EP122 – Näravårdpodden träffar Malin Engberg

PRESENTATÖR: En podcast från Sveriges kommuner och regioner.

MALIN: …ja hör dom av sig till mig, så får dom en återkoppling och får ställa sin fråga och bli hänvisade rätt om inte annat.

LISBETH: Sedan ett antal år tillbaka så finns det rehab koordinatorer i vården runt om i landet. Och tanken är att rehab koordinatorer ska ge stöd vid sjukskrivning och sjukdom för att människor ska kunna komma tillbaka till arbete. Och i utvecklingen av Nära vård så jobbar vi ju för en mer personcentrerad vård där den fasta kontakten är viktig. Och jag tycker att rehab koordinatorer är ett jättebra exempel på en fast kontakt som vi har mycket att lära av och därför är det roligt att få välkomna Malin Engberg som är rehab koordinator i Finspång. Välkommen hit.

MALIN: Tack så mycket.

LISBETH: Hur har du det idag?

MALIN: Det är bra, det har varit en full dag fram tills nu. Ja.

LISBETH: Hur många personer har du träffat då när du har en full dag?

MALIN: Idag är jag träffat två personer, men jag har också haft telefon uppföljningar med tre, fyra stycken.

LISBETH: Just det. Berätta lite vem du är, Malin?

MALIN: Jag heter Malin Engberg och jag arbetar som rehab koordinator på Finspångs vårdcentral och jag har gjort det sen tjugohundra femton. Jag har en bakgrund som arbetsterapeut. Gick ut på Linköpings hälsouniversitetet 1995. Så jag har jobbat som arbetsterapeut i många år. Och jobbat mest i Finspång eftersom vi i Finspång har, i samma hus har vi ganska mycket olika verksamheter så man har haft möjlighet att prova på olika saker under årens lopp här. Så jag har blivit kvar. Och sen så tyckte jag för några år sedan då att det kunde vara en bra utveckling att fortsätta och arbeta som rehab koordinator i stället.

LISBETH: Gör man det på full tid? När du säger arbetar som rehab koordinator, då har du andra arbetsterapeut uppgifter också.

MALIN: Nej, jag jobbar bara som rehab koordinator, för vi är en så pass stor vårdcentral så man behöver ha en heltidstjänst här.

LISBETH: Just det. Vad gör du annars då när du inte är på jobbet?

MALIN: Ja, det blir mycket aktiviteter med familjen. Jag tycker om att hålla på i min trädgård och läsa och så, kreativa saker tycker jag om att göra. Så det fyller min fritid mycket.

LISBETH: Jag tänker, det är ju kreativt både på jobbet och på fritiden. Att vara tänker jag, både arbetsterapeutsjobbet i grunden och så rehab koordinator uppdraget så. Finspång på kartan, var ligger Finspång?

MALIN: Finspång ligger i Östergötlands län. Vi ligger tre mil ifrån Norrköping. Vi har nära till både Norrköping och Linköping men Norrköping är närmst. Så vi ligger högst upp i Östergötland.

LISBETH: Är det en liten ort, eller hur stor är den?

MALIN: Till ytan är den ganska stor. Jag kan inte säga exakt hur stor men vi är väl ungefär ja, hur många invånare kan vi vara? Tjugotvåtusen invånare kanske någonting sånt där. Den siffran har jag faktiskt inte kollat upp på sistone, men det är där någonstans.

LISBETH:
Just det. Det är så bra, när man lyssnar så tänker man ja, men det här är ju ett spännande sätt att jobba och så vill man som sätta in det lite i ett sammanhang. Hur stort är det? För du berättar i början där att ni jobbar så integrerat i Finspång och jag vet att ni har ju öppnat ett vårdcentrum för något år sedan. Men om du backar lite, har ni alltid haft den här jobba-tillsammans andan eller?

MALIN: Ja, vi har en lång tradition i Finspång av att ha vårdcentral och slutenvård, vissa specialistmottagningar och så och fler verksamheter i samma hus. Och även kommunen har korttidsplatser och så. Vi har väldigt nära samarbete med kommunen här och har alltid haft eller under en väldigt många år haft det i Finspång. Då hette vi närsjukvården i Finspång och så har vi nu fått ett nytt hus. Vårat gamla var utdömt. Det var inga bra lokaler längre, var ett jättegammalt hus, så nu har vi ett nytt och fräscht hus som vi har flyttat in i och då har man tagit till vara det här att ha kvar verksamheterna med att vi ska jobba tillsammans, sluten vård och vårdcentral och även kommunen då.

