Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation - enklare och bättre kommunikation
En podcast från Sveriges kommuner och regioner. Om
Belina:det är något vi ska tillföra så har det varit bra att vi har varit både SaaS och MAS I förstudien som vi gjorde, så att vi verkligen fick till helheten.
Annelie:Att man pratar om och tillämpar svodden I ett länsgemensamt perspektiv det är en resa dit, absolut. Men det ser jag absolut framöver så att vi får den där sömlösa vård och omsorgen länsgemensamt.
Lisbeth:I januari tvåtusen tjugotre fick vi en lag om sammanhållen vård och omsorgsdokumentation. Den underlättar kommunikationen mellan vårdgivare och omsorgsgivare. Det här är ju en jätteviktig möjliggörare för omställningen till en mer personcentrerad och nära vård. Där vi nu kan dela information som följer vård och omsorgstagaren sömlöst. Idag har jag bjudit in några som jobbar med att förverkliga det här I praktiken.
Lisbeth:Så välkomna hit Johanna Benssen, socialt ansvarig samordnare och Belina Plana som är medicinskt ansvarig sjuksköterska Båda I Kristianstad kommun och Annelie Mirlius som håller ihop det här arbetet på SKR och det stöd vi ger. Välkomna hit!
Annelie:Tackar! Så mycket!
Lisbeth:Vi måste ju börja. Johanna, berätta vem du är så vi förstår och vad en socialt ansvarig samordnare gör för någonting.
Johanna:Ja, jag har jobbat som Saaz I sju år här I Kristianstad. Saaz är en förkortning för socialt ansvarig samordnare. Ungefär som Mas som jag tänker att många känner till men vi har ju olika lagstiftningar att förhålla oss till. I båda funktionerna så jobbar vi förvaltningsövergripande och har strategisk funktion för kvalitetsstyrning och kvalitetskontroll. Vi som fasar ska försöka vara sakkunniga inom socialtjänstens verksamhetsområde.
Lisbeth:Mer, vad har du för bakgrund själv? Vad har man för bakgrund ofta när man har ett SaaS-uppdrag?
Johanna:Tror att de allra flesta är socionomer. Eller motsvarande.
Lisbeth:Och när du inte jobbar, hur ser ditt liv ut då?
Johanna:Förutom att jag är väldigt mycket med min familj och delar de gemensamma intressen som vi har med hundar och hästar så är jag nu ganska galen I paddel och spelar alldeles för mycket.
Lisbeth:Kan man spela det för mycket? Det låter så himla nyttigt. Välkommen hit. Berättar vem du är.
Belina:Johanna sammanfattade våra roller alldeles utmärkt. Men jag jobbar som Mas I nästan två år I Kristianstad kommun. Och har dessförinnan arbetat som kvalitetsutvecklare för hälso och sjukvård I en annan kommun och är I grunden legitimerad sjuksköterska. I huvuduppdraget ingår att säkerställa att patienterna får en god vård och omsorg av kvalitet. Bland annat genom att säkerställa att rutiner och processer som rör hälso och sjukvård är säkra och sker lagar och föreskrifter.
Belina:Vi utreder också allvarliga händelser och försöker sprida lärdom så att vi kan förebygga vårdskador. Som oss har man också ett väldigt nära samarbete med både politik, andra vårdgivare, chefer och framför allt I min roll somAS särskilt ett samarbete med verksamhetschefer för hälso och sjukvården.
Lisbeth:Är den personen din chef också eller hur ser du ut organisatoriskt?
Belina:Nej det är inte min chef utan både jag och Johanna ligger under Vi har som sagt en förvaltningsövergripande roll och ligger underställde stabschef. Om jag säger så, då förstår nog de flesta. Så vi ligger inte under verksamhetscheferna utan de ligger direkt underställd förvaltningschef.
Lisbeth:Och lite mer om dig själv. Vad gör du när du inte jobbar?
Belina:Jag bor som sagt I en alldeles härlig villa nära ett skogsområde där både jag och min familj tillbringar många våra dagar. Styrketränar mycket gör jag och just nu är det ju framförallt barnens aktiviteter som gäller med körning fram och tillbaka och hejande och allt vad det innebär.
Lisbeth:Man känner ändå energi när ni pratar om träning och det här hejandet. Det finns ju någonting I det där som blev kraft.
Belina:Anneli
Lisbeth:berätta också vem du är och vad du har för uppdrag på SKR.
