File name: EP 135.mp3
Transcriber: ScriptMe.io
Operator: Jonas
Date of transcription: Oct 09 2023

Speaker: En podcast från Sveriges kommuner och regioner.

Jonas Almgren: Att jag inte behöver göra hembesöket överhuvudtaget är ju då vi har gjort den kanske bästa vården för patienten och då är det ett negativt ekonomiskt. Skulle det vara negativt ekonomiskt val för den vårdcentralen?

Sofia Hartz: Det det ska göras varför innan också kan man ju säga om man vänder på det så fort man har en peng på någonting. Man kan ju faktiskt välja bort det alltså. Det blir också lite tydligare att jag väljer att göra det, men jag väljer bort det jag vill, tar det inte den ersättningen.

Lisbeth: Omställningen till Nära vård berör alla delar av hälso-och sjukvårdssystemet och idag ska vi få djupdyka i 2 exempel som handlar om hur tillitsbaserad styrning utformningen av vårdvalet i regionernas primärvård och samverkan för Nära vård kan se ut. Och det känns jätteroligt att ha med Sofia Hartz som är från Region Kalmar och Jonas Almgren som är från Region Jönköpings län välkomna till podden.

Jonas Almgren: Tack, tack så mycket.

Lisbeth: Sofia, vi börjar med dig berätta för oss, vem du är och vad vad du gör då.

Sofia Hartz: Sofia Hartz heter jag som sagt och är planeringsdirektör i region Kalmar län och i det uppdraget så ingår väldigt många hälso-och sjukvårdsfrågor centralt där vårdvalen eller egentligen beställar delen är en del. Vi har även jag ansvarar även för samverkan för med våra kommuner, vilket också ligger nära till hands då i Nära vårdarbetet samordnar frågorna kring Nära vård samordnar också utredningar.

Sofia Hartz: Läkemedelsfrågor på regionnivå och statsbidrag med mera så att egentligen så går alla frågorna in i varann och där i dagsläget så är nära vården väldigt röd tråd.

Lisbeth: Ja, det är spännande och på det sättet. Alla har ju inte planeringsdirektör i sina styr och ledningssystem och platser. Hur ser det förhållandet ut till andra delar av hälso-och sjukvårdens ledning?

Sofia Hartz: Nej, men det är ju så som du, säger Elisabeth. Så jag är till exempel också ordförande i vår sjukvårdsledning och håller ihop frågorna där det vi har ju det uppdelat på så sätt i vårt land. Väldigt många av frågorna som ligger på mitt bord ligger ju på hälso-och sjukvårdssektorns bord i andra regioner och här har vi då lite mer delat upp drift från centralt eller strategiska samordningsfrågor. Så de frågorna som landar hos mig är ju med de som berör mer än en förvaltning som till exempel beror på det primärvård slutenvård, psykiatri och så vidare. Medans då på hälso-och sjukvårdssektorn ansvarar för våra 3 sjukhus och diagnostikcentrum rent och både operativt och strategiskt utifrån det perspektivet. Och så har vi den primärvårdsdirektör för den offentliga primärvårds driften och sen har vi en psykiatri direktör också, så vi har faktiskt en psykiatriförvaltningen i vår i vår region och det är ju de 3 då förvaltnings direktörerna för hälso-och sjukvårdsförvaltningen.

Lisbeth: Jag ska säga att jag sa på morgon, du och jag har hunnit ha ett möte den här dagen och när vi spelar in podden och då träffade vi sjukvårdsministern Acko Ankarberg för du berättade lite grann om det du ska berätta om idag om ert vårdvals uppdrag. Men jag sa att jag kom ihåg dig från ganska lång tid tillbaka. Jag tror det var när vårdvalet kom och du hade en roll som beställda chef och jag vet jag tänkte ja, du är fortfarande ung, men jag tänkte att och var ung du var och vad klokt du var så att det du har ju lång erfarenhet av det här med beställning av primärvård.

Sofia Hartz: Ja jag jag var faktiskt med när vi när vi delar det upp kan man säga då var primärvårds ledning som som det var då som var den offentliga primärvården i i en driftsorganisation för primärvården och en (hör ej:värdorganisation) för vårt hälsoval där jag blev beställar chef så det har du rätt i sa att jag var säkert klokt och höll jag på att säga det man man läser på andra sätt men men det har ju hänt väldigt mycket på att beställa fronten och jag tror att både jag och Jonas har egentligen varit med hela vägen.

Sofia Hartz: Från start till idag då på olika sätt.

Lisbeth: Innan vi släpper in Jonas, vad vad gör du när du inte jobbar och grunnar på ersättningsprinciper och beställningar då?

Sofia Hartz: Jag, jag har ju ganska stor familj faktiskt, så att jag är ju mamma till 4 barn.

Sofia Hartz: Och så har jag 2 bonusbarn också så att när vi träffas allihop så är det som ja som det oftast är kanske på julafton hos folk. Alla är med bordet och vi vi fyller hela huset så att det är ju en stor del så klart av av min fritid sen. Sen gillar jag ju både att läsa. Jag läser en hel både lyssnar på ljudböcker och läser böcker och jag gillar att resa väldigt mycket.

Sofia Hartz: Så att jag försöker att ja lite den så tankarna på det sättet olika sätt. Sen är det ändå så att det blir ändå att man kanske också hamnar även i läsningen och intresse att man ändå tittar på delar som är kopplade till det man jobbar med. Men det är det sen gillar jag också faktiskt att baka och laga mat, så det blir ju också en del och där är det ren avkoppling? Ja.

Lisbeth: Jag vågar säga det en deg. Det är bra när man ska.

Sofia Hartz: Koppla av.

Sofia Hartz: Eller när man ska avreagera sig också. Det kan också vara bra.

Lisbeth: Brukar du avreagera dig Jonas på på en bulldeg?

Jonas Almgren: Nej deg är inte någonting som är på toppen för min prio att avreagera mig på vad skulle jag säga? Jag gör mera konkreta saker. Jag mockar åt hästarna istället, det är bra sätt att reagera sig.

Lisbeth: Hur många hästar har du? Har ni hästar själva?

