EP132 – Näravårdpodden träffar Anders Vege.

PRESENTATÖR: En podcast från Sveriges kommuner och regioner.

ANDERS: …och jag tänker att vad är viktig, för deras frågor har en väldig central plats i hur det kan bli hälsa i livet helt ut.

ANDERS: Och det vi ser är att när du får en aktiv handling som det här lyfter och responderar på, vad är viktigt för dig och du kan bruka det och sätta i gång något som skapar bättre hälsa och funktion.

LISBETH: Vad är viktigt för dig? Det är en central fråga i allt arbete i en personcentrerad vård och omsorg. Det är också viktigt att själv reflektera över vad som är viktigt för just mig. Den här veckan är det vad är viktigt för dig-dagen. Och därför har jag förmånen att sitta här tillsammans med Anders Vege som är ledare för kvalitetsutveckling på folkhälsoinstitutet i Norge eller vårt motsvarande Folkhälsomyndigheten. Välkommen Anders.

ANDERS: Tusen tack.

LISBETH: Du är ju en sån där frontfigur för "vad är viktigt för dig dagen". Både i Norge men du också varit engagerad i det internationella arbetet kring den här dagen och det vill vi ju höra mer om såklart. Men först berätta vem du är?

ANDERS: Jag heter Anders Vege och jag är 60 år och jag lever med den stora kärleken i livet mitt. Hon träffar jag för sju år sen då jag var ensam. Men nu är livet väldigt, väldigt gott. Det är verkligen den stora kärleken.

LISBETH: Underbart.

ANDERS: Ja, jag har tre barn som är vuxna och Kari har två barn som är vuxna så tillsammans har vi fem barn som bor i Oslo. Och det är cirka 100 km från Tönsberg där vi bor, lite söder från Oslo. Jag är en av sju barn, en stor flock. Och så har jag ett jobb där jag är kvalitets-, eller ledare för kvalitetsförbättring som vi säger. Det är huvudsysslan för mig. Nästan all tid brukar jag på det vi kallar god patientförlopp i Nära vården i Norge och kvalitetsförbättring i det arbetet. Och så är jag så lycklig att jag har fått lov till att vara med på skapa ett helt nytt ämne för alla master studenter för hälsovetenskap på Oslo MET, ett universitet i Oslo. Där har vi nästan 400 studenter varje år. Ett tema som vi kallar kvalitetsförbättring och implementering av kunskapsbaserad praxis. Och det är ett väldigt spännande arbete som är en liten beställning i mitt arbete. Om vi ska säga lite mer om vem jag är, så är jag glad i musik, i synnerhet manskör.

LISBETH: Åh vad härligt!

ANDERS: Ja, det är väldigt härligt. En manskör som har ganska stor bredd, både det vi kallar nationalromantisk sång i Norge som är klassisk. Och så är det en del modern musik som gör att det svänger lite och så. På 17:e maj här precis så hade vi ett Queen medley för tusen människor i Sandefjord. Det var en stor upplevelse. Jag är glad i att röra mig så jag går tur var dag tillsammans med min käre. I den turen hör också det goda samtalet. Och så löper jag lite. Och jag bor vid havet, eller vi bor vid havet och det är jag väldigt glad för, för flera gånger om dagen så ser jag ut genom fönstret och så ser jag horisonten och det är nog, har jag förstått mer och mer viktig för mig, i förhållande till vem jag är. Jag är behöver vision och icke bara titta ner på fötterna mina.

LISBETH: Är det vision både för dig själv och för arbetet.

ANDERS: Ja. Och den upplevelsen som jag hade när jag mötte den stora kärleken. Men det var nog ett möte av och med själva livet och jag älskar uttrycket som hon brukar och det är utvidelse.

LISBETH: Ut, vad betyder det på svenska?

ANDERS: Att vidgas ut.

LISBETH: Alltså att vi utvidgas?

ANDERS: Och så ville nog de som känner mig och det är någon som känner mig i Sverige också. De vill tänka att nu berättar han inte hela historien. Om jag inte säger att jag är ganska intresserat i fotboll.

LISBETH: Det lät ganska intresserat, betoning på intresserat.

ANDERS: Jag har tränat bägge minne söner. Den förste äldste tränade jag i många år och han den andre tränade jag när han tyckte att han icke behövde att spela fotboll. Men annars så följer jag fotboll i England. Jag tror det en liten bild om mig.

LISBETH: Ja tack så jättemycket. Det var en väldigt fin bild. Jag blir väldigt sugen på att höra mycket av det du berättar. Men det här med att gå på tur måste jag ändå få ta för det är ju någonting som ni i Norge gör. Hur går man på tur?

ANDERS: Ja, det är ju egentligen väldigt enkelt då. Man tar på sig och så kommer man över tröskeln och kommer sig ut.

LISBETH: Så att det är en promenad, men oftast i natur, såklart.

ANDERS: Och vi går alltså. Vi är lyckliga som bor nära havet så vi går väldigt ofta så vi ser haven och vårt samtal. Men vi kan också gå in mellan husen och vara i samtal som tar all plats. Ser det som vi har runt oss men ser varandra.

LISBETH: Ja. Du har ju berättat mycket som jag tänker svarar på frågan just vad som är viktigt för dig. Men om du ändå skulle stanna till vid den lite grann när du betraktar dig själv så här, så vad är det? Vad är viktigt för dig?

ANDERS: Ja, det är nog helt klart personer, alltså min käre, mina barn och min nära familj och några vänner. Ja, jag ställt den frågan en gång till min mor och då hade jag precis berättat om arbetet och detta med vad är viktigt för dig och att jag skulle nästa dag till hemtjänsten i en kommun i Norge och berätta om vad är viktigt för dig och arbetet i god patient förlopp. Och hon var mottagare på det tiden av hemtjänst, så jag tänkte liksom att hon skulle svara i det, ja, det är att hemtjänsten ser mig eller att de kanske tar mig på allvar och har tid, men det var ju inte det som var viktigt för henne. Och så sa hon, och log mot mig, och så sa hon, nej, [hör ej 06:45 gutten mindet är det inte gott.] Jag tänker nog, jag provade en gång till ja, men om du ska liksom se bort från det, då kanske kom det något om hemtjänsten? Nej, då var det barnbarnen och de två flickorna som kom och städade åt henne en gång i månaden och de samtalen de hade när de gjorde det. Av och till så tror jag att vi tänker att vi är viktigast i världen.

LISBETH: Oj precis, du tänker som vi som jobbar i hälso- och sjukvård.