Annelie:Tack Lisbeth. Så kul att se Belida och Johanna igen måste jag säga. Jag har alltså en samordningsfunktion för lagen om sammanhållen vård och omsorgsdokumentation. Om vi ska flyga in lite kort om vad lagen är Kärnan I lagen, de första meningen där, är ett digitalt system. Det är själva, alltså regleringen av hur vi kan läsa dokumentation.
Annelie:Lagen riktar sig I nuläget till målgrupperna äldre och personer med funktionsnedsättning. Det handlar alltså om att kunna läsa vård och omsorgsgivare. Kanske inte så nytt att läsa mellan vårdgivare, men att läsa mellan vård och omsorgsgivare. Är det som är så himla bra. Eller hur?
Lisbeth:Hur. Berätta lite mer. Du har ju också spännande, bra erfarenheter med I bagaget I den här rollen du har nu.
Annelie:Ja, jag är distriktssköterska också och har jobbat inom primärvård även jobbat lite på Inera med ett beslutsstödssystem där med haft också några år på ett lärosäte och jobbat med utbildning. Det som är röda tråden I mitt yrkesliv är just det här: Vad är bra för våra invånare? Hur kan vi stötta våra invånare på bästa möjliga sätt? Och då också kommit in egentligen I början på det här med digitalisering. Vad är det egentligen?
Lisbeth:Just det.
Annelie:Det är den röda tråden. Därav kanske att jag hamnar på SKR som jag har varit sedan ett april tvåtusen tjugotre.
Lisbeth:Det. Gör du när du inte jobbar?
Annelie:Gör jag när jag inte jobbar? Då bor jag I skogen utanför Ulricehamn på en gård. Inga djur I den bemärkelsen som man
Lisbeth:jag tänker att när jag började mitt uppdrag att samordna stödet för omställningen till nära vård, det är ju drygt fem år sedan nu, då fanns det en fråga som nästan alltid återkom. Han sa att det här, för Nära vård handlar ju om en mer personcentrerad och samordnad vård och hälso och sjukvård och omsorg för att stödja hälsa. Och då kom nästan alltid det tillbaka att ja, bara vi fick dela information med varandra. Dels tror jag det handlade då om hälso och sjukvårdsinformation som egentligen fanns en bra lagstiftning för att man har möjlighet att dela, men också att se, som du var inne på Anneli, man ser hela personen och då är ju inte de här insatserna uppdelade. Så det var verkligen högt upp på önskelistan.
Lisbeth:Om ni skulle säga någonting om varför ni tänker att den här frågan är viktig, varför fyller svodden ett tomrum eller någonting som har varit så efterlängtat? Vad skulle ni säga då? Johanna och Belina, ni som finns
Johanna:I
Lisbeth:verksamheten. Vad är nyttan?
Belina:Framför allt så tänker jag rent Det handlar ju om att vården ska vara sömlös och vi ska kunna se till helheten. Det är ju någonting man missar idag utifrån att vi inte kan ta del av all information som kan vara vikt för alla professioner runt omkring den enskilde att veta. Det är framför allt helheten och att vi ska kunna vara effektiva I det vi gör. Johanna, har du något mer du vill tillägga?
Johanna:Både utifrån mellan de här lagrummen, men också för att vi är en kommun med flera privata utförare där det också blir viktigt att för den enskilde kunden eller brukarna eller vad vi kallar det ska Det ska vara lika för alla. Alla ska kunna den här insynen som vi önskar runt omkring han eller henne. Som jag tror att man många gånger tror att man har, men som vi inte har.
Annelie:Verkligen.
Lisbeth:Fyll på Anneli, har du mer? Du sa ju I inledningen, vad tänker du?
Annelie:Precis. Jag tyckte Johanna tog upp det så bra där. Som man tror att vi redan har. Och det tror jag faktiskt att många invånare tror att vi redan har. Att vi kan läsa, vi alltså vårdgivare, omsorgsgivare oavsett personalgrupper.
Annelie:Att vi redan är där och kan dela den informationen. Typ så här, ska jag behöva berätta min vårdhistoria igen? Kan inte du läsa den någonstans? Här kan jag nästan tänka att invånarna, för dem är det ingen sak egentligen, det är bara att vi ska få till det I praktiken.