Jonas Almgren: Eller man kan ju säga att jag har en häst och min fru har 6 hästar så vi har 7 hästar totalt.

Lisbeth: Ja, det är rätt som något och håller reda på och berätta Jonas vem är du och vad har du för bakgrund då?

Jonas Almgren: Jonas Almgren heter jag och jag är då sektionschef för primärvård och rehabilitering i. Region Jönköpings län och det är ju i mina funktioner ingår då. Jag är ju så att säga beställarchef för dem vårdvalen vi har primärvården och ögonsjukvården, plus att mina medarbetare och jag jobbar ju också med de privata andra privata upphandlade vårdgivare, nationella taxan etcetera samt att vi också jobbar mycket med den här samverkan. Med kommunerna gör vi också flera av mina medarbetare jobbar väldigt mycket med det och jag också och och de ämnena hör ju liksom ihop för oss som Sofia har sagt innan, att ofta när vi ska hamna nära i vården så blir det ju liksom längst ut. Den öppenvården som är liksom det. Det som invånarna ser först med de när de har ett behov helt enkelt. Så det är lite den rollen jag har.

Lisbeth: Jag sett också in din roll i ert. Hur har ni organiserat er

Lisbeth: sjukvårds ledningsstruktur i Jönköpings län.

Jonas Almgren: Vi har ju en ledningsorganisation där vi har en hälso-och sjukvårdsdirektör som är min chef då och vi har en sjukvårdens ledningsgrupp med direktörer där vi har. Vi har inte en geografisk organisation utan vi har ju en organisation, en funktions organisation där vi har.

Jonas Almgren: Kirurgisk vård är en liksom division. Kan man då säga medicinsk vård en division, psykiatrin är en division ihop med den medicinska diagnostiken, vilket kan kanske verka udda. Men så har vi organiserat och sen har vi en egen regi primärvård med 1 direktör också så att säga, så den är en separat förvaltning för den är det är våran organisationsmodell och den har vi haft sedan 2015, tror jag. Innan dess hade vi en geografisk organisering för sjukhusen men fortfarande när vi gick över till vårdvalet så gjorde vi där att det var en en chef över dom egen regi, vårdcentralerna. Det kom direkt när vårdvalet började.

Lisbeth: Men ni har alltså träffat varandra genom åren i just beställar frågorna, eller?

Jonas Almgren: Jag tror Sofia kanske var med typ 2 månader innan mig tror jag eller någonting sånt där fast sen så har jag flackat omkring lite och varit ekonomichef för verksamhetsområden och sjukhus i regionen och varit ut en sväng och varit jobba till socialförvaltningen i en kommun också innan jag kom tillbaks till mitt ordinarie kall, eller vad man ska kalla det.

Sofia Hartz: Säger att vi jobbade väldigt mycket i början så var ju både var nytt för hela Sverige och vi alla testade ju olika saker du nämnde i morse (hör ej) till exempel Skåne var ju ett exempel många tittade på i början och och jämför vi jämför oss med varandra och bollade och och Jonas och jag i och med att vi geografiskt ligger nära varandra och inom samma också sjukvårdsregion inom Sydöstra så jobbade vi väldigt nära där Jonas och bollade otroligt mycket med varandra som vi träffades även utanför Vårdvalsnätverket. Och vi bildade ju egentligen ett nätverk på egen hand.

Jonas Almgren: Ihop med skötarna.

Sofia Hartz: Ihop med skötarna så så att det var och det har vi egentligen hållt fast i så det finns ju kvar eller har återupplivat ska vi säga på senare tid igen då?

Lisbeth: Ja, det är klart. Det måste ju finnas ett stort lärande tänker när en sådan reform kommer till där man har ett obligatoriskt vårdval och ska göra det på ett bra sätt. Det är klart att vi behöver lära och jag tyckte mycket att när du Sofia presenterade att du nu ska berätta om hur ni jobbar i i region Kalmar med ert två vars uppdrag så känner man lite momentum om att nu är vi också på väg in i ett nytt sätt att tänka kring vårdvalen kopplingen till Nära vård men innan dess vad är eran relation eller hur tänker ni kring kring Nära vård.

Jonas Almgren: Det, men jag tycker verkligen det här att hitta liksom. Vi har ju de olika perspektiven, men mycket när vi behöver jobba med uppdraget och sånt, det är ju att se den här, att vi har en primärvård som har både kommun och region som huvudman. Den tror jag är någonting som är väldigt centralt och vi måste hela tiden tänka så så att vi inte tänker att primärvården är vad vi kallar vårdcentral eller hälsocentral utan att det det stora delen av den stora delen som utförs av kommunens hälso- och sjukvård utan den så är inte pusslet komplett så att liksom de här som står i centrum på bilden. De har olika personer som betalar deras lön eller skriver deras uppdrag. Men utifrån invånarnas perspektiv så får det inte vara någon skillnad. Jag tror det. Den är väldigt viktig att ha med sig hela tiden.

Lisbeth: Verkligen. Vad tänker du, Sofia?

Sofia Hartz: Men jag håller helt med och och jag tänker när jag tänker Nära vård så tänker jag faktiskt 2 olika perspektiv. Det ena är ju väldigt nära det du nämnde pratar om Jonas och det är ju det här med personcentrerat så att man tänker utifrån individen utifrån patienten utifrån anhöriga utifrån den enskildes situation och att vi inte bygger alltså standardiserade processer som ska anpassas eftersom alla så anpassas utefter utan tvärtom anpassa vårt arbetssätt utifrån behoven.

Sofia Hartz: Det är ju på något sätt tycker jag det är övergripande. Sen finns ju ändå också den andra parametern om att som är ju som var egentligen utgång läget när man började prata Nära vård som är effektivisering och hälso- och sjukvårdssystemet att vi är i ett läge där vi behöver se över hälso- och sjukvårdssystemet där vi inte kommer att kunna fortsätta att leverera samma vård i samma kvalitet framöver om vi inte ändrar arbetssätt eftersom vi har den demografiska utmaningen som vi har och jag tänker det det jag tror att det det första är ju är det mjuka värden som är väldigt viktigt att ha med sig, men man får inte glömma det andra, att vi vi är i ett läge där vi faktiskt inte längre bara kan prata om det utan måste göra förändringar.