ANDERS: Ja och ja, det är sådana att vi är till för att det ska vara gott i livet för de vi är till för.

LISBETH: Det tänker jag mycket när jag tänker på personcentrerad vård, är att det handlar väldigt mycket om att definiera om sitt uppdrag, att uppdraget inte blir att göra sin, vad ska jag säga sitt tekniska utförande? Det ska vi göra rätt och det ska vi göra bra. Men det handlar om att skapa självständighet och värde och då måste man veta vad som är viktigt för den personen man möter.

ANDERS: Och jag tänker väl att om vi ska tänka vad är viktig för dig i en professionell kontext så vill jag tänka att för mig är vad som är viktig för dig en dörröppnare. För en bättre hälsa, bättre [förstår ej 08:54mastring] Och bättre funktion.

LISBETH: Just det.

ANDERS: Och så har jag lust att lägga till en ting för det jag hörde precis på en av dina podcastar med Per Nilsson och Charlotte Wåhlin. Och den tror jag både heter och det blev sagt ett par gånger i podcasten, varje steg räknas. Och det tänker jag är en jätteviktig poäng, att det vi ska bidra med. Det är ju det som skapar bättre hälsa, [förstår ej 09:19] och funktion. Vi arbetar i en hälsotjänst, men den hälsotjänsten har en lång tradition av att vara en sjuktjänare eller en sjuktjänst.

LISBETH: Och nu behöver vi vända på det.

ANDERS: Ja vi behöver den visionen att det ska verkligen ska vara en hälsotjänst.

LISBETH: Jag tänkte också i den där podden, så tycker jag det var så tydligt att det aldrig är för sent att tänka hälsa. Varje steg räknas och från varje tid vi startar på något sätt, hur tänker du på det?

ANDERS: Ja, det skulle jag säga var en väldigt fin uppföljning för jag tänker mer och bättre hälsa hela livet ut. Och att vi befinner oss ju i en tidpunkt från tillvaro, där varje steg inte kan räknas när man sitter i en rullstol eller om man är i en säng i livets allra sista avslutning. Och då tänker jag fortsatt att det icke för sent och skapa hälsa och jag tänker att vad är viktigt, för den frågan har en väldig central plats i hur det kan bli hälsa i livet helt ut. Och jag hade ett föredrag i Luleå.

LISBETH: Några år tillbaka. Våran dag i region Norrbotten då?

ANDERS: Ja och då visade jag en bild av en svensk politiker. Och den bilden av den svenska politikern det var han och politikhästen hans. Och jag tror den blir tagen den dagen han dog. Och det tänker jag är ett exempel på hälsa livet ut. Och så tänker jag det var en viktig sak och det är att det varken var läkare eller sjuksköterskor som hade sörjt för att den hästen var där. Det var hans nätverk. Det var hans nära och igen tillbaka till vad som var viktig. [hör ej 11:31Karlsvik gas], men något vi lägger till rätten och öppnar upp för att det är möjligt att göra det som är viktigt.

LISBETH: Jo att det är också är ett uppdrag för oss när vi vill ha uppdraget, att skapa hälsa, att då vidgas uppdraget till att lyssna på de nära som finns runt och säger det här är viktigt för just min pappa eller min vem det var som var hans nära. Så jag kommer ihåg. Det var väldigt starkt, den berättelsen du hade där.

ANDERS: I min by här i Tönsberg har vi ett sjukhus. Och det har nog, de kallar det önskeambulansen och det är alltså anestesi sjuksköterskor och akut läkare som har fått låna ambulansen av sjukhuset på sin fritid. Och som tar med sig patienter som önskar sig något speciellt. Men som inte kan resa för de behöver 24/7 vård. Och det är bara ett exempel på väldigt, väldigt många initiativ där frågan vad är viktig för dig och svaret är något som hälsotjänsten inte ska göra. Men som har likväl blivit gjort. För att vi öppnar möjligheter genom att fråga.

LISBETH: Men gör de det i sin tjänst eller nej på sin fritid.

ANDERS: På sin fritid. Och de möter många patienter som är, det är en akut, extremt krävande situation och så dyker det kanske upp en barndop eller en konfirmation eller ett bröllop eller någon vill ut och se havet i en sista gång. Och så gör de det.

LISBETH: Vilken gärning och då kunna ändå möjliggöra det trots en så svår sjukdom. Det är ju fantastiskt. Du jobbar ju på, om vi skulle säga svenska folkhälsoinstitutet och har en sådan här anställning att få jobba med kvalitetsutveckling. Är det självklart för er, för du jobbar på en statlig tjänst, att den här frågan som känns ganska mjuk och inte fyrkantig på något sätt, vad är viktigt för dig, kan vara ledande i ett arbete hos en statlig myndighet?

ANDERS: Ja, egentligen är de det. Och så är det nog viktigt att säga att jag tillhör en del av folkhälsoinstitutet som jobbar mer praktiskt med förbättring och vi skapar ju kunskap, men vi arbetar också för en kontext av kvalitetsförbättring som har använts av forskningskontext men som kan generera forskningskunskap. Men jag har lust att berätta en historia om varför det är möjligt. Och bygger på, vad är viktigt för dig? För det Sigrid Askum, en god kollega till mig som du har träffat flera gånger. Vi fick möjligheten att vara med att bygga upp en satsning i Norge på detta arbete med god patient och följa upp. Och vi hade två interventioner. Det ene det var ett väldigt gott pilotprojekt som det var grundlag för att implementera ut i landet, som handlat om struktur och vilken nyckeltal som finns i det goda patientförloppet när man ser förloppet med patientens ögon. Och ta patientens perspektiv och inte vårt. Och då är det några nyckeltal som ska utföras av några nyckelpersoner. Och i det arbetet skapar vi checklistor för att styrka innehållet och reducerade oönskad variation. Så det var den förste intervention.

LISBETH: Kan det jämföras med personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp som vi har i Sverige, tror du eller?