Lisbeth:Tänker jag möter en del politiker som nu säger också men nu har man fått den här lagstiftningen och möjliggjort det. Hur går det? Annelie, hur går det? Längtan efter tillåtelse enligt lag, för det är väl det man får tänka att lagen ger, ger en möjlighet.
Annelie:Precis Lisbeth, det är ju en möjliggörare. Och hur går det I landet? Alltså det pågår diskussioner, dialoger och engagemang. Det som kan vara en viss utmaning emellanåt det är just det här att det är ett elektroniskt verksamhetssystem där det ska finnas Att vi ska kunna reglera samtycke, behörighetskontroll och så. Det är en viss utmaning, men vi stöttar.
Annelie:Jag vet att det är många kommuner och regioner som pratar sig samman och är med på leverantörers att kunna påverka just den biten.
Lisbeth:Det är mycket för det jag också tycker att jag har lärt mig under den här resan som har följt den, inte alls så nära som ni tre gör men lite på distans, det är också att när vi väl får det här som möjliggörare då ser vi också att det är ganska mycket arbete med till exempel informatikdelarna. När vi pratar om en sak menar vi samma sak. Alla de delarna som vi kanske inte jobbat med eftersom vi inte haft möjligheten att sen använda det I praktiken. Att det finns ett sånt arbete kvar att göra också. Tänker du kring det, Annelie?
Annelie:Precis. Det som jag tycker har utkristalliserats på den korta tiden får jag säga, som jag jobbat med SWAD och som SWAD har funnits I en ganska ung lag, ett januari. Det är att man kan se det I fyra områden. Det är juridiken, så klart. Det är som du nämnde Lisbeth.
Annelie:Jag vet att Belina och Johanna har diskuterat det I andra forum. Och semantiken pratar vi om samma sak. Det är alltså juridiken, informatiken och de tekniska förutsättningarna. Då menar jag praktiken I dialog med våra leverantörer. Och sist men inte minst, alltså de här förändrade arbetssätten.
Annelie:Att vi inte faller I fällan att prata om en eller två saker, utan pratar om hur det här tillsammans blir förändrade arbetssätt. Jag tyckte du lyfte det så bra, Lisbeth, kring nära vård, att det är en omställning. Jag skulle vilja säga att SWOT också är en omställning på sätt och vis. Man kan lätt hamna I att ett införande av kanske ett informationssystem, det är det också. Men det är också en omställning tänker jag.
Annelie:Det skulle vara jättekul att höra Belina och Johanna om det. Vad säger ni när jag säger så?
Johanna:Jag håller verkligen med. Vi har haft många som har sagt varför väntar ni inte tills systemet är på plats. Medan vi istället har tänkt att det finns jättemycket vi behöver jobba med innan systemet är på plats med I alla arbetssätt. Vad gör vi om någon inte samtycker? Hur ska vi ändå säkra upp informationen trots det?
Johanna:För det ska vi ändå lyckas med. Vi har otroligt mycket att jobba med och definiera till exempel vad är äldre för oss? Och andra sådana här saker som vi måste stöta och blöta innan systemet är på plats. Vi tänker verkligen I Kristianstad I alla fall att vi inte ska sitta och vänta på att systemet eller föreskrifterna är klara.
Lisbeth:Men berätta om ert arbete, Belina, du var inne där.
Belina:Jag tänkte bara tillföra det vi ser som nytta med att inte vänta. Det är framför allt att vi behöver få med oss medarbetarna. Vi är ju en ganska stor kommun. Det vi vet underlättar implementering är om man har fått information och man vet varför någon förändring är på gång. I takt med att vi just nu håller på att grotta ner oss I detaljerna I hur vi ska lägga upp arbetet så har vi också parallellt börjat lägga fram en kommunikationsplan så att vi kontinuerligt informerar ut till verksamheterna vad som är på gång och hur långt vi har kommit.
Belina:När väl systemet är på plats och vi har all underlag vi behöver för att kunna implementera då har vi troligtvis lyckats få med oss majoriteten av de berörda professionerna som faktiskt ska arbeta utifrån svalt.
Lisbeth:Berätta ännu mer om Ni var ju snabba på att räcka upp handen och förstå att ni, det här behöver vi göra även om alla föreskrifter och annat inte är på plats. Berätta om er resa, någon av er börja. Vad har ni gjort och var står ni nu?