Sofia Hartz: Jag tror att att i stort sett i hela landet så börjar man märka av det här behovet och den här behovet av förändring när det gäller rekryteringssvårigheter och när det gäller den ökande det ökande behovet i vår befolkning så att jag, jag tror att det finns som sagt 2 perspektiv för mig när jag tänker Nära vård som man behöver med sig.

Lisbeth: Det finns både både ett starkt varför och ett svar som också handlar om personcentrering och samarbetet över gränser. Det tänker jag precis lika.

Lisbeth: Jonas ni har ju hon hon ser i Jönköpings län varit först ut med att egentligen göra det som både Anna Nergårdh föreslog i sin utredning och sen också Olivia Wigzell i sin utredning om en ny äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens, nämligen att tänka gemensam planering av primärvården tillsammans med kommunerna. Kan inte du säga någonting om det?

Jonas Almgren: Jo, det kan jag göra. Jag tycker när vi gick in i det hela så var det.

Jonas Almgren: Det var både lätt och svårt att ge sig på den saken för vi har ju som alla andra regioner och har också ihop med de kommuner man samarbetar med. Så har vi ju ett antal överenskommelser som är basen för hur hanterar vi utskrivningsprocessen? Hur ser vi till att det blir bra med läkare? Ansvaret på särskilda boenden etcetera? Det ser nog ungefär likadant ut på alla ställen, så det gjorde ju vi att vi hade ju liksom redan en start till det som blir våran gemensamma plan så jag ser den gemensamma planen ihop med kommunerna är ett ytterligare handslag för att verifiera det vi redan har överenskommit i de under överenskommelserna, men att ta det en gång till och att få in kanske ännu mera förstärkt att kopplingen till att det de här sakerna som blir den nära vården så vi behövde ju liksom inte börja om och göra allting från början, för vi hade väldigt mycket, men att det den gemensamma planen brev att koppla ihop det och att att visa på just den här att kommun och region tillsammans så den har varit. Att processa den i regionen kopplar den till våra styrdokument och säga att ja, men vi måste förhålla oss till det här och att kommunerna har gjort ett jättebra jobb med att tagit hem den till sig själv och tänkt, hur måste vi tänka då så att så att den har blivit? Den har varit väldigt mycket, liksom en katalysator för förankring och ett förnyat handslag kring det som vi egentligen är eniga om och den jobbar vi jättemycket vidare med just nu för att där det händer det händer ju inte när man skriver dokument utan det händer ju till den praktiska verksamheten så vi håller på och fokusera mycket nu på.

Jonas Almgren: Att att primärvården, kommun och Region tillsammans ska ut ha liksom förstärkt lokal samverkan på nivån kommun, för det är där det händer. Det är ju där cheferna och medarbetarna eller cheferna. Lokala cheferna måste kunna göra de lokala medarbetarna trygga i att vi har samsyn kring uppdraget så det inte uppstår några skav och då får man falla tillbaks på att ja, men vi har en gemensam plan för det här och den bygger på ett antal överenskommelser etcetera så att det mycket handlar ju om att implementera det hela lokalt och göra det lätt för medarbetare och chefer lokalt att kunna leverera den nära vården.

Lisbeth: Jag tycker det finns 2 saker som jag tycker det känns så viktigt det du säger. Dels vad har man för roll i systemet ur ett ledningsperspektiv? Jo, att underlätta för nästa nivå för det tycker jag att ni punkterar så bra att ja, men hur underlättar vi då på kommunnivån eller faktiskt också på arbetsplatsen eller verksamhetsnivå? Det tycker jag att det är starkt perspektiv. Sen vet inte jag, men jag kan möta det när andra är inne nu och tänker runt om i Sverige på att göra sina gemensamma planer att.

Lisbeth: Att kanske har man jobbat mycket, det kanske ni inte gjort, men man på många ställen man jobbar mycket med de här avtalen som en typ av gränsdragnings dokument att vad är gränsen mellan ert och vårt uppdrag och kanske ibland fastnat i gränsen snarare än i det som är det gemensamma. Och då tänker jag att den här processen ni gör med gemensam plan skulle vara ett sätt att ta sig förbi det gränserna.

Jonas Almgren: Det är ju definitivt en förhoppning för att att bryta upp saker är ju liksom inte det är det som är vägen framåt. Det är ju vi vi har ju som våran modell för det hela, ta ansvar för ditt steg och återkoppla till steget innan och underlätta för steget efter det är egentligen den grundtesen som vi har som egentligen ska kunna gälla vad man än håller på med och den kommer att gälla extra mycket när det finns organisatoriska gränser och invånare som har en omfattande problematik så måste man ju ännu mer tänka på dem 3 liksom ganska enkla, maximen och hela tiden har vår invånare efters bästa för sina ögon.

Lisbeth: Intressant Sofia igår kan man väl säga att det var en stor dag för er eftersom var det styrelse som tog underlaget?

Sofia Hartz: Det stämmer det var igår vi tog det nya vårdvals uppdraget för primärvården i styrelsen.

Lisbeth: Berätta om det. Vad kanske kort både om innehållet, vad vad handlar det här om och?

Lisbeth: Så.

Sofia Hartz: Ja alltså, man kan säga du, du var ju inne på det att att Jonas och jag har ju jobbat med de här frågorna sedan sedan starten, vilket är ju ganska många år bakåt i tiden och och då har vi ju haft ett uppdrag i primärvården. Ett förfrågningsunderlag som vi har lappat och lagat allteftersom för att förstärka vissa delar, stimulera vissa andra delar extra trycka på vissa perspektiv förändrade lagar har påverkat och så vidare och så är det väl ungefär så att du tror jag är finns runt om i landet.

Sofia Hartz: Och då är det ju ändå så att man utgår från det man har haft hela tiden när man gör de här förändringarna.

Sofia Hartz: Och då hade vi som ingång egentligen från början att säkra upp att vår ersättningsmodell inte motverkar det på vår omställning till Nära vård. Det var det som var som var ingången i detta arbetet. Men när vi började titta på det så insåg vi att att det räcker inte i sig för att dem då tänker vi fortfarande på det gamla sättet, utan då tänkte vi att då gör vi så att vi vi skrotar det gamla vårdvalsuppdraget.

