategin. Som ledare funderar man på, som vi brukar prata mycket om I Danmark, inte undanträngning, det ordet finns inte danska utan man pratar om sidovinster.
Lisbeth:Just
Mef:det. Vad kan vi vinna? Vad kan Kent cancerstrategin göra som att vi vinner I andra områden? Låt oss säga prevention kan vara. Om vi jobbar med det här så vinner vi I prevention när det gäller diabetes och hjärt och kärl.
Mef:Om vi jobbar med det här med paliation så vinner vi till andra diagnoser. Så inte ställa cancer mot annat utan se det som en del av helheten. Lita på medarbetarna I cancervården och låt dem driva enligt cancerstrategin och att den blir ett verktyg för dem I vardagen. Men sedan som ledare att man istället fokuserar på de här så kallade sidovinsterna. Det skulle vara min förhoppning för framtiden.
Lisbeth:Fint sätt att tänka tänker jag. Och Margareta, hur spelar cancerstrategin roll för patient och närstående och hur kan ni som organisation använda den?
Margareta:Vi kommer nog använda den på alla sätt som finns att använda den på och kanske höja den också lite här och var I våra förslag. Det kommer att utvecklas under de närmsta åren. Åren. Men man känner väldigt starkt det när man pratar om hur vården ska organisera sig. Det är gärna utifrån patientperspektivet som jag skulle vilja att man gör.
Margareta:Vi patienter tycker inte det är kul att gå på sjukhus. Det är det värsta som finns. Det luktar illa, att mina viner bara försvinner. När jag går till vänster på Karolinska sjukhuset försvinner allt. När jag går till höger ska jag gå på föreläsningar och då är det helt okej.
Margareta:Min kropp kommer ihåg det här. Nu börjar det faktiskt ske saker I vården så att man kan vara på andra ställen än på sjukhuset och som även då kanske man vinner effektivitet av vården och trygghet för patienten. Jag vill lyfta Grenby-projektet I Uppsala där det faktiskt finns parkeringsplatser när man ska få behandling. Föräldrar och barn kan gå och handla om de vill det. Man har tillsatt att patienterna får gratis träning på en sån där Det är inte Friskis och Svettis, utan en annan firma där alla får gå under tiden de är under behandling på sjukhuset specialistvården fastän på Gränby köpcenter.
Margareta:Det här tror jag kommer att utvecklas mycket mer. Att vi kan faktiskt själva monitorera vår sjukdom genom att få vissa digitala instrument. Som att man till exempel om man får biologiska läkemedel och immunterapi så är det många patienter som på hjärtsvikt. Fortfarande måste många av dem gå till en vårdcentral och sitta och vänta en gång I veckan för att ta blodtryck istället för att nån har en liten app som man kan plutt till vårdcentralen eller till specialistvården. Det här måste vården bli mycket bättre på.
Margareta:Det tjänar vården på och patienterna på. Då blir det mer effektivt och bättre vård. Det ser vi framåt med glädje när vi själva får ta del av vår vård på ett annat
Lisbeth:sätt. Jag tänker att det både ni säger alla är ju väldigt överstämmande med omställningen till nära vård. Att vården ges på andra ställen, mer utifrån förutsättningarna kring vad jag behöver som person och att det faktiskt är olika. Det är inte en tjänst som passar alla. Vi behöver också kunna personcentrerat på ett helt annat sätt, men också det här med sidovinster.
Lisbeth:För jag tänker att det tycker jag var ett fint ord att med I hela nära vårdomställningen. Att när vi gör saker här så gör vi det också med ett större, det finns en större potential än kanske det vi själva ser utifrån vår blick och vår professionskunskap och att med det tänket. Kjell, du tänkte något kring den nära vårdens utveckling och cancerområdet?
Kjell:Ja, men jag tänker det du är inne på för att förflyttningen närmare patienten när det gäller vården, den är ju utan tvekan på gång redan på olika sätt. Det finns bra exempel som Agneta lyfter och så. Och här har vi ju som vårdgivare en jätteviktig del att också börja släppa ansvaret ifrån oss. För det har ju alltid varit en tröskel att vi vill gärna ta hela ansvaret och vi har ju som vårdgivare har vi ju givit vård. Nu är det ju till att samskapa vården vi ska Jag tror den delen är jätteviktig.