Belina:Vi blev jätteglada. Det gjorde vi verkligen. Vi har ju själva sett att det finns ett stort behov. Så fort lagstiftningen kom såg jag och Johanna till att försöka läsa oss in på det och säkerställa att vi faktiskt får ett uppdrag från förvaltningsledningen att se lite mer detaljerat vad det innebär och hur skulle vi I så fall kunna tillämpa. Lagstiftningen.
Belina:Vi började med att fördjupa oss I lagstiftningen. Vi skaffade också en grupp av lite olika intressenter där vi såg över de olika perspektiven. Precis som du var inne på Anneli, fast du nämnde att svaret står I fyra fem olika ben. Där vi tittade på vad det innebär utifrån ett systemperspektiv och hur påverkar verksamheten ekonomi. Vi tittade också på vad det innebär för våra kunder och patienter Men också utifrån ett medarbetarperspektiv.
Belina:Utifrån det så lade vi fram en aktivitet eller projektplan. En ekonomisk analys gjorde vi också på ett ungefär vad det här skulle kunna kosta. Vi presenterade det för förvaltningsledning och politik. Vi fick också ett beslut om att vi ska anamma lagstiftningen. Om det var från dig Anneli eller någon annan minns jag inte.
Belina:Men det var viktigt att det fattas ett beslut så att man vet vilken riktning vi ska åt. Är det någonting mer du vill fylla på där Johanna?
Johanna:Nej, vi gjorde I samband med den här förstudien som vi gjorde med den här gruppen så gjorde vi också en övergripande riskanalys I tidsplan. Så att politiken också kunde veta hur det såg ut och vad vi hade framför oss. Sedan blev det också beslutat I nämnden att en projektledare skulle bli utsedd för att jobba särskilt med Sodden för att vi skulle få lite fart I det. Så hon kom här I september och har börjat jobba med projektet nu tillsammans med oss då.
Lisbeth:Intressant också det här att ta initiativet till att få ett politiskt uppdrag. Jobbar ni ofta så med frågor hos er?
Belina:Har vi med oss både politiken och att de förstår vikten av detta och vad det innebär. Men också förvaltningsledning som behöver leda arbetet. För vi vet att har vi inte ledningen bakom oss så spelar det ingen roll vad vi gör vid sidan om. Det kommer inte få den genomslagskraft som vi är ute efter. Det försöker vi göra I de allra flesta fall.
Belina:Där det är nödvändigt och där det går. Men det jag också vill tillägga om det är något vi ska det varit otroligt bra att vi har varit både SaaS och MAS I förstudien som vi att vi verkligen fick till helheten.
Annelie:Bland annat. Skulle ni säga
Lisbeth:är en rekommendation till andra kommuner tänker jag. Att koppla ihop sig så som mas ihop och kanske Mar också om man har en
Annelie:sån. Tänker
Lisbeth:vill du reflektera någonting på det här Anneli så ska jag tycka att det var intressant från Belina och Johanna att höra lite vad som finns I den här aktivitetsplanen. Vad är det ni gör och var står ni? Annelie, är det någonting kring det som Belina och Johanna berättar som du tänker är någonting du vill kommentera?
Annelie:Vill jag kommentera att de har gjort ett fantastiskt jobb. Precis som ni säger så var ni ju på bollen eller på lagen kanske man ska säga fort. Vi hade en dialog och ni har gjort en jättefin visionsfilm som också ligger på SKR:s webbsida. Om det är andra kommuner eller regioner absolut som vill nåt material för att påvisa er ambition med svodden. Jag vill också bara bekräfta, alltså ert just MAS och SaaS tillsammans tar sig an detta.
Annelie:Så det har varit jättekul att följa ert arbete. Det är min
Johanna:reflektion. Du har varit ett jättestort stöd för oss Anneli, så det är härligt. Det vi tänker framöver, kopplat till din fråga Lisbeth, det är att I vårt arbete så ingår det först och främst att tänka på hur vi kan göra inom kommunen. Alltså mellan lagrum och mellan kommunala och privata utförare. Sedan I nästa steg tänker vi förhoppningsvis koppla på regionen.
Johanna:Det som ligger närmast hos oss nu och som projektledaren dragit igång är att vi dels börjar titta på om vi behöver definiera vad äldre personer och personer med funktionsnedsättning är. Eller hur kan vi göra med det? Vilken information som ska delas tänker vi också. Vilka rutiner är det vi behöver se över? Vilka arbetssätt är det vi behöver gå igenom och förändra eventuellt?