Sofia Hartz: Och tänker, hur hade vi skrivit ett primärvårds uppdrag idag om det hade varit om vi hade varit 2009 idag då om det om hälsovårds eller vårdvalsreformen kom idag, hur hade det i så fall sett ut utifrån den utmaningen vi står inför när det gäller omställningen till Nära vård?

Sofia Hartz: Och och jag kan säga att det var inte helt lätt för att och inte minst för oss som jobbar med frågorna för att det blir ju lite. Ja, men det är något man har byggt under alla år och som man känner sig ganska trygg med och att då tänka bort det och tänka om.

Sofia Hartz: Är ju en utmaning, men.

Sofia Hartz: Men, men det bestämde vi oss för i alla fall då så att det så det. Det har vi gjort och det är det som vi måste ta landade i igår och under hela den här resan också så vill jag poängtera att det är klart att det är ju många som står bakom det här arbetet och gjort ett fantastiskt jobb det. Det har ju krävt mycket och det har krävt mycket dialoger så vi har haft. Vi har haft en hel del möten med alla vårdvalsenheter för att verkligen fånga också då, men om om vi har det här förstår man inte det här. Vi menar alltså för att kunna ha en dialog under hela resans gång. Vi har också haft dialog med invånare för att se tänker vi rätt i detta, så vi har haft invånarpaneler och diskussioner så med både invånare som ja mindre kontakt med vården då som som har mer kontakt med vården och vi har då också haft samordnare för Nära vård i arbetet med oss i detta och även då tittat och också vi också valt att inte titta på ersättningsmodellen förrän vi var helt klara med uppdraget för att annars har det ju varit så att när man när man har tittat från år till år och sett över uppdragen. Då tittar man ju på båda parallellt. Det blir ju så, men i det här fallet så kände vi att det är ju uppdraget vi vill få till och sen måste vi ha en ersättningsmodell som stödjer det och och och det är det som vi hoppas då att vi har. Vi har landat i igår.

Lisbeth: Jag vet att jag pratar med dig, eller det var väl när vi träffade Sofia på Vårdvalsnätverket Jonas som du sa att då hade ni inte riktigt kommit till hur det här kommer att tas emot just med ersättningsfrågorna? Hur har det tagits emot har det svårt med ersättningen på det där sen?

Sofia Hartz: Alltså att sätta. Det var ju både svårt och lätt skulle jag säga det var det var svårt för att vi. Vi gick ju från en modell med ganska många parametrar det. Det är ju som sagt så att man vill stimulera vissa delar så vi hade ju ja ersättning för fast läkarkontakt, till exempel kontinuitet, alltså det ena och det andra som är bra saker vill jag poängtera. Det är inte det, men när man har så många så är det svårt att veta vilken har effekt på vad till slut och går de emot varandra i en slutändan är det den nya som vi parameter vi får in som får den största effekten så glömmer man de gamla. Alltså, ni vet det blir det blir nästan för komplext.

Sofia Hartz: Och det blir väldigt svårt att ha bra planeringsförutsättningar för verksamheten också. När det blir så och transparensen blir ju egentligen tveksam för det är svårt att förstå vilken vad du har effekt på att vara så utifrån det så var det ju såklart lättare att rensa och att tänka att vi ska ha en enklare modell. Men det som är svårt att veta hur det kommer att slå vi har såklart gjort stimuleringen och så vidare, men det är ju väldigt svårt att säga om i dagsläget för det beror lite grann på hur man hur man följer uppdraget. Det beror ju på hur hur personerna i länet rör sig och så vidare så jag tror det har tagits emot både och skulle jag säga vilket inte är förvånansvärt. Det blir ju alltid förändring åt det andra hållet när man gör en sån stor förändring så men jag. Jag skulle ändå säga att själva uppdraget som sådan känner man tycker man ju är rätt väg att gå överlag och då menar jag på det på ledningshåll och inom verksamheterna. Det här är framåtsyftande och att det är.

Sofia Hartz: På något sätt primärvårdens uppdrag, lite mer mer kokat än innan och att det är så här man vill jobba så det har vi fått in oss. Sen är det ju alltid så att att verkligheten sen kommer ju innebära att det blir ju vissa som får kanske en negativ effekt medans andra får en positiv effekt till en början men när vi har tittat på dem signering vi har gjort så tycker vi ändå att det är vettiga vettiga konsekvenser. Vi ser dem. De är inte väldigt, de är inte så konstiga utifrån uppdraget. De följer det att man har tänkt vi har tänkt uppdraget i alla fall.

Sofia Hartz: Så att det, och sen är det ju det här. Det här är ju jätteviktigt att följa upp också och se får vi några effekter vi inte ville se så behöver vi ju såklart kunna tänka om också längre fram. Men jag tror att det är en viktig del i detta och jag vet att du är Lisbeth nämnde det också när vi hade det här. Vi pratade om det i Vårdvalsverket. Det är att vi ska hålla i och ha is i magen för att det här är ju en kulturförändring som vi försöker att ha ett styrdokument kopplat till och och då är det ju så det är ju inte för att vi klubbade styrdokumentet idag som man kommer att tänka annorlunda imorgon utan det tar ju ett tag innan det här sätter sig innan det här arbetssättet så sätt och tänka sätter sig så att jag tror att vi kommer få se vissa konsekvenser på kort sikt som kommer att justeras på längre sikt. Absolut.

Lisbeth: Jag tänker att vi måste leva mycket det här att också hela tiden lära, men inte inte på något sätt inte tro att vi har vågar stå fast vid riktningen för riktningen är ju så viktig. Jag tänker både Jonas och och Sofia. Vad har den politiska ledarskapet, vad spelar det för roll? Jag tänker i gemensam plan hur ni tänker på beställningen?

Lisbeth: Nu hos dig, Sofia, var för det här kan ju inte bara tjänstemännen tycka är bra, utan det ska ju ändå tas politiskt.