LISBETH: När var det ni öppnade. Det är något år sedan. Är det två?

MALIN: Ja, det är väl ett par år sedan, vi flyttade in precis innan jul så att det är ett par år sedan.

LISBETH: Berätta lite. Du jobbar ju på vårdcentralen men berätta lite så vi får en bild. Det här huset då, hur ser era verksamheter ut i det? Hur funkar det?

MALIN: Om vi ska ta det lite praktiskt, så på vårat första våningsplan när man kommer in så har vi då vår vårdcentral där läkarna sitter och även jourmottagning har vi på våran vårdcentral. Och där har vi även provtagning och ett eget labb, vilket inte alla vårdcentraler heller har. Sen på det här våningsplanet där jag sitter så är det då mycket specialistmottagningar, sjuksköterskor och dietist, vi har mödravård och barnhälsovård och sånt men också hela rehab sitter där. Så vi har arbetsterapeuter, sjukgymnaster och logopeder och så väldigt nära också. Vilket är lite unikt för oss i Finspång. Samtalsmottagning med kuratorer och psykologer har vi också och sitter tillsammans. Så vi har ju också ett nära samarbete med varandra även fast rehab inte tillhör vårdcentralen till exempel så sitter vi ju i samma korridor och har samarbete med varandra och så. Och sen har man valt att högst upp i huset har vi vår slutenvård där det både då är regionen som har platser, men även kommunen har sina korttidsplatser så är du inlagd och sedan behöver kanske hjälp via kommunen och bo på en korttidsplats innan du kan gå hem eller ska vidare till något annat boende så är det ju jättenära att flytta över då till kommunens verksamhet så.

LISBETH: Det låter ju så otroligt. När man pratar om Nära vård pratar vi ju hela tiden om att det är i mellanrummen, så vi kan ha bra effekt där så man får bättre kvalitet. Man får nära till varann som professioner och så och det här låter ju så exakt så. Så kan man göra det geografiskt också. Det kan man ju inte på alla platser men att få ihop det. Vad tycker du är bäst med det?

MALIN: Jag tänker att det är att man har så nära till varann och kunna gå och prata med varann med över rapporteringar, och ja allmänt med kontakter är ju mycket lättare när man sitter så nära varandra.

LISBETH: Jag förstår det. Jag tänker rent organisatoriskt, din rehab och koordinators roll. Den är inom primärvården. Vårdcentralen är på något sätt din arbetsplats. Men du sa att rehab är inte det och jag tänker logoped och de här, är de kopplade till andra kliniker som finns någon annanstans, eller?

MALIN: Våran rehab heter rehab Finspång så dom är egen. Sen har till exempel, Norrköping har då rehab öst. Då sitter alla arbetsterapeuter, sjukgymnaster eller fysioterapeuter, till exempel tillsammans som servar alla vårdcentraler i Norrköping och med omnejd, så vi har det lite bra på det sättet också. Vi finns här för Finspångsborna så att säga även inom rehab.

LISBETH: Och de här vårdplatserna, regionens, är de knutna till något av sjukhusen som finns i länet eller?

MALIN: Vi tar väl, jag är inte så jättebra på hur upptagen ser ut, men jag tror att vi tar emot eftervård på patienter från olika avdelningar, så ja, det gör vi. Vi har öppnat också med vårdcentrum, det är ju intensiv rehab och den är regionövergripande. Där vi har möjlighet att ta in patienter som behöver intensivvård eller intensiv rehabilitering under en period och då är det även patienter. Det är ju hela sydvästra sjukvårdsregionen så det även patienter som kommer ifrån Jönköpings region och Kalmar länsregion.

LISBETH: Vad kan man ha för behov då när man kommer, för problem eller vad vet du det? Vad man kommer för?

MALIN: Ja, det är ju ofta någon form av neurologisk skada, stroke eller att du har MS till exempel eller nånting sånt där alltså. Som kanske kräver lite mer intensiv träning under en kortare period så att man får lite bättre effekt kan man väl säga.