Johanna:Hur gör vi med samtycke och hur gör vi med spärr? Det här gör vi tillsammans I en projektgrupp men också en kopplad referensgrupp där vi har representanter från alla verksamheter.
Lisbeth:Du sa Belina att ni är ju en stor kommun. Har ni också till exempel juridisk kompetens I kommunen? Vad kan ni för folk runt omkring er? För det här låter som ett väldigt stort och ganska avancerat arbete. Ni är lite pionjärer, ni går ju ganska långt fram och tar föra platsen I Sveriges användning av sådant.
Belina:Kan jag bara hålla med om och det är jättesvårt. Vi har en jurist som finns anställd I kommunen men det är ju kommunövergripande så det är inte bara kopplat till omsorgsförvaltningen. Men här har det verkligen handlat om att eftersöka information som vi behöver för att säkerställa att vi har tolkat lagen korrekt. Då räcker det inte med att man enbart lär sig lagstiftning. Vi har ju tagit del av propositioner, vi har haft stöd av SKR, vi har haft stöd av Anneli.
Belina:Vi har verkligen försökt att dels omvärldsbevaka rent juridiskt och försöka förstå och få samsyn I om vi har tolkat allting korrekt. Vi har inte haft särskilt juridiskt stöd från någon profession I vår förvaltning, utan från flera aktörer. Det har varit nödvändigt för att blanda ner det här I någonting som är begripligt och faktiskt genomförbart.
Johanna:Annelie,
Lisbeth:du lyfte det ni lyfter. Det är syvende och sista arbetssätten. Det är det som kommer att göra skillnaden för de vi finns till för. Och det är ju väldigt mycket det som nära vård handlar om, att ändra våra arbetssätt så att vi ser den enskilda personen I sin helhet. Oavsett om insatserna kommer från en lag eller från en annan lag.
Lisbeth:Då tänker jag att jobba parallellt med arbetssättsförändringar. Det är ganska stora processer. Vill ni kommentera något på det?
Johanna:Nej men det är nog just därför vi känner att vi inte kan vänta på föreskrifter och system. Det är som vi måste börja nu så att vi känner att vi har gått igenom de stegen innan vi faktiskt kan göra det I praktiken.
Belina:Det är ju också därför vi har varit väldigt tydliga med, vilket vi är väldigt tacksamma nu när vi står här och har börjat arbetet I projektgruppen. Vi var tydliga med att vi behöver en resurs som har varit tid och möjlighet att arbeta med SWOTEN. Vi var väldigt noga med att tydliggöra att vi behövde en projektledare som kan avsätta tid för det här arbetet. Det kan vi väl också skicka med tänker jag Johanna. Det är inget arbete som man kanske bara lägger över en befintlig resurs som har många andra bollar att hålla I.
Belina:Möjligheterna ser också olika ut från kommun till kommun. Det kan vara bra att ta sig en funderare om man nu väljer att anamma svaren. Att man I tid förstår att det här kommer vara väldigt omfattande och att det är bra att en utsatt person kommer arbeta med
Lisbeth:det. Tänker på de andra kommunerna I Skåne. Hur är intresset från dem?
Johanna:Jag tycker Anneli, det är fler och fler kommuner som har visat intresse. Sen tror jag att många är ganska rädda för att komma igång. Man kanske väntar på att någon annan går före och man är rädd att göra fel. Det är den känslan jag har fått när man har varit med på olika nätverk. Men vi har ju olika nätverk så intresset finns ju.
Johanna:Men många väntar på systemet tror jag.
Lisbeth:Anneli, ta oss till den här större nationella bilden. Vad ser du om du säger något nuläge, men också blicka framåt? Vad ser du? Jag
Annelie:ser framåt är Vi pratar om personcentrerad vård och omsorg. Jag skulle vilja att vi framöver pratar om personcentrerad relation till personcentrerad vård och omsorg. Jag ser också framöver konkret att Fonden får en utökad målgrupp. Idag är det äldre och personer med funktionsnedsättning, som vi sa. Jag tror att barn och unga kanske det finns olika gör att det kanske också kan vara så att vi kanske ska utöka målgruppen.
Annelie:Det kanske till och med kan bli lättare. Alltså vi pratar, en person är ju inte bara en person med äldres behov. Man har ju många behov. Så det ser jag framöver. Jag ser också att man pratar om att tillämpa ett länsgemensamt perspektiv.