Kjell:Där tror jag att cancer kan bli en föregångare när det gäller den delen att kunna flytta mer och mer ansvar över, men att vi finns som en viktig support I den transformationen som behöver göras.
Lisbeth:Jag tycker också att det finns områden, många områden där cancervården verkligen har plogat väg. En sådan är min vårdplan cancer som idag är någonting som vi tittar på när vi tänker hur får vi en mer sammanhållen planering för ett patientkontrakt? Oavsett vad jag har för sjukdom så där har man ju också gått före. Jag tänker att vi ska börja runda av. Är det någonting med, är det någonting jättestor fråga I sista sekunden men som vi inte har pratat om och som du tycker är särskilt viktigt utifrån ditt perspektiv?
Mef:Jag tror att jag hoppar tillbaka till vad vi valde att kalla förslaget, nämligen bättre tillsammans. Det vill säga det är tillsammans mellan specialistvård och primärvård, att patienten blir specialistvård och palliativ vård tillsammans mellan patienter och vårdgivare, det är tillsammans mellan forskning och klinik. Vi har inte pratat så mycket om forskning, men det är helt avgörande att patienten kommer I kliniska studier, att vi lär oss av patienter. Varje patient vi inte lär oss något av eller inte forskar det är ett förlorat lärande. Det här behöver hänga ihop och vara tillsammans hela vägen.
Mef:Det är så vi löser för det är komplexa problem. Vi har löst många av de som var hyfsat enkla. Nu står vi inför ganska komplexa och stora problem och dem löser vi bara tror jag tillsammans.
Lisbeth:Det är verkligen ett ord som passar in I den här podden också eftersom det handlar så mycket om mellanrummen mellan våra olika sätt att tänka, göra, agera, ta ansvar, kunskap och så. Så jättebra. Jag tänker att vi avslutar och avrundar med Nära VårdPodsfrågan vad nära är är för er. Jag börjar med dig Margareta I början. Det gör jag nu också.
Lisbeth:Vad är nära för dig?
Margareta:Nära är ganska många olika saker för mig. Det är nära, nära, kära, skulle jag vilja säga först och främst. Där är tryggheten. Om man går till nära och god vård så är det faktiskt också att vård nära. Den behöver inte vara fysisk, den kan vara digital.
Margareta:Nära är nära cancer, är det också för mig. Både tryggt och otryggt kan jag säga. För mig är cancer en kompis nästan som jag måste leva med varje dag. Man måste anpassa sig till detta och då är det nära. Men det är en trygghet också nära.
Lisbeth:Tack. Kjell, nära för dig?
Kjell:En ära för mig är att det ska vara tillgängligt med kunskap och kommunikation och information och kompetens. Det är inte det geografiska avståndet utan det är faktiskt att man lätt kan få det till sig. Och sen också möjligheter att också inte bara få det utan också kunna verka igenom de här delarna för att kunna ett så bra liv som möjligt.
Lisbeth:Tack. Mefh, vad är nära
Mef:för dig? I det stora så är det nog nära genom nätverk så att man kan med gott samvete säga att det är lika bra vård och god tillgång till olika saker. Om man är I länssjukvården där en tredjedel av patienterna finns som vid universitetssjukhusen. Nära I det lilla, som kanske ändå är det stora på något sätt, det är nog I det individuella patientmötet med patienter och närstående där det är så otroligt glädjande, vi skrattar tillsammans och ibland så är det avgrundshyp sorg när det bara går åt fel håll och vi inte har fler behandlingar att erbjuda. Så det är både på det stora och på det lilla.
Mef:Det är viktigt att vara nära tror jag när vi jobbar med de här svåra frågorna.
Lisbeth:Verkligen. Stort, stort tack för att ni var med I Nära Vårdpodden och gav ett djup kring den uppdaterade cancerstrategin. Och jag tänker att också ett stort lycka till för arbetet är ju inte slut med det här. Ni kommer ju som eldsjälar för de här frågorna att fortsätta under lång tid och få se till att det här blir verklighet på så många sätt. Tack så mycket.
Creators and Guests
Vill du hålla kontakten?
Lämna din e-postadress så mailar vi när något nytt och intressant är på G!