Jonas Almgren: Jag tänker att den politiska det är väldigt väldigt viktigt för att jag tycker att utifrån från politiken i region Jönköpings län har vi ju en tydlig fokusering på att man satsar på primärvården och ser primärvården som som nav eller bas för sjukvårdssystemet och det syns också i i de satsningar som de man kunnat gjort rent penningmässigt till primärvården och det ger ju liksom en en en trovärdighet mot verksamheten och mot invånarna så att det tycker jag är.

Jonas Almgren: Det det vi har haft det väldigt väl förspänt på det viset att vi har kunnat över åren så har man under paraplyet från våran politik kunnat satsa pengar in i primärvården under paraplyet Nära vård så att säga men bra grundfundament.

Lisbeth: Men hur är det med gemensam plan har de också för där är ju också då ska man helt plötsligt ha en politik som ska jobba mot en annan politik om man säger som står i andra fullmäktige och pratar om sina frågor.

Jonas Almgren: Det har ju precis varit en av fördelarna också, för då har man ju tagit upp den politiskt i de samverkansforum vi har här med kommunernas politik, den där vi har liksom den politiska överlappningen där som man har ju pratat om frågan i det forumet också och kommunerna har tagit hem det och tagit i sina församlingar och regionfullmäktige hos oss har ju har ju har ju haft sitt i den också så att det blir ju förankringsprocesser blir ju tydligt på det sättet.

Lisbeth: Politiken hos er i Kalmar, hur har det gått och sett ut?

Sofia Hartz: Nej, men jag vill säga som Jonas också att här har man också sett en primärvårds satsning över åren vi har påstår att det har varit i olika former. Det var ju bland annat också när den nya utskrivningslagen kom så var det också en ganska så stor satsning hos oss på just primärvård, så det har varit väldigt tydligt att primärvården ska vara en en stor del av vår omställning till Nära vård. Att vi måste tänka på ett annat sätt där det som också har varit en stor fördel tycker jag. Det har egentligen varit sen vi började med vårdvalet 2010. Det är att man då 2010 kommer överens om att det här är något som måste hålla över mandatperioder.

Sofia Hartz: För att inte ställa till det för verksamheten helt enkelt. Det är många aktörer som är inblandade. Det är planeringar som behöver läggas och det gör ju att vi vi behöver ha en gemensam bild av läget och vara överens om de stora dragen i vårt vårdval så var det ingången, men jag vill påstå att det vi har fortfarande den ingången och det det tycker jag gör ju att det är en stor fördel då när man ska göra en sån här stor förändring. Ja, det finns en enighet kring det annars extremt svårt att hantera tänker jag och det innebär ju också att vi har en dialog så klart under året kring det både majoritet och opposition för att kunna kunna landa där.

Lisbeth: Vi kommer också gå igång skarpt med det här nu på efter besluten. För det är ofta är det så att man tar vårdvals beslutet nu och sen så går det igång efter årsskiftet. Men när går ni igång?

Sofia Hartz: Vi går igång 1 juli så att det är väldigt, väldigt skarpt och väldigt nära inpå och egentligen så var det så att vår tanke var att gå igång 1 januari 2023 men det blev väldigt tajt. Vi behövde få den här förankringsprocessen, den här långa dialogen med verksamheten med invånare med ledning och så vidare, så att det då så känner vi att ja, det är betydligt tajtare för start, men vi har aldrig förankrat ett nytt uppdrag så här mycket innan så att man är väl medveten om innehållet i det och eftersom det innehållet som spelar roll och ersättningen ska följa så är det just det man ska fokusera på. Och även om ersättningsmodellen är den som man får. Reda på fisk kan man säga så är ju den enbart om uniform. Detta begreppet enbart en konsekvens av hur man jobbar i uppdraget som är som är väl kommunicerat.

Lisbeth: Om du skulle säga kort, vad innehåller uppdraget? Går det att sammanfatta? Det här är ju svåra frågor och att göra det på i bara ljud och kort. Det är inte en, det är inte bara.

Sofia Hartz: Nej, men jag tror faktiskt att det går att sammanfatta kort om man säger så en en tydlig del som vi som vi gör i det här uppdraget jämfört med med innan. Det är att vi för att förstå förtydligar vilka delar som är de här lite mer mjuka delarna kulturdel gärna från det som är grundplattan kan man säga på en vårdcentral, alltså lokaler, kompetens, tillgänglighet med mera med mera. Det som är betydligt lättare att att se och ta på.

Sofia Hartz: Det är en del det ska typ bara finnas. Det andra ska också finnas, men det andra är ju då mer det här förhållningssättet som har att göra med det personcentrerade med samordningsuppdraget med det med det förebyggande och med delaktighet eller egen kraft också patienterna så att det är väldigt tydligt uppdelat så att egentligen det första där man bara har på plats det ska man egentligen. Jag ska inte säga kunna glömma för det ska så klart funka och så ska man ju lägga fokus på det som är det här kvalitativa.

Sofia Hartz: Och något som också är nytt i det här uppdraget är att vi går väldigt tydligt från det här med allt till alla. Vi skriver ingen skriver egentligen så i sina uppdrag, men det blir ändå så i praktiken när man läser dem för att man kanske ändå har med det här att det är mest behov eller att behovet ska styra och kanske till och med ett utdrag från hälso- sjukvårdslagen kring det. Men sen när man läser dokumentet så är det ju så att ja, men det ska vara öppet så här mycket. Alla ska ha fast läkarkontakt, alla ska ha fri och alla ska ha det mer eller mindre. Jag hårdrar det lite nu, men jag tror att ni förstår vad jag menar.

Sofia Hartz: Här blev det tydligare att man faktiskt verkligen ska jobba. Patientfokuserad patient, personcentrerat och tänka, vad har individen som är framför mig för behov här och nu och att det kan skifta och vi vågar eller våga se som en för en gångs också så är går vi lite hårdare eller tydligare i prioriteringsfråga.

Sofia Hartz: Att ändå nämna att man behöver tänka prioriteringar för att kunna.