LISBETH: Det är spännande, för vi håller precis på att färdigställa en rapport som vi har gjort på SKR. Just som handlar om rehabilitering med intensiv rehabilitering nu är det i hemmet men hur man också jobbar mer och utspritt över landet och så. Det är ju jätteintressant. Men till din roll då som rehab koordinator. Varför valde du att kliva på ett sådant uppdrag?

MALIN: Jag har jobbat ganska mycket tidigare, även med sjukskrivna patienter, fast utifrån arbetsterapeut yrket. Så jag har varit med och haft patientgrupper med smärta och stress och sånt tidigare. Haft medicinsk yoga och gjort olika bedömningar och så på personer som har varit sjukskrivna. Så jag tyckte det lät lite intressant att få jobba med arbetsgången och ha mycket kontakter utanför vården kan man ju säga också. För det är ju väldigt mycket kontakter med arbetsgivare och andra myndigheter och så.

LISBETH: Och när var det du började?

MALIN: 2015 började jag.

LISBETH: Just det ja, du har jobbat några år nu med det?

MALIN: Det är ett uppdrag som jag upplever att det tar ett litet tag innan man lär sig det. Det är rätt mycket man behöver ha koll på.

LISBETH: För det är så många kontakter som egentligen kanske inte man direkt har haft när man jobbar i hälso- och sjukvård. Jag tänkte Försäkringskassan, arbetsgivare och annan lagstiftning tänker jag också.

MALIN: Ja precis ja.

LISBETH: Är du ensam eller har du någon kollega som också har uppdraget?

MALIN: Jag är ensam på vårdcentralen, men vi har ett väldigt gott nätverk med andra rehab koordinatorer i våran region här då, region Östergötland.

LISBETH: Just det.

MALIN: Så vi hjälps åt och vi har nätverksträffar, för att vi utbildar oss och så regelbundet.

LISBETH: Berätta lite grann om vad uppdraget innebär.

MALIN: Det huvudsakliga syftet är ju att hjälpa sjukskrivna personer tillbaka till sitt arbete eller sysselsättning. Och jag får ju mitt uppdrag ofta via läkare men även via andra kollegor här i vårdcentrum får jag väl säga. För det kan vara väldigt olika om det är en kurator eller fysioterapeut ibland eller det kan vara någon på specialistmottagningen också som uppfattar någon patient som är sjukskriven. Och då tar jag kontakt med patienten och gör ett kartläggande samtal. Och gör en plan tillsammans. Försöker att träffa eller ha kontakt med patienten ganska tidigt i sjukskrivningen. Så att ibland så kan det ju vara att man får ha en kontakt ett tag innan det blir aktuellt med arbetsåtergång också för att stämma av lite hur man mår och att man är på väg i rätt riktning. Och sen blir det mer skarpt läge när man är mer redo och ska börja arbeta. Och då diskuterar vi mycket kring ja vad patienten själv kan se för behov av hjälp när man ska tillbaks eller att vi diskuterar olika former av lösningar som patienten själv kan ta med sin arbetsgivare till exempel. Det är mycket man själv kanske inte tänker på som sjukskriven. Att det kan finnas ganska små enkla lösningar som kan underlätta ganska mycket när man ska tillbaks.

LISBETH: Vad tänker du med din kompetens som arbetsterapeut för när man är rehab koordinator då kan man ha lite olika yrkes eller professions bakgrund, eller hur?

LISBETH: Ja precis, jag är ju arbetsterapeut. Men jag har ju också kollegor som är sjuksköterskor eller kuratorer. En del fysioterapeuter också är rehab koordinatorer. Jag är någon kollega som är undersköterska också, men som arbetsterapeut tänker jag att det är mycket aktivitets perspektiv inom vårat yrke.

LISBETH: Exakt.

MALIN: Så vi, ja man är lite lösningsfokuserad inom att lösa det praktiska så.

LISBETH: Det tycker jag att jag lär mig mycket av er som arbetsterapeuter, det är just det här med att se förmåga. Att se vilka förmågor finns. Och jag kan tänka mig att har man en kanske en sjukskrivning, en längre sjukskrivning bakom sig, att man kan lite grann tappa bort det där i sig själv. Vilka förmågor har jag? Och man kanske mest har känt att man inte orkar och inte kan.