ANDERS: Absolut. Och så den andre interventionen har det vi kallar riktningsändring. Och 2013 så satt jag i Paris och hört hur [16:13hör ej]refererade till en artikel i New England Journal of Medicine av [hör ej 16:32] om samval eller shared decision making. Och Moreen har et fantastisk ämne till om [16:45 förstår ej] församlingen och hon är otroligt duktig på att berätta historier. Som Moreen säger och refererar från artikeln it's all about moving from what’s the matter, to what matters to you. Det är uppdraget och det är riktningsändring och det betyder icke att vi icke fortfarande ska arbeta med de frågorna. För det behöver vi för att hitta diagnoser och sätta i gång rätt behandling. Men om vi ska ha styrka, hälsa och [förstår ej 17:21] och funktion. Då är vi på den andre planhalvan. Där det är viktig för dig. Och det stärka bidrag vi fick då 2013 rätt före vi skulle starta upp vårt utbildningsnätverk, det var helt fantastisk, så mötte vi förbättringsteam från kommuner över hela Norge till samling i januari 2014 och vi introducerade vad är viktig för dig-frågan. Och det blir väldigt gott mottaget. Det var precis som jag sa i Paris, huvud och hjärta. Det var bara helt riktigt. Så det vill hem och möta sin anställda och sina kollegor och sina ledare och säga nu är det en ny fråga.

LISBETH: Det är fantastiskt Det var så egentligen över lag. Alla kände det.

ANDERS: Men vad sker när du kommer hem från konferensen och ska dela något du känner att du brinner för? Och de inte har varit där. Nej, så det var utgångspunkten för vad är viktigt för dig- dagen, Lisbeth. För det vi tänkte, alltså de kom tillbaka till samling två och så sa de, vet du va, det här går icke. Det var två anledningar. Det ena var, det kommer till att skapa en tsunami av behov och krav och förväntningar till vad vi ska göra. Och så var det andre och det är egentligen ett ganska viktig poäng, det är alltför stort fråga.

LISBETH: Vi är inte beredda att ta emot det svaret, eller?

ANDERS: Ja precis, vad är viktig för dig utan riktning, och det lärt oss ju ganska mycket om betydelsen av kontext. Så när du är på sjukhuset, vad är viktigt för dig och vad du ska gå igenom.

LISBETH: Att man kan lägga till det som är på något sätt kontextspecifikt.

ANDERS: Ja. Så det blev helt fantastisk. Det ledde till vad är viktigt för dig-dagen för vi frågade då av de förbättrings teamen som var samlade på utbildningsnätverket. Om vi skapar en vad är viktig för dig-dag. Kan du då tänkte att vara med den dagen och markera behovet för detta spörsmål då och se vad som kan komma ut av det.

LISBETH: Det kom egentligen hela den här dagen som nu också betecknas som en internationell dag, nu faller den in den sjätte juni och det är vår nationaldag så från SKR har vi nu sagt att vi har också hela veckan, vad är viktigt för dig - veckan. För att vi ska kunna jobba med frågan i våra verksamheter på ett bra sätt. Men starten kom därifrån. Gjorde ni en kampanj i Norge då eller hur jobbar ni med det i ert arbete?

ANDERS: Alltså, vi skapade den dagen det första året för de kommunerna som deltog i utbildningsnätverket när vi hade två piloter som var piloter i den här stora satsningen. Och så skickade jag det till det regionala utbildningsnätverket senare, för de upptäckte vi var viktig. Att knyte tillsammans kommuner i samma region och ta med sjukhuset. Så vi skapade en kampanj, vi skapade knappar som vi tryckte upp och som de kunde beställa. Många skapade t-shirts. Du ser att jag sitter med en t-shirt, det ser ju inte lyssnarna. Men här står det what matters to you. Det är från British Columbia som kom på lite senare, men det började alltså i det här utbildningsnätverken. Och fler kommuner hörde om detta och fick lust att vara med och det är för att det här träffar huvud och hjärta.

LISBETH: Och jag tänker att det träffar ju hjärtat på det sättet som många som jobbar i hälso- och sjukvård en gång valde yrkena för. Det är egentligen den frågan man vill jobba med det, med riktningen för hälsa och göra människor möjligt att leva livet allra bästa, just i skedet de är i.

ANDERS: Och samtidigt så är det svårt.

LISBETH: Tycker du den här första frågan som du fick tillbaka också? Att om vi öppnar den här frågan då kommer behoven att rasa in. Vi kan inte möta det. Vad är din erfarenhet idag? Nu har det gått många år. Tio år.

ANDERS: Ja, alltså det är egentligt flera ting att säga om det. Men forskningen i förhållande till shared decision making, den är väldigt tydlig. På att patienterna vill välja mer konservativt, moderat än vad vi tänker. Och så är det lite annorlunda för vad som är viktig för dig öppnar upp för någon mer med, det är därför kontext är så viktig. Men jag tänker att vi genom oss ställa den här frågan inviterar till ett annat arbetssätt och ett antal arbetsinnehåll. Och idag så är det mycket forskning som visar på hur stor utfodring vi har med burnout. Jag vet icke har du läst en bok Lisbeth som heter compassionomics?

LISBETH: Nej, det har jag inte. Vem har skrivit den?

ANDERS: Det är Steven Tretjak och Anthony Masarely som har skrivit en bok där de lyfter fram vetenskaplig dokumentation på compassion. Som jag i denna kontext läser väldigt synonymt med det vi önskar med vad är viktigt för dig. Och en viktig poäng som de två visar fram i den boken. Det är skillnad på compassion och empati. Och det de säger är att empati utmattar oss. Alltså, det är att känna empati och utan att kunna göra något. Det gör oss väldigt, väldigt slitna och det gör det tungt att arbeta. Men om man kan visa compassion och jag hittar inte nog gott norsk uttryck. Det är möjligt att det finns på svenska men jag finner inte det hos oss i vårt språk, så jag brukar fortsatt compassion när jag ska snacka om den boken. Och det vi säger är att när du får en aktiv handling. Som det att lyfta och responderade på, vad är viktigt för dig när du kan bruka det och sätta i gång något som bredare hälsoinvestering och funktion så orkar du mer och du känner den energi vi får av att erbjuda.

LISBETH: Betyder det också att vad är viktigt för dig eller medvetenheten om vad kompetensen innebär är ett viktigt arbetsredskap i hälso- och sjukvård. För jag tänker i Sverige har vi ju en stor brist på vårdpersonal och vi måste vara så rädd om arbetsmiljön för alla som arbetar inom hälso- och sjukvård och omsorg. Och då tänker att vi behöver lite nya redskap. Vi måste också jobba med det som är riktigt viktigt på riktigt om jag säger så.

ANDERS: Absolut, absolut, ja, jag tänker det. Nej, det är ju otroligt viktig och jag tror det hjälper oss och till att träffa bedre med det vi sätter in insats. Jag har hört det i en podcast till. Och det var ifrån hälsocentralen i Gällivare om snacket om team och tyvärr farlighet. Och jag tänker att jag tror det är så på en tidpunkt att man måste göra det lite mer. Och så träffar du bättre, och så har du en plan.