Sofia Hartz: Klara av det här uppdraget att vissa patientgrupper har ett annat behov av kanske ett fysiskt besök medans någon annan har ett tydligare behov av en lättillgänglighet som kanske kan hanteras digitalt eller något annat så att vi har ett prioriterings stöd i i vårt nya underlag där man kan se vilka beroende på vilket behov man har just nu om det är ett behov komplext behov som behöver en samordning en samverkan med kommun med kommuner eller med sjukhus eller så eller om man har ett behov av kontinuitet och egenvård eller om man har behov av någon snabbt kort insats så behöver man jobba på olika sätt så att det här är ett försök att gå mer mot en jämlik vård utifrån att man faktiskt ha olika behov och vi vi hjälper också till med med vård att ha att stärka vårdtyngd parametern så har man väldigt vårdtunga patienter som vi följer genom genom ett verktyg som heter ACG så de ska till exempel prioriteras väldigt högt när det är fast läkarkontakt kontinuitet vård.

Sofia Hartz: Vårdsamordnare och så vidare så att det är det är väl de de väldigt tunga delarna där och en annan viktig sak också. Det är ju att när vi går mot en mer tillitsbaserad ersättningsmodell som vi har så blir väldigt få parametrar väldigt transparent. Som sagt, väldigt enkel så måste vi ju då stärka uppföljningen och följa upp på ett annat sätt för att veta att ja, det här är tillitsbaserat. Det är mycket mjuka värden och så vidare, men hur vet jag att det här händer då så uppföljningen blir en viktig del. Det ena är att följa upp de här. Lite hårdare parametrarna, typ tillgänglighet och öppettider.

Sofia Hartz: Vilken kompetens som finns och så vidare.

Sofia Hartz: Och det andra är ju att följa upp det andra då som är just det Jonas var inne på förut primärvårdens samordningsansvar, alltså den här viktiga primärvårdens centrala del i hälso- och sjukvårdssystemet. Hur gör vi det då? Jo, men då är vår tanke att om om det fungerar så kommer ju de andra aktörerna i samverkan med att veta om det och även tvärtom fungerar det inte så är det ju där man får de röda flaggorna så att vi kommer ju ha dialog med de aktörer som enheterna samordnar med till exempel då kommun.

Sofia Hartz: Sjukhusen, dessutom vård psykiatri.

Sofia Hartz: Men också då patienter och invånare för att se ja men är det så att man känner att det här det här fungerar får man får man tillgång till en läkare när man behöver det från kommun håll och får man till ett hembesök när behovet finns och så vidare, eller är det så att det inte funkar eller är det så att man skickar alldeles för många remisser till röntgen för en viss enhet alltså? Ni vet den typen av frågeställningar innan har vi ju haft känslan kring därför att vi är ju ändå en relativt liten region som vi har kunnat höra på omvägar, men vi har inte haft en systematik med att följa upp det här och inte utifrån det perspektivet. Och det är ju också tanken. Det här är ju inte någon tanke att det ska vara någon slags pajkastning mellan verksamheter utan att vi tänker igenom hur ska vi formulera det här så att vi på ett bra sätt så att det blir konstruktivt på tanke att alla enheter ska bli bra? Vi vill inte är inte så att vi gör det här för att tänka att om man hänger ut någon eller få fram någon som inte fungerar. Vi vill ju att det ska komma fram förbättringsförslag då inom det här området så kanske man behöver titta på den här delen och så och vår förhoppning är också att det blir en en omvänd process, att vi får fram saker som en primärvårdsenheter kanske har reagerat på eller tycker.

Sofia Hartz: Att man behöver lyfta gentemot slutenvård eller kommun eller annan verksamhet så att det är ungefär som man ska titta på det kort så tror jag att det är så man skulle kunna sammanfatta det nya uppdraget.

Lisbeth: Ja du jättespännande? Det var dina reflektioner och vad drar du för paralleller och likheter Jonas?

Jonas Almgren: Ja, det ska bli väldigt intressant att se det här. Just det har stöd för prioriteringen ska bli väldigt intressant att se hur ni har fått ihop det för det. Det finns ju liksom i bakgrunden, men att få fram det med en tydlighet är någonting som ska bli väldigt intressant att ta del av och sen tänker jag, det är det som Sofia pratade om just det här med tilliten och styrningen, men som samtidigt kräver uppföljning.

Jonas Almgren: Av de variablerna, men att man kanske inte alltid frestas i att göra dem till pengar och prestationsersättning. Det det är nog en en sak som vi vi jobbar med också vi vi har jobbat som region jätte jättestarkt med att fokusera på patientkontrakt till exempel och det är ju väldigt mätbart och vi skulle ju väldigt lätt kunna ha betalat för det, men vi har inte gjort det och det det är ett medvetet val för vi har tänkt att.

Jonas Almgren: Det det här är viktigt och det är för det är ju helt självklart för för våra vårdcentraler att det här är viktigt men istället då för att att göra den här tydliga att det blir pengar av det hela så så har vi ju pratat om det man har fokuserat börjat med personer med kroniska sjukdomar just göra den här prioriteringen vi har tittat på dem hur utvecklingen där och tänkt okej är det någon enhet som kanske har mindre snabb utveckling i andelen med patientkontrakt bland de med kroniska sjukdomar så är vi där som ett stöd istället från från delar av våra utvecklingsenheten istället att jobba vidare för att det ska kunna bli bättre så att just det här att bara för att något är mätbart inte betala på det bara för att det vore lätt att göra det tror jag är väldigt mycket av den här utvecklingsresan som vi har varit på över de här åren. Sen 2010 för jag tror att när vi pratade om det här för 10 år sen Sofia så sökte vi nog bra variabler och betala på det var nog det pratar vi nog jättemycket med varandra om då nu pratar vi inte alls på det sättet och det är nog en följd av att det att just den här mera övergången till tillit samverkan mjuka världen men ändå just det här fokuset man måste hålla koll på saker också.

Sofia Hartz: Det, det får jag kommentera en sak där Lisbeth för det är precis det du säger Jonas och det det känner jag ju att det var ju en av sakerna som jag har fått ganska mycket frågor om internt då.

Sofia Hartz: Både från politiker och från verksamheter och så där. Men men vi har ju betalat. Vi har ju betalat för hembesök till exempel tidigare och och en en ganska bra ersättning för hembesök och och fast läkarkontakt och kontinuitet och så. Men men det går ju inte att inte betala för vad händer då? Det blir ju det som blir frågan och det är du inne på Jonas alltså att kunna ändå tänka att ja, men det ska istället vara en självklar del av uppdraget och det är ju med att man får ha en diskussion om det inte är så att man hanterar det rätt. Ja, men varför gör man inte det och vad man får hjälp för att kunna klara av det eller?