MALIN: Ja precis utan det, så tänker jag att det är mycket under perioden när man är sjukskriven också att verkligen stötta och uppmuntra det som faktiskt fungerar och bygga vidare på det. Och likadant när vi pratar arbetsgång, så frågar ju jag mycket kring vad som faktiskt också funkar på arbetet, vad är framgångsfaktorerna för att arbetet ska fungera bra och en arbetsåtergång ska fungera bra. Vad är viktigt för patienten?

LISBETH: När i patientens, på något sätt sjukskrivning kommer du in. Kan man säga något om det? Jag tänker normal-patienten.

MALIN: Ja, jag skulle vilja säga att det är väldigt olika faktiskt. En del kommer nästan direkt. De har varit hos läkaren, att läkaren kan känna att det här är nog en patient som kommer att behöva lite stöd. Antingen bara genom ett samtal eller att man tänker att det här kommer vara någon som behöver någon som följer dem hela vägen tillbaks i arbete. Och en del är ju sådana kanske som ska få någon utredning eller någon röntgen vi väntar på, som kan vara viktig för att se ja, hur vi ska göra den fortsatta planeringen för patienten, så det är lite olika. Och ibland så hoppas man ju att man kan komma in även innan man blir sjukskriven för att se om man kan hitta lösningar så.

LISBETH: Brukar det vara så?

MALIN: Inte brukar. Någon enstaka gång då och då, men man önskar ju att man kunde jobba med förebyggande ja så.

LISBETH: Verkligen. Ja, jag tänker när jag hör dig berätta att det är ju verkligen ett sätt att jobba med att ha en relation med någon i vården. Eller en mer fast kontakt som kan vara ett stöd. Ser du att du blir som en fast vårdkontakt på något sätt för de här personerna?

MALIN: Ja, det är ju många som vänder sig till en, även med kanske saker som egentligen ligger utanför mitt arbetsområde. De kan ringa och fråga om recept och sådana saker alltså. Så jag får ju hänvisa vidare många gånger. Men jag kan uppleva att många känner att det är ett stöd, dom vi vet att hör de av sig till mig så får de en återkoppling och får ställa sin fråga och bli hänvisade rätt till om inte annat ganska snart.

LISBETH: Men jag tänker också det som handlar om just det som är dina arbetsuppgifter, att kunna ha kontakt med, ja, vad är de? Säg vilka din både myndigheter och arbetsgivare är.

MALIN: Ja, jag har ju framför allt mycket kontakt med arbetsgivare just och planerar inför att man ska gå tillbaks och man ska kunna känna att man har en plan, det finns en strategi. Man kan känna sig trygg i att man vet vad som händer. När jag kommer tillbaks till arbetet. Men det kan ju också vara kontakter med Försäkringskassan. En handläggare. Stämma av en planering. Det kan komma upp frågor som vi behöver lösa. Och sen kan det ju även vara mot Arbetsförmedlingen och vi har patienter som är arbetssökande. Ja, så där kan det ju vara mycket med var någonstans man befinner sig på Arbetsförmedlingen. Om man söker jobb på egen hand eller man ingår i något program och är på en arbetsträning och så. Så kan det vara lite olika vad vi behöver ha kontakt och planera tillsammans kring. Så att det blir rätt. Så att våran nedtrappning av sjukskrivning går hand i hand med de uppgifter man har hos arbetsgivaren eller på Arbetsförmedlingen. De krav som ställs på en.

LISBETH: Du, vad tycker du att du har lärt dig mest som den här nya rollen har fört med sig för dig. Vad tänker du har varit mest lärorikt?

MALIN: Det är ju väldigt intressant att träffa alla patienter med alla dessa yrken man kan arbeta med och även att är du undersköterska på ett område så är det inte likt ett annat område. Man får hela tiden vara lyhörd. Man lär sig mycket om hur andra människor har det och hur deras arbetsplatser ser ut. Jag tänker att det som har varit en av de sakerna som är mest intressant tycker jag är att man blir lite ödmjuk inför hur omvärlden ser ut. Myndigheter har olika regler. Vi arbetsgivare ser lite på olika sätt på sina arbetstagare. Ja, man får vara lite öppen när man jobbar med det här och hitta olika lösningar och lyssna in mycket.