LISBETH: Var beredd på att det tar lite energi i början, men när vi är genom det så får vi så mycket mer. Ja som du säger träffsäkerhet och utav varandra.

ANDERS: Så den boken rekommenderar jag varmt. Det är alltså icke soft stuff, men hardcore healthcare.

LISBETH: Den får vi faktiskt lägga in som en liten sådan här uppmaning till också lyssnare att kunna ta del av, för nu blir man ju sugen att få läsa. Är den svår att få tag på?

ANDERS: Gör gärna det.

LISBETH: Men är den svår att få tag på? Anders är den svår att få tag på?

ANDERS: Nej, den finner man på nätet, så det är Compassionomics. Jag ska senda över den länken.

LISBETH: Så kan jag lägga till det. Kan inte du också berätta lite grann om ert arbete med det vi kallar omställningen till Nära vård? De goda patientförloppen, så vi förstår i vilket sammanhang som du använder vad är viktigt för dig och det arbetet då, det ni gör tillsammans med KS som är SKR motsvarighet i Norge.

ANDERS: Det gör jag gärna. Och så är det viktigt att se att det är många som arbetar med spännande projektet i Norge som är tätt upp mot nära vården och som egentligen har väldig många i likhets träff med vårt arbete. Men vi har idag, så de här två piloterna från 2014 och -15 som utlöste att hälsoomsorgsdepartementet beställde av KS, ett kvalitetsavtal med KS. Att det skulle ges tillbud till norska kommuner och sjukhus att ha utbildningsnätverk för ett gott patientförlopp. Och det helt otroliga med detta arbetet, det är att vi har aldrig bett om att komma till något ställe. men alla regionerna har kommit och frågat om vi kan skapa ett utbildningsnätverk.

LISBETH: Vad är ett utbildningsnätverk då, vad gör man?

ANDERS: Ett utbildningsnätverk börjar ju först och främst med att, Sigrid och jag har rest extremt mycket runt i Norge och berättat om vad ett utbildningsnätverk och bra patientförlopp är. Och vad det två interventionerna är. Och när vi snackar om att vi jobbar med struktur systematiken i [förstår ej028:01t händelserna] och samhandlingen såklart. Och så jobba med riktningen mot deras styrka hälsa, (förstår ej 28:09] och funktion så här i alla dessa tio åren, kommunerna och sjukhusen sagt det är det vi behöver nu. Och så är det svårt, för att vi visar ju fram ett arbete som är hela [hör ej 28:28tereses] bild. Alla tjänsterna på ett sjukhus.

LISBETH: Det är precis det som är nära vård. Det är systemet och inte varje stycke för sig.

ANDERS: Hela systemet. Och sådant som patienterna upplever det. Det är viktigt för oss, så i ett utbildningsnätverk så kommer förbättringsteam från kommuner och sjukhus som har satts samman och ledare och flinke sjuksystrar, fysioterapeuter, arbetsterapeuter. Någon lägger inte så många, men någon lägger och det kommer att arbeta med i sitt kommunala eller sjukhusförbättringsteam. Och innan de kommer till första samling så har vi bett dom om att ta patientperspektivet. Och det gör det genom att intervjua fem patienter som har upplevt en re-inläggelse. Och grunden till att vi önskar det, det är att de ska se hur hela system upplevs för patienten.

LISBETH: De har upplevt en re-inläggelse, vad betyder det?

ANDERS: Re-inläggelse det betyder återinläggning. Ja, och så är det någon små kommuner, så mycket har inte någon återinläggning. Så de måste då tänka på en utskrivning som de tänkte vara lite [hör ej 29:46risigt och fult] och när man funderade, hur gick det tro. Poängen igen är att ta patientens perspektiv. Och det är så stort skillnad på så som vi i många år sa, vi måste ha patienten i centrum. Och så satt vi där, vi som har hälsobakgrund runt patienten. Men vi satt där med vårt eget perspektiv.

LISBETH: Och lite satt vi med vår kunskap lite sluten i oss själva.

ANDERS: Så det är början. Och när det kommer till första samlingen så är det inte alla som har gjort det. Men många har gjort det och de som icke har gjort det blir ofta inspirerat till att gå igenom, hur gör vi här ändå? Så vi har fyra sådana samlingar, två dagar varje gång och då går det över 18 månader. Och det betyder att detta är då helt annat än ett vanligt utbildningsnätverk. Där man ta en liten arbetsprocess eller learning collaboratives, eller hur? Som ska få bättre, för vi börjar med hela bilden.

LISBETH: Är det bara du och Sigrid eller har ni fler?

ANDERS: Nej nej, det är ett stort ett stort ja alltså icke extremt stort. Men så som det är nu så är det fyra anställda från KS, fem anställda för KS med på i stort sett varje samling och två från folkhälsoinstitutet. Vi har varit flera från folkhälsoinstitutet tidigare, men vi arbetade lite annorlunda, lite tätare tillsammans med regioner på handledning och det har varit väldigt spännande. Det viktiga, det är att detta är regions förbättringsarbete och kommunens förbättringsidéer. De måste börja där de är. Och det ber vi om att de reflekterar över på första samling, var är vi i förhållande till de två intervention, hur är strukturen, vad är stark struktur och vad är svag struktur. Vad är starka relationer, vad är svaga relationer och icke minst var är vi i förhållande till vad är viktig för dig. Hur involverar vi de patienter vi har, de brukare vi har med frågan vad är viktig för dig?

LISBETH: Jag tänker att jag blir väldigt inspirerad och tänker att bara det att man gör de här intervjuerna, att man går tillbaka gör ju att man vänder perspektiv, även om man kanske inte har tänkt det. Och jag tänker att det där är någonting som jag verkligen både till ni som lyssnar, tänker att göra det. Säg åt några medarbetare, innan vi träffas så gör vi det här eller en ledningsgrupp kanske pratar med några av patienterna? Vad är viktigt för dem? Hur har de upplevt en återinläggning? Vi har jobbat med någonting som heter vård- och omsorgskollen som handlar om att man kan ringa upp patienter som har blivit utskrivna från sjukhus för att med några enkla frågor, alltså personcentrerade frågor, fråga vad är viktigt för dig? Får du möjlighet att vara självständig, känner du dig trygg och så vidare. Och jag vet att det finns några som har gjort det i en kommun från en ledningsgrupp, det var Skellefteå kommun och det är väldigt mycket aha-upplevelser till hur man också ska leda sin verksamhet att byta perspektiv på riktigt.