Sofia Hartz: Eller hur kan vi visa upp också att det här funkar det faktiskt inte riktigt så att jag tror man får ju verkligen också vara ärlig med att uppföljning blir ju jätteviktigt just för att det inte gör att man tar de de enklaste vägarna bara för att utan det här blir det istället att ja. Men uppdraget är, innehåller detta det det ska göras för för innan också kan man ju säga om man vänder på det så fort man har en peng på någonting. Man kan ju faktiskt välja bort det alltså. Det blir också lite kyligare. Jag väljer att göra det, men jag väljer ju bort det jag vill, ta det inte den ersättningen för det kräver så mycket extra. Bemanning för mig, så jag väljer bort att göra hembesök, till exempel bara ett exempel. Men här är det så man kan inte välja bort det. Det kunde man inte heller förut, men det blir ju. Det är ändå lite mer den signalen när man har en peng kopplat till det när man inte har det och den (hör ej!) Av av uppdraget uppföljningen så blir det en annan, en annan ingång och inställning till det i alla fall förhoppningen.

Lisbeth: Ja, för jag tänker egentligen om man tänker på det här med vad som driver utveckling brukar man säga att att utveckling börjar alltid varför och varför det? Därför att vi ska få mer pengar till vår vårdcentral. Därför gör vi hembesök eller därför tar vi gör vi patientkontrakt. Så har vi ju på något sätt tappat det som är det riktiga, alltså använda människors drivkraft till att göra bra saker i vården. Alla de människor som jobbar i vården för att dom vill gå dit och göra verkligen bra. Då har vi inte appellerat det utan vi appellerat egentligen att vi ska få lite mer pengar till vår vårdcentral, så jag tror ju mycket att att varför frågan ja därför att ett patientkontrakt skapar trygghet och en informations kontinuitet och gör att människor kan leva mer självständigt. Det är ett mycket starkare varför än de där kronorna, men det är klart att ni säger, då behöver man ju en dialog om. Om det inte blir så om vi inte lyckas med de här patientkontakten eller hembesöken, vad beror det på? Vad har vi då missat? Så att det blir ju otroligt det. Det är väldigt intressant tycker jag att lyssna på er och tänka att vi är i ett skifte till ett annat sätt att se på hur man.

Lisbeth: Hur man styr och leder en verksamhet.

Lisbeth: Jonas, du är på väg att säga någonting.

Jonas Almgren: Nej och jag, jag tänker på det vi vi, vi, vi nära också för ska vi tänka samverkan med kommunerna till till exempel om man säger så så måste vi vara väldigt.

Jonas Almgren: Öppna i det hela och om då lösningar är väldigt prissatta på en del eller andra stället så kommer det också att försvara våran samverkan om att det är bättre att vi gör den här själva. Det här hembesöket för att då får vi bra betalt till exempel än att nej, men kanske om jag stöttar distriktssköterskan i kommunen så att jag inte behöver ju hembesöket överhuvudtaget. Det är då vi har gjort den kanske bästa vården för patienten och då är det ett negativt. Skulle det vara negativt ekonomiskt val för den vårdcentralen? Som avstod det här läkarbesöket som ju lättare kunna kanske gått och liksom motivera som medicinskt betingat till etcetera så att det hela tiden så det. Det blir en komplexitet när vi betalar per styck i ett uppdrag som inte fångas så bra per styck så att säga.

Sofia Hartz: Jag vill också påstå att det blir en ond spiral Jonas, det är ju för att då lägger man ju på som sagt, jag var inne på för då lägger man på nya papper. Man märker att oj om vi gör så här då tappar vi den här biten och då måste vi se till att betala för detta också. Men nu gör vi det här, då har vi missat den här eller så fått en negativ konsekvens för till exempel samverkan med ambulans eller vad det nu är. Då måste vi se till att lägga in en parameter där och och vi kommer ju aldrig åt allting för att det går inte utan här är viktigare just och det går alltid att betala för en inställning och för en kulturförändring även om man får till 150 parametrar de kommer bara slå ut varann till slut utan här är det istället viktigt att som du säger Lisbeth lyfta uppdraget. Inte det här. Det här är effekten vi vill få ut av primärvård. Dens uppdrag i Kalmar län det vi vill att det ska gå på det här sättet, det är det här vi vill ska landa hos våra invånare och våra patienter och därmed så får man en en ersättning mer är kopplat till vilket population man har och hur vården ser ut och om man i glesbygd eller inte i stället för styckpriset eller x antal parametrar.

Lisbeth: Vi gjorde ju förr under förra året så tittade vi på egentligen formerna för ekonomisk styrning till både primärvård och den slutenvården eller den specialiserade vården vi gjorde ett sådant två sådana rapporter från SKR och då tänker jag att då var det ju ganska tydligt att med vårdvalet så har vi fått en ganska mer vad ska jag säga medveten och kanske på det sättet också tajtare styrning medans man har mycket anslagsfinansiering i övriga vården och jag har ju gått och tänkt mycket på vad spelar det för roll på totalen.

Lisbeth: Vad spelar det för roll på totalen? Att vi är så olika styrsignaler i våra verksamheter och jag tycker också att det är spännande att tänka om vi nu går mot mer tillit och mer sättet att säga. Vi kanske jobbar mer med fasta ersättningar på populationens behov och vi satsar på uppföljning kan det också stimulera samverkan även internt inom en region. För det är ju en stor del av omställningen till Nära vård handlar ju också vad regionen gör med sin specialiserade vård, primärvård och specialiserad vård. Vad tänker ni om det?

Jonas Almgren: Där har vi fokuserat ganska mycket det senaste året på att jobba vidare med det sömlös vård för att knyta ihop den specialiserade vården och primärvården och se till att det alltid ska vara lätt för en läkare på vårdcentralen att kunna finna en lämplig specialist när den behöver det och på samma sätt bara lätt för läkaren inom den specialiserade vården att hitta en en allmän speciell, en specialist i allmänmedicin på den vårdcentralen som patienten har valt när det behövs för att liksom skapa det sammanhållna. Så att den har vi det systemet att vi försökt trimma verkligen det senaste året och har en medarbetare som jobbar liksom som försöka koordinera det hela och då bygger det ju jättemycket på att fånga upp.