LISBETH: Vad har det betytt för vårdcentralen då? För jag känner att det kommer ju in massor med kompetens via dig lite mer. Man öppnar en lucka till omvärlden på något sätt.

MALIN: Ja, jag tror att det vårdcentralen har nytta av mig är väl just det att jag har koll på världen utanför. Dels när det gäller myndigheter. Varför är det vissa beslut ser ut som dom gör? Var det någonstans, patienten är i andra myndigheter, ja man är till exempel på Arbetsförmedlingen om man har en arbetsträning eller är man arbetssökande kan ju påverka mycket till exempel och så. Så jag tror att de har en stor nytta av min kunskap där och jag vet vad jag ska fråga om när jag träffar patienten och kan ta med det tillbaks till en läkare. Att nu har vi det här som vi tar hänsyn till.

LISBETH: Just det. Vad tycker du är svårast i ditt jobb?

MALIN: Det svåraste är väl när man har patienter, som kanske har en väldigt svår social situation, till exempel. Där inte vi inom medicin kan hjälpa till så mycket utan det kan vara mycket upp till patienten att lösa vissa saker. Men de kanske inte har kraft och energi till det själva. Ja, många gånger får vi ju stötta upp med där vi kan härifrån. Kanske samtalsbehandling och sådana saker att hitta vägar för att stärka patienten så. Eller att ge råd och försöka peppa patienterna och försöka ta vissa kontakter som behövs.

LISBETH: För där tänker jag också, livet är ju på något sätt en helhet. Det är ju inte bara det man kanske kom till vårdcentralen med, att man hade ont någonstans eller behövde en sjukskrivning för att något inte fungerade utan livet är en helhet. Och då tänker jag ha den kompetensen som du har då och den på något sätt relationen till en person som också kan den där världen utanför som du beskriver måste ju vara otroligt viktigt.

MALIN: Ja, jag tror att som rehab koordinator så har du lite kanske en helhetsbild av patienten på ett annat sätt än att du kommer för en åkomma till läkaren.

LISBETH: Har ni något teamarbete runt patienten? Jag tänker läkaren, du, det kanske är någon annan fysioterapeut eller en sjuksköterska, eller?

MALIN: Ja, det har vi inte, inte så här fasta team så. Men jag har ju, det som är fast är att jag har tid med doktorn med jämna mellanrum där vi gör planeringar för de som är sjukskrivna så och stämmer av. Så vi vet att vi inte tappar bort dem på vägen någonstans, utan att alla har, att det finns någon plan för patienten. Och sen så träffar vi, bokar vi ett temamöte med dem som behövs just vid varje patient i så fall. Så idag till exempel har jag haft ett sådant ihop med kurator och arbetsterapeut och en av våra patienter för att sätta upp lite mål framöver en gemensam riktning för den här patienten.

LISBETH: Får man någon plan av dig, får man en rehab plan eller en plan för hur det ser ut framåt?

MALIN: Ja, vi har en mall som heter sjukskrivning och rehabiliteringsplan i vårt journalsystem. Och jag använder det väl just nu, framför allt när vi har möten med andra aktörer utanför arbetsgivare och så för att göra planen för att få in även då deras planering för patienten. Det bästa vore ju att alla patienter hade en sådan plan hela vägen. Men riktigt dit har vi inte kommit än. Nej.

LISBETH: I Nära vård så jobbar vi mycket med det som kallas patientkontrakt, att man har sin planering, de mål man har satt upp, vad som ska hända nästa gång, vad jag kan göra för mig själv. Och där ska man ju kunna tänka att en sådan här planering som också handlar om att komma åter i arbete skulle kunna kopplas på så att man också själv får en trygghet i, ja men hur såg planeringen ut och vad var det för möten vi skulle ha? Ja, vad som just gäller för den personen. Så det kommer att hända mycket framåt också, en utveckling.