ANDERS: Ja, jag tror det är väldigt lärorikt och det är genom att intervjua patienterna på inte bara [hör ej 33:16bowlat] men ner i hur tjänsterna har varit upplevda, hur upplevde du utskrivning från sjukhuset? Hur upplevde du mottagningen i hemtjänsten Var fasta läkaren engagerad? Jag minns särskilt en intervju från en kommun, så kom de och sa att åh, här har fasta läkaren gjort en otrolig dåligt jobb. Alltså detta är en grund för klagomål. Men så säger vi, prata inte bara med patienten, prata också med de som har gett tjänsterna och det som blev tydligt var att fasta läkaren hade egentligen gjort en bra jobb. Om patienten hade förstått. Och då har vi på något som vi i Norge inte hade ord för, för fyra år sedan. Vi kallar den då hälsokompetens, alltså på engelsk har det varit health literacy alltså. Det är vilken kompetens har patienten i möte med oss som hälsopersonal. Vilket förutsättningar har de för att vara med på att skapa bättre hälsa och [hör ej 34:258ring]?

LISBETH: Så ni lägger ihop nu hälsolitteracitets-kunskapen eller tänket med också, vad är viktigt för dig? Jag tänkte på den här andra frågan, du sa hur ska vi kunna ta emot om vi nu öppnar upp för en så stor fråga? Då måste vi också vara beredda på att kunna ta det svar som kommer och då har vi ju det här med hälso, vad kallar ni det, hälsofrågorna? Vad kallar ni det i Norge?

ANDERS: Hälsokompetens.

LISBETH: Alltså hälsolitteracitet, vi har nog inte översatt det i Sverige. Vi använder mycket hälsolitteracitet. Ja men hälsokompetens, att man behöver också ta med sig det i sitt arbete.

ANDERS: Och så är det ju ett slags likvärdighet i det med hälsokompetenser. För det är icke bara patienterna som ska få bättre hälsokompetenser, det är vi också. Så den fasta läkaren behövde jobba med hur han förmedlade kunskapen om den tillstånd som den här personen hade. Och genom att förändra sitt språk och genom att förändra sin information och sin invitation till etta samarbete om god hälsotjänster så kunde han göra en mycket bättre jobb.

LISBETH: Kommer det in mer i utbildningar eller det kan ju också vara fortbildning. Det behöver ju inte bara vara till våra nya kolleger i hälso- och sjukvård. Det kan ju också vara, hur fortsätter vi att utveckla vår hälsokompetens, vår förmåga att samtala och att också lyssna och värdera?

ANDERS: Jag upplever det. Ja, är så lycklig med den lille beställningen som jag har på universitet i Oslo, att det har fått möjlighet att vara med och ge kunskap om kvalitetsförbättring till sista års Bachelor sjuksköterskestudenter. Och när jag ska snacka om kvalitetsförbättring där så är det detta jag snackar om. Detta perspektiv på struktur i tjänsterna och rättning på tjänsterna. Och hur vi kan jobba med kvalitetsförbättring, att vi börjar med helheten. Zoomar in och finner delarna och ser hur vi kan förbättra delarna och så är det så viktigt att vi också zoomar ut för att se, passar det då in i helheten.

LISBETH: Och följer det riktningen, som är på något sätt viktigaste. När ni jobbar med de goda patientförloppen nu har ni jobbat då i tio år eller håller på, det är inte riktigt tio år än förstår jag. Men gör ni en uppföljning eller utvärdering, vet ni om det ger resultat.

ANDERS: Ja, det är ju en tusen kronors fråga. För det första så har vi en väldigt speciellt utgångspunkt och det är att vi väljer icke att starta på ett ställe. För att varje kommun och varje sjukhus måste göra det som [hör ej 37:35] de måste börja där de är. Och det betyder att vi har ingen noll punkt, vi har ingen baseline. Men vi har använt, först så hade vi en runda med fokusgruppsintervjuerna och vi hade två piloter och vi fick några viktiga insikter av dom bland annat. Och bli ännu bättre på ledarförankring och ha ledarna mer aktivt med. Och då gjorde vi en ändring. För ofta på utbildningsnätverk så är ledarna med på första och sista samling. Och då kommer de till sista samling för att se resultatet. Men det har vi förändrat på. Då har vi bjudit in till en tredje samling, för det är mitt i. Och när det kommer till tredje samling så kan det vara med på och styrka den sista halvdelen av arbetet med god patientförening i utbildningsnätverk.

LISBETH: Både tredje och sista då, eller bara med där i mitten.

ANDERS: Förste och tredje. Ja och sista samling, den fjärde samlingen det är icke sista samlingen, för temat på den samlingen är detta är början och fortsättningen. Så något vi ska bygga in i både ledar-linje och i det dagliga arbetet. Vi har varit väldigt nöjda, Lisbeth och vi bjuder in till utbildningsnätverk och inte bjudit in till projekt. Det jag bjudit in till är förbättring av sin drift. Vi skapar inga nya uppgifter. Vi skapar inget nytt organisationskarta, men vi förbättrar den driften och så kan det hända att det blir ändringar på grund av det förbättringsarbetet. Men tillbaka till frågan om evaluering.

LISBETH: Ja.

ANDERS: Vi ska göra det och vi hade, mitt i så hade vi idag åtta utbildningsnätverk i regionen och så funderade vi på oss om vi ska sluta nu. Och då hade vi en evaluering med fokusgruppsintervjuer kvar och en rapport för att center för [förstår ej 39:45telse] i Norge som också gick in och skapade fokusgruppsintervjuer och som egentligen stärkte oss väldigt i att det här måste fortsätta. Efter det åtta utbildningsnätverken så tänkte vi att det kanske var stopp? Och att vi hade täckt ett behov på ett vis, men så kom det en ny stortingsmeddelande i Norge som heter leva eller livet. Och som var på ett sätt långvården, som skulle handla om att förbättra. Och där blev vi inskrivna och då var det viktigt för oss att göra en halvtidsevaluering på ett sätt, med nye fokusgrupper. Center för e-hälsa i Tromsö gjorde en utvärdering för oss. Och hur vi egentligen fick go för att fortsätta i den riktningen vi hade och med det ramverk som vi hade. Vi fick väl kanske lite utfodring på att vara ännu lite tydligare. På vad vi menar med struktur och vad vi menar med riktning och riktningsändring och hur det skulle arbetas med att vara viktig för det. Så på ett vis så har det hela tiden varit ett förbättringsarbete. Men till din första fråga om resultatet så är det också att vi jobbar med kulturändring. Och vi har nog icke. Ja, vi har inte ambitioner om att vi ska ha sådana här status i konungariket Norge i 2023, när vi har haft sista samling i utbildningsnätverken. Vi tänker att det är viktigt att beskriver var tjänsterna är. Vad vi tänker är [förstår ej 41:36utförde] och vad som är svårt i förhållande till detta arbete. Kanske ännu viktigare, vad de har fått till och hur styrkorna ligger och hur vi arbetar. Och det vi ser när vi kommer tillbaka till regioner som vi har i lång tid tillbaka, så är gott patientförlopp ett ramverk som nio uppgav är [förstår ej 41:59roligt ] instoppad i. Och det tänker nog jag är väldigt, väldigt viktig. Vi lever i en tid med stadig ny kunskap och det vi jobbar efter är ju innehåll i checklistor för olika nyckeluppgifter i hälsotjänster. Och checklistan var hela tiden vår vision.