Annelie:Det är en resa dit, absolut. Men det ser jag absolut framöver så att vi får den här sömlösa vård och omsorgen läsgemensamt.
Lisbeth:Menar du kommun och region ihop? Ser du för steg som måste tas för att det ska vara möjligt?
Annelie:Ser draghjälp kanske av beslutsfattare. Både politiken, men även inom regioner och kommuner. Att det synliggörs och tydliggörs. Idag är min erfarenhet att Det är många eldsjälar, vilket är jättebra. Men om vi ska prata framdrift så tror jag att det är bra att jobba på olika nivåer, alltså aktivt jobbas på olika nivåer.
Annelie:Det.
Lisbeth:Jag vet också Anneli att du har haft ett ganska nära samarbete med Inera som också har tittat på de här frågorna. Kan du säga någonting om det och var man kan hitta information om och så?
Annelie:Precis. Samarbetet med Sweden och Inera, dels är det Ineras utredning som ska släppas I dagarna där man tittat på NPÖ mot omsorgen. Alltså som har förut varit mot vården, även om man kan nyttja den mot omsorgen. Och också ett arbete kring sammanhållen planering som Inera arbetar med. För där har ju också stora beröringspunkter, sammanhållen planering av svodden, att de berikar varandra.
Annelie:Så där har vi ett nära samarbete och vad det gäller sammanhållen planering kan vi också läsa på Ineras hemsida och länkar även på Svadens hemsida på SKR för det är viktigt att vi samarbetar helt enkelt.
Lisbeth:Det är också sitt sätt, jag sitter I styrgruppen för sammanhållen planering på etttusen etthundrasjuttiosju där vi kommer att få vår dokumenterade överenskommelse som invånare. Det handlar om de här områdena som du tog upp Anneli, till exempel informatik och semantik. Kan vi samarbeta där så att vi när vi ändå gör ett sådant stort arbete där både kommuner och regioner är med Drar nytta av det när vi jobbar med tvärtom också, att hitta de här gemensamma krafterna ihop.
Annelie:Lisbeth. Det tycker jag också att jag får frågor när jag pratar med medlemmar, kanske om informatik och arbetsgrupper och så där. Pratar ni med sammanhållen planering så jobbar vi tillsammans, för det är samma frågor precis som du säger. Det är ett jätteviktigt
Lisbeth:samarbete. Du några utmaningar som är viktiga att reflektera kring?
Annelie:Utmaning är att idag är målgruppen mot personer med funktionsnedsättning. Och det är jättebra. Men en människa är ju en helhet och är så mycket mer än lite slarvigt sagt bara äldre. Så jag tror att en utmaning är att det är just två målgrupper och lösningen är att vidga lagens målgrupper. Det där ser jag att det skulle kunna vara en utmaning med få målgrupper.
Annelie:Och en fördel om det går, när vi kan utvidga en. Så ska jag säga, inte om utan när.
Lisbeth:Någonting som jag har förstått också kommer upp mycket och du var inne på det Anneli, det är leverantörerna och våra system som vi arbetar I. Hur har ni hanterat det I Kristianstad?
Johanna:Vi var nu ganska tidiga att ta den kontakten med vår leverantör. Där vi först kanske fick en känsla av att man ville vänta in föreskrifter. Med all respekt såklart. Men nu har vi ju efter några träffar fått igång faktiskt. De har ju också särskilt utsedda personer som jobbar med svodden och som nu tar fram praktiska exempel som vi kan titta på.
Johanna:Så kan vi kommentarer och input på det. Hur man skulle kunna förändras. Det gör ju också att vi får möjlighet att framföra våra behov och sedan att de kan anpassa systemet efter det. Så det hoppas vi också att fler kommuner får ta sig den tiden och skickar in input till dem. Så att det inte bara blir hur Kristianstad vill utan hur alla vill det.
Lisbeth:Jag kanske bråttom min okunskap lite men jag tänker att det här med systemets olika gränser kommer vi nog alltid att brottas med. Har ni samma informationssystem för omsorg och hälso och sjukvård I Kristianstad?
Johanna:Ja det har vi.
Lisbeth:Och det har ni haft sedan förut också?
Belina:Ja men det har vi haft.
Johanna:Samma huvudleverantör I alla fall. Det kan vara olika moduler eller vad man kallar det på det tekniska språket.