Jonas Almgren: När jag tycker vi det inte funkar bra, men att sist och göra ett lärande av det att jaha vad den här skulle primärvården har gjort lite mer den här patienten när den kom till specialiserad vård eller släpptes specialiserad vård den lite för lite outredd, men att då liksom ta tillvara dem sakerna och hitta en utveckling på det.

Lisbeth: Sofia, vad tänker vad tänker du om det här med specialiserad vård och primärvårdens samarbete och.

Sofia Hartz: Ja, men jag tror att att det är helt rätt det Jonas säger jag tror att det du var inne på Lisbeth är väldigt viktigt för har vi haft som du säger något som har varit finansierat på ett annat sätt och sen så har man den anslagsfinansierade delen så är det ju ändå. Det är ju ganska naturligt att tänka att ja, men fokus blir ju väldigt mycket att se. Hur ska vi maximera vår ersättning? Det blir ju en ganska naturlig följd av den typen av system och då tappar man ju egentligen kanske viljan att samverka om vi inte ersätter det också och då är det. Det är väldigt svårt att göra på ett visst sätt och så att jag tror absolut att det här kan göra att man man är mer öppen än jag tycker att vi har kommit ändå betydligt längre i vår samverkan lokalt också och vi har jobbat med specifika grupper och och väldigt lokalt utifrån det utskrivningslagen för förändrade ganska mycket där tycker jag och hjälpte oss i den processen redan då. Men jag tror att det här kommer hjälpa oss ytterligare och den här dialogen som vi var inne på att man behöver faktiskt lyssna in från de andra aktörerna med något på något sätt båda håll. Det tror jag också är ett steg i rätt riktning i alla fall att ge. På systemnivå förutsättningarna lokalt brukar man ju kunna lösa det relativt bra, men att även på systemnivå ge förutsättningarna så att vi inte istället motarbetar inte gör det svårt eller gör det svårt att göra eller göra det lätt att göra något annat istället.

Sofia Hartz: Jag tror absolut att det här är också ett steg i rätt riktning eller den biten. Sen är det som du säger om det inte fungerar internt inom regionen så blir det väldigt svårt också att samverka med kommunerna på ett bra sätt. Vi måste ju på något sätt se till att vi har tydliga processer att vi vet om varandra, att man gör det här du var inne på innan Jonas att tänka till när man lämnar över och och när man man släpper en patient och så vidare. Och har man inte gjort det så det kan, så det är ännu svårare att då samverka med externa aktörer.

Lisbeth: Ja, dem här är. Det här är verkligen frågor som jag känner engagerar många och det finns också ganska mycket uppfattningar om att just ersättningsmodellen är det som försvårar omställningen. Så jag tror att det kommer att vara mycket, mycket stort intresse kring att vi nu går mot en mer tillitsbaserad modell och mycket vi behöver lära i det.

Lisbeth: Vi ska börja avrunda, jag tänker.

Lisbeth: Sofia om man är intresserad av att se det som nu är styrelsen fattar beslut om var hittar man det?

Sofia Hartz: Det hittar man på vår hemsida på Region Kalmar län. Under det ska vi se vad antingen på vår vårdgivare sida under då samverkan och vårdval eller under vår vanliga region Kalmar läns sida under protokoll och regionstyrelsen 13 juni så hittar man alla.

Lisbeth: Underlag och vi ska se om vi kan också hitta något sätt att publicera. Det tänker jag på på Nära vårds sidor, för jag är helt säker på att det kommer att väcka stort intresse och Jonas. Hur hittar man er gemensamma plan för primärvård?

Jonas Almgren: Ja, den är ju.

Jonas Almgren: Den finns ju på våran sida där där vi har information om våra avtal och uppdrag med kommunen på folkhälsa och sjukvård heter våran sida så kan man klicka sig fram där att att leta under kommunsamverkan så kommer man fram till den där vi har våra alla våra avtal mellan region och kommun.

Lisbeth: Och ni är ju också varit jätte behjälpliga när vi har tagit fram det stödmaterial vi har gjort på SKR för att de som är intresserade av att jobba med gemensam plan för primärvård framåt, så det kan man också hitta på vår webbplats. Men jag tänker ändå att vi börjar hos er där vi vi slutar, där vi börjar hos hos er och vad är nära för er. Sofia vad är

Lisbeth: nära för dig.

Sofia Hartz: Nära för mig blir då väldigt mycket det mjuka värdet i nära alltså att känna relation känna en trygghet.

Sofia Hartz: Känna såklart en tillgänglighet i det, men väldigt mycket just det här att att känna att det här är något som jag känner en trygghet i, vad som kommer hända. Jag känner en trygghet.

Jonas Almgren: i

Sofia Hartz: i mig själv i min att kunna då också vara delaktig i det som händer.

Sofia Hartz: Någon slags bekväm trygghetskänsla skulle jag vilja säga och en känsla också av att man är en del av det som händer en själv.

Sofia Hartz: I alla delar det tycker jag är nära för mig, men det relationella är nog det som jag direkt tänker på.

Lisbeth: Tack Jonas vad är nära för dig?

Jonas Almgren: Jag tror nog det kommer ju att variera naturligtvis för alla personer beroende på vilken situation man är just nu. Men jag tror väldigt mycket av det. Sofia säger, det är ju liksom man känner sig en trygghet, vet vad man har för relationer och tjäna till sitt nästa steg, så vi är ju jättenära i det jag tänker på är ju nära det som jag är patient kontraktets innehåll.

Jonas Almgren: Och ett det är ju någonting som utformas efter varje individ när utmed individen som medskapare och där där vården ser varje invånare på det sättet så tror jag det är så man fixar nära det är inte nära mäts inte kilometrar utan i i i en förtroendet känsla snarare ska jag säga.

Lisbeth: Precis stort tack för att ni var med i Nära vård podden

Jonas Almgren: Tack så mycket.