LISBETH: Verkligen. Jag tänker, dels tycker jag att det låter väldigt befriande och modigt att säga att, ja, det är ju inte så att vi tänker förändra och kommer att se de stora revolutionerna av det här. Vi måste våga jobba med riktningen ändå. Och att det på sikt också skapar förhoppningsvis tänker jag en annat glädje att gå till jobbet, men också gör skillnad för enskilda. Men att vi hela tiden som du säger när vi jobbar med strukturen behöver ju förändra innehåll, för jag tycker det liknar väldigt mycket det som Nära vård handlar om, att i grunden ändra riktning. I grunden ändra uppdrag och fråga för hälso- och sjukvården. Men du säger att ni kan ändå fråga dem som har arbetat med det här, vad är de stora utmaningarna? Vad är svårt? Om du skulle ta de erfarenheter du har så här långt, vad är svårt när vi vill göra mer personcentrerad vård som utgår från att skapa hälsa, skapa självständighet, förmågor. Ha fokus på det? Vad är svårt?

ANDERS: Vi har jo, många utmaningar också. Det jag tänker är en sak som är svårt. Det är att vi har en hälso- och omsorgstjänst med väldigt många silon och det finns på många olika plan där en silo mellan kvalitetsförbättring och kunskapsbaserad praxis som vi har varit väldigt upptagna tillsammans. En väldig god artikel med utgångspunkt i Sverige Nils Nepal har skrivit en artikel som heter bridging the silos. Som är en väldig, väldig spännande framställning av likheter och olikheter då, början till både kvalitetsförbättring och kunskapsbaserad praxis. Improvement science och implementation science. Och implementation science är både implementeringskunskap och icke minst den kunskapsbaserade praxisen. Men silona, de klarar att bryta ned silon och skapa öppenhet mellan verksamheterna, sjukhus och kommunen. Men också inne i sjukhusen eller inne i en kommun så är det silon, och det är för lite samarbete. Och ni har varit inne på det i podden men [hör ej 43:27tyvärr farlighet] tänker det och få professionerna till att styrka varandra och ha samma riktigt. Det är ju otroligt viktigt.

LISBETH: Jag tycker det är intressant att du säger om silos eller stuprör som vi pratar mycket om i Sverige. Att det både handlar om verksamheters silos, våra olika huvudmän eller våra olika verksamheter. Men också kunskapssilos som jag tycker du är inne på när du pratar om de olika typerna av vetenskap och kunskap. Och det har jag nog sett under hela mitt yrkesliv att de där silorna är så starka och ganska svåra att bryta, men min erfarenhet är också att ett sätt att försöka skapa uppluckringar i de här kunskapsnivåerna, det perspektivet om vi tar, människans perspektiv. Om vi utgår från vad som är viktigt för dig, då händer det någonting också med de här kunskapssilorna. Vad tänker du om det? Har du någon erfarenhet?

ANDERS: Och det tycker jag väldigt mycket om att du sa. Sigrid och jag vi har under de här tio åren många svåra uppgifter och utmaningar. Och en sak, när vi verkligen ser att något blir svårt så har vi varje gång tagit två steg tillbaka och så har vi sett patientens perspektiv och frågat, var är viktig för patienten då? Och med det utgångspunkter så bytte vi lite av det som placerar oss i silon med det som kan förena och samla oss och det tänker jag, det har gett väldigt mening och få lov till och icke stå i vårt eget perspektiv men att ta patientens perspektiv. Och jag tror samhandling som är ett stort ord i Norge och en väldigt svår fråga. Samhandling blir ju väldigt ofta väldigt svårt för att vi ser oss själva, men vi ser så bra kommun om vi jobbar på sjukhus och sjukhus om vi jobbar i kommunen. Och vi tänker att det vi ser inte är gott nog utan helt att se varför det är sånt som det är. Och där i varje fall så att vi ser icke samma patient, tillsammans.

LISBETH: Om vi ser det tillsammans, därför tycker jag att det var så inspirerande att de får göra de här intervjuerna med de här personerna som har blivit återinskrivna i ert utbildningsnätverk. Därför att jag tror det borgar ändå för, det gör möjligheten att byta perspektiv. Om du skulle säga vad du ser som när vi pratar om framgångsrikt, att vi tar det perspektivet. Finns det andra saker som du tycker hjälper de som är i era nätverk nu och ska göra resan här. Vad är det som du skulle vilja ge för tips åt alla som känner jo, men vi vill det här. Vi vill utgå från what matters to you, men vi kommer oss inte riktigt dit.

ANDERS: Alltså, vi har varit otroligt lyckliga, för genom hela den är resan så har vi haft med oss en professor emeritus som heter Anders Grimsmo som är en otroligt kunskapsrik man. Och han har givit oss, han har bidragit till att flytta de här två silorna närmare varandra, så det egentligen står i beröring med varandra. Han har givit oss kunskap om bra patientförlopp för särskilt äldre och kroniskt sjuka. Och så har han låtit den kunskapen möta struktur, systematik och kvalitetsförbättring som metod för ändring och förbättring. Så det har varit extremt viktig. Och så sen var jag inne på kvalitetsförbättring, så kan vi kanske nämna en sak, för när det kommer till riktningsändringen, Nära vården och frågan vad är viktig för dig så tänker jag att kvalitetsförbättring och ha ett lite annat innehåll, en än klassisk tanke med, säger ni avvik på svenska också.

LISBETH: Avvikelser, ja.