Lisbeth:Sen har vi också, oftast har ju regionen då ett annat system och många byter ju sina informationssystem precis nu och gör stora investeringar I det. Då tänker jag att det kan ju också bli en gräns. Är det sånt som Annelie har med oss? Hur jobbar man över såna gränser?
Annelie:Har ju kontakt med leverantörer och nu hamnar vi verkligen på smultron här och skröp. Det kanske är fel. Ja, men alltså det finns ju alltså de inom SKR, alltså de personerna som är duktiga på detta med API:er och hur ska vi kunna lösa detta oavsett system egentligen. Jag kan inte svara jättebra hur SKR jobbar på
Lisbeth:det. Det behöver man inte men jag tror att det där var nog viktigt du sa för jag tänker att det har ju alltid varit svårigheten. När vi gör förändringar så kanske det kommer nya gränser och att vi behöver hitta det digitala som på det sättet också blir sömnlös som ni var. Det är inte bara min vård och omsorg som blir sömnlös utan också våra arbetssätt och våra system som ska hjälpa oss I arbetssätten. Annelie, om du får säga hur vi kan hitta stöd från SKR I den här frågan.
Lisbeth:Var ska vi vända oss nu när man blir nyfiken och lyssnar på er, Johanna och Belina, Tänker att vi måste ta tag I det här hos oss I vårt län, I vår kommun eller I vår region. Hur gör vi då? Ett
Annelie:är att antingen via kontaktcenter Då konkret så hamnar den frågan hos mig och sen så svarar jag helt enkelt på mejlen och boka möte och så. Sen ser vi vad det är för fråga som är. Sen placerar jag den frågan om det är en juridisk fråga eller om man vill starta upp, hur gör man? Bokar jag möte och tar med mig de kompetenserna som behövs I frågan. Det.
Annelie:Är en väg in via Kontaktcenter.
Lisbeth:Vad vill ni lägga till I berättelsen till de som lyssnar? Vad tycker ni är viktiga budskap som vi inte har pratat om Som ni vill lyfta fram?
Johanna:Jag tror att det är tredje gången nu, att sätta igång. Jag tror inte på att man kan vänta på att Kristianstad först. För alla de här arbetssätten måste knyta an till just den kommunen där man jobbar. Man kommer inte kunna ta allt ifrån oss. Vill man att det ska bli sömnlöst så behöver man sätta igång.
Lisbeth:Ser ni några utmaningar? Utmaningen har införts. Men ser ni någon utmaning med att jobba på det här sättet med sådana arbetssätt med sömnlösa? Jag
Johanna:har lite farhåga att man ska drunkna information. Så fort som man har tillgång till mycket information så kommer det att bli hur vi avgör vad man ska läsa och inte. Det är en sådan sak som vi kommer behöva prata om. Hur vi ska bygga upp arbetssätt så att det blir okej för alla professioner I alla fall.
Lisbeth:Belina.
Belina:Det vi har diskuterat och verkligen landat I är att det är jättemånga utmaningar kopplat till både svaren och allt annat inom både vård och omsorg. Det är viktigt att fokusera på den lösning vi har fått nu och försöka göra något bra av det. Ju fler vi är som jobbar mot samma mål ju mer kan vi hjälpas åt och underlätta både implementering och säkerställa att omställningen verkligen blir av.
Lisbeth:Tänker att vi börjar avrunda om det inte är något vi har missat att prata om. Nej. Jag tänker också att någonting som kopplar an till det här sömnlösa det är ju frågan vad är nära för er? Annelie, vad är nära för dig?
Annelie:Nära för mig är nån form av ömsesidighet. Nån form av ömsesidighet som skapar en förståelse. Det är en ära för mig. Tack. Johanna?
Johanna:För mig är det mer en snabb kontakt till någonting. Och att någon lyssnar och inte bara hör. Och att man på det sättet kan jobba förebyggande.
Lisbeth:Tack. Belina, vad är nära för dig?
Belina:Nära för mig handlar om att bli sedd och lyssnad på. Man försöker se situationen utifrån mitt perspektiv. Nära för mig också tillgänglighet och att kunna bli vägledare när jag inte själv förmår att veta vad som är det bästa för mig just nu.
Lisbeth:Just det. Stort tack och jag vill säga hatten av för er som går före och inte väntar. Utan stort, stort lycka till framåt.
Johanna:Tack så mycket.
Creators and Guests
Vill du hålla kontakten?
Lämna din e-postadress så mailar vi när något nytt och intressant är på G!