MALIN: Jag tycker att den planen är väldigt bra för, ja, men många patienter som kanske är sjukskrivna på grund av stress eller smärta och så. De har svårt kanske att komma ihåg. Vad bestämde vi på ett möte? De har svårt att koncentrera sig fullt ut och så och då kan man gå tillbaks till planen och läsa, var det så här vi sa. Och det är väldigt bra faktiskt.

LISBETH: Och då ska vi säga om det här framgångsfaktorerna då för att lyckas med jobbet som rehab koordinator, vad är det?

MALIN: Jag tror att det är kanske att man som rehab koordinator kanske får en helhetsbild av patienten på ett annat sätt. Att det är en framgångsfaktor. Man kanske får en annan förståelse varför vissa saker funkar bra och vissa saker inte funkar lika bra för patienten och genomföra till exempel. Och att man som rehab koordinator också, jag är ganska lyhörd för vad patienten själv tror om sin förmåga och försöker bygga där.

LISBETH: Just det.

MALIN: Att man möter patienten där den är i sin. I sitt mående och sin rehabilitering.

LISBETH: Hur ofta träffas ni?

MALIN: Jag brukar träffa patienten för ett kartläggningssamtal. Antingen träffar eller göra den på telefon. Jag föredrar att träffa dem, för det är alltid bra att ha sett varandra någon gång så. Och sen efter det så gör vi upp hur ofta vi tycker vi behöver ha uppföljningar och det kan ju vara att träffa dem tidigt i en sjukskrivning. Men man tänker att det ändå ett par månader eller nånting som man är sjukskriven så kanske under första månaden kanske inte jag hör av mig speciellt mycket, men sen så kanske vi hörs mer intensivt innan man ska tillbaks i arbete.

LISBETH: Men vad brukar det vara för längd, ett par månader som är kontakten eller kan den vara över längre tid?

MALIN: Ja, det kan vara alltifrån från några månader till år. Jag har ju patienter som har varit sjukskrivna i flera år.

LISBETH: Just det. Vet du om det finns någon utvärdering mer på nationellt bas, hur effektfullt det är att jobba också med rehab koordinering för att människor ska gå tillbaka till arbete.

MALIN: Jag har letat lite grann, men jag har inte hittat något någon så där, jag har inte hittat någon bra utvärdering så än, det har jag inte gjort. Och när jag tänker utifrån mig själv, så vet jag inte om, man tänkte ju mycket kring det från början att det skulle korta sjukskrivningar till exempel och så. Men jag tänker att jag vet inte om det kanske är kortat, det är ju så svårt att mäta det.

LISBETH: Ja, för vad vet man?

MALIN: Nej, man vet ju inte, men framför allt tänker jag just den här att man kan ge en trygghet när man ska tillbaka. Så att man sedan när man går tillbaks tänker jag att det är lättare att följa planen i alla fall. Om man vet att det är någon som följer upp en och stödjer en på vägen tillbaks.

LISBETH: För det är en viktig dimension. Det är ju inte säkert att det handlar om att korta sjukskrivningar, men det handlar om att det ska gå bra när man väl ska tillbaka till arbete efter en sjukdom av något slag. Och det är ju jätteviktigt. Det är det där som blir så svårt att mäta. Det brottas vi också med i Nära vård. Att då blir det det som inte händer för att någonting lyckas. Ja, men folk blir inte sjukskrivna igen eller misslyckas med sin återgång därför att man har dina insatser och det är alltid svårt att mäta sådant. Jag vet ju också att, det ska vi säga till lyssnaren, att det finns ju en lagstiftning på det här området. Det är väl sen 2021 som heter lagen om koordinerings insatser för sjukskrivna patienter där regionerna nu har en skyldighet att erbjuda sådana här koordineringsinsatser. Hur ser det ut i Östergötland i stort vet du det, kring rehab koordineringen?

MALIN: Ja på vårdcentral säger man ju att det ska finnas en 50 % tjänst per tiotusen invånare. Och på vårdcentralen tror jag att det finns rehab koordinatorer nu på alla ställen. Men vi har lite olika grad av tjänst så vet jag att det liksom byggs upp inom specialistvården också. Så att det finns inom ortopedi och psykiatri till exempel. Så det växer.

LISBETH: Det växer. Och hur ofta träffas ni? För du har ett nätverk som är, det är region Östergötland där ni träffas alla? Hur ofta träffas ni då?