ANDERS: Avvikelser. För det vi önskar att lära av i förhållande till vad är viktigt för dig, det är ju det goda exemplen och det är bästa [hör ej 49:20färgerna] och de samtal som bygger nya roller. Som ändrar rollen till hälsopersonal och som ändrar rollen till patienter. Och det är viktig. Vi kan inte räkna med att patienterna ändrar sin roll om inte vi ändrar vår. Så om vi tänker att de ska vara aktiva, om de ska vare en del av sin hälsotjänst ,både när det gäller skapa mål och när det gäller att skapa aktivitet. Ja så måste vi på ett sätt dra oss tillbaka och ge den platsen. Och det är vi som upplevs som experterna.

LISBETH: I Sverige jobbar vi ju med det vi kallar patientkontrakt. Att vi skulle kunna komma överens också att det här som vi säger, vilka mål är det jag ska uppfylla och vad är det du kan hjälpa till med från vård- och omsorg för att stärka min självständighet och min möjlighet till hälsa? Har ni något liknande i Norge?

ANDERS: På ett sätt så tycker jag de kontrakten är väldigt god hos de äldre men vi valde 2014 att ta med ett verktyg som egentligen är ett kanadensisk funktions kartläggnings verktyg. Det hade patient specifik funktionell skala, det är för de som jobbar, arbetsterapeuter och fysioterapeuter. De som jobbar med vardagsrehabilitering de vill se den som en lillesyster av COPM. Men det verktyget är ett otroligt spännande verktyg. Men så bytte vi så om på bokstaven och vi skulle snacka om det PSFS blev ett PFS och det blev bara fel. Så vi kallade det rätt och slätt vad är viktig för dig-schema. Det är ett öppet schema och i det schemat så får du fylla in frågor eller tema, är sådan här viktig för dig. Kan jag berätta en historia? Ja Berit, Berit hon har KOL. Alltså och hon kommer på sjukhus på grund av en infektiös förvärring av hennes KOL. Och hon är på sjukhus till hon icke längre behöver sjukhusbehandling, men är så dålig att hon bor på ett sjukhem på en korttids avdelning. Och på den korttidsavdelningen så möter de Berit första dag med frågan var är viktig för dig, Berit? Och då säger hon, att få komma hem. Och så säger hon, jag måste bli starkare i höger fot, den vänstra är amputerad, så jag måste stå bättre på den högre foten för att jag kunna klara förflyttning. Och så säger hon och jag måste bli av den oxygenproppen som har i näsan. Och då har hon tre mål. Och det är Berits mål och så de som är runt, i Berits primärteam. De pratar med henne om vilket tilltag tror du ska till för att komma hem, för att styrka höger fot och för att klara att leva utan oxygenpropp i näsan. Så går det tre veckor med aktiv träning för Berits mål, med Berits åtgärder. Och så frågar de igen. Hur fungerar du jämfört med det som är viktigt för dig och det är nackdelen med, vad är viktigt för dig schemat. Att vi frågar också när de har valt tema hur gott fungerar du från noll till tio?

LISBETH: Just det.

ANDERS: Och här ligger den nyckeln, för det betyder, det är inte forskningsbaserat svar Berit kommer med. Hon kommer med sin subjektiva upplevelse av [hör ej 53:22] och hälsa och funktion. Och så igen tar vi frågan när vi ska observera och evaluera det och håller på det korttidsuppehållet. Och då får hon från fem poäng första gången till tio andra gång på det att få komma hem. Och på det avsnittet på att ha oxygenpropp i näsan. Bägge två från fem poäng till tio. Det betyder att hon är klar för att gå hem. Och så får hon fem poäng på att stärka högerfot och första samtalet så fick hon tre poäng. Så där en förbättring. Men det är en otroligt viktig besked till hemtjänsten, att här är det en del kvar för att undgå en återinläggning. En ny inlägg annars på sjukhus eller på korttidsboende. Och på denna avdelning har det ändrat hela sättet att arbeta på. Från att ha brukare som är inne och väntar på lång, fast plats till att ha de här korta stoppen som har ett klart mål och som är uppbyggt tillsammans med patienten och det har vi sett i många av ledningsnätvärken att detta verktyg förändrar dynamiken i arbetet på avdelningen och det gör att många fler får glädje av att det här i korttidsplatser.

LISBETH: Tänker också att det kopplar dels till de här två första frågorna. Vi pratade om att vad är viktigt för dig? Och så måste när vi ställer den frågan måste vi vara beredda på att handla på den och med ett sådant verktyg så får man ju redskap att också ta hand om frågan. Sedan tänker jag på kompression som du pratade om, att det måste ju också vara för de som arbetar på den här korttidsavdelningen väldigt mycket av kompressorn att kunna känna att vi kunde. Vi har också instrument och redskap att hjälpa Berit eller andra personer som kommer till dem.

ANDERS: Ja, jag tänker det. Jag tänker att det är ett väldigt gott verktyg och så tänker jag så att alltså patientkontakten, som det har introducerat i Nära vården, att det också är ett sådant verktyg som kan, vi provar ju att se detta lite enkelt av och till. Vad handlar det om? Vad är viktigt för dig och det är fyra ting. Det är att ställa frågan. Och så är det att höra. Så att vi kan vara med och få tag i vad är målet. Och så är det att ta med patienten och gärna också de anhöriga i vad är de tilltagen för och alltså vad vi gör det för att nå målet? Vad tror du på? Vad tänker du är viktig och riktig för dig. Och så är det detta att vi frågar igen för att finna ut, fungerar du något bättre.

LISBETH: Jag tycker det påminner mycket om den forskning som har bedrivits vid centrum för personcentrerad vård i Sverige, där man pratar om personcentreringen egentligen med tre huvudingredienser, berättandet eller berättelsen och det innefattar ju det både vad är viktigt för dig? Men också lyssnandet. Partnerskapet att i det här, vad är det nu vi ska agera på, så gör vi det tillsammans. Att man också blir med olika kunskaper med andra parter. Men sen handlar det också om att dokumentera. Det blir strukturen i det här personcentrerade. Ja, men då gör vi det här, jag tänker erat verktyg. Då gör vi den här planen. Nu kan vi jobba på det här sättet för att du ska nå det som är viktiga mål för dig. Det som är vad är viktigt för dig. Det liknar ju varandra väldigt mycket tänker jag Anders. Det är ju så roligt och intressant att du är med i podden och vi ska börja avrunda, men jag måste ju ändå fråga. Du startade ju denna, vad är viktigt för dig- dagen på erat initiativ och sen har det ju spridit sig över världen. Hur ser det ut idag? Hur många länder är engagerade i ett sådant här arbete på något sätt? Vet du det?

ANDERS: Ja, det här var ett äventyr. Var tredje onsdag så har vi ett zoommöte med representanter för många olika länder och nog är ganska stor övervikt av amerikanska deltagare i det mötet. Men idag är det över femtio länder som arrangerar vad är viktigt för dig- dag. Och så betyder inte det att det är lika stor utbreddelse överallt som det är hos oss i Norge och som jag tror det att ni har mycket av i Sverige. Men anledningen till att jag tror att det har tuffat så gott, det är för det att vi står i den samme vanskliga situation. Det är svårt. Vi har en demografi som, vi började nu i november 2012 i Norge till 2050 så har vi alltså en tillväxt med mer än dubbelt så många över 67 år och mer än tre gånger så många över åttio.

LISBETH: Tre gånger så många över 80.

ANDERS: Ja och så blir det, självklart. Vi är där du och jag Lisbeth.

LISBETH: [skratt]

ANDERS: Men vi kommer att vara väldigt lyckliga. För vi är på tur och vi promenerar.

LISBETH: Vi badar vinterbad!

ANDERS: Och ja, så illa är det icke men ja, klart det är en stor utmaning. Och så är den andra svårigheten och det är ju detta med hälsopersonal som du var inne på icke sant. Att vi kommer inte att ha tillräckligt med människor att arbeta. Det tänker jag, det gör att alla länder är uppmärksamma på vad är det vi kan göra för att få bättre hälsa, [hör ej 59:24mastring] och bättre funktion för alla. Och jag har lust att lägga till en ting som inte kanske naturligt hör hemma i den Nära vården men som är likväl väldigt viktig och det är att vi snackar väldigt mycket om detta här i Norge för de äldre. Men vi har en [hör ej 59:42buy] i att om vi kan böja hälso[hör ej 59:44hörna] alltså vad måste vi göra för att hälsan ska se bäst möjlig ut längst möjligt. Så när vi behöver tjänster kommer det så sent som möjligt. Det som har allra bäst effekt på detta Lisbeth, det är icke vardagsrehabilitering och det vi gör sent i livet, men det är det vi gör tidigt i livet. Och min käre här hemma, hon jobbar som verksamhetsledare med unga i Tönsberg. Och hon är ju upptagen av precis densamme, var är viktig för dig frågan. Men hon ser till att unga människor kan få sätta det perspektivet i sitt liv som att de har med sig, god hälsa igenom livsresan. Och om att undgå för exempel ha med sig psykisk ohälsa i lång, lång, lång tid som ju är en stor svårighet nu. Så det pratar vi om, hur kan vi styrka detta perspektiv icke bara hos äldre men hos unga också. Och jag tror att det måste bli, det måste bli huvud och hjärta runt middagsbordet. Och där man har huvud och hjärte i folkmötet och det måste bli en uppmärksamhet på hur kan vi styra det perspektivet.

LISBETH: I våra samhällen i stort. För jag tänkte att skulle vi ha möjlighet nu under nästa år så tror jag, vi har jobbat mycket med folkrörelse och folkbildning i Sverige och att också få som du säger unga människor att redan tidigt få frågan, vad är viktigt för dig eller fundera på frågan? Och jag tycker också det här som du säger compassion, kan vi få våra arbetsliv att innehålla det i mycket större utsträckning så bygger vi också hälsosamma samhällen.

ANDERS: Vi har en i Norge som har tagit sin doktorsgrad på att använda frågan till unga och han säger att det allra viktigaste det är att när han som psykolog har sin terapitimme med ungdomarna så kommer han mycket snabbare till det som är viktig för de unga genom att stille det frågan.

LISBETH: Vad kommer ni nu att göra den 6 juni i Norge? Hur kommer man att märka vad är viktigt för dig dagen hos er?

ANDERS: Alltså den dagen kommer hälsopersonal i väldigt många norska kommuner upp och norska sjukhus till att gå med en knapp som det står det var viktig för dig på. Och jag har snackat med KS tidigare idag och då var det över trettiotusen knappar som har skickats ut till små och större kommuner och sjukhus. Så det är en sak. Och så ska vi. I morgon gör vi ett webinar som vi har tänkt till och gör en inspelning på och som vi gör tillgänglig från morgonen den 6 juni. Så något sjukhusen, avdelningar och kommuner kan bruka den när det passar dem.

LISBETH: Vem kommer och berättar på det webinariet?

ANDERS: Där är det en som ska snacka om samarbete mellan sjukhus och kommuner. En kommunöverläkare i en liten kommun i Norge och så är den forskare som skall snacka om sitt doktorsrandsarbete, på vad är viktigt för dig? Och så får vi besök av en dansk ung kvinna som ska snacka om vad är viktig för dig utifrån patientperspektivet. En rapport som har getts ut i Danmark relativt nyligen som jag hört på en på ett webbinar då som jag tänkte passar. Och så ska ju förtälja en historia. Vi lever ju i historien, berättandets tid.

LISBETH: Det gör vi verkligen.

ANDERS: Så vi ska förtälja en historia med en sjuksköterska som har en doktorsgrad på sitt arbete. Och hon ska förtälja om en patient som överraskat henne och som visste att önskan var helt annat än det hon trodde att hon kommit att bli mött av.

LISBETH: Stort lycka till med det webinariet. Det låter fantastiskt spännande Anders. Innan vi säger hej då till varann så vill jag höra med dig vad nära betyder för dig?

ANDERS: Jag har ju hört på någon podcast där så det visste jag att det skulle komma. Jag har tänkt nu på Lisbeth, jag tror det betyder att ha närvaro och till att höra, se och förstå den andre. Det har jag med mig i mitt dagliga liv här hemma och jag tror det passar gott i jobben också. Nära nog till att känna de vitala signalerna, puls, temperatur och hjärta. Och så har jag lust att berätta att Jason Leach som både du och jag vet vem det är, han har skapat ett Ted talk där han förtäljer att temperatur, puls, och hjärtfrekvens är tre vitala tecken. Och så säger han what matters to you conversation is the fourth vital sign och det tänker jag. Det kunde passa som en sådan avrundning.

LISBETH: Det var en fantastiskt fin avrundning. Stort tack Anders och på återhörande, återseende och ha det så gott.

ANDERS: Och ha det riktigt gott och så vill jag gärna få lov till att tacka er för en otroligt god podcast då som vi har tagit för viktiga bidrag. Mikael Bergström, han har varit med i expertgruppen för gott patientförlopp, genom dessa tio åren och varit en viktig stomme, så vi har hela tiden varit inspirerat av det som föregår i Sverige. Tusen tack.