MALIN: Vi träffas två gånger per år och då har vi en hel dag med utbyte och även möjlighet till erfarenhetsutbyte. Det brukar vara värdefulla dagar, pratglada dagar all alla är väldigt intresserade av att prata med varandra och ge varandra råd och passa på och fråga, hur gör du i de här fallen och så. Brukar vara väldigt givande dagar. Sen har vi också mindre nätverk. Tre stycken i Östergötland och vi träffas med lite olika regelbundenhet under året också.

LISBETH: Just det och när du skulle utbilda dig, när du skulle få mer kunskap, för det är ändå nya fält. Det är ny lagstiftning. Det är nya myndigheter som man ska möta som man kanske inte har så mycket kontakt med. Hur gick det till?

MALIN: Jag hade, dels hade jag tur att det fanns en rehab koordinator på vårdcentralen här innan mig. Hon hade jobbat i ganska många år som rehab koordinator, så vi har även inom den ganska lång tradition i Finspång. Så hon lärde mig mycket under våran tid som vi kunde ha introduktion. Sen när jag hade jobbat ett halvår ungefär så gick jag en sju och halv poängs utbildning på Karolinska institutet om rehab koordinering. Och blev fullmatad, allt inom myndigheter och lagar och allt som var mycket värdefull faktiskt.

LISBETH: Vad bra att veta att den finns också, att man kan. Finns det på många lärosäten, vet du?

MALIN: Det vet jag inte. Vi har faktiskt haft en egen omgång också i region Östergötland för några år sedan via Linköpings universitet hade det då.

LISBETH: Just det.

MALIN: Ja, så det är en del av mina kollegor som har gått den också på lite närmare håll.

LISBETH: Du vi ska börja avrunda, men är det någonting mer om Finspång vårdcentrum och rehab koordineringen som du vill berätta om när vi ändå pratar?

MALIN: Det som är väldigt fint med att jobba i Finspång är ju våran tradition av att samarbeta både inom olika verksamheter här på regionen, säger men även mot kommunen. Så jag har ju väldigt god kontakt med ja, men Finspångs kommuns socialtjänst till exempel där en del patienter befinner sig. Så att vi har nära både att ringa till varandra men vi har också en fysisk närhet till varandra som är väldigt bra.

LISBETH: Det där var viktigt för jag hade faktiskt tänkt precis att jag behöver fråga dig om hur du samarbetar med kommunen och nu tog du upp det själv. Vad tror du det beror på att ni fixar det där som många tycker faktiskt är svårt. Det här med att få till samverkan på riktigt. Få till samverkan i vardagen också. Vad beror det på?

MALIN: Det kan ju bland annat vara att vi kanske, storleken får kommunen att hjälpa till. Vi är inte jättesmå men inte jättestora heller tänker jag som gör att man lär sig, man lär ju känna dom andra i kommunen ganska snabbt. Men också just det här, att vi har traditionen att höra av oss till varandra om det är någonting. Så oavsett vem som är på andra sidan så är man, vi är vana att man kan ringa och fråga eller önska samverkan. Och det har vi väl haft, dels genom olika projekt, men också att det finns ja, men avtal och samarbeten.

LISBETH: Jag tänker, vi pratar om att den här podden handlar också om relationer, att man har relation som rehab koordinator till den enskilda personen som behöver stödet. Men det är ju också relationer i samverkan som du säger för det känns ju som att det är ju också, det är lätt att ringa för man vet vem det är man ringer till. Att det spelar roll.

MALIN: Faktiskt. Ja, det är det är mycket relationer som en rehab koordinator har.

LISBETH: Ja. Vad är nära för dig, vill jag fråga.

MALIN: Nära för mig är väl att finnas tillgänglig och att bygga ett förtroende med patienten, så att dom vet att man finns där som ett stöd. Det är inte alltid man behöver ha kontakt så ofta, men dom vet att man finns där. Det tror jag är viktigt. Och att man lyssnar till hela människan, och inte bara en ryggvärk eller ett knä som krånglar eller så utan att man ser hela patienten.

LISBETH: Fint slut. Tack, Malin för att du var med i Näravårdpodden.

MALIN: Tack så mycket.